Nä, som sagt, nu går vi över till s p e l e t ishockey igen.

Senare i dag spelas ju en rätt så jäkla intressant match, förmodligen det enskilt mest prestigefyllda i Ryssland den här säsongen. Carolina Hurricanes är i Sankt Petersburg för att möta Aleksandr Medvedevs skrytbygge SKA. Som ni förstår är det bara på papperet det rör sig om en vanlig träningsmatch. Det är precis som den specialgjorda sajten, khlnhl.ru/en, tydliggör. KHL mot NHL, den första utmanarmatchen mellan rysk och nordamerikansk klubblagshockey på 20 år.

I går utforskade Canes det forna Leningrad iklädda full klubbmundering och hade utöver det en träning och del intressanta möten med media.

Särskilt Sovjetskij Sports Pavel Lysenkovs intervju med Chad Larose kan bli något att minnas om amerikanerna faller.

Vilka spelare i Sankt Petersburg känner du till?
– Hmm.
Nabokov, Jasjin…
– Spelar de där?

Jovars, det finns en del hyfsade spelare i Sankt Petersburg. Faktum är att deras trupp har 5783 NHL-matcher på meritlistan, bara 47 färre än Hurricanes, som alltså spelar i ligan i fråga.

Så vad tror vi då?

Canes-twittraren Mike Sundheim har redan stött ihop med en rysk bartender som tippade till 5-0 SKA. Jag drar mig från att gå i närheten av det.

På ryssarnas hemmaplan, blir intressant att se om rättskiparna ger dem någon fördel, har Hurricanes ett bekvämt utgångsläge som underdogs. De har ett ungt, hungrigt lag och är med öppna kort på väg in till en ny säsong.

Sankt Petersburg har redan fått utstå hård kritik för den utifrån förväntningarna svaga säsongsinledningen. Saknaden av Sergej Zubov har visat sig vara enorm, Jevgenij Nabokov har snarare sett ut som 65 än 35 och Aleksej Jasjin har fått nöta läktare.

I ett läge där pressen redan är stor som den är ställs de på isen med hela Rysslands anseende på sina axlar.

Det fina i allt det är att vi har två formstarka svenskar i Mattias Weinhandl (13 poäng på elva matcher) och Tony Mårtensson (tio poäng på elva matcher) som mycket väl kan gå in och bli hjältar.

Prestige var nyckelordet för dagen.

Sugna på en summering av Vitiaz senaste match?

Alright.

Matchstraff för Darcy Verot efter 1.04 av matchen – han har tänkt slå ett nytt rekord den här säsongen.Två utvisningar för Timmy Pettersson i motståndarlaget Severstal (puck out och hakning). Och Vitiaz tionde förlust för säsongen, av tio möjliga.

Nu börjar ni och för sig kanske vara less på fightingfokusen, så vi avslutar den här bevakningen tills något stort händer igen med att se en Vitiaz-spelare få däng.

Det var på tiden.

Medan Vjatjeslav Kozlovs KHL-debut gick relativt obemärkt förbi i Sibiriens djupaste tundra (CSKA vann mot Jugra efter straffar) lär Marek Svatos – en slovak som hade hela NHL framför sina fötter för ett par säsonger sedan – ha fått nackspärr av alla svängar.

Avangard mötte Dinamo Riga, och Dmitrij Rjabykin visade med slarv vid Rigas andra och tredje mål att det trots allt finns en anledning till att han emellanåt är så utskälld.

Roman ”Luleå” Cervenka, 2-3 (59.29), 3-3 (59.58).

Så talar en skyttekung.

En prestation utöver det vanliga, men om vi ska ta det lite längre finns det svårare saker Cervenka lyckats med i höst. Han har presterat med Jaromir Jagr i samma kedja, och det ska ni vet att det inte är så enkelt.

I två säsonger har Avangard mönstrat samma namnstarka förstakedja. Jagr, behöver väl ingen närmre presentation, på ena kanten. Jakub Klepis, tjeckisk målspottare och hårdskjutare, på den andra. Och Dmitrij Pestunov, rysk-kazakisk playmaker med mjuka knän och handleder, i mitten.

Kedjan hittade knappt rätt en gång, och den enklaste anledningen att hitta är att Jagr tog för stor plats. Han skulle sätta upp spelet, bära och hålla i puck, slå de avgörande passningar och ta avsluten själv. Missförstå mig rätt, Jagr är fortfarande en fantastisk spelare, men det blev inte över mycket till kedjekamraterna.

