Sådärja.

Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl har skrivit på för en KHL-klubb för andra gången inför nästa säsong.

Spontant känns det som att det inte kunde blivit mycket bättre. De är tillsammans igen, huvudsaken det, får bo i den bekvämaste ryska staden och spela för den mest västliknande organisationen i KHL med en kanadensisk tränare som sägs vara taktiskt beläst (inget rulla runt på fyra hela femmor, förhoppningsvis).

I Sankt Petersburg finns stabilitet, trygghet och ett vettigt tankesätt. Det är inte alltid det är så på rysk mark, om man säger.

Motsatsen till det. Dynamo Minsk, Vitryssland.

2008-09 satsade de på nordamerikaner, och skickade sedan bort tolv av 13 under säsongen. Ett år och ännu ett misslyckande senare är det finländare som är icke önskvärda. ”Inga finnar till hösten” har nye tränaren Marek Sikora förkunnat. Nordamerikaner ska det vara igen.

Svenskt då?

Kanske.

Jag har pratat lite Jonas Andersson med klubbens pressansvarige, tror jag han är åtminstone, Arthur Reksjta. Reksjta kan svenska, men klipsk som jag är körde jag på engelska.

”I am not sure what concerns Jonas. They are going to watch him at the World Championship if he plays there”, sa han.

”Vad fan”, tänkte jag.

De ska alltså scouta en spelare som varit klubben i en säsong, en av de bästa, och bedöma om han ska få ett nytt kontrakt utifrån hans prestationer i ett eventuellt VM?

Bara i Dynamo Minsk i så fall.

Men samtidigt; de scoutar ju i alla fall.