6-1 senast, 4-0 i kväll, eller som Lokomotivs centertank Josef Vasicek lägger fram det: ”Vi vet om hur vi ska hantera MVD nu.”

Om de fortfarande vet om det på fredag kommer de rimligtvis kunna stänga den västra konferensfinalen. Om inte, logik och enkel matematik, blir det en sjunde och avgörande match i Balasjicha Arena på söndag.

Att titta på konferensfinalhockey i världens näst bästa liga från den arenan medför en märklig känsla. Inte nödvändigtvis för att den är liten, tät och inte så flashig – tvärtom, det uppskattas. Mer för att det aldrig någonsin har skapats något tryck där, och för att allt känns felplacerat.

Bortaklacken har en sittplatssektion bakom bortamålet, medan hemmaklacken är intryckt i ett hörn vid det egna målet (sämsta platsen på arenan, omöjligt att nå ut med ramsorna). Och bakom hemmamålvakten Michael Garnett finns ingenting förutom en plattform med cheerleaders. Till saken hör att en cheerleader nyligen träffades av en puck och fick spendera natten på sjukhus. Med ett dussin dansare med poms-poms, som inte följer spelet, snett ovanför skottriktningen var det nästan en tidsfråga.

Men först och främst och hur som helst, innan det eventuellt blir ett nytt besök i Balasjicha: Jaroslavl, fredag. Där för de ett jäkla liv med sådana där…

 

… vad heter det.