SKA S:t Petersburg hade precis tagit en enkel seger mot Sibir Novosibirsk med 4-0. Vad gör lagkaptenen Maksim Susjinskij? Han går ut i pressen och kritiserar både lagkamraternas insats och tränaren Barry Smiths taktik.

Det gillades måttligt mycket av Mr. Smith. Han placerade Susjinskij utanför laget under ett par matcher, hotade med sparken och avtog honom kaptensrollen.

Sedan dess har Susjinskij blivit avstängd i fem matcher efter en obscen sexgest i samband med en straffmiss – ”Äh, jag visade bara hur vi åkte skidor i Italien” löd bortförklaringen – men också fått tillbaka kaptensrollen.

Efter benådandet har mannen, som har klara likheter med en yngre och potentiellt smalare version av Danny DeVito och var duktigt kall i VM-finalen 2008 (kamazikepiloten vid Kanadas första mål och dribbelkusen vid deras andra), lågmilt talat om vilken ära det är att spela i samma kedja som Aleksej Jasjin. Att tålamod är nyckelordet för den här SKA-upplagan och vilket ansvar han nu har som kapten. Efter gårdagens snöpliga förlust mot Metallurg Novokuznetsk kom det heller ingen sexuell anspelning efter straffmissen och inga kommentarer i media om lagets mediokra insats. 

Men vi väntar med spänning, Susjinskij brukar leverera.

För att knyta ihop på samma sätt som vi började tar vi ytterligare en, den här gången bara ett par timmar gammal, schysst passning mot det egna laget efter en seger mot Sibir Novosibirsk:

– Jag håller med om att vi har problem med offensiven bland backarna. Vi har inte tillräckligt med spelare som Magnus Johansson. Men vi jobbar i den riktningen. Tanken är att vi ska hitta en sådan spelare, meddelade Atlant Mytistjtjis tränare Fjodor Kanarejkin på presskonferensen efter att laget just vunnit med 4-1.

Tack för den, hälsar Mikko Luoma.

Vi kommer alla ihåg rapporterna om Aleksej Tjerepanovs dödsfall, hur ambulansen lämnade arenan en bit in i den sista perioden, före Tjerepanov föll ihop, och när den till sist tagit sig tillbaka var det redan för sent.

Och vad har vi lärt oss av det då, Ryssland?

Inte tillräckligt mycket, tydligen.

I lördagens match mellan Spartak Moskva och Dinamo Riga tacklades Martin Kariya medvetslös av Jaroslav Obsut (någon såg det säkert på Viasat Hockey och om allt gick som det skulle var några bloggläsare på plats också).

Reaktionen från sjukvårdarna på plats?

Ingen.

Spelarna flockades runt Kariya och till slut, när Spartaks målvakt Dmitrij Kotjnev röt till uppenbarades en man och två kvinnor, utrustade med en presenning som spelarna själva fick bära ut Kariya på.

Det tog fyra minuter att få honom av isen – inte 27 som vissa amerikanska twittrare vill få det till. Men fyra minuter är ändå inte en acceptabel tid. Sjukvårdarna var helt enkelt inte beredda. 

Åtgärden från KHL? Jo, nu ska alla klubbar få utbildning i att föra bort skadade spelare från isen.

Baksidan av Ryssland mina damer och herrar, baksidan av Ryssland.

Tony Mårtensson i Ryssland de två närmsta säsongerna.

Det vore en win-win-situation för alla parter. Mårtensson får chansen att tjäna storkovan – igen, Linköping tar ett stort kliv mot att reda upp sin ekonomi och ryssarna får tillbaka en av sina mest uppskattade importer.

Mårtensson är ju ett tämligen aktat namn i KHL. I fjol fick hans ödmjukhet och tillgänglighet journalisterna på fall och det dröjde inte länge innan han tilldelats en egen blogg på Europas största (?) enskilda hockeysajt, Allhockey.ru, där han skickade mail på engelska till en rysk journalist som sedan översatte hans texter.

