Jag vet inte varför. Kanske för att jag sparade ett par tusen i går när min nuvarande dator, av någon outgrundlig anledning, började fungera klockrent precis som jag skulle beställa en ny (det är sant faktiskt, även den börjat gå sämre nu igen).

Eller kanske för att jag känner att det inte är aktuellt att ta upp att Sibir Novosibirsk sparkat sin tränare. Den där karusellen har ju betats av.

Men till saken: jag har spelat för första gången på säkert ett år. Som så många andra rankar jag mig själv som en usel tippare – gav upp det där ganska snabbt – men jag har hört att det ska gå att vinna pengar på KHL från källor som är oberoende av varandra.

Jag dunkade in ett system som kallas fyrling (vad är det och hur fungerar det?) och fick på så vis med kvällens fem matcher.

Således:

Atlant Mytisjtji – Barys Astana X

Atlant kommer senast från en 0-6-förlust mot Salavat Julajev, gör sin första match utan Fjodor Kanarejkin och är uppenbarligen inte helt i balans. Barys är stabila med sin solida defensiv och kan gneta till sig ett kryss. Hade det gått att satsa på hur många tekningar Jozef Stümpel vinner (kanske det gör?) hade jag kört på 90 procent.

Severstal Tjerepovets – Salavat Julajev 2

Ingen kommentar nödvändig. Helgjuten.

CSKA Moskva – Dinamo Riga 2

En chansning som jag egentligen inte tror på. CSKA Moskva har imponerat oerhört, då Sergej Nemtjinov verkligen fått ut allt av sitt material och komponerat kedjorna och rollerna perfekt. Kan ändå inte låta bli att charmas av lillebrorskomplexet som alltid ligger över Riga mot de stora ryska klubbarna. Tippar med hjärtat här.

SKA St Petersburg – Avangard Omsk 1

1.80 på hemmaseger, ja för fan. St Petersburg har fyra kedjor som kan producera, medan Avangard får förlita sig väl mycket på förstalinan med Jaromir Jagr, Dmitrij Pestunov och Jakub Klepis samt målvakten Karri Rämös storspel.

Dynamo Moskva – Dynamo Minsk 1

Dynamo Moskva känns nästan oslagbara för tillfället. Weinhandl och Hudler dominerar match efter match, och Omark och även Harju börjar hitta formen. Andrej Andrijveskij har, som ny huvudtränare i Minsk, förlorat två hemmamatcher mot svagt motstånd så här långt och det är oroligt inom klubben. Går inte att tippa emot Dynamo Moskva.

Ni känner till vem som sparkade Fredrik Bremberg? Jamenvisst, Fjodor Kanarejkin, tränaren som är aningen hetlevrad och har aningen svårt att hantera förluster.

Det är något han delar med Atlant Mytisjtjis ledning. 0-6-förlusten mot Salavat Julajev var droppen. Nu är Kanarejkin lika passé som Bremberg.

Han är inte bara arbetslös, utan också den fjärde tränaren (fem om det tillåts att räkna med Sergej Kotov) som får sparken den här säsongen. Och tja, det har ju inte ens gått två månader än.

Glen Hanlon som nyligen fick gå från Dynamo Minsk är en som inte riktigt fattar.

– Jag förstår inte varför jag blev sparkad eftersom laget spelade riktigt bra, det gick bra helt enkelt, säger han till Sovjetskij Sport.

Och Kanarejkin, Anatolij Jemelin (Amur Chabarovsk) eller Jevgenij Popichin (Torpedo Nizjnij Novgorod) tycker nog egentligen inte heller att de borde sparkats. Det gick hyfsat enligt planerna för dem också.

Jag har mina aningar om varför denna omsättning av tränare (ni vet, Ryssland är Ryssland), men för att få klarhet så jag vände mig ändå till Sergej Litvak, lite av ett orakel den snubben, och fick ett kort, koncist och klargörande svar:

– Det är normalt här.

Ryssland, landet där det extrema är normalt med andra ord. Men det hade man kanske redan förstått.

I kväll går det alldeles utmärkt att använda Sovjetskij Sports rubrik från Dynamo Moskvas senaste match mot Metallurg Novokuznetsk. Då avgjorde Mattias Weinhandl igen hette det. Och mot Dinamo Riga gjorde han det än en gång.

Det börjar bli en vana och jag vet inte hur många artiklar jag skrivit i höst om att denne, från Ljungby, notoriske målskytt som bara har tio procents syn på ena ögat. De har alla handlat om mål, framspelningar eller poängligaledningar.

Samarbetet med Jiri Hudler påminner ganska mycket om det med Tony Mårtensson under tiden i Linköping. Weinhandl får chansen att hålla i pucken och skapa chanser på egen hand, men i många fall skördar han frukten av Hudlers framspelningar. Som de två målen mot Riga.

Jag trodde faktiskt att Riga skulle gå ikapp och förbi i den tredje perioden. Det kändes så och hade nog blivit så om Marcel Hossa varit bättre tajmad vid Andrej Plechanovs vansinniga stötbrytning eller om Aleksandr Nizijvis haft bättre skärpa i avsluten. Och om inte Weinhandl avgjort – igen.

