Darius Kasparaitis, assisterande tränare i SKA Sankt Petersburg, efter lagets fjärde raka match utan vinst efter ordinarie matchtid:

”Gagarin Cup vinner man på våren, inte hösten.”

Det kan mycket väl bli något att ta upp igen i april när vi blickar tillbaka på säsongen och då tänker; fan, vad kylig han var.

Men 1). Det gäller att ta sig till slutspel också.

Men 2). Ivano Zanatta är Kaspars bas hösten 2010, troligen inte våren 2011. Risken är att Sankt Petersburg inte bygger upp något, utan att de i stället måste bygga om igen.

Ja, nog var det troligt. Nog var det banne mig troligt att Vitiaz Tjechov och Andrej Nazarov skulle hitta varandra till slut.

Nazarov sitter i detta nu i Tjerepovets och ser Vitiaz bli nollade av Severstal. Sen ska det förhandlas om ett kontrakt.

– Allt kommer att lösas i kväll, men jag kan inte säga mer nu, säger Vitiaz general manager Aleksej Zjamnov till Sovjetskij Sport.

Det är två undantag från vad som anses vara den klassiska ryska ishockeyn som strålar samman för ett samarbete. Ni vet vad Vitiaz Tjechov handlar om. Andrej Nazarov var före. I tider då graciösa divor som Aleksej Jasjin, Pavel Bure och Sergej Zubov visade att ryssar spelade lika vackert som sovjeter tog Nazarov platsen som den förste ryske fightern (ni ser ett av världshistoriens anti-coolaste tribute här) i NHL.

Efter att ha sadlat om till tränaryrket återvände han hem till Ryssland och förvandlade Traktor Tjeljabinsk till ryska ligans näst råaste lag, långt bakom Vitiaz i utvisningsligan, men långt före de varierande bronsmedaljörerna.

Det var en väldigt liv om det, vilket jag tog upp i ett inlägg förra vintern, och det jagade mer eller mindre bort Nazarov från klubben.

Numera tillhör Traktor ett av de snällare lagen i KHL, men till skillnad mot för när Nazarov coachade är de just nu inte i närheten av en slutspelsplats. Frågan är om fansen är så mycket gladare över det.

Vitiaz kommer i alla fall inte att gå till slutspel eller bli snällare när Nazarov tar över. Vägen leder bara åt ett håll: till utvisningsbåset.

CSKA Moskva-Torpedo Nizjnij Novgorod 2-3 (OT)
Mål: CSKA: Vjatjeslav Kozlov 2.
Torpedo: Ilja Krikunov, Matt Ellison, Ryan Vesce.
Publik: 1112

Irna Chryjajeva, supporterskribent Spartak Moskva, det har väl inte alltid varit så här svalt intresse för hockeyn i Moskva?
– Nej, när Moskva inte var överbefolkat och det fanns färre sätt att spendera sin fritid på gick folk och såg matcher utomhus till och med. Under den röda maskinens era var ishockey en typ av religion har jag hört. Folk kom för att se på stjärnorna.
– Självklart var det mycket folk när det var derby också. Men det var inte samma sak som i dag. Till exempel när det var match mellan Spartak och Dynamo kunde fansen, även om jag inte kan kalla invånarna i Sovjet för fans egentligen, lämna arenan tillsammans eller mötas upp efteråt och diskutera ishockey.

Vad kan få publiken att komma till arenorna igen?
– Skandaler, som Vitiaz match mot Avangard förra året. Annars, när ett lag spelar bra kommer folk för att stödja dem. Men för att få utsålda arenor… först och främst, Moskva sover aldrig. Det finns massor av olika saker att göra. Dessutom finns det inte bara ett professionellt lag i Moskva. Det finns flera i varje idrott, och det är ett problem. Ett annat problem är felaktig marknadsföring.
– Biljetterna är heller inte särskilt billiga och ibland tvingas man köpa dem på svarta börsen för dubbelt eller tre gånger så mycket. Sen skriker fansen ofta ut massor av svordomar – vem vill att ens barn ska lyssna på det?
– Det finns alltså många faktorer till varför folk inte går på matcherna, kanske kommer fler om vi får bort dessa.

Hur viktigt är det för rysk ishockey att Moskvaklubbarna går bra?
– Moskva är ett ställe där folk har pengar. Jag menar, här skulle klubbarna faktiskt kunna tjäna pengar på ishockeyn. I Ryssland är klubbarna annars inte vinstdrivande.
– Och en annan sak. Den här säsongen skrivs ett nytt kapitel i Moskvas hockeyhistoria; inga superrika klubbar, bara medelrika. Jag tror att det kan vara intressant för media och åskådarna.

Slutsatser?

Inga tv-sändningar, tillbaka med sovjetregimen och fler skandalmatcher från Vitiaz Tjechov.

Förstår ni inte ironin gör det egentligen inget, det skulle ju funka. Men fram tills det då skulle bli verklighet får vi hoppas på att någon rysk oljemagnat har samma fallelse för klassiska klubbar som Dominik Hasek och pumpar in pengar i Dynamo, Spartak eller CSKA. Pengar: framgång. Framgång: publik. Och det behövs.

