En vecka senare. 

Radul22 (på twitter) har avstått ett hattrick mot Tre Kronor, visat upp sin ödmjuka sida, Ryssland har tagit hem Karjala Cup och Dynamo Minsks general manager Igor Matusjkin var förmodligen smått sorgsen om han tittade på Finlands utspelning av Tjeckien med vetskapen att draftvalet Mikael Granlund med all säkerhet aldrig kommer att spela i Vitryssland.

Men det samma KHL-relaterade huvudämne som vi lämnades med inför uppehållet som står kvar.

Alltså: Vitiaz Tjechov skämde ut sig på isen, publiken skämde ut sig med kastarmarna och Andrej Nazarov skämde ut sig med en, två klubbor. Som tidigare skrivit, felet är definitivt inte bara Vitiaz. Men ohoj vad de har fått lägga sig på rygg.

Lika bra att rabbla upp en nyhetssummering där också.

Andrej Nazarov har bett om ursäkt i hemmagjord till fansen i Minsk Arena, Vitiaz ledning har haft ett möte med samma fans, Aleksej Zjamnov har fått försvara varför han värvat så många fighters till sitt lag, SKA S:t Petersburgs målvakt Jakub Stepanek har medgett att hade han varit Georgij Gelasjvili in den här situationen hade han också försökt knocka Kip Brennan med målvaktsklubban, Dynamo Minsks tränare Marek Sikora påstår att han kanske måste köpa in en fighter inför nästa match mot Vitiaz, alltid uppriktige Vladimir Krikunov har sagt att alla lag nog borde köpa in en fighter för att få stopp på Vitiaz och allt som allt har de flesta som tidigare dragit sig för att rikta verbala slag mot Tjechov till sist gjort det.

Sen har Daniel Corso, i en intervju med goals.by, kommit med den vettigaste analysen om vad som är felet – på isen – med Vitiaz beetende.

”Slagskämpar ska slåss med andra slagskämpar. Det är en oskriven regel, men Vitiaz fighters hoppar på vem som helst på isen”.

(Jamen, eller hur? Det är ju det vi här borta i slagsmålsfientliga Sverige sagt hela tiden!)

Och nu blir intressant. Vitiaz har alltså hyfsat häng på en slutspelsplats och Aleksej Zjamnov har nu gått ut med att klubbens målsättningen också är att spela Gagarin Cup till våren. Zjamnov hintade också om att slagskämparna kan komma att få mindre speltid i fortsättningen, innan han i går trejdade till sig svenskbekantningen Michail Zjukov. Ännu en rätt bra h o c k e y s p e l a r e (de har hyfsat många sådana nu).

Det vi får se är om det bär av någonstans, eller om isarna kommer att fortsätta fyllas av kastade handskar.

Happ, nu när även Sportnytt uppmärksammat incidenten så måste till slut sägas. I det här fallet – när det handlar om de här skandalscenerna – så står jag på Vitiaz Tjechovs sida.

Visst, Andrej Nazarov skickade in Kip Brennan och Nick Tarnaski för att slå ner Dynamo Minsk-spelare efter Obsuts 3-2-mål. Det är något som inte att går att försvara. 

Men, jag förstår att han kokade efter den horribla utvisningen på Georgij Belousov som föranledde avgörandet. Vitiaz har bara sju poäng upp till Spartak Moskva på slutspelsplats och mellan överfallen och allt helvete de håller på med så känns det faktiskt till och med som att de suspekta herrarna uppe i styrelserummet börjar sukta efter deltagande i Gagarin Cup.

När det sedan börjar regna in flaskor, tändare, mynt och tilltugg i båset och någon jävel började fäkta med en flagga mot Nazarov, som alltså redan blivit träffad av ett inkastad föremål. Då är det klart att det brinner. Jag menar, vad ska han göra? Stå och ta emot, och vänta på att vakterna skulle vakna?

Det är också talande vilka spelare Nazarov fick med sig i fäktningen. Michail Anisin är en 168 centimeter lång minilirare som vuxit ut till en av KHL:s bästa målgörare den här säsongen. Bakom honom skuggare Artiom Panarin i den interna poängligan, kanske Vitiaz största talang genom tiderna och en av JVM-guldhjältarna förra vintern. Det var de som också stod och fäktade. 

Så att, den här gången är det inte Vitiaz som ska dömas ut. Inte bara.

Är det inte likt, så säg.

Linus Videll både assade och målade i debuten, och fick mer än 20 minuter i speltid av coach Sergej Sjepelev. Och nog är det ett typiskt Videll-mål alltid. Eller är bara Linus Videll som spelar och för sig som Linus Videll gör…

Eh, ja.