När Ak Bars Kazan i dag gjorde en ny plattmatch – med Mikael Tellqvist på bänken – tillade TV-Sports kommentator att avsaknaden av svensken märks. Och då ska det sägas att hans ersättare, Aleksej Teresjtjenko, vunnit två raka VM-guld med Ryssland och är ansedd som ligans kanske allra bästa center.

Med Mårtensson som defensiv tredjepart mellan sig kunde storstjärnorna Aleksej Morozov och Danis Zaripov glänsa på ett annat sätt än de kan nu. Och när Zinetula Biljaletdinov inför slutspelet testade honom mellan finländarna Niko Kapanen och Jukka Hentunen överglänste de genast Morozov och Zaripov. Den kedja Mårtensson centrade var lagets ledande, helt enkelt.

Så stor var hans betydelse för 2009-års Gagarin Cup-mästare.

Det har inte glömts bort.

Mika Hannula vill till KHL, men vill KHL ha Mika Hannula?

Tveksamt i dagsläget. Klubbarnas utlänningskvoter börjar vara fyllda och de spelare som jagas nu är de som inte gjort klart med någon NHL-klubb.

Hannula är knappast högvilt i Ryssland, där han spelat i tre olika klubbar på lika många säsonger. Han har varit bra, men inte strålande, även om han hade en stark avslutning i CSKA Moskva innan knäskadan.

Men samtidigt finns det en öppning. Hannula rehabiliterar fortfarande sitt knä och har ingen brådska. Så här säger hans agent Christian Sjögren:

– Jag tror att han kommer att kunna få ett kontrakt i samband med det första landslagsuppehållet i oktober, när klubbarna börjat sparka spelare och fått lite panik.

Tja, det låter ju vettigt. Kanske ska någon svensk också kunna dra nytta av de nya tuffa reglerna, som sätter en väldig press på utlänningarna att prestera (se Fredrik Bremberg och Andreas Johansson).

Fick ett SMS av en rysk kollega i dag : ”Vad tycker du om Mikael Tellqvist?” stod det – rakt på sak, men ändå med en viss försiktighet . Aleksandr heter han som skrev. Han skickade meddelandet efter den andra perioden i tatarderbyt mellan Ak Bars Kazan och Neftechimik Nizjnekamsk. Han fick inget svar. Jag tog bort det.

1). Det han egentligen ville säga var: ”Vad är det ni har skickat hit egentligen?”

2). Jag visste inte vad jag skulle svara.

3). Vad jag än svarat i Tellqvists försvar hade han inte brytt sig ändå.

Det vi fick se – Aleksandr på plats och jag via en för dagen taskig stream på KHL:s officiella hemsida – var ett regerande mästarlag som tappade poäng i sin fjärde raka hemmamatch, en oengagerad Aleksej Morozov, utan parhästen Danis Zaripov, Aleksej Teresjtjenko som inte lyckades med någonting och den skadeförföljde stortalangen Kirill Petrov som försökte, men inte fick någon draghjälp.

Vi fick också se fem mål.

Kazan gjorde två, ett kliniskt avslut av Janne Pesonen och ett power play-mål av Andrej Pervysjin, som föregicks av rena CCCP-liret.

Neftechimik gjorde tre. Ett satt i krysset, otagbart för Mikael Tellqvist. De två andra var handledsskott utifrån som han borde ha tagit.

Ak Bars ligger nu på näst sista plats i Eastern Conference. Men det råder ingen kris än. Det såg lika halvdant ut i början av förra säsongen också. Men Aleksandrs sympatier ligger hos Ak Bars. Och han och alla andra som håller på kattdjuren från Tatarstan har dåligt med tålamod. Får de inte se resultat vill de se förändringar.

Enligt mina källor, och beräkningar, lutar det mer och mer åt att den förändringen blir att sparka Mikael Tellqvist. Farhågor som jag skrev om för fem dagar sedan (andra halvan av inlägget).

Och nej, ni behöver inte komma ihåg var ni läste det först.

