Andrej Sjefer och hans kliniska avslut glömdes tyvärr bort i all hast i lördagens klippgenomgång. Rätt ska vara rätt, Andrej har sannerligen förtjänat en plats bland Pajen, Weinchandler och Piggy och alla de andra:

Andrej Sjefer, Severstal Tjerepovets, överlistar Rastislav Stana, Severstal Tjerepovets.

Om vi tar en titt på mer välkända självmål finns det ändå en förklaring till varför det blev som det blev. Men här, vad var möjligtvis tanken?

Nubohiro Sugawara, Japan
Sugawara satsade på att avgöra VM-matchen mot Danmark. Han gjorde det med målet som var en av de största faktorerna till att Japan åkte ur A-gruppen. De har för övrigt aldrig tagit sig tillbaka.

Niclas Wallin, Carolina Hurricanes
Josef Vasicek spelar bak pucken till Niclas Wallin som tappar ut den utanför den offensiva blålinjen. Ta det säkra före det osäkra och spela hem till egen målvakt då…

Robert Esche, SKA St Petersburg
Saker och ting är under kontroll, ledningen i matchen mot Metallurg Novokuznetsk är säker. Läge att spexa. Johan Holmqvist vet hur det kan gå.

Philippe Furrer, Schweiz
0-2-underläge i VM-kvartsfinalen mot Ryssland. Tekning i egen zon och box play. Lika bra att lägga pucken resolut i rundeln.

Nicklas Bäckström, Washington Capitals
Bäckström visar prov på hur en smart center tänker. I stället för att skicka upp pucken och bjuda på ett skottläge, lägg ner den mot kortsargen. En kreativ lösning i defensiven.

Jamen det är väl klart att Aleksandr Medvedev snackar Kovaltjuk.

Hade det varit någon annans ord hade det varit lätt att avfärda det hela (skulle Kovaltjuk lämna NHL, verkligen?). Men nu råkar det ju vara så att det inte är vilken 54-åring som helst som tuggar om att han vill ha en av hockeyvärldens största stjärnor – kanske den största – i sitt lag. Det är en sten-jävla-rik rysk oljemagnat med drömmar som aldrig tar slut.

Aleksandr Medvedev har skapat en utmanare till NHL på ett år, startat och lagt ner Champions Hockey League på lika lång tid, och fått en av Sveriges anrikaste klubbar att på allvar överväga att spela i Ryssland.

Om det känns dumt att sitta här och skriva att det är fullt realistiskt att Ilja Kovaltjuk, med hela NHL rakt framför fötterna, mycket väl kan hamna i KHL – tro mig, det gör det – så är det med Medvedev inblandad idiotiskt att tro att han inte kan göra det.

***

Om man ändå skulle ta och plocka ner pratet till en mer bekväm nivå för oss hyfsat realistiskt tänkande personer.

Oleg Saprykin har till slut fått igenom sin vilja att komma från Dynamo Moskva. I utebyte får Dynamo Igor Makarov från SKA St Petersburg.

Båda klubbarna skickar i väg och får tillbaka en skridskostark spelare som har potential att spela i en producerande kedja, men som inte fått ut tillräckligt mycket i år för att göra det i en toppklubb.

Frågeställningarna blir därav:

Förblir Makarov en tacksam spelare att ha i fjärdekedjan även i Dynamo, eller placeras han i en mer offensivt lagd omgivning och får genom det en ärlig chans till det förutspådda genombrottet?

Hur reagerar Saprykin när han, mest troligt, fortfarande får en roll i en checkingline?

***

Lill-lill-Tickans debut med Severstal?

Två mål och vinst.

Filatov-klass på det.

Då han nyligen varit uppe en sväng i kommentatorsspåret får Oleg Piganovitj sållas in under avdelningen ”när man talar om trollen” efter sina tre poäng i matchen mot Torpedo. Och ja, nog var det bombning inblandat.

