Pavel Datsiuk gjorde en Linus Omark, och även om det inte är lika klockrent gjorde han det graciösare.

Vad att göra, Linus?

Försöka toppa det direkt, förstås.

På sitt vis är själva dragningen, inte verktygen eller utförandet, av samma typ som Peter Forsbergs i Lillehammer. Inofficiellt världsrekord i utförandet av den finten har, just det, högaktuelle Aleksej Zjamnov.

YouTube visar två och tre gånger.

Diskussionen som man då automatiskt kommer in på, precis som i fallet Omark och Datsiuk; att Forsberg gör det snyggare och att Zjamnov var före känns som att vi skippar.

Det räcker med att veta om att ett OS-guld inte är något världsrekord.

Jaha. Vitiaz Tjechov, och en avdankad storspelare som drivs av en illusion att rädda sin klubb. Precis när Vjatjeslav Fetisovs comeback börjat kännas avlägsen och Darcy Verots marodörstämpel fått smaka på KHL-bloggens egna radergummi.

”Just when I though I was out… they pull me back in”.

Men för fan, att Aleksej Zjamnov, som gjorde Foppa-mål medan Foppa fortfarande knäckte klubbor och var förbannad på Börje, ska ut på isen, det är en do like snarare än en dislike.

All sportslig framgång som Vitiaz Tjechov haft kan tillskrivas den mannen. Det är klart att han ska se till att saker blir rätt nu också.

Under lockouten spelade han upp Vitiaz i dåvarande ryska högstaligan. Hade det inte varit för det hade de aldrig satt sin fot i KHL. När sedan Jevgenij Artiuchin satte stopp för karriären – tragikomiskt att han utvecklades till den spelare han blev i Vitiaz – tog Zjamnov över som general manager. Och han har ju försökt få till ett vettigt lag (värvningen av Bryan Berard, det olyckliga uppbrottet med Aleksandr Koroljuk).

Men någonstans finns det någon som har ett svidande grepp om det heliga på den här klubben – och vill annat.

Zjamnov gillar inte bilden som Ryssland, och nu även hockeyvärlden, fått av hans Vitiaz.

Klubben sjunger som sagt på sista versen av sin livstid i KHL. Allt annat hopp är ute, så nu under gröna milen kliver Zjamnov in för att visa hur tiden borde varit.

Han kommer inte att göra det med en lika stor hyllningskör som Fetisov, men han kommer att göra det bättre.

Det är skillnad på att vara 39 och 51, på att ha varit borta från ishockeyn i fyra år och elva år, och på att spela i Vitiaz Tjechov och CSKA Moskva.

Elva omgångar kvar, fyra lag, en radie inom en poäng, en plats till Gagarin Cup.

De som gör upp:

Sibir Novosibirsk med stora skadeproblem, som tappat respektive gjort sig av med fjolårets succémålvakt Tom Lawson och årets dito Aleksandr Fomitjev. Snart debuterar Adam Munro, ett oprövat kort från Toronto Marlies.

Amur Chabarovsk, som med tolv inspelade poäng på åtta matcher tagit in åtta poäng.

Lada Togliatti, som tappat allt vad nyckelspelare heter och nu hotas av massflykt – igen.

Nykomlingen Avtomobilist Jekaterinburg, som aldrig ens haft några nyckelspelare. Det kan ifrågasättas vad de egentligen haft över huvud taget.

Minst dåliga går till slutspel.

Om ni skulle till att gissa vilket lag som dragit mest klick till den här bloggen?

Jodå, Vitiaz Tjechov är korrekt.

Ni kan däremot aldrig gissa vad som hände i dag.

Vitiaz vann (!) mot HK MVD, Chris Simon avgjorde efter förlängning, senaste nyförvärvet Josh Gratton gjorde två poäng och för tredje matchen i rad var det lugna gatan ända till att Fredrik ropade på hemgång.

Tanken var att vänta med den här upplysningen tills Darcy Verot når 1000 utvisningsminuter, men nu när han är sju minuter från att – på något sätt – bli historisk och inte ens kostar på sig att hetsa någon har tålamodet trutit.

Det är dags sudda ut bilden som inpräntats hos er om Darcy som råbusen som sprider skräck i hela Ryssland.

Darcy slåss ju i många fall, mot spelare som inte ens är fighters, hellre än bra.