KHL-säsongens tionde dag är över. Ni som knappade in Viasat Hockey och Spartak Moskva – Dinamo Riga fick bland annat se Martin Kariya tacklas medvetslös av Jaroslav Obsut och därefter bäras ut på en presenning, eller vad var det egentligen?

Mer: Peter Nylander gjorde mål i sin första match för säsongen – ende svensk som lyckades med det, Patrick Thoresen blev förste norrman att göra mål i KHL och Maksim Rybin fick stryk av Jevgenij Varlamov.

That’s pretty much it.

Så, varför inte gå igenom vad som hänt, hur det varit och vad som ryktats så här långt?

Heta svenskar:

– Minns ni killen som inte lyckades i vare sig Södertälje eller Brynäs, gjorde fyra säsonger i den allt svagare FM-ligan och sedan stack till Vitryssland? Precis, Jonas Andersson. Han går ju rätt bra just nu. Fyra matcher, tre poäng och enormt mycket speltid. Borde vara given i Karjala Cup, men får nog i stället chansen i Rysslandsturneringen som ingen annan vill spela.

– Han som fick återupprättelse. Nils Ekman, alltså.

Beige svensk:

– Niklas Persson gör samma misstag som Jonathan Hedström gjorde i CSKA Moskva. Han sätter i alla lägen laget före jaget. Stabilt, jomenvisst. Uppskattat i Mother Russia? Njäe.

Inte så heta svenskar:

– Det ryska pressdrevet har dragit igång. Linus Omark och Johan Harju är överskattade heter det. Det står klart efter fyra omgångar. Ingen hänsyn till att två unga utländska förmågor, utan överdrivet stor världsvana, behöver lite tid för att acklamatisera sig i Moskva här inte.

– Mikael Tellqvist blev petad i premiären, gjorde inte någon vidare match i debuten, och blev bänkad igen.

De som kommit:

– Jiri Novotny och Nikolaj Zjerdev, Atlant Mytistji.

Två dagar före ligastarten kom en ny förstecenter, dryga veckan efter kom en ny stjärnforward. Atlant har alltså värvat ihop en ny förstakedja. Bara Sergej Moziakin återstår från Brembergs tid. Novotny gjorde mål efter drygt två minuter i klubben och visade redan i debuten hur nyttig han kommer bli med sin avighet och fart. Zjerdev är rent profilmässigt en av KHL:s tio största stjärnor. Klarar han av att leda ett lag? Det har han inte gjort förut i alla fall.

De som kan komma:

– Rob Niedermayer, CSKA Moskva

Niedermayer, det låter bra. Men är en defensiv forward vad CSKA behöver? Faktiskt inte. Sådana har de redan överflöd av. Ska Niedermayer bli nödvändig hos de röda måste han sadla om och byta spelstil – igen. Inställningen till Ryssland är det däremot inget fel på:

– Varför bara ett år? Om vi når till mer seriösa förhandlingar kan vi lika gärna diskutera ett längre kontrakt, säger han till TV-Sport.

– Michael Nylander, Avangard Omsk

Har varit tal om det förut, och nu när Nyllet söker klubb i Europa är Avangard det hetaste spåret. Jaromir Jagr har oerhört mycket att säga till om gällande Avangards värvningar, klubben har ingen riktig förstecenter och plats för en till utlänning finns. Det låter inte långsökt.

– Anton Babtjuk, Avangard Omsk

Liknande läge som för Zjerdev innan han blev klar för Atlant. Är kontraktslös och öppen för spel i Ryssland. Avangard Omsk uppvaktar ihärdigt. De behöver en försteback lika mycket som en förstecenter. En 25-åring som gjorde 35 poäng i NHL i fjol är ett kap.

De som inte kommer:

– Petr Sykora, Salavat Julajev Ufa

Erbjöds tre miljoner dollar för att ersätta Andreas Johansson. I stället blev det tryout och sedermera kontrakt med Minnesota Wild.