1112 betalande åskådare i Europas folkrikaste stad. Vad fan är det?

Rekordsnabbt mål?

Om han gjorde. Efter 10 sekunders spel mot Jugra, fint och ofrivilligt assisterad av Tommy Wargh.

Hyfsat läge i poängligan?

Ser så ut.

Skärmdump: khl.ru

Förödande för karriären att lämna NHL, som 22-åring, just före sitt förutspådda genombrott?

Inte vad det verkar.

Den ryska ryktesvägen är en lång och snårig stig.

Rapporterar media att Milos Riha är på plats i Sankt Petersburg för att diskutera ett kontrakt är han i själva verket i Moskva och skriver ett par timmar senare på ett avtal med Atlant Mytisjtji.

Skriver sports.ru att Johan Fransson är klar för SKA Sankt Petersburg dementeras det omgående av alla västerlänningar som finns. En dryg vecka senare sägs det likförbannad att han, bokstavligen talat, är på väg till Sankt Petersburg och om allt går väl kommer att vara där de två kommande säsongerna.

Vi får väl se hur det blir med.

För vad det är värt har mannen som snackar, Stjumi Babajev, en av Ryssland kändaste agenter, jagat Dynamo Minsk med blåslampa (ni vet när David Petrasek och alla andra fick skriva på x2), varit i tvister med KHL och jobbat fram väl tilltagna kontrakt för sina klienter. Alla gånger har han varit framgångsrik, en spelarnas man.

Det ger honom viss trovärdighet. Men vi får se, som sagt. Som vanligt.

En liten sammankoppling mellan torsdagens och söndagens KHL-händelser:

Torsdag:
Vitiaz Tjechov mot SKA Sankt Petersburg. Ett lag som tagit en seger på elva matcher och hur som helst satsar mer på utvisningsminuter än poäng, mot ett lag som visat att de har spets nog att spöa ett NHL-lag utan att göra en bra match.

Det kändes som säkra pengar, det skulle vara säkra pengar. Så jag lastade in lite för mycket cash till lite för liten vinst. Men vadå, det var ju som fått.

Med elva minuter kvar reducerade Vadim Berdnikov SKA:s ledning till 2-3. Med 26 sekunder kvar kvitterade han till 3-3.

SKA:s tränare, Ivano Zanatta, efter matchen som Sankt Petersburg vann efter straffar:

”Ännu en gång har jag blivit övertygad om att det inte finns några lätta matcher i KHL.”

Mm, i det läget ville jag bara be honom hålla käften och skaffa en grundspel.

Moskvaderby var det också. Oleg Znaroks OHK Dynamo fortsätter gå som tåget, och besegrade följaktligen Spartak med 5-1. Alla mål, alla utom ett såg likadana ut. Jag förstår Jaroslav Obsuts frustration. Tre gånger blev Jegor Milovzorov sänkt, men sitt första mål för säsongen gjorde han ändå.

Söndag:

Snacket om att Ivano Zanattas dagar i SKA är över tog ny fart efter lördagens 2-5-förlust mot OHK Dynamo.

Ersättare?

Ryktena säger att Milos Riha, som fick sparken efter Spartaks derbyförlust mot Dynamo, i detta nu är i Sankt Petersburg för att förhandla.

Samtidigt förlorar Europas mest stjärnspäckade lag de senaste säsongerna, Salavat Julajev Ufa, mot KHL-nykomlingen Jugra med 3-4.

Vjatjeslav Bykovs ord efter förlusten:

”Jag är ledsen att vi gjort våra fans besvikna.”

Så ska det låta efter en oförklarlig förlust.

***

Men okej, även om min skattkista tunnats ut, vad vore hockey om inte lag som Vitiaz och Jugra kunde slå de stora elefanterna någon gång då och då?

***

Det vi kan konstatera är i alla fall att många vägar ut ur, och tillbaka in till, den här ligan går via OHK Dynamo Moskva.

Karri Rämö har släppt puckar förbi sig från 60 meter. Men vad är det för distans när Amur Chabarovsk varit ute på bortatripp.

Efter första anhalten, förlust mot Stefan Livs och Alexander Hellströms Sibir Novosbirisk, väntade en utrikesresa till Kazakstan för möte mot Barys Astana.

Det innebar problem för lagets nye coach Sergej Svetlov. Efter tolv år som tränare i Tyskland, där han också hunnit med att skaffa sig tyskt medborgarskap, var han av någon anledning tvungen att fixa ett visum för att komma in i Kazakstan. Jag förstår inte riktigt hur det blev så, då han figurerade som tränare i Lada så sent som i fjol.

Men i alla fall, Svetlov fick bege sig de 282 milen från Novosibirsk till Moskva för att kunna komma in i Kazakstan. Visum fick han, men inte i tid till matchen mot Barys.

Äh, ingen big deal. Bara 312 mils färd tillbaka till Sibirien och Novokuznetsk för Svetlov, som lyckades komma i tid till matchen mot Metallurg, Amurs tredje förlust på tre försök under roadtrippen.

Mer välspenderade 594 mil i ett flygplan går ju att hitta.

Tränare, ja.