Om vi ska flika in på Linus Omark och Johan Harju, så ser det allt bättre ut. Andrej Chomutov har haft svårt att hitta en tredjelänk i den kedjan, men konstellationen med Ivan Neprjajev känns bra komponerad. Neprjajev är oerhört underskattat och han tar över mycket defensivt ansvar från Harju, som blir betydligt mer delaktig i offensiven än tidigare.

Apropå det kan jag inte låta bli att göra liknelsen mellan Omark och bolltrollaren Denilson. Oj, vad han får tiden att gå när han håller pucken i sarghörnet, även om det kanske inte är själva meningen.

Men annars är det Weinhandl. Igen. Och igen. Och igen.

Dynamo Minsk kommer säkerligen att försöka få orsaken till sparkandet av Josef Boumedienne till att han inte presterat.  Det brukar ju vara så, men i det här fallet är det bisarrt.

Det enda som går att hitta är att Boumedienne inte bombat in några mål från blålinjen – Minsk hade hoppats kunna dra mer nytta av hans hårda skott – och att han möjligtvis har tappat puck i kymiga lägen ibland.

Men det ska inte vara anledning nog att få sparken när han annars spelat stabilt, haft näst mest istid bland backarna och ligger fyra i den interna poängligan.

Vad det är egentligen handlar om är att Andrej Andrijevskij tagit över som coach och att Dynamo Minsk helt sonika är Dynamo Minsk.

Med Andrijevskij var det här vad jag befarade när Glen Hanlon fick sparken. Boumedienne var Hanlons värvning – liksom i princip halva laget – och nu känner sig Andrijevskij tvingad att börja peta i lagbygget efter sina två inledande förluster mot mediokert motstånd.

Sedan sitter det inte fast med förändringar i Minsk, befogade eller ej befogade. Som jag tidigare skrivit är de nu inne på sin femte tränare på ett drygt år. Men kanske ännu mer talande är beslutet som togs i vintras.

Efter att ha inlett säsongen med ett dussin nordamerikaner bestämde man sig plötsligt för att alla transatlanter skulle bort utom Ben Clymer. Varenda en. Ingen dög längre, utom då Clymer som klarade sig på grund av han tidigare röstats in i importernas All Star-lag.

Vi ska ha klart för oss att Boumedienne sparkats från en väldigt speciell klubb och det garanterat kommer att dyka upp fler saker vi får ställa oss oförstående till i fortsättningen.

Vanligtvis är rapporter från presskonferenser träliga historier. Men i en i övrigt trög söndag är det där vi hittar något att ta med oss. Lärdomen om hur man fördömer folk på två olika sätt.

Igor Nikitin, tränare Avangard Omsk, efter uddamålsförlusten mot Vitiaz Tjechov:

– Jag vill be om ursäkt till våra fans.

Underförstått: Vitiaz är ett lag som man inte förlorar mot, och gör man det är det något som är riktigt, riktigt fel. Även om det bara är med uddamålet. Vitiaz är kassa.

Kari Heikkilä, tränare Lokomotiv Jaroslavl, efter uddamålsvinsten mot Severstal Tjerepovets:

– Jag skulle vilja säga att domaren gjorde en hel del misstag. Inte bara huvuddomaren förresten, alla tre. Jag räknade till tio misstag på de första fem minuterna. Och det var inte bara vi som drabbades. Det drabbade Severstal också. När vi säger att KHL närmar sig NHL så ska vi ha klart för oss att det här är en stor skillnad.

Underförstått: när det är det segrande laget som klagar, då är det inte bra. Domarna var kassa.

Ingen Peter Forsberg i Karjala Cup. Borde rimligtvis minska intresset från KHL. Men. Det gör det inte.

KHL skulle vilja ha Forsberg även om hans fot amputerades. Bara för att trycka upp det i NHL:s ansikte. Sedan har han ju en enorm status i Ryssland. En timme efter att Allhockey lade upp en länk till Aftonbladets avslöjande hade 179 kommentarer skickats in till den ryska sajten.

Det är nästan så att det är värt att skriva igen.

179 kommenterar.

På samma tid hade 56 stycken kommenterat nyheten om att Ilja Kovaltjuk är nära att skriva på ett jättekontrakt med Atlanta Thrashers.

Så, Salavat Julajev eller Ak Bars Kazan, vilket alternativ är mest troligt?

För Salavat är ekonomin ett problem. Inte för att de inte har pengarna. Utan för att de har spenderat för friskostigt för att gå iland med en sådan här värvning.

KHL:s lönetak ligger i runda svängar på 20 miljoner dollar. Ett tak som Salavat snuddar vid. Dessutom har man utnyttjat sina två stjärnspelare som får gå utanför lönetaket i Viktor Kozlov och Dmitrij Kalinin.