The Pig i all ära, det är ändå Niklas Persson som ska uppmärksammas. 30-åringen från Ösmo värmde upp med en målgivande backhandflipp i Tatarderbyt mot Ak Bars Kazan innan han gick lös med tre mål och två assist i 9-2-segern mot Lada Togliatti. Klippet skulle likväl kunna fungera som en tribute för Perssons tid i Nizjnekamsk, så det går alldeles utmärkt att bara låta bandet rulla.

För den som inte känner för det: 1-0, 2-0, 6-0.

Väl inne på Pajen kan vi titta ännu längre bak i tiden och fyra av drömmålet som utsågs till oktobers näst vackraste.

Vidare har Pavel Brendl hittat Joakim Lindström – och tvärtom.

För Nils Ekman är det inte lika vackert eller lika ofta han assisterar längre. Numera ser det ut så här.

Och så har vi lite från Moskva.

Linus Omark spelar bra mest hela tiden. I derbyt mot Spartak, som Andrej Chomutov beskrev som lagets sämsta insats för säsongen, var han Dynamos enda ljusglimt. Följaktligen spelade han också fram till lagets enda mål.

Mot MVD var det svenskshow efter Jurij Babenkos två mål. Omark hade flyt vid 1-2, snurrade lite runt motståndarförsvaret en stund senare, och spelade sedan fram Johan Harju som tryckte dit pucken i krysset. Och Mattias Weinhandl, som inte gjort ett spelmål på elva matcher, straffade Dynamo till den första segern på fem matcher.

Det var det för den här veckan.

Han fyller 80 år i juni, Viktor Tichonov. Och gubben bestämmer än. När Vjatjeslav Fetisov och Vladislav Tretjak tagit över greppet om CSKA Moskva har Tichonov börjat inrikta sig på nästa generation.

Barnbarnet Viktor jr är hemma i Ryssland, och ska spela med Severstal Tjerepovets. Han har avbrutit sitt NHL-äventyr efter att ha fastnat i farmarligan sedan Wayne Gretzky lämnade Phoenix Coyotes. Men det var inte förrän Viktor den äldre lämnat sitt tillstånd som hemflytten blev verklighet.

– Jag lyssnar på min farfar. Han godkänner min flytt hem till Ryssland helt och hållet. Han säger att det viktigaste för en ung spelare är att få speltid, och jag håller med, säger Viktor Jr till Sport-Express.

Pappa Vasilij har heller inte kunnat hålla sig från övergången:

– I vårt kontrakt med Coyotes finns det en punkt som säger att Viktor har rätt att åka hem till Ryssland om han skickas ner till farmarlaget. På grund av dessa förhållanden har vi valt att spela med Severstal. Representanter från Phoenix vill att vi återvänder till USA, men vi kommer inte att göra det. Vi vill spela i Ryssland.

Tichonov, den yngste, har alltså hela familjemaffian i ryggen, men på isen är det likförbannat han som ska göra det.

Och då återstår det att se hur han hävdar sig i KHL. Nikita Filatovs dundersuccé har ju med all rätt hypats enormt. Bakom honom finns dock ett par mindre lysande exempel på unga hemvändare.

Som CSKA:s Aleksandr Nikulin. Trots att han avgjorde gårdagens match mot Avtomobilist Jekaterinburg efter förlängning var det kritik han fick av tränaren Sergej Nemtjinov.

Eller Salavat Julajevs Ilja Zubov, som är så oerhört talangfull. Händer och skridskoåkning håller ett eget tempo, men psyket och tanken är inte alltid med, vilket resulterat i en ynka assist på åtta matcher.

Det som främst talar för Tichonovs fördel är att han kommer till en klubb där han garanterat kommer ta en ledande roll från start. Severstal ligger pyrt till i tabellen och har, frånsett Josef Straka, lidit av avsaknaden av produktiva spelare. Läget var någotsånär liknande för Filatov när han kom till CSKA, medan Zubov fortfarande kämpar för att slå sig in i ligans mest stjärnspäckade lag.

Som farfar säger – även om han nog helst sett junior i CSKA som det var tänkt: det viktigaste för en ung spelare är att få speltid.

Gennadij Velitjkin tillhör kategorin av trotjänare som uträttat så mycket att de är svåra att få bort när de gjort sitt.

Eller?

