Bråda dagar nu mitt i det som egentligen ska vara julledighet, KHL kör på full omgång varannan dag under jul- och nyårsveckan. Bara Dynamo Minsk går utanför, då de spelar världens äldsta klubblagsturnering – Spengler Cup.

Cam Abbott valde att avstå från resan till Schweiz, trots chansen till debut i det kanandesiska landslaget. Hur pass motiverat det då är att sticka i väg med ett helt lag för en vänskapsturnering mitt i seriespelet må vara omtvistat. Men om jag ska välja en exakt tidpunkt för när Dynamo Moskva slutade vara ett skadedrabbat krislag och blev en Gagarin Cup-aspirant förra säsongen var det i ögonblicket när doktor Carl Spenglers gyllene glob erövrades. Spengler Cup behöver alltså inte vara helt onödigt.

Det gick ju trögt för Dynamo från start i år också, och det har varit en del fokus på det i Sverige. Så för den som missat strömmen av artiklar i högerspalten på Hockeybladet är det succé vi numera skriver. Vändningen kom med Andrej Chomutov i oktober, och tog fart när Mattias Weinhandl kom ur den värsta poängtorkan och Linus Omark började göra mål.

Efter juldagens svenska poängorgie gick Joakim Lindström black i Torpedos 8-0-seger mot Vitiaz liksom Niklas Persson, för en gångs skull får man väl lov att säga, i Neftechimiks 4-1-seger mot Amur.

Poängen som föll var i Moskvas brödrakamp mellan CSKA och Dynamo. Weinhandl firade den välförtjänta OS-platsen med ett mål och Omark flippade fram till avgörandet.

Tredje hjulet?

Tja, Johan Harju hade 9.50 i speltid och minus två.

Hade det varit i höstas hade rysk media skrikit fiasko, Chomutov hade talat om anpassning och i Sverige hade det pratats hemflytt.

Nu väljer rysk media att fokusera på att Dynamo tog sin åttonde raka seger, Chomutov menar att han valde att vila Harju som återvände sliten från Channel One Cup och vad vet Sverige? Det har ju varit en hel del Omark och Weinhandl, då och då svensktrion, men i princip ingenting om Harju.

Hur hans prestationer utvecklats under 2009?

Poängkolumnen står för avslöjandet:

September, oktober, november: 29 matcher, 2 mål + 4 assist = 6 poäng.

December: 9 matcher, 1 mål + 5 assist = 6 poäng.

Vad hände här då, Sergej Fjodorov?

Samma dag som han som 40-åring blir uttagen till OS kastar han handskarna – och får stryk. Så vitt jag vet, och enligt hans fightcard, har inte det hänt sedan 1992.

Ett steg tillbaka mot forna tider, på något sätt.

Vjatjeslav Bykovs och Igor Zacharkins OS-trupp är uttagen. Det har debatterats lite här och där om ditt och datt har jag noterat. Men, vad finns det egentligen att tugga om?

Det är väl klart att de inte kör safe med en trettonde forward, när Ryssland sedan urminnes tid rullat på fyra hela femmor. Det är väl klart att Sergej Fjodorov finns med, då Igor Zacharkin avslöjade det redan för ett par månader sedan. Och det är väl klart att Aleksej Kovaljov (Kovalev för den som är van NHL-stavningen) inte blev uttagen. Han har ju inte ens varit välkommen till VM.

Den officiella versionen skiljer sig bara på tre punkter från truppen som jag plockade ut häromdan.

Det är Denis Grebesjkov i stället för Vitalij Visjnevskij, Konstantin Kornejev i stället för Sergej Zubov och Viktor Kozlov i stället för Aleksandr Frolov.

Jag kan mer än väl leva med de meningsskiljaktigheterna, även om Kozlov är ett osexigare val än Frolov.

De stora har alltså just fått bekräftat vilka som ska till Vancouver.

De små ska till att börja spela i Regina.

I morgon, på annandagen, inleder världens tredje bästa juniorlandslag de två senaste åren, VM i Saskatchewan. De kommer dit med turneringens starkaste offensiv och en 2-3-förlust mot Lettland.

Det är som det varit sedan Semjon Varlamov vaktade kassen i Dalarna. Det defensiva är ett befogat orosmoment.

