I går blev saker klara – Kasparaitis slutar och Zanatta från SKA till SKA. I dag är vi tillbaka i ryktesträsket igen.

När vem som helst kan skriva vad som helst i vårt internetsamhälle kan fjädrar bli till hönor och hönor bli till hela hönsgårdar har det visat sig. Så i väntan på att finallagen ska installera sig i Kazan tar vi och smuttar på en potentiell ny Peter Forsberg-karusell som tidsfördriv.

”What’s next for Olli Jokinen: Likely Russia, given that he didn’t exactly set the world on fire in New York, after joining the Rangers in a trade with Calgary for Chris Higgins and Ales Kotalik”, skrev Eric Duhatschek på The Globe and Mail i dag.

Ett par timmar senare, så kallade Breaking News i Ryssland: ”Jokinen kan fortsätta karriären i en av klubbarna i ligan (KHL).”

Jokinen-affären har fått en början. Nu ska vi se om den stannar eller vart den för oss vidare.

Europeisk ishockeys kanske åtråvärdaste tränarjobb. Västerländsk mentalitet, mycket ryska rubel i fickan och ännu mer ryska rubel till spelarvärvningar.

Några av kandidaterna det ryktades om:

* Bengt-Åke Gustafsson – svensk förbundskapten i fem år.

* Hannu Aravirta – finsk förbundskapten i sju år.

* Ralph Krueger – schweizisk förbundskapten i en evighet.

* Wayne Gretzky – Wayne Gretzky!

På den nivån förväntades SKA ligga.

De lade sig med Ivano Zanatta. En 50-årig kanadensare, med ett långt förflutet som spelare och tränare i Italien. Senast tränade Sankt Petersburgs juniorlag, SKA 1946. 

Och?

Det känns som att de skippade vodkan och den vedervärda scoutingen när de valde i alla fall.

Anledningen till att Zanatta fick jobbet är att han är taktiskt slipad och att han kan klubben.

SKA har tänkt skapa en röd tråd som går mellan reprensationslaget, farmarlaget och juniorlaget. Med den filosofin känns Zanatta, med Vladimir Jurzinov Jr och Vladimir Jurzinov Sr som konsluter, faktiskt som ett bättre val än ett välmeriterat namn utifrån.

Med årets säsong i minnet har han allt att förlora i grundserien, och allt att vinna i slutspelet.

60 minuters ställningskrig, två styrningar, två skitmål, ett avgörande, en 3-2-seger och 1-0 i matcher för Ak Bars Kazan.

I en match som inte alls var extraordinär gjorde Dmitrij Obuchov det extraordinära. Pucken som sprättades upp i krysset, den individuella prestationen som avgör matcher när de är så här täta.

Matchhjälten kanske måste presenteras för den stora – nåja – bloggläsarmassan?

Helt förståeligt i så fall.

Dmitrij Obuchov är inte spelaren som sticker ut, men i Ak Bars Kazan är han unik. Som ende spelare gårdagens laguppställning är han en egen produkt. Och det ska ni veta, i Kazan viks inga platser åt spelare som kommer underifrån.

Kirill Petrov var poängkung i Rysslands, i övrigt misslyckade, JVM-lag med tio poäng på sex matcher. Närmsta man bakom, Nikita Filatov, var fyra poäng efter. I KHL slår siffrorna däremot helt om åt andra hållet.

Filatov var smått dominant i CSKA Moskva under grundserien och gjorde 22 poäng på 26 matcher. Petrov bokfördes för åtta matcher, noll poäng och en snittistid på 6.10. I slutspelet har han inte varit ombytt över huvud taget. Nästa säsong kommer han att försöka slå sig in i New York Islanders, och jag lovar er, hans chanser att lyckas med det är större än att göra det i Kazan.

Obuchov fick aldrig chansen som junior. I stället tog han omvägen via Spartak Moskva, Neftechimik Neftechimik Nizjnekamsk och farmarlaget Neftjanik Almentievsk innan han tog den fasta platsen som gnuggare i Ak Bars, som han haft i fyra år frånsett en kortare sejour i Neftechimik..

Det låter som en beskrivning av rysk hockeys Average Joe. Men vadå. För sitt knegande har Obuchov fått någon miljon på banken, två ryska titlar, en seger i europeiska klubbmästerskapet, en armbågstackling av Dmitrij Kalinin (för en dryg vecka sen) och nu ett mål som får följande omdöme av skadade hjälten och nyblivne supportern Danis Zaripov:

– Mer än någonting gillade jag vårt tredje mål, perfekt utfört av Dmitrij Obuchov. Målvakten var hjälplös.

Doldis. Kliver fram. Finalvinst. Det var så det var sagt att det skulle vara.