Innan jag hinner komma på bättre tankar och inse att det på tok för toktidigt att dra några som helst slutsatser ska det få slinka ur mig att det här var lite vad man hade på känn. Det var ju troligt att han skulle få stort förtroende och med det så ökade sannolikheten att han skulle lyckas. So far, so good, alltså.

Men nu är det ju inte så att allt varit blått och gult och glatt i Jugra-lägret i dag.

Tommy Wargh spelade inte och coach Sjepelev var ärlig på presskonferensen:

– Han tar sig helt enkelt inte bland de sex bästa backar.

För tillfället, eller för alltid? 

Ny kväll efter en ny dag med ett nytt huvudämne.

I dag har det ju sparkats coacher.

Bengt-Åke Gustafsson är den fjärde svensken som tvingas lämna sitt lag i KHL den här säsongen. Sedan tidigare har vi alltså Daniel Fernholm, Björn Melin och Robert Nilsson. Den enkla vägen att gå hade varit gnäll på hur det sparkas folk hit och hit, hur som helst.

Men, jag menar, det var ju nästan lika rätt av Atlant att ge Bengt-Åke foten som det var att Sergej Michaljov sparkades från Salavat Julajev Ufa. Michaljov är en rysk dinosaurie i tränarbranschen och var illa omtyckt av stora delar av spelartruppen. Inte, som det vanligtvis brukar vara, mestadels av de som fick lite speltid. Spannet gick från storstjärnan Aleksandr Radulov i toppen av hierarkin till undanskuffade Robert Nilsson. Det hade redan sagt sig självt för länge sedan hur det skulle sluta.

Bengt-Åke hade fått sina sågningar av experter i media och inte tagit sina chanser när klubbdirektören Andrej Verevko sagt att hans coach minsann skulle visa dem.

Sedan är historien med Nikolaj Zjerdevs trejdhot intressant. När det läckte ut i pressen att han var missnöjd med tränaren och sin roll i laget fick han genast mer speltid och svarade med att bli Atlants mest produktiva spelare. Var det Bengt-Åke som agerade helt prestigelöst och insåg att den där tekniske högerskytten kanske ska spela mer ändå tar han sig flera kapitel framåt i min bok. Kom däremot ordern från högre ort är det inte förvånande att ledningen tappade totalamodet.

Atlant ligger för närvarande på nionde plats, av elva, i KHL:s västra konferens. Någon var tvungen att få skulden. Ni vet vem som alltid får det i en ishockeyorgansation.

***

I morgon leder Janne Karlsson Atlant Mytisjtji för första gången utan Bengt-Åke Gustafsson. Tv-match på Viasat och allt. Är ni sugna på att titta så se då till att komma ihåg att ryssarna struntade att ändra från sommartid till normaltid förra helgen.

Finns en KHL-bloggare som hade glömt det och missat förstaperioder hela veckan.

Nedsläpp 14.00 alltså. 

Bara att ni vinner den, Atlant. 

Emil Lundberg hängde två baljor i Lev Poprads 5-0-seger mot Severstal, Jeremy Yablonski visade att han är en bättre fighter än Darcy Verot, Vitiaz Tjechov tog sin femte raka seger, Erik Ersberg fick bryta en till match i Ufa (skadad) och Bengt-Åkes Atlant blev nollade av ett Jugra Chanty-Mansijsk utan Linus Videll i laget.

Och så har det varit en stor dag för Maris Jucers.

Bortsett från Edgars Masalskis är han i konkurrens med Martins Raitums, som lirar i kazakiska ligan,  det bästa Lettland har i målvaktsväg. Och steget mellan solklare ettan Masilskis och Jucers är rätt så oerhört gigantiskt.

Jucers spenderade sin juniortid i svenska division 1 med Tyringe innan han vände hem till Lettland för spel med Metalurgs Liepajas på en nivå som kan uppskattas ungefär samma som… svenska division 1.

I dag spelade han match i Liepajas igen. Men förutsättningarna var lite annorlunda än vad de varit de senaste åren för unge herr Jucers. På andra isen stod Metallurg Magnitogorsk och mot slutet av kvällen susade namn som Aleksej Kajgorodov och Sergej Moziakin fram mot honom helt ensamma.  

Det gick ju bara fint det. 

Dinamo Riga, som fått flytta ut från Riga Arena på grund av att 30 Seconds to Mars råkar vara i stan, tog sin första seger på fem matcher. Jucers släppte bara in ett mål, tog alla straffar när extrapoäng skulle delas ut och vann för första gången som målvakt för Dinamo Riga.

Men vad är en debutseger att blåsa upp för de nationella medierna när det fanns spelare som gjorde riktiga debuter?