På målvaktsposten är frågan vem av Magnitogorskprodukterna Igor Bobkov och Aleksandr Petjurskij som håller ihop bäst. I Metallurg har de inte ens varit nära att platsa, trots klubbens långvariga målvaktsproblem.

Den redan skrala backbesättningen blev ännu mer försvagad då Florida Panthers stoppade Dmitrij Kulikov. Nu är det Dmitrij Orlov, Maksim Tjudinov och inte sådär väldigt mycket mer.

Samtidigt förfogar forwardssidan över kaptenen Nikita Filatov – turneringens störste stjärna, javisst – skadedrabbade superlöftet Kirill Petrov, OHL-playmakern Aleksandr Burmistrov, teknikern Vladimir Tarasenko (förväntas gå i första rundan i NHL-draften i sommar). Och så vidare.

Det är som med OS-truppen. Framåt är det så jävla bra som det kan bli.

Och det är så visan går. Fungerar defensiven någotsånär kommer Rysslands offensiv att ta dem långt. Förmodligen ända till en final.

Först ska de bara bevisa att de kan utklassa ett svagt motstånd i premiärmatchen mot Österrike. Räknar man skott gick det ju bra i genrepet mot Lettland. Målmässigt – inte så bra.

Inslaget och igenbommat för julafton på de flesta arbetsplatser, hus, lägenhetskomplex, villor och radhus. KHL följer med strömmen och pausar, bara för att spelschemat råkade falla ut så, för firandet av Jesu födelse och så gör också bloggen.

Vad att ta upp så här på dagen före dopparedagens sista flämtande timme?

Jag har en sak.

Ett absurt skadedrabbat Dynamo Minsk har sedan gårdagens omstart spelat två matcher. En 4-1-seger mot Dinamo Riga och en 2-3-förlust mot Dynamo Moskva, där samtliga medlemmar i svensktrion även den här gången noterades i poängprotokollet.

Spelschemat är hektiskt, ändå är det väntans tider i Minsk. På invigningen av den nya arenan, på All Star-matchen, på att slutspelsstrecket någon gång ska passeras, på att den handfulla skaran av nyckelspelare som är frånvarande ska komma tillbaka och på en resa till havet.

Det skrikits – mailats mest faktiskt – om mer skriverier kring Minsks skytte- och poängkung Hannes Hyvönen.

Det blir det inte.

Jag snackar hellre om hans fru.

Giselle Essé Hyvönen.

I juletider ska det pratas julklappar och även om julen infaller först den 7 januari för Pasja Rosjinskij, och klapparna delas ut på nyårsafton, har han skrivit ner en önskning. Pasja är cp-skadad, kan inte röra armarna och har bara ett fungerade ben.

Han vill se havet. Och det är vad han ska göra nu.

På en välgörenhetsaktion köpte Giselle, som tydligen även är uppfinnare av krypstrumpbyxan med halkskydd, världens dyraste och kanske mest välinvesterade Dynamo Minsk t-shirt.

Pasja ska tids nog ut och resa för de 2000 dollar t-shirten kostade, Giselle har satt en nivå för julgåvor som jag bettar på att ni inte når upp till.

Med det önskas god jul och på återseende på juldagen.

Det är tid att ta upp AIK:s väg mot KHL igen. När pressmeddelandet släpptes den 19 november visste vi att pucken ska gå igenom en rad dribblingar innan den avlossas för att se om den tar sig in i mål.

Sedan ämnet senast var på tapeten har det blivit känt att ekonomins bröstvärmare tagit hårt. AIK kan bli tvingade till ett långskott. Peter Mellqvist befinner sig just nu i Moskva. Ljudet i skällan låter nu mer som att det blir KHL eller ingenting, snarare än att det blir KHL om det passar.

Så. Mellqvist träffar gubbarna som bestämmer i dag. Om vi ska kartlägga hans schema lite noggrannare har han även tagit sig ut till Moskvaregionens femte största stad, Mytisjtji, för att diskutera ett juniorsamarbete och kolla in hur en KHL-klubb sköts.

Utan att försöka hårddra det åt något håll hittar vi studiebesökets intressanta del för oss utomstående i att Mellqvist tittat in i AIK:s ryska spegelbild:

– Atlant är beläget i Mytisjtji, strax utanför den ryska huvudstaden (AIK: Solna).

