Inlägg av Nils-Petter Dufva

Tittar på tv

av Nils-Petter Dufva

Det är fortfarande sant. Aleksandr Radulov dominerar KHL-isar när han inte twittrar och Jevgenij Kuznetsov börjar göra det han också.

I Ufa har det varit en viktig dag som slutade som en fin dag. Det är klart att Lev Poprad ska vara missnöjda med domarna som lade grunden för Salavats vändning i den tredje perioden, men det är som det är med det. Man börjar vara van.

Salavat har ju upplevt en smärre kris den senaste tiden – efter Radulovs utspel mot Sergej Michaljov – med fyra raka förluster.

Det såg ut att bli en femte mot det slovakiska, med KHL-mått, oerhörda budgetbygget Lev Poprad. Det har räckt med att titta på var det ryska tv-sändningsteamet hade fokus i spelavbrotten för att förstå det. Vitalij Atiusjov försökte snacka uppspelsvägar med Maksim Susjinskij, som fnös och tittade bort som en annan tonåring. Vitalij Prosjkin mumlade för sig själv om ett något byte. Sergej Michaljov var knallrödare i ansiktet än vanligt. Och så.

Det höll på att barka åt fel håll en gång för alla när Vaclav Nedorost prickade in 3-5. Då zoomades det in när Aleksandr Radulov tog en sväng i avbytarbåset och klappade sina lagkamrater på benskydden.

Tre power play senare:

4-5. Aleksandr Radulov på väldigt fin pass från Sergej Zinovjev.
5-5. Aleksandr Radulov på väldigt fin pass från Sergej Zinovjev.
6-5. Styrning av Oleg Saprykin på skottpass från Viktor Kozlov.

Salavat är tillbaka i matchen (om än, eller för att, Erik Ersberg och Robert Nilsson mest såg på från sidan).

Jevgenij Kuznetsov då.

Han bär numera puck lite som han vill i den här ligan. I dag mot Dinamo Riga resulterade det i en 3-1-seger för Traktor Tjeljabinsk trots framför-mål-mål av Fredrik Warg.

Det gör att Traktor nu har fyra poäng ner till trean Ak Bars Kazan i den östra konferensen. Leder gör Amur Chabarovsk som, så klart, plockade tre nya poäng mot Avangard Omsk i morse.

Det var bara det om det.

Slå mig på käften

av Nils-Petter Dufva

Han är tillbaka från sin avstängning, han ger och tar.

Är ni inte less på Vitiaz Tjechov – personligen ligger jag och balanserar på gränsen – titta här.

Vem fäller fram käken och ber om att bli slagen med ett leende?

Jo, Jon Mirasty, mina damer och herrar. 

Och, just det. Han fick på sig både hjälmen och tröjan, avtjänade sitt straff på fem minuter och gick in en stund senare in och gjorde sitt första mål för Vitiaz.

Men leendet var inte lika stort som när han fick ta emot ett par slag på käften – och sen ge igen.

Bengt-Åkes Battle

av Nils-Petter Dufva

Knackig start med segt tabelläge för Bengt-Åke-ledda Atlant Mytisjtji. En som lagt märke till det är den före detta juniorförbundskaptenen Vladimir Pljusjtjev.

Eller, rättare sagt, han har lagt märke till hur dålig han tycker den svenske coachen är. Något som han givetvis också påpekat för Sovjetskij Sport.

– Gustafsson har valt vilka spelare han ville ha i laget. Och om de spelar med huvudet under armen är det på hans ansvar. Om sådana forwards inte kan göra mål, då är det ett resultat av coachningen. Dessutom har försvaret problem. Det är bara (Konstantin) Barulin som räddat laget, annars hade Atlant kunnat vara ett stort fiaskolag.

– Jag vet inte om han kommer att få vara kvar till slutet av säsongen. Varenda rysk coach hade fått sparken.

Mm, inte sådär överdrivet roliga ord att läsa för Gustafsson, i synnerhet, och hans gäng. Det tyckte inte Atlants general manager Andrej Vevrenko heller och gav sig ut i pressen han också.