Sedan 1991 har Velitjkin fungerat som klubbchef i Metallurg Magnitogorsk. Under 90-talet när stålindustrin glödde förvandlade han Magnitka till Rysslands bästa klubb. Vidare var det han som pressade (?) Jevgenij Malkin till att skriva ett kontrakt som senare skulle brytas och i samma veva utropade han krig mot ”hockeyterroristerna” i NHL. Han har lockat över Jan Marek från den tjeckiska ligan och för två år sedan såg han till att få ett muntligt löfte av Sergej Fjodorov om spel i klubben.

Han har helt enkelt betytt oändligt mycket för rysk hockey och skapat det Metallurg Magnitogorsk som än i dag, trots att storsponsorn MMK är hårt drabbad av finanskrisen, är en av Europas ledande klubbar.

Halvvägs in i årets grundserie fanns ingenting att klaga på. Tillsammans med SKA St Petersburg och Salavat Julajev Ufa hade Magnitka varit outstanding. Men efter omstarten infann sig en liten formsvacka. Bröderna Fjodorov drogs med skador, Jan Marek kom tillbaka till spel helt ur form och Metallurg åkte på fem förluster på sex matcher.

Där och då kom den ryska mentaliteten in i bilden. Tålamod finns det ingenting som heter – en syndabock måste utses.

Velitjkin blev det. Trots 18 år av framgångar fick han ett ultimatum efter fem förluster mitt uppe i den drygaste grundserielunken: säg upp dig eller få sparken. Resultatet blev ett mellanting. Velitjkin innehar numera en roll inom klubben där han har hand om kontakter med utlandet.

Vad förändringen, som egentligen inte borde påverka någonting av vad som sker på isen, betytt?

Fem raka segrar.

Visst ska det förändras.

En månad, 29 dagar och tre timmar kvar till All Star-matchen i Minsk. I går öppnade röstning. Det är en hyfsat komplicerad procedur, det finns chans att fuska och vissa spelare klarar sig hur som helst.

Om vi ska ta och reda ut begreppen på en gång.

Team Jasjin ska ta revansch på Team Jagr för förlusten på Röda torget. Aleksej Jasjin och Jaromir Jagr behöver alltså inte få fansen med sig för att få delta. Nu har jag inte riktigt satt mig in i hur det fungerar, men är det som förra säsongen får de även ta ut vilka kedjekamrater de ska spela med.

Lineupen röstas fram i respektive lag, ryssar och vitryssar i Team Jasjin och övriga världen i Team Jagr. Tydligen kan man bara rösta en gång per dag den här gången. Senast var det nämligen någon som drog iväg en sisådär 200 000 röster.

För den som vill rösta gör ni det här.

Problemet ni stöter på är att det är det kyrilliska alfabetet som används, vilket rimligtvis borde innebära att 75 procent av er lägger ner redan nu. För även om man kan tyda bokstäverna finns de inte på tangentbordet.

För den som fortfarande vill rösta in någon svensk, eller kanske Darcy Verot, kommer en simpel lathund:

1). Ta fram det ryska alfabetet. Wikipedia funkar. Och omröstningen såklart.

2). Säg att ni vill rösta in Mattias Weinhandl. Då trycker ni på markören på någon av fowardsplatserna i Team Jagr (det blå laget) och klistrar in bokstaven в (första bokstaven i efternamnet) från Wiki.

3). Tryck enter (no shit!).

4). Lista ut vilket av alternativen som är Weinhandl eller vem ni nu tänker rösta på (borde gå ganska bra).

5). Fyll lagen på samma sätt, och tryck på symbolen längst ned för att rösta.

Problem ändå? Dra iväg en kommentar ska jag se vad jag kan göra.

Edit: Får ni inte upp rätt alternativ direkt, klistra då även in den andra bokstaven i efternamnet.

Nu vore det ju väldigt konstigt om jag bara agerade instruktör ett helt inlägg och inte listade mina förstafemmor:

TEAM JASJIN

Målvakt

Aleksandr Jerjomenko, Salavat Julajev Ufa
Kunde lika gärna valt Gelasjvili (faller på att han varit skadad) och Proskurjakov (petad av Kosjetjkin snart?) Men vad fan, Jerjomenko må ha svaga nerver och braka ihop när det gäller, men i grundserien har han briljerat. Som vanligt.