– Under namnet Chimik Voskresensk har Atlant tidigare firat stora framgångar (AIK: Sju SM-guld).

– Tidigare har Atlant fostrat storheter som Igor Larionov och Valerij Kamenskij (AIK: Leif ”Honken” Holmqvist, Mattias Norström och så vidare).

– I fjol sågs en sportslig ljusning, Atlant totaldominerade KHL under den första halvan av grundserien (AIK: kvalserien).

– Den här säsongen har det mest handlat om de ekonomiska problemen (AIK: dito, minst sagt).

Viker in raka vägen mot mål. Hade jag varit klädd i Vjatjeslav Bykovs breda slips hade jag skickat den här truppen till Vancouver:

Målvakter
Jevgenij Nabokov, Ilja Bryzgalov, Semjon Varlamov

Kommentar: Nabokov plockade guld i Quebec och Bryzgalov gjorde med ett flertal usla matcher och två bra om samma bedrift året senare i Bern. Nabokov är självskriven som förste, Bryzgalov som andre och Varlamov får, med Sotji i tankarna, tredjeplatsen före Aleksandr Jerjomenko. Nikolaj Chabibulin? Det blir för mycket problem.

Backar
Sergej Gontjar, Anton Voltjenkov
Andrej Markov, Sergej Zubov
Fjodor Tiutin, Vitalij Visjnevskij
Ilja Nikulin, Dmitrij Kalinin

Kommentar: Voltjenkov fungerar som ersättare för Brooks Orpik i Sergej Gontjars sällskap. Utformningen är fullständigt korrekt på papperet; en offensivt och en defensivt lagd back. Zubov och Markov – om han är skadefri – är båda spelskickliga. Den sistnämnde får med sin styrka lite mer defensivt ansvar. Tredje och fjärdebackparen innehåller allroundspelande backar med större offensiva friheter för Tiutin och Kalinin.

Forwards
Ilja Kovaltjuk, Pavel Datsiuk, Aleksandr Frolov
Aleksej Morozov, Jevgenij Malkin, Danis Zaripov
Aleksandr Ovetjkin, Sergej Fjodorov, Aleksandr Siomin
Aleksandr Radulov, Sergej Zinovjev, Maksim Afinogenov

Kommentar: Om vi börjar i fel ände. Oleg Saprykin har med sin succé i Euro Hockey Tour gjort att valet om hans vara eller icke vara i truppen varken kan bli rätt eller fel. Platsen tillsammans med Salavat-duon Zinovjev och Radulov går till slut till Maksim Afinogenov, som gjort en strålande säsong i Atlanta. Washington-linan får vara intakt till skillnad från Ak Bars motsvarighet där Aleksej Teresjtjenko plockas bort. Jevgenij Malkin kommer in med en helt annat dignitet i egentligen allt. I förstakedjan får Pavel Datsiuk krypa neråt i banan, Kovaltjuk får fiska och Frolov får hålla puck.

Så säger jag.

Vi vinkar Channel One Cup adjö och börjar skriva igen. Ja, jag gjorde som Johan Fransson, Sanny Lindström, Niclas Hävelid, Jan Sandström, Andreas Holmqvist och Daniel Fernholm.

Det blev lite semester, lite kurerande och en inte så liten förkylning.

I morgon har jag planerat att presentera min alldeles egna ryska OS-trupp (Oleg Saprykin försvårade det rejält). Fram till dess begränsar vi oss till veckans KHL-nyhet, nyheten som inte var en nyhet.

Jodå, det handlar om Vjatjeslav Fetisov. Och ja, den innefattar även ordet comeback.

CSKA Moskva har läckt uppgifter till TV-Sport – kanalen som än så länge har sändningsrättigheterna till KHL – om att Fetisov omprövar sin pension och gör en sista avskedsmatch mot Spartak Moskva dagen före julafton.

För att köra raka spåret till poängen: det blir inte så. CSKA har meddelat att ett misstag i kommunikationen medfört att felaktiga uppgifter basunerats ut.

Det om det. CSKA fick ytterligare PR, Fetisov fick en dag till med feta rubriker och den här gången behöver vi inte se det själlösa skådespelet.