* Milos Riha bjöd på ödmjukhet och förståelse för hur tränarbranschen fungerar i Ryssland sedan han fått sparken från Spartak.
– Jag trodde jag skulle vara den siste som skulle få lämna Spartak.

* BÅG till Atlant?
Det kan bli dyrt det.

* Valerij Belousov ska reda upp krisen i Tjeljabinsk. Efter Crazy Nazarov och totalt omeriterade Andrej Sidorenko får Traktor en av Rysslands högst ansedda tränare.

Två KHL-lag, två NHL-lag, två möten och ett slutresultat på totalt 8-8.

När Carolina Hurricanes och Phoenix Coyotes tour i österland nu är över finns det framför allt två uttalanden – om två helt olika saker – från Rysslands två främsta målvakter under 00-talet som är värda att uppmärksamma.

Ilja Bryzgalov till Sovjetskij Sport:
”Jag tror att Hasek är fel ute. Jag har hört att han haft problem i Ryssland, eller hur? Nivån i KHL är nog för hög för honom. Nivån på den tjeckiska ligan är lägre.
Jag kan inte tänka mig själv i målet som 45-åring. Varför göra ett spektakel av sig själv inför folk?
Om jag kan spela tills jag är 40, då är det fantastiskt.”
(Angående Dominik Haseks start på säsongen, upp-och-ner-och-ner-och-upp-och-skadad).

Jevgenij Nabokov till Sovjetskij Sport:
”I Nordamerika sover spelarna med Stanley Cup-pokalen. Är det möjligt att göra här? Hade spelarna i Ak Bars chansen att sova med Gagarin Cup?
Och en annan sak.
Fansen i USA kommer till arenan flera timmar före match. De tar fram grillen, lägger på korvar och dricker öl mitt på parkeringsplatsen intill arenan. Vem i Sankt Petersburg skulle arrangera något sånt på bolsjevikernas prospekt?”
(Angående de, fortfarande, stora kulturskillnaderna mellan väst och öst).

Det här kommer att bli bra.

Intressant?

Mer tveksamt.

Niklas Persson flyttar tillbaka till Ryssland. Där vet han att han kommer att få förtroende och trygghet. KHL borde inte vara stället för det, men kallas man Pajen och kommer till Nizjnekamsk är det så fint upplagt. Det skulle inte ens förvåna mig om Vladimir Krikunov skrivit ett långt kärleksbrev för att få tillbaka sin svenske älskling.

Vi vet redan hur historien kommer att gå.

Persson är samma spelare som han var i fjol, Neftechimik är samma lag som de var i fjol. Persson kommer att vara lagets ledande spelare, Neftechimik kommer återigen utmana de stora elefanterna om en plats i konferensfinal. Och Martin St. Pierre borde rimligtvis snart vara tillgänglig för elitserie- och NLA-klubbar.

***

Dinamo Riga och Mikael Tellqvist mot Phoenix Coyotes och Oliver Ekman-Larsson härnäst.

– Riga har de mest passionerade fansen i världen, påstår Coyotes assisterande tränare Dave King, författare till den lagomt populära boken King of Russia.

Det påstår han rätt.

Frågar man inget får man inget veta, och får man inget veta är inte ryska medier stället att söka svar på.

Mattias Weinhandl saknades mot Carolina Hurricanes och när det varken ligger någon fakta på bordet eller nätet får vi anta att han går skadad just nu. Ivano Zanatta har visserligen haft guts nog att ställa Aleksej den store utanför laget, men det finns få, om några anledningar, att bänka lagets poängbäste spelare.

Tony Mårtenssons fick i alla fall klara sig utan Weinis i kväll. Anton But gjorde ett fullgott jobb som ersättare, medan Mårtensson var tämligen osynlig – han brukar bli det mot fysiskt motstånd – och Maksim Afinogenov överarbetade det mesta.

Hur som helst, nordamerikanska lag är kända för att ta på sig de rejäla nävarna när de vill vända på matcher. Men jag finner inte logiken i att Hurricanes började hålla på med tjyvsmällar när de efter 3.22 av andra hämtat upp till 2-2. I det läget hade de matchen, Sankt Petersburg var med fast riktning på väg ner till hängskallegrottan.

När 60 minuter var spelade hade Hurricanes fått tre matchstraff, och Aleksej Jasjin hade bevisat att när han ställs ensam med en målvakt är det fortfarande mål, och då ett vackert sådant. Och väl i medgång är han ostoppbar.

***

Hurricanes var tyngre, Sankt Petersburg var skickligare med puck och Jevgenij Nabokov var bättre i målet än Justin Peters.

***

Kvällens tre ryska r:

PPP
Jasjins 3-2-mål och Jasjins framspelning till Susjinskijs 4-3-mål.

PP
Nabokovs spel med klubban. Killen, nej, gubben förstås, skulle kunna sättas som point i power play.

P
Aleksej Petrovs look. Killen, ja, i det här fallet stämmer det, kan med lätthet skickas till valfri svensk högstadieskola för rollen som den lite knubbige mobbaren i stället för att slåss mot NHL-stjärnor.

***

Highlights har ni här.