– Vi har alltid haft massa experter och folk som analyserat saker… Självklart kommer jag att översätta och visa Bengt-Åke. Han kommer att svara, men på isen. Inte i pressen. Jag trodde att jag hade en bra relation till Pljusjtjev och så kommer han plötsligt med en sådan attack. Han kanske vill ha Gustafssons jobb? I så fall borde han ha ringt mig i stället.

I dag spelade Atlant sin andra match efter Pljusjtjevs utspel. Det blev andra raka segern – 2-1 mot Traktor Tjeljabinsk, som kom till Mytisjtji med sex raka segrar bakom sig, och ett jätteskutt i tabellen upp till fjärde plats i KHL:s västra konferens.

Får ses som ett helt okej svar på tal det också. 

Citerat Kirill

av Nils-Petter Dufva

”Smarta människor kan ta lärdom av andras misstag. Idioter kan bara lära sig av sina egna. Tyvärr tillhör jag den andra kategorin”

Kirill Kabanov till sportbox.ru. 
2011-10-12

Nu står han vid en vägskäl. Antingen skärper han, och hans pappa Sergej, sig. Slutar bråka om färgar på hjälmar, slutar dyka upp för sent till samlingar, slutar komma med olika meddelanden om att han ska bojkotta alla ryska landslag och KHL i all framtid, slutar grisa ner hotellrum, slutar med allt sån skit.

Eller så är han bara en idiot i ett krislag.

37.numuru

av Nils-Petter Dufva

Först kom ryssarna, sedan kom tyskarna och sedan kom ryssarna tillbaka för att stanna för att vara kamrater i mer än 50 år.

Lettland har haft ett hårt liv och de senaste åren har livet varit hårt mot Lettlands hockeystjärnor. 

De är inte många, Artus Irbe, Sandis Ozolins, Karlis Skrastins och Sergejs Zoltoks. Det är de som har gjort ett vinrött avtryck i hockeyvärlden, ett avtryck som det av förståeliga skäl patriotiska folket behövt.

De hade alla tänkt avrunda i Riga.

För kultfiguren Irbe blev det som det blev med det. Han gjorde några framträdanden med HK Riga 2000 och SK LSPA/Riga efter han gjort sitt i NHL. Första KHL-säsongen fungerade han sedan som målvaktstränare för Dinamo Riga innan han flyttade över Atlanten igen för samma jobb i Washington Capitals.

Sergejs Zoltoks hann bara med ett par matcher med HK Riga 2000 innan hans hjärta gav upp i omklädningsrummet under en match mot Dynamo Minsk.

Karlis Skrastins kom aldrig tillbaka. Han tackade ja till att säkra ekonomin i Lokomotiv Jaroslavl och därefter på heltid kunna ägna sig åt familjelivet efter att han hösten 2012 påbörjat den sejour i Dinamo Riga som skulle avsluta hans karriär.

Det var tanken. En flygkrasch stod i vägen.

Där ute i världen vi kallar cyber går historier om hur Sandis Ozolins alkoholproblem började någonstans i samband med Sergejs Zoltoks död och att han gjorde sig otillgänglig efter beskedet om Karlis Skrastins förolyckats.

Jag vet inte om det första stämmer och det vore om något oetiskt att spekulera i det. Det som är fakta är att han kommit tillbaka från alkoholismen och gör sina sista varv som hyllad hockeyspelare i Dinamo Riga. En av två hockeyambassadörer, av ursprungligen fyra, som fortfarande är i livet.

***

Den 21 januari spelas KHL:s All Star-match i Arena Riga. Det är nu bestämt vilka som tar över Aleksej Jasjins och Jaromir Jagrs roller. Kapten för den östra konferensen är Sergej Fjodorov – den västra basar Sandis Ozolins över.

***

Framtiden stjärnämnen i lettisk hockey, efter Ozolins tid, då? 

Nja. Oskars Bartulis, möjligtvis… kanske.

Han gjorde i alla fall säsongsdebut med Adironrack Phantoms i häromkvällen. Det blev en 3-6-förlust, men för egen del producerade Bartulis ett mål och en assist.