20-årige Juris Upitis spelade sina första fem minuter i Dinamo Riga och firade det med att göra lagets enda mål, och nyförvärvet Ville Nieminen avgjorde straffläggningen. 

Sätt upp rubriken på mig, Maris. Jag bjuder.

Jag tänkte göra ett försök med början efter uppehållet och slut när eller om jag märker att ni inte är särskilt intresserade. Söndagskvällar, veckan som gått, alla svenska KHL-händelser ni vill se och inte vill se och kanske lite annat godis. Ungefär så. Får se exakt hur det kommer se ut om en vecka.

Men vi tar och tjuvstartar en söndag i förväg med något som inte är svenskt och något som inte hänt den senaste veckan.

Inför säsongens första derby mot Spartak Moskva sa OHK Dynamos Ilja Gorochov till sina lagkamrater att han skulle hänga en balja.

Går det inte i ett mål går det i ett annat. Sagt är sagt.

Assist på Slava Kozlov. Bara en sådan sak.

Neftekamsk, Nizjnekamsk… nä, varför inte dra till med något ännu värre när vi är ändå inne på ortsnamn nästan lika knepiga Chanty-Mansijsk.

Metallurg Novokuznetsk är tillsammans med Spartak Moskva (satsat tjeckiskt och slovakiskt), Avangard Omsk (känns fortfarande småtrist att Nylander och Straka inte återförenades med Jagr), Avtomobilist Jekaterinburg (inga pengar), Traktor Tjeljabinsk (förvånad att Sibirien-Jocke inte lockat dit någon) och Vitiaz Tjechov (inte så många européer som passar in där) som inte haft svenskt besök i laguppställningen sedan KHL:s start.

Fram till den här säsongen har det sannerligen inte funnits någon anledning för någon att söka sig till Novokuznetsk heller. Metallurg har varit en ganska meningslöst lag i den absoluta botten av den östra konferensen som knappt någon utanför eller i staden brytt sig om.

Men det börjar hända grejer, vetni. General mangern Leonid Vajsfeld har en extraordinär meritlista som VM-domaren, korrupt general manager i Atlant Mytisjtji och den gladaste expertkommentaorn jag någon hört kommentera en match. Nu är kan han också addera waivergeni till listan – Klepis-affärren där han förvandlade ingenting till ett förstaval i draften – och gubbvärvare. Planen så småningom verkar vara att bygga upp någon slags talangförädlingsfabrik i Novokuznetsk, men det är ett annat inlägg.

Bland veteranerna Randy Robitaille, Sergej Brylin, Jyrkki Välivaara och Brent Sopel är den största bedriften att han fick ryske Brylin till klubben. Brylin är född och hockeyfostrad i Moskva, spenderade 13 säsonger i New Jersey Devils och valde sedan spel i S:t Petersburg när han vände tillbaka till Ryssland. Vid 37 års ålder funderade han på att lägga skridskorna på hyllan när det inte blev något nytt kontrakt med S:t Petersburg. Ett erbjudande om att ingå i Devils ledarstab, där han vunnit tre Stanley Cup-titlar, fanns på bordet och det var liksom bara ett fint läge att gå vidare i livet.

Men nej, efter att mer eller mindre ha spenderat hela sitt vuxna i liv i västerländsk miljö och umgåtts med Devils-spelare i USA under sommaren bestämde han sig någon vecka före säsongsstarten plötsligt för att ta sitt pick, pack och hockeyklubbor och flytta till en avlägsen stad i Sibirien. 

Det krävdes strax under tio miljoner, att klubbens målsättning skulle vara att försöka nå Gagarin Cup för första gången och framför allt; att han helt enkelt fick någonstans att spela.

Metallurg Novokuznetsk är fortfarande ett rätt tråkigt ishockeylag – ungefär som Sergej Brylin är som ishockeyspelare – med en jämngrå trupp där bara en spelare är framträdande nog för att mer än 19 minuter i speltid.

Men snart halvvägs in på säsongen har de stark slutspelsvittring och det är mer drag i Kuznetsk Metallurgists Sports Palace än vad det förmodligen varit någonsin.

Så, finner ni charmen i underdog- och ’vår tid börjar äntligen vara inne nu’-perspektivet vet ni vart ni ska vända er i vinter. Är det inte i Chabarovsk så är det i Novokuznetsk det händer.

Jag tänkte egentligen bara planka toppen av poäng-, mål-, och assistligan från KHL:s hemsida, i den ordningen, så har vi något att kolla på.

Så ser det ut, och som det ser ut.