YouTube presenterar:

Darcy Verot vs. Fjodor Fjodorov

Darcy Verot vs. Vadim Sjachrajtjuk

Darcy Verot vs. Aleksandr Svitov

Darcy Verot vs. Denis Bajev

Darcy Verot vs. Kirill Ljamin

Darcy Verot vs. Delar av Chimik Mytisjtji

Darcy Verot vs. Aleksej Korovpuskov 1

Darcy Verot vs. Aleksej Krovopuskov 2

Darcy Verot vs. Martin Gerber

Darcy Verot vs. Michail Dejev

Darcy Verot vs. Vladislav Buljin

Darcy Verot vs. Nikolaj Pronin

Sju matcher sedan Konstantin Panov flyttade från Lada Togliatti till Dynamo Moskva, från industrin till etablissemanget, från fattigdomen till rikemansklassen.

En 2-1-seger mot Metallurg Magnitogorsk sedan han gick mållös – Weinhandl, dagens enda svenska poängmakare med en assist – för första gången på fem matcher.

För det första betyder det att Panov tangerat Pavel Datsiuks målsvit från slutspelet under lockoutsäsong. Delat klubbrekord.

För det andra vinner han förresten på målskillnad med sex mål mot Datsiuks fem.

För det tredje, när Vitalij Jatjmenev kommer tillbaka från sin skada, borde det inte vara uteslutet att han ska ha tillbaka platsen med Jiri Hudler och Weinhandl?

För det fjärde, fortsätter Panov i samma stil är han säsongens fynd.

Och det där med fynd.

Dynamo ansågs ha gjort årets affär då man tradade Jakob Rylov mot Oleg Saprykin och Vadim Jepantjinsev (det är inte bara med Kuljasj-dealen CSKA Moskva agerat… annorlunda). Såhär i efterhand har det visat sig att blåsningen inte alls var särskilt rolig. Saprykin är i Sankt Petersburg, Jepantjinsev i Atlant och Rylov ska tillbaka till Dynamo. Tillbaks på ruta ett, men vem sa att det var en dålig plats att slå läger på?

CSKA, trader och Denis Kuljasj… bevisligen så är de ändå inte helt tillfreds med backbesättningen och de senaste nytillskotten. Senast var de på jakt efter Sandis Ozolins, som vänligt men bestämt tackade nej med motiveringen att Dinamo Riga fortfarande har chansen att nå slutspel. Där hade vi snackat ett tungt förvärv. Och svek.

Sandis är i Riga, och ska i Riga förbli.

Det som såg ut att bli en Omskorgie kommer i stället att bli en mångkulturell festival, så gott som det går i den begränsade hockeyvärlden.

Folket har valt inför All Star-matchen. Det slutade med en finländare, en svensk, en lett, en kanadensare och två slovaker i Team Jagrs i lineup. På det har vi Jagr själv (tjeck) i storform, och det ska rätt mycket till om inte Patrick Thoresen (norsk) och Robert Esche (amerikan) senare blir invalda av juryn och journalisterna.

Nationaliteter av alla dess olika slag, räkna med vitryssen Aleksej Kaljuzjnyj i Team Jasjin också, i Minsk den 30 januari. I sammanhanget är känslan att det är hyfsat sekundärt ändå. Vi har ju liksom en arena att kolla in.

I går spelades äntligen den första KHL-matchen i Aleksandr Lukasjenkos massiva skapelse. Känns som en NHL-arena, tyckte Sergej Fjodorov som kom, sågs och stal poängen.

Matchbilderna skvallrar om samma sak. Minsk Arena med plats för 15 000 åskådare är ett rejält ansiktslyft för Dynamo som tidigare höll till i ett träningshallsliknande och slitet bygge. Det passade inte riktigt in i arkitekturens Minsk.

Det slutgiltiga målet för arenan är VM 2014. All Star-matchen kommer också medföra sin glans, men tiden mellan det?

Risken är överhängande att resten av den här säsongen kommer ha en Malmö-känsla hägrandes (6000 från fullsatt i går) med ett lag som inte bär upp sin skådeplats. Med det i tankarna är det givet att det kommer att bli en tokoffensiv transfersommar i Vitryssland. Utländska profiler, inget fel på det, men i främsta rum för värvningsansvarige, Aleksandr Belyj, måste ett par inhemska stjärnor vara. En Kaljuznyj, Koltsov eller Kostitsyn. Helst allt.

I fjol var HK Gomel i den inhemska ligan ansedda som populärare än Dynamo Minsk. Det kan ingen arena i världen ändra på. 

All Star för världen, vitryssar för Vitryssland.

