Inlägg av Nils-Petter Dufva

Inte Brembergs fel

av Nils-Petter Dufva

Det var länge lite mystik kring anledningen till att Fredrik Bremberg sparkades. Allt som fanns att gå på var en rysk källa som kort meddelade att Atlant brutit med sin svenske stjärna. Var man lite nyfiken och ville veta mer hörde man av sig till klubben, och fick svaret:

It´s true, but officially we have no comments. Please call Mr. Bremberg.

Jo, tack. Mr. Bremberg hade hunnit byta till ett ryskt nummer och befann sig vid det tillfället på en spelarbuss i Lettland, innan han senare stack hem till Sverige.

Nu är det ett bra tag sedan Bremberg uttalade sig och det viskas om att Atlants tränare Fjodor Kanarejkin tyckte att svensken var för lat och menade att han inte ville ta det defensiva slitet.

De flesta tyckarna må ha sagt sitt nu, men i dag ska Brembergs ersättare presenteras, en tjeckisk center enligt uppgifter, och KHL är ju mitt bord, så vad fan. Vi tar det en kort vända till innan det är dags att jämföra Bremberg med sin ersättare.

Det första vi kan konstatera om skilsmässan är att det är Atlant det är fel på, inte Bremberg.

Fjodor Kanarejkin satte ihop en av KHL:s intressantaste förstakedjor redan i årets första försäsongsmatch. Fjolårets poängkung Sergej Moziakin, tvåvägsspelaren Jan Bulis, med över 500 NHL-matcher på meritlistan, och primadonnan Fredrik Bremberg, som klippt och skuren för det individualistiska spelet i Ryssland.

Det var ju bara det att Bremberg placerades som center medan Bulis, som vanligtvis går just center, petades ut som renodlad forward.

Där har vi alltså fel nummer ett. Fel nummer två är kartläggningen. I Ryssland verkar scoutingverksamheten vara rätt simpel ibland: VM-meriter? Japp. NHL-meriter? Jodå. Köp? På en gång!

En person med ett hyfsat hockeyöga hade behövt se Bremberg en enda match i Djurgården för att förstå att han inte är centermaterial.

Atlants scouting och Kanarejkins fingertoppskänsla: Icke godkänt.

Brembergs insats i Atlant: Under omständigheterna okej.

Så, då har jag fått det ur systemet jag också.

210 minuter på is – varje dag

av Nils-Petter Dufva

Före avresan till Dynamo Moskvas träningsläger berättade Johan Harju ett skräckexempel i en intervju med Norrbottens-Kuriren.

Jag har hört om en målvakt som inte riktigt presterade. Han kördes ut en bit utanför stan och grävdes ner i jorden upp till halsen och blev tillsagd att han skulle förbättra sig.

Riktigt så tufft är visserligen inte livet för en målvakt i KHL, men Torpedo Nizjnij Novgorods nye österrikiske burväktare Bernd Brückler, tillika bloggare på klubbens officiella hemsida, har beskrivit en annan typ av tortyr. En helt vanlig träningsdag under försäsongen, dryga veckan före seriepremiär: 

***

08.15 Uppstigning och frukost
09.00 Avfärd till arenan
09.15 Ankomst till arenan
09.30 Träning i gymmet
10.30 Första ispasset (60 minuter)
11.45 Andra ispasset (60 minuter)
14.00 Vila/Sömn
16.30 Avfärd till arenan
16.45 Ankomst till arenan
17.30 Tredje ispasset (75-90 minuter)
20.00 Middag

***

Nyttjas det sista passet fullt ut blir det alltså 210 minuter på is och minst en halvtimme i gymmet.

Brückler har nu meddelat att laget, med Pavel Brendl och Joakim Lindström i förstakedjan, börjar känna sig tillräckligt förberedda inför säsongen.

Det tror jag det.

Sida 47 av 47