På tisdag drar ligan igång igen – med Slava på läktarplats. Det är någotsånär en och en halv månad kvar innan OS-uppehållet. När Morozov och Zinovjev och de andra åker till Vancouver kommer vi ha en hyfsat klar bild över hur den första rundan i slutspelet kommer att se ut.

Vi vinkar grundserielunken adjö. Snart så.

I brist på annat, och för att det finns ett visst nöje i det också, kollar vi in ställningen i All Star-omröstningen.

Om det vore den 15 januari i dag är det här startuppställningarna, likväl som fansens val:

Team Jasjin 

Målvakt:
Georgij Gelasjvilij, Lokomotiv Jaroslavl

Backar:
Anton Babtjuk, Avangard Omsk
Sergej Zubov, SKA Sankt Petersburg

Forwards:
Anton Kurjanov, Avangard Omsk
Aleksej Morozov, Ak Bars Kazan
Aleksandr Radulov, Salavat Julajev Ufa

Team Jagr

Målvakt:
Karri Rämö, Avangard Omsk

Backar:
Lasse Kukkonen, Avangard Omsk
Kevin Dallman, Barys Astana

Forwards:
Marcel Hossa, Dinamo Riga
Jakub Klepis, Avangard Omsk
Eric Perrin, Avangard Omsk

Eric Perrin? Jaså? Borde annars vara närmare sparken än en All Star-match.

Det är som det är med sådana här omröstningar, folk röstar med hjärtat. Flest röster har kommit från Omsk, därför är det flest spelare från Omsk. Står sig ställningen någorlunda kommer andra- och tredjefemman vara betydligt mer stjärnspäckade än lineupen när experter och media sagt sitt.

Svenskarna?

Mattias Weinhandls måltorka och Moskvabornas ignorans har slagit ut. Han tog åt sig ledningen bland forwards i Team Jagr under den första dagen, men är nu cirka 4000 röster från att platsa. De andra har aldrig varit nära.

Weinhandl röstas troligen in av juryn tillsammans med Linus Omark –  som i så fall splittras från Johan Harju – och kanske, kanske får Niklas Persson vara med också.

Om man ska spekulera alltså.

You got to give it up for God.

I söndags var han barmhärtig mot ishockeyspelare. Niklas Lihagen lever och mår efter omständigheterna väldigt bra, Martin Gerber lever och mår efter omständigheterna väldigt bra och i ett mer lokalt sammanhang för mig lever Marcus Henriksson och mår efter omständigheterna väldigt bra.

Människor som får en andra chans; det leder oss i detta Euro Hockey Tour-uppehåll in till just Euro Hockey Tour och den så högt uppskattade Channel One Cup som alla svenskar sååå gärna vill spela när vi packar ihop för juletid.

På torsdag spelar ett kraftigt försvagat Tre Kronor mot ett toppat Ryssland där spelarna – utom självskrivna Fjodorov och Morozov – ska försöka ta den sista lilla chansen att få en OS-biljett.

En av dem som hoppas är Vasilij Kosjetjkin. En målvaktsbjässe på över två meter och 100 kilo som tillhörde den nya generationen storväxta målvakter redan innan den fanns.

Att han kommer att få åka med till OS är högst otroligt. Jevgenij Nabokov och Ilja Bryzgalov har redan abonnerat två platser och den tredje står främst mellan Aleksandr Jerjomenko och Semjon Varlamov.

– Hoppet är det sista som överger en. Jag inser att mina chanser är små, men jag kommer vara förberedd och vänta i startblocken. Hockey är hockey, allting kan hända. Titta bara på vad som hände med Gerber. Vår sport är traumatisk, så man måste vara redo hela tiden. Jag hoppas absolut inte att något dåligt inträffar, men om något oväntat händer är jag redo, säger han till TV-Sport.

Kosjetjkin vet.

Efter att ha varit reservmålvakt i VM 2007 lämnade han moderklubben Lada Togliatti för stora, starka och mäktiga Ak Bars Kazan. Sejouren blev bara ettårig. Händelseförloppet var inte plötsligt, men traumatiskt. Kosjetjkin, som ansågs kunna bli rysk hockeys nästa stormålvakt, fastnade i spriten. Vid 24 års ålder hade han blivit en alkoholist. Karriären avvecklades innan den ens tagit fart.

