Blickarna vända mot Moskva dårå.

Sverige inleder, som oftast, med möte mot värdnationen Ryssland och det lär bli att åka av för Pär Mårts ”vinnande landslag”. Enligt träningsrapporterna verkar Vjatjeslav Bykov satsa på två producerande kedjor (Morozov, Kajgorodov, Zaripov och Radulov, Grigorenko, Moziakin) – med det inte sagt att de kommer att ta hand om all speltid i power play – en Lokomotiv-trio (Tjurilov, Galimov, Kaljanin) och en sedvanlig idiot-åkar-enhet-med-smart-Gorovikov-som-center (Afinogenov, Gorovikov, Lisin).

Vi går vidare med sista namnet där. Ryssarna har ju som alltid en rejäl kaka talang att ta av och sett till händer och fötter är Enver Lisin den överlägset mest begåvade spelaren i den här truppen.

Jo, just han. Som vid 24 års ålder hunnit vara över två svängar till NHL, men inte lyckats vinna en plats i någon första- eller andrakedja. Till den här säsongen nobbade han Atlanta Thrashers och flyttade från New York till Magnitogorsk. Det har varit rätt tyst runt honom sen dess, då finnarna Juhamatti Aaltonen, Petri Kontiola och Janne Niskala med all rätt stulit rubrikerna i finske tränaren Kari Heikkiläs östra konferens-ledande Metallurg.

Lisin har alla verktyg för att vara en superstar i NHL, än mer för att vara det i KHL på de stora isarna, men problemet är att han inte har någon verktygslåda att lägga dem i.

Under sin tid i Phoenix Coyotes fick han, efter det här målet mot Detroit Red Wings, följande omdöme av sin dåvarande tränare, Wayne Gretzky:

– Han jobbar hårt varje dag… jag vet inte om det finns någon snabbare än honom.

Lagkaptenen Shane Doan hoppade in med en liknelse:

– Han är som Forrest Gump.

Det är rätt talande. Lisin är snabbare, smidigare och mer ambitiös än de flesta, och han har ryssteknik. Men spelsinnet saknas. Totalt. 

Så det är att åka av.

 Med Afinogenov på andra sidan blir det jävlar i mig att åka av i morgon.