Det finns debuter som triggar igång förväntningarna inför framtiden (Mika Hannulas i Djurgården), och så finns det debuter som just bara är debuter (Mika Hannulas i Salavat Julajev).

Vi skulle utan några större funderationer kunna lämna Hannulas första match i Salavat med två plus i betyg och sedan blicka vidare. Men det finns trots allt en viss skyldighet att ta det lite längre än så.

Salavat ställde upp mot Amur Chabarovsk med nattmössan slängd över ena axeln och John Blund svävande över den andra. Vid ställning 0-3 jagade Patrick Thoresen och Aleksandr Radulov i väg John, men lyckades ändå inte föra Salavat närmare än 2-3.

Tredje raka förlusten, och tredje raka matchen med underkänd inställning.

Hannula ingick i en tredjekedja med Aleksandr Perezjogin och Andrej Taratuchin. Just nu är det inte så mycket mer än material för en checkingline, men det finns virke för något produktivare (Hannula, som var förklarligt tung i benen i sin roll högt upp planen, hittade Perezjogin och Taratuchin bättre än vad de hittade varandra).

Kortdraget står Taratuchin på gränsen till det ryska Euro Hockey Tour-laget och en offensiv centerroll i Salavat, medan Perezjogin öste in mål vid sidan av Aleksej Teresjtjenko i fjol, men har varit blekare den här säsongen.

Det som framtiden ska utvisa är om det är med Mika Hannula de får lyftet, och om det är med dem Mika Hannula hittar sin roll i Salavat.

Egentligen alldeles för tidigt på morgonen, men väl här, väl skrivande ska det rapporteras om Neftechimik Nizjnekamsks gårdag.

Vinst mot Metallurg Magnitogorsk med 3-1, och det räcker väl egentligen så. Det börjar vara lika elementärt att känna till att Niklas Persson spelar med Sergej Demagin och Maksim Jakuntsenja, som att Mattias Weinhandl går vid sidan av Jiri Hudler.

Annars verkar löjliga säsongen i bloggformat vara högaktuellt nu (ohoj vad många läsare Sportbladets Silly-blogg drar). En snabb summering av vad som hänt på marknaden i KHL inför stängningsdags 31 januari är alltså vad som står på agendan.

En del har ni redan läst i tidningen eller på sajten, en del har tagits upp i kommentatorsfältet, men bara för att jag inte har något vettigare i tankarna för nu. Mika Hannula lämnar vi dock utanför den här gången.

Vadim Jepantjinsev, Atlant

Atlant fortsätter förädlingsprocessen med det storklubbarna slänger. Mannen med teleskopsklubban är kvitt Dynamo Moskva och Dynamo Moskva är i sin tur ett draftval rikare. Alla glada, alla nöjda.

Denis Kuljasj, Avangard Omsk

En hemvändare som egentligen inte ville hem. Hur reagerar man som supporter på det? Det kommer i alla fall smälla rejält från Avangards blålinje med Rjabykin (så överskattad att han blivit underskattad) och Babtjuk som sällskap.

Filipp Metljuk och Jevgenij Kurbatov, CSKA Moskva

Kurbatov uppger att han är förväntansfull inför återförening med sin tidigare JVM-coach, Sergej Nemtjinov. Eller så handlar det kanske om att han nu slipper juniorligan. CSKA:s tanke med bytet (Kuljasj till Omsk alltså) ska vara att de vill stärka upp defensiven. Men en landslagsback mot det här? Nja.

Tony Mårtensson, Dynamo Moskva (2010-2011)

Även om jag romantiskt hoppats på en återkomst i Kazan är det inte speciellt överraskande. Man hade det liksom på känn när Mårtensson och Weinhandl i våras sa att de kunde tänka sig att spela tillsammans i Ryssland, och ännu mera på känn när Weinhandl förlängde med Dynamo.

Anmärkningsvärd är att dock Dynamos dementi:

– Vi kommer inte sälja eller låna några utländska spelare, så därför finns det ingen anledning att prata om Mårtenssons transfer. Vi har tillräckligt med importer i vår laguppställning, och alla fem kommer att spela här till säsongens slut, säger Dynamos pressansvarige Artiom Dorozkin till Sportbox.ru.

Du pratar fel säsong, Artiom.

Martins Karsums, HK MVD

Ett rykte som fått nytt liv igen ett par månader efter att det dök upp första gången. Karsums verkar hellre vilja spela för den lettiska förbundskaptenen än det inofficiella lettiska landslaget. Frågan är bara: blir det klart någon gång?