I höstas kritade Mattias Weinhand på för en tredje säsong med Dynamo Moskva.

Nu är det vår och det är inte säkert att Dynamo Moskva existerar i egen skepnad när det blir höst igen.

Ni kan ju själva räkna ut hur mycket påskrivna papper är värda då. Jag säger inte att det är klart, jag säger inte ens att det är sant, men det påstås i detta nu att Dynamo Moskva är i färd med att riva att kontraktsförlängningen.

Vad händer med Weinhandl i så fall?

Jag vet inte, kanske går han till SKA Sankt Petersburg.

Vad händer med Tony Mårtensson?

Jag vet inte, kanske följer han med till SKA Sankt Petersburg.

Det har det påståtts, nämligen.

Och vad fan vet jag då?

Att det kommer att börja hända saker den 30 april.

I Kazan väljer folk fotboll, TatNeft Arena har nästan alltid stora hål utan åskådare på läktarna.

I Balasjicha verkar det som invånarna anser sig vara lite för sofistikerade för ishockey, Balasjicha Arena har varit utsåld en gång under säsongen.

Det är inte det sexigaste finalparet som bjuder in till dans. Man är inte speciellt attraherad, men det är vad som återstår när klockan börjar närma sig kvart i tre. Ak Bars Kazan och HK MVD Balasjicha. En finalserie. Bäst av sju matcher.

I höstas pratades det om kris i Kazan. Det är som det brukar vara i Tatarstan om höstarna, och som vanligt brydde sig inte Ak Bars. De spelade av de 56 grundserieomgångarna, krängde Barys Astana i den första slutspelsrundan, sen började säsongen på allvar.

Sergej Fjodorovs Metallurg Magnitogorsk i kvartsfinalen och Vjatjeslav Bykovs Salavat Julajev Ufa, med en totaldominant Aleksandr Radulov, i semifinalen. Och nu är man här igen, längst fram.

HK MVD har haft en mindre guppig resa. Ingen har trott på dem, ingen har egentligen brytt sig om dem. De smög igenom grundserien i toppen, bakom suveränerna SKA Sankt Petersburg, som sög upp alla uppmärksamhet.

I första slutspelsrundan fick de ett orutinerat CSKA Moskva, som var med i utbildningssyfte. I kvartsfinalen väntade ett slutkört och stympat Dinamo Riga, och i semifinalen hade de därmed kvar krafter att orka ända till sista sekunden i match sju mot Lokomotiv Jaroslavl.

Nu väntar det sista testet för två lag vars enda likhet är att de tillvardags har ett klent publikstöd.

***

Vi tar tre inför-nycklar som avslutning, va?

1. MÅLVAKTSSPELET
Som vanligt. I ishockey vinns inga titlar utan bra målvakter, och vi har två stycken om gjort sina livs säsonger.

Petri Vehanen var så bra i Lukko Raumo att de inte hade råd att behålla honom hela säsongen. I Ak Bars har han bara fortsatt på den inslagna vägen.

Michael Garnett skrev jag om i går. Han och hans vinflaska från Jaromir Jagr och Wayne Gretzky. I januari var det en stor skräll att han kom med som andremålvakt i Team Jagrs All Star-lag. Ett par månader senare anses han av många vara ligans bästa målvakt.

Vem som är bättre?

Finalerna får berätta.

2. MARTIN STRBAK
HK MVD:s signum är det disciplinerade försvarsspelet, som lettiske coachen Olegs Znaroks gnuggat in. Men försvarsgeneralen Martin Strbaks manskap haltar. MVD går in i finalserien med fem backar tillgängliga. Strbak ska sköta uppspelen, styra power play, hålla lugn i egen zon och vara elak i box play. Avlösningen kommer inte att komma.

3. DOLDISARNA
Aleksej Ugarov, Denis Kokarev och Aleksej Tsvetkov. Säger den trion er något? Nä, okej. Det är det bästa HK MVD har i anfallsväg i alla fall.

Ak Bars saknar skadade Danis Zaripov och Aleksej Teresjtjenko saknar spelet som fick honom invald i KHL:s All Star-lag i fjol. Dmitrij Kazionov har efter en lång och trogen tjänstgöring i de lägre kedjorna fått chansen de väntat på. Plötsligt vilar ett tungt ansvar på finnarna Niko Kapanen, Jarkko Immonen och Janne Pesonen, som tidigare fått operera med förstakedjans rester.

Doldisarna kommer att avgöra den här matchserien – eller Aleksej Morozov.

***

Och tipset?

Magkänslan säger 4-0 i matcher till Ak Bars Kazan.

Den sista januari satt Michael Garnett på ett flygplan till Moskva. Han hade spelat All Star-match i Minsk, men när han berättade om utflykten för sin klubbs hemsida var det mannen i sätet bredvid från flygresan som stod i fokus. Det var ju Jaromir Jagr.

