Från några dagars helfokus på fightinggänget Vitiaz Tjechov – och Darcy Verot i synnerhet – till en reslig svensk som haft en match i matchen och uppgörelse i uppgörelsen mot Jaromir Jagr.

Vi var många som höjde på alla ögonbryn när Sibir Novosibirsk värvade Alexander Hellström i somras. Från en medioker… nej, förlåt, usel säsong i Luleå till ett i jämförelse fett kontrakt i KHL. En liga som gjort sig känd för att slarva med scoutingen å det grövsta för att sedan skicka spelaren i fråga på första bästa flyg hemåt när man insett sitt misstag.

Det vi glömde var att KHL har utvecklats i en rasande fart från säsong till säsong. Och det på alla plan. Importer plockas inte längre in bara för att de har NHL eller VM-meriter, eller tilltalande statistik från sin inhemska liga.

Numera finns det andra vägar att vandra i jakten på rubel.

Som Tommy Warghs tripp genom Ryssland. En stark säsong i den ryska andraligan, Vyssjaja Liga, räckte för ett KHL-kontrakt. I Jugra Chantyj-Mansjisks 3-2-seger mot Dinamo Riga tidigare i dag hade han 20.58 i istid, vilket var tredje mest i Jugra. Sedan är det en annan sak att han hade lite för stora problem i markeringen och det fysiska spelet.

Hellström?

Novosibirsk signade honom som ersättare till den amerikanske slagskämpen Erik Reitz. Han har två huvudsakliga uppgifter: att agera städgubbe i egen zon och plocka bort motståndarnas största stjärnor. Fixar han det, samtidigt som han tar en fight när det behövs (det blev för mycket slagsmål, för lite av det solida defensiva arbetet med Reitz) är Sibir nöjda.

Han ska inte producera poäng, han ska inte sköta uppspel och han ska inte glänsa på något sätt.

Den gamla ryska skolan, där man rullade runt på fyra femmor i 60 minuter och där alla skulle klara av samtliga moment i spelet och tänka på sitt eget bästa för att överleva är på väg bort.

Det öppnar dörren för rollspelare som Hellström, som så här långt kommit mer till sin rätt i KHL än vad han gjorde i elitserien och AHL.