Och så vände det.

Ingen ska komma och säga att Aleksandr Radulov underkastade sig laget helt och hållet i Euro Hockey Tour, men någonstans köpte han ändå Zinetula Biljaletdinovs spelidé och kom till sin rätt där.

I Ufa fortsätter problemen. Radulov gör sina poäng och har sina bra dagar. Sedan har han dagar som i går. Salavat Julajev åkte till Moskva, dit Radulov flyttade när schismen med Sergej Michaljov eskalerat, och fick stryk mot OHK Dynamo med 3-7. 

Radulov spelade på högsta svårighetsgrad. När det fungerar är han en av världens bästa hockeyspelare, i går fungerade det inte alls och energiläckan var total. Det ledde senare till vad som uppmärksammats i ryska medier så här dagen efter. Efter slutsignalen, när lagen tackade för match, ledde handskakningen med Dynamos finske back Janne Jalasvaara till bråk och det enda som stod i vägen för ett fullt slagsmål var en vaken domare och Leo Komarov.

Vi kan fortsätta på samma sätt med flera spelare. Typ, Sergej Zinovjev. Fantastisk tvåvägscenter med låg tyngpunkt, fina handleder och allt det där man gillar att se hos en graciös rysk spelare. Men när han får en tackling ramlar han inte – han flyger i väg. Zinovjev gillar inte det. Dynamo visste det och spelade många gånger över gränsen.

En annan är Vitalij Prosjkin. Stor och rejäl, leder den interna poängligan bland backarna och spelar mest i laget, men har genom åren i ryska landslaget blivit hånad för att vara en klumpeduns. I går åkte han på Vitalij Kolensik, på samma sätt som han åkt på många VM-målvakter, och Dynamos ålderman Aleksej Kudasjov kunde punktera matchen.

Med Sergej Michaljov som huvudtränare saknade Salavat helt och hållet en spelstrategi och spelarna saknade respekt för honom. Nu, med Vener Safin som ytterst ansvarig, ser det exakt likadant ut. 

Salavat har halvvägs in på säsongen tre poäng ner till Metallurg Novokuznetsk under slutspelsstrecket och har två till fyra matcher fler spelade än övriga lag i ligan.

Hawaiihockeyn i gränslandet till Sibirien med frihet utan ansvar om du har rätt namn på ryggen håller inte, inte när det inte är en säsong i medgång. Så är det bara.

Nä, serni. Den hårda coachskolan regerar. Så är det bara också, tydligen.

Hannu Jortikka, Amur Chabarovsk, och Milos Riha, SKA S:t Petersburg, blev båda uppskickade på läktaren i sina respektive matcher i onsdags. De lär aldrig ha vikt sig för någon och abonnerar sedan en rätt lång tid tillbaka på förstaplatsen i respektive konferens.