Kosjetjkin vände hem till Togliatti, fick plats hos Lada och gjorde sedermera ett val mellan flaskan och hockeyn. En säsong senare hade varit på vippen att rädda Lada till kvartsfinal och blivit VM-guldmedaljör med Ryssland.

För en månad sedan fick Kosjetjkin en andra chans hos en rysk storklubb. Förväntningarna i Magnitogorsk är desamma som de var i Kazan. Kosjetjkin konkurrerar på lika villkor om förstaspaden med Ilja Proskurjakov (Mika Noronen i Kazan). Han ska vinna den kampen och föra laget till titlar.

– Det var min första stora resa (Kazan). Jag hade aldrig lämnat Togliatti under en längre period förut. Jag tror att jag inte var psykologiskt redo för ett sådant steg. Hur som helst, det lärde mig en läxa. Jag kommer aldrig att göra om de misstagen.

– Förmodligen har jag blivit mer ansvarstagande. Bakom mig har jag min familj, mitt barn är fem år och börjar skolan snart. Generellt kände jag att något behövde förändras i mitt liv och min karriär. Och nu har den förändringen blivit en flytt till Magnitogorsk.

Avslutningsvis skulle jag vilja formulera det som så att det hänger på Kosjetjkins fortsatta alkoholvanor om hur långt han kommer nå. Han har inte gått stärkt från sitt vänsterprassel med fru Vodka, han har kommit tillbaka och börjat om där han en gång startade. 

Hur många av er känner egentligen till vem Vasilij Kosjetjkin är?

Utan henne hade betydligt fler vetat. Nu är det upp till honom, och bara han själv, att upplysa.

I Rossija kör drakarna fortfarande med Vjatjeslav Fetisov som huvudrubrik. Det är ”Han kom tillbaka!”, ”+4 till Chelios, -1 till Howe”, ”Åtta minuter av stjärnglans: femstjärnig fart, 5600 lyckliga fans” och hela den baletten.

Jag känner så här: i dag fyller Sergej Fjodorov 40 år. Jag förundras betydligt mer över den nivån han fortfarande håller än att Fetisov spelar åtta minuter med CSKA.

Han har inte fått några stora rubriker den senaste tiden, har knappt fått det sedan comebacken i Ryssland. Han har heller inte sökt det. Den bit av mig som heter Jante  – alla svenskar har en sådan del, om man nu inte händelsevis heter Zlatan – applåderar sympatiskt.

Fjodorov var sugen på att förgylla bemärkelsedagen med ett mål, men var inte svårare än att han kunde lämna över den biten till Denis Chlystov. I stället var han isens nyttigaste spelare, och hade således en stor del i att Metallurg Magnitogorsk kunde vinna mot Lada Togliatti med 3-2.

Jante uppskattar superstars med självdistans.

Jante uppskattar även nyktert tänkade legendarer. Sovjetskij Sport har gjort sitt på intervjubiten igen. Så här säger fyra stora 80-talsprofiler om att följa Fetisovs exempel och ta ut sig själv i sina lag.

Vjatjeslav Tretjak, CSKA Moskva
– Jag skulle inte ta risken att spela i KHL – reaktionen är inte densamma. Även om jag vet vad jag ska göra vore det ett problem att utföra det. Huvudet och kroppen tänker inte samma sak.

Aleksej Kasatonov, Krylja Sovjetov
– Du kan fortfarande utöva idrott vid 50 års ålder. Jag själv spelar i Vitiaz Podolsks fjärdelag på regional nivå i Moskva. Många av motståndarna är spelare som just avslutat sin karriär. På den nivån håller vi det.

Vjatjeslav Bykov, Salavat Julajev och ryska landslaget
– Min spelarkarriär är sedan länge avslutad. Var sak har sin tid. Angående Vjatjeslav Fetisovs comeback så vill jag inte diskutera det ämnet. Jag har min åsikt, men den behåller jag för mig själv.

Andrej Chomutov, Dynamo Moskva
– Jag skulle inte ansluta mig till spelarna i något fall. Det där har jag gett upp för länge sen.