André Lakos, Salzburg

Flyttar hem på grund av på grund av familjeskäl. Vad jag mest kommer att minnas från hans tid i Tjeljabinsk är ingen intim anspelning med klubban, utan den rasande starten när han kom till klubben förra säsongen. Matchstraff i första matchen, målskytt i andra, assist i tredje.

Ska det ändå rapporteras om säregna händelser som drar ner Ryssland och KHL i smutsen är det lika bra att göra det ordentligt och få det överstökat.

Två historier inom närstående tid:

1). Den 7 januari, på självaste julafton, kände SKA Sankt Petersburgs försvarare Kirill Safronov för att gå ut på lokal med sin fru. Med Edgars Masalskis i minnet vet vi att krogrundor och KHL-spelare inte är någon vidare kombination.

I korta drag började ett par personer – beskrivs som affärsmän – kladda på Safronovs andra hälft. Safronov reagerade och en stund senare hade han en kula i axeln.

2). I somras startade KHL ett program för att skära ner på lönerna. Alla klubbar fick skydda 15 spelare, resten skickades ut på waivern. Liksom Nils Ekman blev Aleksej Simakov aldrig upplockad, vilket ledde till att hans dåvarande klubb, CSKA Moskva, enligt de nyupprättade stadgarna bara behövde betala 50 procent av den ursprungliga lönen.

Simakov hamnade till slut i Avtomobilist Jekaterinburg, och allt var lugna gatan tills han för ett par veckor sedan började kräva pengar av CSKA. Jag hade ju inte gått med på någon löneminskning, så full betalning måste det bli, resonerade han. KHL svarade på kravet och gjorde det med en två års lång avstängning.

Men epilogen tar trots allt tillbaka det till en mer human nivå.

Safronov mår enligt frugan okej och bör vara tillbaka till spel inom kort. Simakov spelar redan, då KHL insåg att de kanske gick lite, lite hårt åt.

Och apropå comebacks. Vitiaz Tjechov ställde upp för sin första match efter, ja ni-vet-vad. De genomförde alla 60 minuter, förlorade planenligt med 2-7, och Chris Simons slagsmålsförsök, med 20 sekunder kvar av sista, misslyckades. Han var ju rätt ensam om att vilja slåss med resten av rövbandet avstängda.

Bortom de svarta rubrikerna reder det sig.

Vad som fått se sig ignorerat de senaste dagarna?

I korthet gamla goda kroppsfinter från Fjodor Fjodorov, ett konstnummer av Stefan Ruzicka och nya poäng av Linus Omark i ett derby mot Spartak (två mål och fyra assist på fyra chanser).

Det som ändå lyckas föra oss vidare från Vitiaz Tjechov, och allt vad det innebär, är avslöjandet om Mika Hannulas övergång till Salavat Julajev Ufa.

Fjärde storklubben i KHL på fyra år alltså. Bara det är i sig värt att uppmärksamma i ett arbetsklimat där klubbarna fnyser åt godkända prestationer från utlänningar. Och det är väl ungefär på den nivån Hannulas snitt legat under sina Rysslandssejourer.

Med det sagt; ett kontrakt med Salavat ansedda-vara-fucking-bäst-i-Europa Julajev?

Vad tycker de som vigt sitt liv åt klubben?

Njao. Övergången är ännu inte bekräftad av Salavat, och på de forum där nyheten från Sverige nått ut har även ryktet om att det inte stämmer propagerats. För det är ju en center de behöver, det var ju vad de skulle värva.

Vjatjeslav Bykov har likafullt nått den statusen bland fansen att de val han gör anses vara rätt tills det är överbevisat. Okej, in med Viktor Kozlov som center och Hannula på kanten där, sen får vi se, således.

Vad jag tycker?

There you go, Mika. Så mycket bättre kunde det inte ha blivit. Han kommer in i ett lag där de som ska till Vancouver börjat tänka på det (skrämmande hur dåliga Aleksandr Radulov och Dmitrij Kalinin var senast) och resten går på halvfart i väntan på slutspelet.

Det finns därmed ett dussin matcher och ett månadslångt uppehåll för att komma in i allting. Ingen press, ingen stress i det här läget. Sen spelar det inte så överdrivet stor roll om det blir andrakedjan eller fjärdekedjan. Bykov rullar runt, något som gör att det bara skiljer ett par minuter i speltid hur det än blir.

Vad Patrick Thoresen – Bykovs guldkalv – tycker behöver inte läggas fram med någon frågeställning; äntligen någon att snacka med i omklädningsrummet efter fyra månader av ryska.