”Jagr gick med en flaska vin, och jag frågade honom var han fått flaskan. Jaromir sa att Wayne Gretzky just hade preparerat honom med ett vin från hans samling. Ta det, sa han till mig. Jag dricker fortfarande inte. Så till sist hade jag en gåva från både Gretzky och Jagr.”

Vi förflyttar oss ett par månader fram i tiden. SKA Sankt Petersburg åkte ut ur Gagarin Cup mot Dinamo Riga, tränaren Barry Smith sa upp sig och en rysk tidning namndroppade Wayne Gretzky som ersättare. Dementin kom omedelbart, det finns ingen  tanke på det från SKA:s håll.

Samtidigt förlorade Avangard Omsk tre raka matcher mot Neftechimik Nizjnekamsk. Ett par dagar hann passera innan Avangard meddelade att man kommer att skära ner på budgeten till nästa säsong, vilket tvingar Jaromir Jagr att gå ned i lön om han vill stanna.

Den stolte vinmottagaren, han hade överlevt första rundan och sa så här:

”Gå vidare en runda och sen åka ut – inget för mig. Jag vill vinna Gagarin Cup.”

Nej, åka ut efter en runda var inget för Michael Garnett.

På torsdag lyfter han foten för att ta det sista steget mot en finare trofé än en vinflska. I morgon tar vi ett uppsnack här.

Alltid nära, aldrig ända fram. Finaler och matchbollar är inte Lokomotiv Jaroslavls sak.

I fjol sumpade de en 3-2-ledning i matcher mot Ak Bars Kazan i Gagarin Cup-finalen, och förlorade till slut efter att Aleksej Morozov gjort det enda målet i den sjunde och avgörande matchen. I år misslyckades de återigen att utnyttja samma utgångsläge i konferensfinalen mot HK MVD, och då hade de dessutom pulveriserat motståndet i match fyra och fem.

– Jag förstår inte varför vi måste ha en sådan otur igen, säger målvakten och nyckelspelaren Georgij Gelasjvili.

Och det är just det. Det finns liksom inget specifikt att peka på att ’därför blev det som det blev’ den här gången också. Ju längre in på våren vi kommit, ju bättre har det blivit. Och i stället för att söka fel pratas det nu om att tränaren Pjotr Vorobjov, som tog över innan slutspelet, borde skrivas fast på ett långtidskontrakt.

Men otur eller vad det nu än var, hade Lokomotiv gått till Gagarin Cup-final hade man ju kunnat skriva upp de skulle få åka hem med en silvermedalj för tredje gången i rad.

Leksands återtåg till elitserien spårar ur gång på gång och det här lokomotivet når aldrig ända fram.

Denis Kokarevs matchavgörande mål för HK MVD i den västra konferensfinalen mot Lokomotiv Jaroslavl.

Ilja Nikulins matchavgörande mål för Ak Bars Kazan i den östra konferensfinalen mot Salavat Julajev Ufa.

Vi klipper där för i kväll och konstaterar dels att rysk hockeys rykte om att vara vacker ibland är så sant, och dels att det är helt sinnesjukt att sådana här scener utspelas i Balasjicha den här tiden på året.

Bengt-Åke Gustafsson skriver på för SKA Sankt Petersburg i morgon, Aleksej Kasatonov blir en av hans assistenter, Valerij Belousov tar över Crazy Nazarovs jobb med ett förädla ungdomarna i Tjeljabinsk och HK MVD (dåligt med publik) och Dynamo Moskva (dåligt med pengar) slås samman.

Rykten.

Men det av störst enskild betydelse hittar vi i Novokuznetsk.

Sergej Martin är inte stadens guvenör längre och ska även kliva ner från posten som klubbens president.

Saken med det?

Han är en av få som är intresserad av ishockey i staden, och som guvenör kunde han ju se till att pengar pumpades in i klubben.

Således är Martin den största anledningen till att Metallurg Novokuznetsk spelar i KHL, särskilt när stålindustrin inte är inne i sina glansdagar längre.

Frågan är, vad händer med Metallurg i framtiden och är det någon som verkligen bryr sig?

1). Salavat har tvingat från en sjätte match i Kazan. 2). Det är tack vare Aleksandr Radulov. 3). Det är i sin tur tack vare att han rakat av sitt lyckoskägg, om man frågar hans far.

1-1 (50:09) Igor Grigorenko (Aleksandr Radulov, Patrick Thoresen)

Förarbetet, viljan att ha pucken och passningen som sitter på läppen.

2-1 (58:44) Aleksandr Radulov (Patrick Thoresen)

Med god hjälp av Jarkko Immonen, men fortfarande; avslutet och dragningen.