– Chris Chelios, KHL

– Jag kommer inte åka till Ryssland, sa 47-åringen till Detroit Free Press och avslutade alla spekulationer.

Tjurfäktningen:

Givetvis ska det tas hjälp av YouTube också. Och vi börjar med två tjecker som sannerligen vet hur en vinst ska firas: Tomas Rolinek och Jaroslav Kudrna i deras alldeles egna tolkning av Tjuren Ferdinand efter Metallurg Magnitogorsks 2-0-seger mot Atlant Mytistji.

Målet:

Nja, inga riktiga drömmål än så länge – som jag sett i alla fall. Men Aleksej Morozovs fullträff i Opening Cup mot Lokomotiv Jaroslavl (30 sekunder in klippet) säger ganska mycket om hans klass. När han väl vill så går det ganska lätt. Hittills har han inte visat vilja så ofta.

Slagsmålen:

Det rådde total förvåning när Darcy Verot inte drog på sig en enda utvisningsminut i Vitiaz Tjechovs premiärmatch. Mot Metallurg Novokuznetsk gick han att känna igen. Här pucklar han på 18 år gamle, 168 centimeter långe och 71 kilo tunge, Anton Kapotov.

Vitiaz tränare Mike Krushelnyskis kommentar efter slagsmålet:

– Vi kan stoppa in Chris Simon också.

Simon höll sig för övrigt i exakt 41 sekunder i mötet mot Sibir Novosibirsk.

Säg att vi fyller Globen med cirka 13 000 hockeyintresserade svenskar, utrustar dem med en knapp som säger KHL och en som säger elitserien och låter dem välja vilken liga de föredrar. Sanningshalten i att upp emot 99 procent skulle välja elitserien är skyhög.

Säg att vi sedan raderar ut alla tidigare minnesbilder och låter dem med öppna sinnen – utan att veta skillnaden mellan Per Ledin och Dmitrij Afansenkov – kolla på en match mellan två ryska topplag och en match mellan två svenska, och därefter välja vilken som hade högre underhållningsvärde.

Jag kan ta gift på att det ryska alternativet skulle vinna en jordskredsseger.

Rent taktiskt ligger KHL långt bakom elitserien. När Wayne Fleming tog över som coach för Avangard Omsk och började tala om för spelarna hur de skulle agera i specifika situationer blev det en chock för de inhemska förmågorna.

Det typiskt ryska ledarskapet är att ta ut fyra femmor och sedan i stort sett låta dem sköta sitt i 60 minuter. Är lagen likvärdiga leder det till en fruktansvärt sevärd ishockey med böljande spel fram och tillbaka.

Vi tar dagens match mellan Avangard och Dynamo Moskva som exempel. Bara under de två första minuterna räknade jag till fyra klara målchanser. Tre för Dynamo, en för Avangard. Spelet böljande fram och tillbaka med ett visst övertag för det något starkare Dynamo.

Under en längre sekvens i den andra perioden pressade Avangards förstakedja med Jaromir Jagr, Dmitrij Pestunov och Jakub Klepis oavbrutet i anfallszonen. När pressen avbröts vore det självklara valet för ett svenskt lag att lägga sarg ut för att byta. Men Dynamo fyrade av en motattack direkt – trots att Avangard hade fyra man bakom pucken.

När Dynamo i den sista perioden skulle försvara sin 2-1-ledning, vilket man också lyckades med, slog man en enda medveten icing. Det var målvakten Vitalij Jeremejev, som i stället för att blockera, av någon outgrundlig anledning skickade pucken tvärs över planen.

Hade det inte varit för oskärpan i avsluten, Johan Harju brände två kanonlägen mitt i slottet, och två storspelande målvakter hade matchen lika gärna kunnat sluta 6-5.

Jag tillhör egentligen de som ser tjusningen i att veta anledningen till att ett visst lag spelar som de gör och analyserna kring de små taktiska besluten som avgör en match. Men i dag nöjer jag mig med att kort konstatera: fan, vad underhållande det var att en kväll som denna bara sätta sig ner och njuta av två lag som försökte anfalla ut varandra.