Backar

Sergej Zubov, SKA St Petersburg
Snittar kring 24 minuter i istid per match fast han knappt tar ett skär. Varför skulle han egentligen? Med det spelsinnet finns ingen anledning.

Dmitrij Kalinin, Salavat Julajev Ufa
Har verkligen klivit fram i bruset av alla backstjärnor i Salavat. Har man klarat av det är man med Team Jasjins förstafemma.

Forwards

Aleksej Morozov, Ak Bars Kazan
Har uppnått Morozov-är-Morozov-status i Ryssland. Det finns väl egentligen inte så mycket att säga om det. Fyra mål på 18 minuter talar för sig självt bara det. Morozov är speciell. På ett positivt sätt då.

Sergej Zinovjev, Salavat Julajev Ufa
Här har vi en kille som kommit tillbaka starkt. Fjolårssäsongen ska han väl egentligen bara glömma. Nu skulle jag faktiskt vilja påstå att Zina varit KHL:s bäste spelare. Den här säsongen alltså.

Nikita Filatov, CSKA Moskva
Ett wild card, då han bara spelat sex matcher. Men då har han ju gjort poäng i alla sex och eliminerat CSKA:s bekymmer också. 19-åringen.

TEAM JAGR

Målvakt

Karri Rämö, Avangard Omsk
Nu ska vi inte ta ifrån Karri, som har varit bra, något. Men han saknar ju nästan helt konkurrens. Skulle väl vara Esche, men då har vi tavlorna.

Backar

Kevin Dallman, Barys Astana
Går en omöjlig match mot sig själv efter fjolåret, då han slog Fetisovs 25 år gamla poängrekord för backar. Har inte varit lika osannolikt bra nu, men bra nog för att vara självskriven här.

Joel Kwiatkowski, SKA St Petersburg
Hade det inte varit för utvisningarna hade den här platsen gått till Dynamit-Obsut. Nu blir det en stabil, allround Kwiatkowski i stället. Det känns ganska tryggt.

Forwards

Marcel Hossa, Dinamo Riga
Fick faktiskt kritik förra säsongen, fastän att han vann den interna poängligan klart. Numera finns det inte så mycket att snacka om. Leder hela KHL:s skytteliga med sex måls marginal, och ÄR Rigas offensiv.

Jiri Hudler, Dynamo Moskva
Påminner väldigt mycket om Mårtensson tillsammans med Weinhandl. Sedan hade han ju lika gärna kunnat ha fått sitt definitiva genombrott i NHL den här säsongen.

Mattias Weinhandl, Dynamo Moskva
Jadu, Mattias. Det är på vippen att det blev en norsk i stället. Men det är All Star, det är artisteri. Det är mer Weinhandl över det än Thoresen.

Lettlands fördel av att Dinamo Riga figurerar som det inofficiella landslaget överdrivs gärna. Den finns – men den överdrivs.

I den moderna idrotten – money talks – är det ruskigt svårt att bygga upp en relation mellan ett landslag och ett klubblag på det viset. Dinamo Riga har gjort det så bra det går att göra.

De har samlat ihop de flesta landslagsspelarna, men för att kunna överleva i konkurrensen har de även tvingats ta in utifrån. Backsidan är intakt lettisk, bortsett från Lee Sweatt, och det är där det har brustit. Det har varit för passivt, för klent och nu verkar dessutom Sandis Ozolins missa resten av säsongen.

Forwardssidan är förstärkt. Resultatet är att Marcel Hossa, Mike Iggulden och Robert Petrovicky lyft laget. Där har vi också kruxet. Landslagsledningen ser helst lettiska spelare på de framträdande positionerna – nåväl, Nizivijs och Sprukts går in där – medan klubben vill ha resultat. Även om så spelarna ska hämtas från Muskat.

Det är en intressekonflikt.