Nu har Klepis flyttat till Salavat, ett av KHL:s två mest stjärnspäckade lag, och stått för tio poäng på åtta matcher. Pestunov är tillbaka i Tjeljabinsk och är mer harmonisk, även om Traktor sladdar.

Samtidigt säger Cervenka det Klepis och Pestunov aldrig tordes yppa: flytta på dig gubbe, här är det jag som ska ha pucken. Och Jagr lyder. För båda vet att Cervenka är Tjeckiens Next One, Tjeckiens nästa Jagr.

Vad ni behöver veta en fredagskväll när ni kanske är sugna på att ge er ut på krogen och efterapa Brandon Sugden och gubbsen i Vitiaz Tjechov.

Rättskiparna har vaknat till liv. Så här agerar en redig assisterande domare.

By the way: 110 minuter för Vitiaz mot Lokomotiv Jaroslavl. De håller stilen.

För elva dagar sedan hade jag upp det faktum att Aleksandr Blinov blivit den första tränaren att få sparken i KHL den här säsongen.

Om vi skulle ta och krydda det lite. Vad är mer anmärkningsvärt än en tränare som får sparken efter fem matcher?

Det självklara svaret är en tränare som säger upp sig efter fem matcher.

Historien i Chabarovsk har skrivits om. Först gick man ut med att Blinov blivit kickad, men ett par dagar senare trädde Blinov ut i pressen för att förklara att han sagt upp sig ”eftersom han ansåg att han inte skulle lyckas få ut den kapacitet som laget besitter.”

Blinov tyckte att någon annan skulle kunna göra hans jobb bättre. Denne någon blev Sergej Svetlov.

Tränarbytet har gett det här resultatet så här långt:

Traktor Tjeljabinsk – Amur Chabarovsk 3-0
Salavat Julajev Ufa – Amur Chabarovsk 4-0
Metallurg Magnitogorsk – Amur Chabarovsk 1-0

Som tv-kommentatorn, Sergej Gimajev, säger till Sovjetskij Sports. Det sitter nog inte i tränaren. Det sitter i avstånden.

”Tyvärr har Amur blivit ett offer för geografin. De spenderar halva tiden av sina liv i ett flygplan, och när du ständigt förlorar tidsuppfattningen är det inte lätt att prestera.

Till Chabarovsk kommer bara veteraner som vill förlänga karriären ytterligare ett år och unga spelare som ser det som en språngbräda till större klubbar. Samma sak med coacherna. Sergej Svetlov tog över Amur bara för att det var hans enda chans att komma tillbaka till KHL.”

För er som inte kan eran Amur ska det upplysas om att lagets näst längsta resan den här säsongen går i 357 mils enkel riktning till Novosibirsk.

I morgon bitti möter de Metallurg Novokuznetsk på hemmaplan, tack och lov för det.

Vi kan väl önska dem ett mål i alla fall?

Känns som att de förtjänar det.

Två små saker innan onsdag blir till torsdag.

1). Marat Zaripov har gjort KHL-debut. På andra sidan av isen fanns en annan Zaripov, den nio år äldre brodern Danis. Den andre Zaripov passade, kvällen till ära, på att förstöra lillebrors premiär genom att göra ett mål och två assist när Ak Bars lugnt, grundserieaktigt, och medan alla andra såg Barcelona, slog Traktor med 3-1.

Målet är för vidöpppet för att missa med klyschan: släkten är värst.

Lika som bär är de också, men det har ju sin förklaring. Får vi hoppas.

Marat. Danis.

2). Vjatjeslav Kozlov har efter många om och men och ännu fler om bestämt sig för att göra tväremot vad ryska hemvändare brukar göra. Han ska spela med klubben han representerade före NHL-karriären, CSKA Moskva.

Det får Vjatjeslav Fetisov att slå på stortrumman:

– En av de bästa spelarna i modern tid.

Går inte annat än att hålla med. Oförskämt underskattad är han den där Kozlov.

Vaknar upp till tuppen och är förvånad, förbryllad och oförstående till att kvicksilvret inte står på minus. Vi som lever våra liv i Twin Peaks har nämligen fått tydliga besked om att vintern är i antågande. Eller så är det bara det att KHL-bloggaren fortfarande går omkring i sommarjacka, jag vet inte.