Kommer ni ihåg när Modo tilldelades smeknamnet ”Real Modo” under lockoutsäsongen 2004-05? Kommer ni då också ihåg hur det gick för Sveriges svar på Los Galacticos? Det är klart ni gör. Det gick ju inget vidare.

SKA S:t Petersburg brukar ofta hånas för att man storsatsar varje säsongen, men ändå inte lyckas få folket i staden att bry sig om hockey – och dessutom aldrig når några resultat.

I fjol blev det respass redan i åttondelsfinalen efter 0-3 i matcher mot Spartak Moskva. För att undvika ett nytt debacle har klubbens ordförande och tillika KHL-presidenten, Aleksandr Medvedev, öst pengar över ett dussin stjärnförvärv under sommaren.

Tanken var att skapa ett Real, men när Silly Season summerades liknade truppbygget i stället AC Milan. Meriter i osannolika mängder, men stjärnor som i regel redan haft sin peak för länge sen.

I dagens möte mot Traktor Tjejlabinsk ställde tränaren Barry Smith med upp följade spelare i förstakedjan:

Sergej Zubov, 39, Ray Giroux, 33, Maksim Susjinskij, 35, Petr Cajanek, 34, Aleksej Jasjin, 35.

Smith, som får sparken om han inte tar laget till final, förfogar totalt över 17 spelare som passerat 30 år. Åtta av dem är 35 år eller äldre.

Mot Traktor gick veteranerna på halvfart – om ens det. Konstatin Gorovikov var mil från sina insatser i det ryska landslaget, Sergej Brylins 13-åriga sejour New Jersey Devlis verkade som från en helt annan tidsperiod och Aleksej Jasjin såg stappligare ut än någonsin. Den enda som klarade av att glida på en skridsko och ändå prestera var Sergej Zubov. Vilket passningsspel, vilken kyla, vilken tempotorsk!

Vid ställningen 1-3 med två minuter kvar av matchen vaknade åldermännen plötsligt till: oj, vi håller på att förlora. Zubov reducerade och ett flertal riktigt heta chanser skapades, men det räckte inte.

Men så fanns det två spelare som bröt mönstret och faktiskt jobbade för loggan på bröstet. Den i LG Hockey Games så briljante Maksim Rybin och Nils Ekman.

Rybin åkte som vanligt skridskor som en dåre, men Ekman gick ett steg längre. I sin säsongsdebut slet han som ett djur. Han gick i bräschen, offrade sig för laget, var nyttig i båda ändor av planen och stod för en fenomenal framspelning till Aleksandr Koroljuks 1-2-mål.

Detta efter att klubben fyra gånger om försökt göra sig av med honom under sommaren, tvingat ner hans lön med 50 procent och låtit honom spendera delar av försäsongen i reservlaget. Barry Smith anklagade honom därefter för att inte vara en lagspelare.

Ekman svarade med att vänta på sin chans och när den kom visade han hjärta för klubben som vänt honom ryggen.

Inför säsongen drömde Smith om samma självspelande, pucktrillande offensivt piano som Kent Forsberg gjorde för fem år sedan. När han vaknar på fredagsmorgonen har han förhoppningsvis insett att något sådant inte finns. Det som finns i S:t Petersburg just nu är en svensk som vunnit sin återupprättelse.

Nikolaj Zjerdev är ännu inte officiellt klar för Atlant Mytisjtji, men kommer enligt Sport-Express, Rysslands ledande sporttidning, att presenteras som klubbens senast nytillskott i dag

Samma sak var det för en veckan sedan när Fredrik Brembergs ersättare, Jiri Novotny, blev klar. Atlant höll på nyheten under dagen. Ändå sipprade uppgifterna ut till bloggen.

Att det finns en läcka inom Atlants organisation står ju bortom allt tvivel. Däremot kan man ju fundera på varifrån pengarna till Zjerdev kommer.