Vidare coachar Lettlands förbundskapten, Olegs Znaroks, HK MVD. När det sedan är landslagssamling skiljer sig hans sätt att se på saker mot för Julien Suplers, Rigas slovakiske coach.

Hur som, visst har Dinamo Riga lyckats med sin inhemska profilering ändå, och de är tämligen ensamma om det. Kazakiska Barys Astana har inte nog bra inhemska spelare, tjeckiska Karlovy Vary hade inte ekonomin, och Dynamo Minsk…, ja?

De har pengarna, men de har haft problem att få de bästa vitryska spelarna till Minsk. Inför KHL:s debutsäsong fick de inte hem en enda stjärna som var baserad utomlands. Det närmaste de var en hemvändare var ryssen Nikolaj Chabibulin, vars fru kommer från Minsk. Till den här säsongen så gick en del kontrakt ut. Andrej Mezin, Vladimir Denisov anslöt därmed, och senare Oleg Antonenko.

Men ändå. Antonenko var en vända till Jekaterinburg först, eftersom han är god vän med tränaren Marek Sikora. Det vägde tyngre än möjligheten att spela i hemlandet i den nya hypermoderna arenan. Det är inte det att vitryssarna inte är patriotiska. Sergej Kostitsyn tackade nej till ett kontrakt värt 3,5 miljoner dollar från Salavat Julajev för att inte mista chansen att spela OS. Och Ruslan Salej har lovat att spela hemma-VM 2016.

Men han har aldrig sagt något om att avsluta karriären i sin moderklubb.

Överlag verkar vitryska spelare inte gilla hur saker sköts i Minsk. Att tränare byts ut på löpande band och att halva laget helt plötsligt kan sparkas. Avsaknaden av kontinuitet drar ner attraktionsvärdet på att vända hem.

– Fem tränare på ett och ett halvt år, ska det vara bra? Den här röran försämrar bara klubbens rykte. Jag är inte en förespråkare av revolutionära metoder för att lösa problem. Allting kan ordnas upp, allt du behöver är tid. Därför ser jag inte logiken i Minsks reformer. Jag hoppas att oktoberrevolutionen var den sista i den vitryska KHL-klubben, och att Andrijevskij får tid och möjlighet att genomföra sina idéer, säger Aleksej Kaljuzjnyj i en intervju med Pressball.

I vår blir Konstantin Koltsov, Salavat Julajev, och Aleksej Ugarov, HK MVD, kontraktslösa och fria att gå till vilken KHL-klubb de vill. Det är även troligt att Sergej Kostitsyn återfinns i ligan till hösten. Frågan är bara om det är i Dynamo Minsk de kommer att spela.

Börjar bli en (o)vana med updates om Dynamo Moskvas matcher just före nedsläpp. Inlägg som ni förmodligen inte hittar åt förrän efter matchen.

Men nu är det ju som så att Andrej Chomutov nyss meddelat att Oleg Saprykin och Vadim Jepantjintsev inte spelar. De har varit för dåliga. ”Prata med dem fungerar inte, så jag beslöt att vidta åtgärder” meddelar Chomutov.

När Mikael Tellqvist och Josef Boumedienne fått sparken för att de inte presterat känns det väl hyfsat korrekt om det ska finnas någon rättvisa i Ryssland också. Saprykin har ägnat de senaste matcherna åt smågruffa efter avblåsning och Jepantjintsev – jag vet inte – han har så lång klubba att han knappast kan se pucken när han dribblar.

Det fina i kråksången, sett ur svenskt perspektiv som vanligt, är det här betyder att de inte stjäl någon istid i power play från Johan Harju och Linus Omark.

Så för att göra lite halvtaskig smygreklam för min gamla arbetsgivare, Viasat Sport:

Viasat Hockey om 21 minuter, i skrivande stund, Lokomotiv Jaroslavl – Dynamo Moskva. Omark har hittat formen, Harju är på väg, Weinhandl ska hitta tillbaka. De kommer alla att spela mycket i alla fall.

Hatad och ansedd som clown. Men han måste ändå krediteras lite grann, Darcy Verot. Han tar sin hockeykarriär med en klackspark och har tjänat miljonbelopp på köpet.

