En jävla skitregel är det ju. När en spelare skjuter pucken i eget mål ska det såklart inte skrivas som något annat än självmål. Å ena sidan… är det väl väldigt logiskt. Å andra sidan blir det en bedömningsfråga något så när jämförbart med sparkregeln och det vill vi inte ha.

Jajaja, petitteser.

I alla fall, småroligt varje gång det händer. Konstantin Barulin stod alltså som kanske bekant för ett räddningsmål i går och det var inte längre sedan än förra säsongen som Edgars Masalskis, då i Dinamo Riga, gjorde samma sak.

Om inte Atlant traskar iväg och snor åt sig guldet är det garanterat vad vi kommer att komma ihåg från Barulins slutspel om ett par månader. I skymundan kommer då det faktum att han tillsammans med Erik Ersberg varit Gagarin Cups främste burväktare. Lite som när han faktiskt spelade riktigt bra säsongen 2008-09 och tog CSKA Moskva till en placering i toppen i grundserien, men man (läs: åtminstone jag) mest gnällade över att Slava Bykov tog ut honom i landslaget bara för att han spelade i rätt klubb.

Nu har Barulin och Atlant ett kanonläge att ta sig till final, då de leder matchserien mot Lokomotiv med 3-0. Och hade det inte varit för att Vjatjeslav Kozlov och Maksim Kondratjev spelat försvar som om de vore på fyllan i dagens förlängningsavgörande mot Metallurg Magnitogorsk hade Salavat Julajev Ufa också haft 3-0 i matcher och ett hockeyhandskfinger på Jurij Gagarins pokal.

Sannolikt spelar hur som helst Atlant Mytisjtji och Salavat Julajev Ufa ändå KHL-final när tiden är slagen för det.

Mån om läsarmedverkan som jag är skulle jag därför redan nu vilja ha tag på personen som i kommentatorsfältet utlyste Atlant som den stora outsidern i den här slutspelet.

Träd fram, och du belönas med en virtuell ryggdunkning.