I alla fall, Niklas Persson bör ha anlänt till Norfolk vid det här laget. Ett liv i buss väntar en tid framöver, nog för att chansen till NHL-spel inte är död och begraven. Han håller en så pass hög klass att Tampa Bay inte kommer att kunna hålla honom utanför laget särskilt många veckor. Garanterat finns det just nu ändå en liten del av honom som tycker att det vore skönt att vara i Nizjnekamsk. Där han hålls högst av alla av tränaren Vladimir Krikunov (han som Aleksandr Ovejtkin tycker är en idiot).

Men det är en ny säsong och nya svenskar i Neftechimik. Och Björn Melins första tid i klubben har varit som ingen annans.

Krikunov anser att han har fem starka kedjor, vilket han också har. I säsongspremiären petade han därför Melin och Pajskijs ersättare, Martin St. Pierre, utom omsvep.

Taggad till tandköttet fick Melin göra debut i den andra omgången i stället.

I början av den andra perioden åker han en meter offside, slår in pucken i mål, jublar i tron om att han har kvitterat och får sedan veta vad Vitiaz Tjechov tycker om att man att inte uppfattar reglerna. (Okej, om ni inte orkar klicka på länken kan jag upplysa er om han blir överfallen, det är Vitiaz vi snackar om för guds skull).

Om han känner sig nedslagen för det? Närå, i den tredje perioden ordnar han en poäng till Neftechimik. Effektivt, elegent och på egen hand.

Tre matcher senare, två utan poäng, en utanför laget. Från nästan ingen vinkel alls dunkar Melin dit målet som påbörjar 6-1-pulveriseringen av Dynamo Minsk med ett omänskligt direktskott från fel håll på en stenhård passning.

***

Det ger oss följande nyckelord från Björn Melins tre första KHL-veckor: utanför laget, nerslagen, poängräddare, poänglös, utanför laget (skadad?), ett omöjligt mål.

***

Konstigt att Dynamo Minsk har lyckats kamma ihop klipp från samtliga sex segermatcher på sin hemsida, ända från Chabarovsk, men att Neftechimik-matchen fallit ur systemet.

***

Nåja.

Nu ska jag tillbringa ytterligare någon timme i sängen. Det har jag hört att man för göra om man är under 25 och klockan inte hunnit slå sju.

Från några dagars helfokus på fightinggänget Vitiaz Tjechov – och Darcy Verot i synnerhet – till en reslig svensk som haft en match i matchen och uppgörelse i uppgörelsen mot Jaromir Jagr.

Vi var många som höjde på alla ögonbryn när Sibir Novosibirsk värvade Alexander Hellström i somras. Från en medioker… nej, förlåt, usel säsong i Luleå till ett i jämförelse fett kontrakt i KHL. En liga som gjort sig känd för att slarva med scoutingen å det grövsta för att sedan skicka spelaren i fråga på första bästa flyg hemåt när man insett sitt misstag.

Det vi glömde var att KHL har utvecklats i en rasande fart från säsong till säsong. Och det på alla plan. Importer plockas inte längre in bara för att de har NHL eller VM-meriter, eller tilltalande statistik från sin inhemska liga.

Numera finns det andra vägar att vandra i jakten på rubel.

Som Tommy Warghs tripp genom Ryssland. En stark säsong i den ryska andraligan, Vyssjaja Liga, räckte för ett KHL-kontrakt. I Jugra Chantyj-Mansjisks 3-2-seger mot Dinamo Riga tidigare i dag hade han 20.58 i istid, vilket var tredje mest i Jugra. Sedan är det en annan sak att han hade lite för stora problem i markeringen och det fysiska spelet.

Hellström?

Novosibirsk signade honom som ersättare till den amerikanske slagskämpen Erik Reitz. Han har två huvudsakliga uppgifter: att agera städgubbe i egen zon och plocka bort motståndarnas största stjärnor. Fixar han det, samtidigt som han tar en fight när det behövs (det blev för mycket slagsmål, för lite av det solida defensiva arbetet med Reitz) är Sibir nöjda.

Han ska inte producera poäng, han ska inte sköta uppspel och han ska inte glänsa på något sätt.

Den gamla ryska skolan, där man rullade runt på fyra femmor i 60 minuter och där alla skulle klara av samtliga moment i spelet och tänka på sitt eget bästa för att överleva är på väg bort.

Det öppnar dörren för rollspelare som Hellström, som så här långt kommit mer till sin rätt i KHL än vad han gjorde i elitserien och AHL.

23 september: Darcy Verot är en av spelarna som inte deltar i slagsmålen i den sista perioden mot Avangard Omsk.

25 september: Darcy Verot är inte nöjd med det och ser till att dra på sig ett matchstraff i nästa match mot Barys Astana. Får man inte de där extra, ärovärda 20 minuterna för ett första slagsmål är det lika bra att dra till med en tackling mot huvudet direkt är resonemanget om vi känner honom rätt.

Jag känner att den knapphändiga rapporten från i natt borde utvecklas när nyheten ändå fått så pass stort genomslag.

Detta har alltså hänt: Vitiaz Tjechov och Avangard Omsk har spelat mot varandra igen. Eller spelat och spelat, det är slagsmålen som är i fokus, såklart.

Det finns en markant skillnad nu jämfört med i januari; Avangard Omsk var inte intresserade av att ställa till med någon skandalmatch, de ville ha sina tre poäng och sticka från Podolsk fortast möjligt. Fair play, liksom. Naiv som jag var trodde jag att det skulle bli en lugn, relativt i alla fall, tillställning tack vare det. Men i stället mynnande det ut i att Vitiaz, desperata efter att även göra den här matchen minnesvärd, överföll spelare för att få slåss. Och det är där det verkligen blir fel.

Slagsmål? Javisst, det är okej för mig. Vare sig vi vill eller inte är det en del av ishockeyn. Men att som Ivan Larin mata slag mot en liggande Dmitrij Vlasenkov, vars enda försvar är att göra sköldpaddan. Eller att som Maksim Jeprejev komma direkt från utvisningsbåset och hoppa på en oförbered Sergej Sentjurin – efter slutsignalen. Det passerar, krossar och pulvriserar gränsen.

***

Vitiaz Tjechov, ja.

Efter 777-minutersmatchen skrev jag ett par rader om klubben. Om att det ryktas om att maffian styr den – det finns inga bevis för det dock – om att de inte bryr sig så mycket om resultaten så länge det bjuds på slagsmål och om en supporter som ville att jag skulle byta storbystade blondiner mot information om klubben.

Vitiaz är en svart fläck på den ryska hockeykartan. Inte för att de håller på med fighting, men för att de uteslutande gör det. Lagets importer, frånsett målvakten Kevin Lalande, är i Ryssland för att leva jävel. Darcy Verot har krossat utvisningsrekordet i landet. Chris Simon är känd för sina psykbryt (även om han faktiskt delvis koncentrerar sig på spelet). Josh Gratton har lyckats slå av handen på en motståndare nu och Brandon Sugden noterades för 122 utvisningsminuter på sina tio matcher för klubben förra säsongen.

Lagets största stjärna heter Daniil Markov. Han nitade en polis i våras i samband med att han blev tagen för rattfylla.

***

Hade Vitiaz Tjechov varit ett vinnande lag hade parallellen med Charlestown Chiefs varit klockren. Vitiaz förespråkar samma typ av ishockey som i George Roy Hills filmatisering av den nordamerikanska gärsgårdshockeyn. Dessutom, sätt ett par brillor på Darcy Verot (bild i länken) och han platsar som en Hanson brother

***

KHL:s förhållande och ställningstagande till Vitiaz?

Officiellt säger de inte så mycket, men det finns en särskild anledning till att man vill ha kvar laget i ligan. Efter den sista Gagarin Cup-finalen mellan HK MVD och Ak Bars Kazan gjorde jag en intervju med Irna Chryjajeva, supporterskribent för Spartak Moskva, angående vad som skulle få folk i Moskva att börja gå på hockey igen:

– Jag antar att du pratar om vanliga grundseriematcher, och inte derbyn. I så fall… skandaler. Efter matchen mellan Vitiaz och Avangard, när spelet avbröts efter alla slagsmål, spelade Vitiaz mot Spartak i Moskva. Och helt plötsligt var det hur mycket folk som helst i Sokolniki.

***

Bara jag som har känslan av att den påstådda förkylning som fick Raimo Summanen att plocka Jaromir Jagr av isen inför den sista perioden var rätt lindrig egentligen?