Å andra sidan är det mycket möjligt att de skulle kunna sparka ett par spelare om Forsberg verkligen säger sig vara intresserad.

För Ak Bars finns inte det problemet. De är förberedda för ett scenario av den här typen.

Liksom i fjol har de sparat ekonomiskt utrymme och en utlänningsplats. Även då jagade de Forsberg och tidigare i höst har det handlat om en återkomst för Dany Heatley.

Det är spelare av den digniteten de söker till den där sista utlänningsplatsen som varit ledig i snart två år.

Så, vafasen, de har oljemiljonerna från Tatneft, Tony Mårtensson kan intyga hur uppskattad han blev för sina insatser i klubben och det finns en svensk lagkamrat i Mikael Tellqvist. Blir det Ryssland blir det Ak Bars – säger jag.

Sedan är det en annan sak att sannolikheten att Forsberg skulle välja Ryssland känns ytterst liten. Han är inte den spelaren som gjort sig känd för gå åt det håll som pengarna pekar.

Det är sanslöst så surrealistiskt det vore att se en grönklädd Foppa åka in på isen i Tatneft Arena. Den dagen räcker det inte bara att kleta dit ett kors i taket.

Vad den officiella statistiken och rapporterna från Dynamo Moskvas segermatch mot Amur Chabarovsk inte avslöjade:

1). Johan Harju gjorde mål, som Maarren så vänligt påpekade.

2). Linus Omarks mål var snurriga.

Så var det med det.

Över till någon som inte gjorde mål:

Maksim Rybin har gjort sin första match i Solokniki sedan flytten från Spartak Moskva. Konspirationsteoretikerna menar att han medvetet undvek att sätta någon puck.

Rybin var lagkapten och härförare för det Spartak som i våras slog ut SKA St Petersburg i tre raka matcher i Gagarin Cup-slutspelet. Så när han valde att lämna Spartak för just St Petersburg ställde sig supportrarna oförstående.

Dagens fråga och det kortaste inlägget i bloggens snart två månader långa historia:

Hur rätt hade Oleg Gross när han sparkade Andreas Johansson på grund av att han inte trodde att Johansson skulle kunna spela alla matcher den här säsongen?

När Aleksandr Andrijevskij gör sin första match som ny huvudansvarig är Dynamo Minsk inne på sin femte tränare på ett år – med en negativ marginal på en dryg månad.

Men det är inte det anmärkningsvärda. I stället är det anledningen till att Vladimir Naumov, ordförande för den Vitryska Ishockey Federationen, greppade yxan och skar bort Glen Hanlon från tyglarna:

– Jag är övertygad om att, med den kvaliteten på spelarna som Dynamo har, borde laget spela bättre, lyder hans motivering.

För det var ju precis vad de har börjat göra. Efter en taskig inledning på säsongen, då Minsk länge låg sist i Western Conference, snuddade de efter tre raka segrar på en slutspelsplacering.

Sedan kom förlusten mot Amur Chabarovsk. Bort med Hanlon och in med Andrijevskij från HK Gomel. Så mycket var den positiva trenden värd.

Över huvud taget är det olyckligt att Hanlon lämnar Minsk. Det är han som satt samman laget med stommen gjord av spelare som han haft koll på under sin tid i Finland. De har spelat en västerländsk typ av hockey och det har passat till exempel Hannes Hyvönen, Byron Ritchie och Jonas Andersson som fått mycket istid och levererat. 

Trots att Hanlon nu är borta är det ändå de som ska bära laget – i offensiven då – och den stora frågan är hur Andrijevskijs inflytande påverkar det.

Det som talar för att han fortsätter på det bygge som Hanlon började få ihop är att även han har ett förflutet i bland annat den finska ligan och därmed är västinfluerad.

Det som talar emot är att han ändå är formad i den ryska skolan.

I morgon (torsdag) mot Metallurg Novokuznetsk kommer den första vinken åt vilket håll det barkar.

Strax innan VM lämnade Vjatjeslav Bykov CSKA Moskva för att, enligt honom själv, koncentrera sig fullt ut på OS i februari.

Den storyn gick ingen på. Förmodligen var det respekten för honom som hindrade journalisterna från att fråga: ”Men du, när skriver du på för Salavat då”?

Det klubbytet gav Bykov var att han fick en ekonomisk möjlighet att jobba efter sin devis att samla större delen av landslagsspelarna i samma klubb. Det är allmänt känt att om du vill vara med i landslaget ska du se till att spela i Bykovs klubb.

I fjol var det uppenbart att målvakten Konstantin Barulin, bland annat, var bofast i landslaget bara för att han spelade i CSKA.

När Bykov i dag presenterade förhandstruppen – en femma ska bort – till Karjala Cup är Salavat den mest representerade klubben. Givetvis, de har ju Bykov som tränare.

Men det ser betydligt naturligare ut nu. Alla åtta spelare från Salavat hade kunnat vara högaktuella vilken klubb de än spelat i.

Truppen som varken Sverige, Finland eller Tjeckien kan mäta sig med vad de än plockar ihop: