Annan dag, samma svarta svenskrubriker från Nizjnekamsk.

Två har fått sparken, en tredje har gjort sig impopulär.

Efter att ha scannat igenom läsarreaktionerna till texten ser jag att den gemena tolkningen är att Niklas Persson riskerade sparken när han drog till Helsingfors.

Det är, vad jag vet, att överdriva. Vladimir Krikunov vill inte sparka Niklas Persson. Vladimir Krikunov är bara besviken på Niklas Persson av tre anledningar:

1. Persson förväntas vara Neftechimiks ledande spelare i deras ledande kedjan, men har bara stått för två assist på tio matcher. Enligt Krikunovs beräkningar har hans kedja förlorat sex av de åtta senaste matcherna (har något att göra med plus/minus-statistiken, ingen jag har pratat med förstår vad han menar. Enligt statistiken har Perssons kedja tre vinster, två oavgjorda och två förluster på dessa åtta matcher).

2. För att råda bot på det ville Krikunov att Persson skulle spendera en träningsvecka med Neftechimiks tränarstab. Persson tyckte att spel mot internationellt motstånd var att föredra före det.

3. Persson var högst delaktig i värvningen av Björn Melin, en spelare som inte fallit Krikunov i smaken.

Det anmärkningsvärda i sammanhanget är att Krikunov hyllade Persson frekvent under hela fjolårssäsongen och sparkade hans ersättare, Martin St. Pierre, utan att blinka när Persson dök upp på marknaden igen.

Det svänger fort – särskilt i Ryssland. Förhoppningsvis svänger det tillbaka.