För drygt två år sedan föll Aleksej Tjerepanov ihop under en KHL-match. Ambulansen hade då redan lämnat arenan, trots att den tredje perioden inte var färdigspelad. När den tagit sig tillbaka genom virrvarret i Moskvas förortstrafik var det redan för sent.

Nästa exakt ett år senare tacklades Dinamo Rigas minilirare, Martin Kariya, medvetslös av Jaroslav Obsut. Spelarna flockades runt Kariya, men några sjukvårdare reagerade inte innan Spartak Moskvas tysk-kazakiske målvakt, Dmitrij Kotschnew påkallade deras uppmärksamhet på ett mindre snällt sätt. Kariya fördes därefter av isen på någon slags presenning som skulle föreställa bår.

I ett blogginlägg undrade jag om KHL verkligen hade lärt sig något av Tjerepanovs död.

Och, tja, ytterligare ett drygt år senare ser det ut som att man ha gjort det.

När Daniel Tjärnqvist sänktes av Denis Kuljasj tidigare i dag var läktarteamet med på noterna. De tillkallade bår, som inte var en presenning, och ambulans fanns på plats. Det verkar alltså som att hela proceduren flöt på bra.

Jag har ingen avsikt att berömma KHL för att de har ordnat upp den här frågan. Det skulle ha fungerat redan för två år sedan, och det skulle definitivt ha gjort det för ett år efter det. Men det får väl på något sätt ses som ett glädjebesked att det numera i alla fall är som det ska vara.

***

Vidare i våldsamhetens spår.

Fightinggänget Vitiaz Tjechov, som efter 20 matcher stod på två vinster, inledde ju november månad med en vinstrad på tre nummer. 5-0 mot Traktor Tjeljabinsk och två skalpar mot storklubbarna Salavat Julajev Ufa och Metallurg Magnitogorsk. Och vad som föreföll än mer osannolikt var att de inte slogs.

Men efter gårdagens 0-1-förlust mot Amur Chabarovsk börjar det gå att utläsa ett mönster.

Vitiaz slåss alternativt överfaller spelare när matcherna är förlorade. Efter slutsignalen mot Amur drog Josh Gratton således igång en fight. När han slagit ned Aleksandr Osipov åkte han den sedvanliga vägen mot omklädningsrummet och, ja, publikens reaktioner kan ni titta på själva.

***

Jag följde två olika liverapporter från matchen mellan Avangard och Lokomotiv. Championat.ru’s, där man ingående beskrev händelseförloppet vid Tjärnqvists skada. Och den på Avangards hemsida, där man mer eller mindre ignorerade händelsen.

Hockeybevakningen i Omskregionen har å andra sidan varit tvivelaktig under vardagsveckoslutet. Enligt någon lokalblaska, som jag inte är bekant med sedan tidigare, har Avangard Omsk ett giltigt kontrakt med Skellefteås nye back Ville Koistinen.

Hur bemöter man det?

Njao, man kan ju skaka på huvudet och när man ändå har Ville i ett omklädningsrum femtio meter bort passar man på att fråga honom.
– Det är inte sant. Det är inte sant. Det är inte sant. Jag hade en dialog med Raimo Summanen (Avangards tränare, bloggens anm.), men jag skrev aldrig på något kontrakt, sa Koistinen och ruskade på huvudet ännu mer än vad jag gjorde.

Känsligt ämne?

Jodå.

Sanningshalten på uppgifterna?

Obetydlig.

***

Salavat Julajev Ufa jagade målrekord (100 mål på 25 matcher) i kväll, och var otåliga. Tomas Starosta och Aleksandr Jerjomenko gjorde ett försök att hitta luckor i systemet med varsitt självmål, vilka ni ser här och här.

Nu nådde Salavat hur som helst ändå upp i 100 mål i och med 6-5-segern mot Dynamo Minsk, där David Petrasek hängde en balja och fick kopiöst med speltid på grund av – eller tack vare om ni vill det – Tomas Mojzis skada.

Och då är frågan, Aleksandr, Erik och Vitalij; hur kan ett lag som snittat över tre mål per match ändå ha en krisstämpel över sig?