Förra säsongen ådrog han sig en allvarlig knäskada. Rehabiliteringen: lite bärs och motorcykelåkande.

NHL-karriären sträckte sig inte längre än 37 matcher, då han drog in som en frisk fläkt i det dåvarande bottenlaget Washington Capitals. 31 år gammal såg han aldrig ut att nå längre, tills Aleksej Zjamnov hörde av sig och frågade om han inte var sugen på att dra en sväng till Ryssland.

Johodå, Verot har stått för en revolution i rysk ishockey och är nu inne på sin tredje säsong i Vitiaz Tjechov. Uppvärmningarna ägnar han åt att välja ut tänkbara objekt och sen finns det inget som stoppar honom. Nu jagar han det magiska tusenstrecket.

Även ni som inte följt med i bloggen bör med lätthet kunna räkna ut vad Darcy sysselsätter sig med i rinken. Annars kan ni vika ett par minuter åt YouTube.

Darcy Verot intar Ryssland.

Klippmakarna borta i Mother Russia har börjat göra rätt för sig, och då är det väl lika bra att slänga upp allt här. Det är ju inte direkt så att Sportnytt brukar rulla matchbilder från KHL som paradnummer.

Så jag gör ett försök att summera målen som fallit under de senaste sju dagarna, mestadels med svenskintresse, och sen får vi se hur pass uppskattat det är och om Chempionat och Dynamo Minsks officiella hemsida med flera fortsätter att använda sig av YouTube för att nå ut. (målgenomgångar i bloggformat är väl en viss fotbollsblogg på sportbladet.se känd för, men det är så jäkla bra att jag inte kunde låta bli att haka på/plagiera konceptet).

Hur som haver, veckans blågula stjärna går till Joakim Lindström, som bröt sin svarta-november-frossa på det här viset.

Den främste poängplockaren återfinns dock i Dynamo Moskva. Laget har svajat. Det har inte Linus Omark. I lördags lade han grunden för 4-3-segern mot HK MVD med två assist till nygamle lekkamraten Aleksej Kaljuzjnyj. Johan Harju bokfördes för framspelningen till 1-1-målet, men av det man kan utläsa av bilderna måste det vara Omark som ska ha passningspoängen.

2-2-målet är det inga tvivel om. Två-mot-en-läge, krosspassning av Omark till Kaljuzjnyj. Elegant och effektivt.

I det bortglömda derbyt mot Spartak var hela Dynamo blekt. Utom Harju, Omark och Kaljuzjnyj. I power play satte Omark upp spelet, Daniil Markov sköt, och även om det ser ut som att Harju är på pucken kan jag efter att ha studerat reprisbilder från olika vinklar en handfull gånger inte avgöra om det är rätt att Markov fick målet eller inte.

Arbetsveckan avslutade sedan Mr. Omark med att slänga in ett mål i näst intill öppen kasse i Minsk. Mattias Weinhandl serverade sedan Jiri Hudler den här mackan, innan Jonas Andersson petade bak pucken till Richard Lintners anmärkningsvärda och matchavgörande 3-2-mål.

Och det sista i svenskväg: Daniel Tjärnqvist har assisterat igen – kors i taket. Tiden mellan tanke och avlossandet av skottet? 0,2 sekunder kanske?

Jo, och så har Niklas Persson spelat fram till ett avgörande mål i ett Tatarderby. Bilder från matchen finns av någon anledning bara fram till att ställningen är 3-3, sedan följer en orgie av missade målchanser.

Men, mål utan Nikita?

Såklart inte.

Fullträffarna i Magnitogorsk finns i ett tidigare inlägg. Hans första KHL-mål för den här sejouren gjordes annars i Tjeljabinsk på vägen till Magnitka. 1-1-målet mot Avtomobilist Jekaterinburg när trippen i området kring Uralbergen gick vidare var tydligen också hans.

Väl hemma i Moskva fortsatte han med både en och två hyfsade assist i derbyt mot Spartak, som för övrigt CSKA förlorade. Mycket på grund av att den tidigare landslagskeepern Konstantin Barulin puffade till en linjeman och fick matchstraff.