Atlant hade en alldeles för dyr trupp i fjol. Lönerna betalades ut, inte arenahyran. Så för att få ihop det till den här säsongen inleddes operation storstädning. Lönerna har enligt uppgifter krympts med upp till 50 procent.

Och nu blir helt plötsligt New York Rangers poängkung från förra säsongen säsongen klar. Zjerdev begärde 4,5 miljoner dollar av Rangers, skiljedomaren satte ribban vid 3,9 miljoner dollar, Glen Slather backade ur. Samma sak med svinrika Salavat Julajev. När det inte blev något med Rangers var Zjerdev på väg till Ufa. Men de backade också ur, han var helt enkelt för dyr. Och då ska det sägas att man så sent som för några dagarna sedan erbjöd Petr Sykora cirka tre miljoner dollar för en säsong.

Att då svårt ekonomiskt Atlant har råd med Zjerdev, trots att laget egentligen redan är fulltaligt, hur är det möjligt? 

Intressant KHL-måndag minst sagt. Vi begränsar oss dock till de två mest relevanta svenskrelaterade diskussionerna.

Nummer ett:

Svenskkedjan, som för tre dagar sedan skulle bli ligans bästa enligt dess kompositör, är numera lika befintlig som den här bloggens kommentarer (återkommer till det). Sambokedjan, Omark, Harju och Komarov, är det som gäller i stället. Mina funderingar gick i de banorna efter Moskvaderbyt, men jag stoppades av Komarovs briljanta centerspel. Det gjorde inte Sergej Kotov, även om han tydligen också helst ser Komarov som center.

Fördelen med den nya konstellationen: Omark får ha den mängd puck han vill ha, Harju får avlastning i defensiven och de båda får spela med lagets hetaste spelare.

Weinhandl? Han trivs nog bättre i sin nya omgivning han också. Oleg Saprykin skapar mängder med chanser och ytor med sin speed och Jiri Hudler kommer bättre till sin rätt i en mer tillbakadragen roll centralt i banan.

Två förändringar, två förbättringar.

Nummer två:

Mikael Tellqvist, vad ska hända med dig? Tillbaka på bänken igen, Kazan spelade uselt igen och Stanislav Galimov övertygade igen.

Varningslamporna för en mardrömssäsong lyser illröda. Situationen har egentligen uppstått enbart på grund av sjukdomen som förstörde Czech Hockey Games. Tellqvist har spelat två matcher sedan han tvingades bryta mot Ryssland i Podolsk och inte gjort det något vidare bra. Slutsatsen att hans vilja att prestera från start övervunnit det sunda förnuftet, som säger vila tills du kan göra dig själv rättvisa, ligger nog nära sanningen.

Läget är alltså som så att Ak Bars Kazan har inlett säsongen mediokert. Vad gör ryska klubbar när inte allt går enligt planerna? De gör förändringar såklart. Och då gäller det att hitta syndabockar.

Men vem?

Tränaren? Nej, Zinetula Biljaletdinov köpte sig tid genom Gagarin Cup-titeln i fjol.

Spelarna som ska producera framåt? Njetski där också. Morozov, Zaripov och Teresjtjenko är oantastliga och att sparka någon ur den finska trojkan lär väl inte direkt höja sisun hos de som blir kvar.

Målvakten? Det närmar sig, inte för att det på något vis är Tellqvists fel att det gått grus i maskineriet, men han har inte presterat och någon måste ta skulden när det där banbrytande beslutet, som ska förändra precis allt mellan himmel och jord, börjar närma sig.

Men vi – och Ak Bars förhoppningsvis – ska väl ge det, säg tio omgångar först.

Och, ja, kommentarerna då. Bloggen har haft en smått kaotisk första dag på veckan. Orsaken är ingen annan än me, myself and I. Resultatet av strulet är att alla era kommentarer är borta – inte bara en den här gången, utan hela skiten. Så det är väl inte så mycket mer att göra än att ge sig själv en stor fet ironisk klapp i ryggen och köra vidare.