Jevgenij Nabokov byttes ut efter en period, Dominik Hasek stod långa stunder på huvudet på andra sidan av isen och Mattias Weinhandl gick upp i täten av KHL:s skytteliga med två nya fullträffar.

Vi pratar svallvågor från gårdagen. Spartak Moskva vann, Hasek hyllas. 45 år och så jävla pigg. Sankt Petersburg förlorade, Nabokov sågas. 35 år och så jävla slut.

Vad som slår in hårdast in mot den svenska kusten den här morgonen är av förklarliga skäl ändå att Vladimir Krikunovs svar på Hot Ice-läsarnas frågor lagts upp på nätet. Han öppnar ju boken om Björn Melins dagar i Nizjnekamsk och låter alla som vill läsa. 

I samma skede som Niklas Persson bestämde sig för att testa på NHL var Melin körd i Krikunovs ögon. Melin skulle spela med Persson, punkt. Därmed får vi återigen en anledning av tvivla på den ryska scoutingen. Okej, det var Persson som föreslog värvningen av Melin. Men varför måste de spela tillsammans för det? Har de ens spelat tillsammans i elitserien?

Bilden jag har fått av Krikunov, eller bilden han har gett mig av sig själv, är att det är en skön snubbe, som är en dröm att arbeta med för media. Han är också en fantastisk tränare. I medgång.

Går det mot honom, blir det inte som han hade tänkt sig, får han lätt tunnelseende.

Björn Melin sattes på läktaren när han skulle ha KHL-debuterat i premiären. Han pendlade sedan mellan isen, bänken och läktaren under hela sin sejour i Neftechimik. I sin näst sista match i klubben hängde han en kasse. Lagkamraterna klappade om honom när han kom till båset och gjorde fist bumps.

Krikunov kollade inte på honom över huvud taget.

Melin hade ingen chans, han hade det aldrig.