1) De bättre KHL-lagen buntas av vissa ibland ihop till fyra så kallade storlag i väst och fyra i öst (väldigt snällt räknat västerut, i själva verket finns det egentligen bara ett nu när Lokomotiv Jaroslavl inte deltar). De klubbarna tar endast upp två av platserna på de här topp fem-listorna, snart halvvägs in på grundserien.

2) Mindre än en tredjedel av KHL-klubbarna kommer att missa slutspel till våren. Mer än hälften av platserna på topp fem-listorna tas upp av klubbar under slutspelsstrecket (läs: bottenlag).

”Bara i Ryssland”-stämpel kan tyckas.

Ja, vad säger ni om den rubriken då? KHL-bloggaren kör på den optimistiska vägbanan och väljer att vinkla – som det heter på journalistspråk – på ett positivt sätt.

Robert Nilsson började ju sitt farmarlagsharvande i fordonsstaden Neftekamsk (bussar är vad som tillverkas där) i dag och skrev genast historia. Han behövde bara dra på sig Toros tröja för att bli den förste spelaren i klubbens historia som inte är född i någon av de forna Sovjetstaterna. När han sedan pangade in ett mål blev han givetvis också den första utlänningen att göra mål för klubben.

Dagens grej – betydligt mer i Sverige än Ryssland – är annas så klart att Linus Videll är klar för säsongsarbete i Chanty-Mansijsk. Jugras hockeyspelare kan på sitt sätt jämföras med oljearbetarna i regionen som fryser häcken av sig under vinterns kallaste månader för fina slantar och sedan åker hem när våren börjar komma och naturen visar sig från sin vackra sida. 

Vi är många som tycker att en artisttyp som Videll borde passa som vodkan i Ryssland. Men tittar vi bakåt ser vi att det inte riktigt funkat så. 

Framför allt finns det två alldeles, alldeles eminenta exempel.

Det ena stavas center och mellan raderna går det att utläsa Fredrik Bremberg och Atlant Mytisjtji. Det andra handlar om den sköna killen som just nu är i Neftekamsk. Jag tror förvisso inte att Salavats scouting av Robert Nilsson var felaktig. Det som däremot blir fel är att ha ett överflöd av spelare som honom, som ska ha en offensiv roll och mycket speltid i power play, när det bara finns ett fåtal såna platser i varje lag.

Och det är just det som talar för Linus Videll. Jugra har inte tolv toppforwards som Salavat. De har en trupp fylld av hockeyarbetare – om man utgår från den ryska mallen – och han borde rimligtvis få en framträdande roll i laget med mycket speltid.

Jag menar, det borde ju bli bra. Den här gången ska väl den svenska handen gå att få in i den passande ryska handsken?

I morgon spelar Salavat Julajev Ufas farmarlag Toros Neftekamsk sin första match i Vyssjaja Liga sedan Jakub Klepis och Robert Nilsson blev transferlistade och utputtade från mästarlaget.

Om ingenting nytt framkommer innan dess ska det vara så att Nilsson finns tillgänglig för att spela den matchen, men det är en gyttja det här med waivern och vad som händer efter den.

Det tillhör först och främst ovanligheterna att utländska spelare blir transferlistade. Oftast är det foten direkt, i vissa fall blir det trejd. I fallet med Jakub Klepis borde rimligtvis också en trejd ha varit det bästa alternativet för Salavat, som då hade kunnat få något i utbyte.

Nu blev det i stället Metallurg Novokuznetsk som tjänade på att Klepis flyttade till Moskva.

Dynamo Moskva var det första laget som tingade Klepis när han väl var ute på waivern. Efter följde Metallurg Novokuznetsk och Jugra Chanty-Mansijsk. Novokzunetsk fick honom eftersom de var laget med sämst tabellplacering förra säsongen av intressenterna – så ser reglerna ut. 

Bara för Klepis att inrikta sig på en ofrivillig flytt till jävla Novokuznetsk, trodde man. Men sportchefen där borta i Sibirien, Leonid Vajsfeld, hade aldrig någon tanke på att lägga till tjecken i sin trupp. I stället dealade han till sig ett förstaval i nästa års draft och lät därefter Dynamo Moskva få Klepis.

Klepis-fallet slutade alltså med att Salavat blev av med en spelare de inte ville ha, Dynamo fick ge ett draftval för Klepis och Metallurg Novokuznetsk fick ett högt draftval för ingenting.

Slutsatser av det?

Reglera är minsann lite vrickade, Vajsfeld var smart och utnttyjade det och kanske är det att föredra för Robert Nilsson att göra någon eller några matcher i Neftekamsk i stället för tvångsplaceras i Chanty-Mansijsk eller nåt sånt ställe för resten av säsongen.