Han gjorde det med nummer 37 på ryggen. En hyllning till Karlis Skrastins.

Brott och straff

av Nils-Petter Dufva

KHL tjollrar inte i onödan när avstängningar ska delas ut. Föredömligt tas det om hand på en gång – host, den svenska disciplinnämnden, host – och det gör att svaren på straffen för bråkstakarna från i går redan kommit.

Kip Brennan – åtta matcher
(Tre för en attack på Krisjanis Redhlis i början på den tredje perioden, tre för en nacksving på Janis Sprukts efter Rigas sjunde mål och två för att han att han hållit på förut).

Jeremy Yablonski – fem matcher
(Tre för att han drog igång det stora slagsmålet och två för tidigare förseelser.) 

Nick Tarnaski – tre matcher 
(För deltagande i det stora slagsmålet).

Jevgenij Timkin – två matchstraff
(För deltagande i det stora slagsmålet).
 
Sandis Ozolins – 20 utvisningsminuter  
(För att han räddade sin backkollega).

Så var det med det.

Då lär vi kunna släppa det här med fighter för ett tag. 

Pappa Sandis Gordie Howe-hattrick

av Nils-Petter Dufva

Ett grattis är väl på sin plats.

Sandis Ozolins stod tidigare i dag för ett tvättäkta Gordie Howe-hattrick;  mål (två stycken), assist och slagsmål. Det är en jävla tur för Dinamo Riga att de har en sådan 39-åring.

Han håller sin smågriniga men lugnande hand över ett i övrigt så darrigt försvarsspel samtidigt som han leder den interna målligan. Och vore det inte för honom hade stackars Oskars Cibulskis varit sönderslagen av Jeremy Yablonski.

Det sista för oss, sökt eller osökt, över till Vitiaz Tjechov.

Det har varit mycket snack det senaste året. Under Andrej Nazarov – tidigare NHL-fighter, senast tränare för det ryska b-landslaget – skulle det bli bättre. Inga skandalscener mot Avangard Omsk, färre överfall och allt det där.

Tja.

Vi behöver inte titta längre än till laguppställningen för att veta att det inte stämmer, att den här Vitiaz-upplagan faktiskt är värre än de tidigare.

Förra säsongen härjade ett gäng importerade kanadensaren runt del. Det var Darcy Verot (lika mycket clown som fighter) Brandon Sugden (okej, han slogs mest och gjorde det bra) och så Josh Gratton och Chris Simon (som i sina klubbar efter Vitiaz visat att de hellre spelar bra ishockey).

Tittar vi på den här upplagan så finns Jon ”Nasty” Mirasty, Kip Brennan och Jeremy Yablonski. Det är tre av Nordamerikas hårdaste och mest ökända fighters.

Som jag förstått det har Yablonski gått tre MMA-matcher vid sidan av sin hockeykarriär och vunnit samtliga.

Det kan ingen ha något att invända emot. Det man däremot kan tycka är sådär är att han använder de färdigheterna till att fälla en 23-årig lett och nita honom när han sitter på marken.

Då är det tur att pappa Sandis finns.

***

Vitiaz-historiskt har Yablonski bara gjort en handfull matcher sedan han kom till Ryssland:

Han, Kip och ”Nasty” har hunnit med en del ändå:

***

Annars måste man gilla oskyldigheten som Vitiaz visar utåt så här efter Riga-bataljen. Det är lite ’ojdå, det råkade bara bli så, vi ska försöka se till att det inte händer igen’ över det.

’Ojdå, råkade vi sätta in våra fyra värsta fighterforwards på isen samtidigt’.

Jo, hoppsan. 

Ey!?!

av Nils-Petter Dufva

Fredagsnatt och vad vore inte finare än att somna in till lite musik.

Ryska rapparna Noize MC och RasKar har till den här säsongen gjort en inofficiell KHL-låt med bland andra SKA S:t Petersburgs bamsebjässe Jevgenij Artiuchin och Sibir Novosibirsks stortalang Vladimir Tarasenko (ser ju minst sagt hyfsat malplacerad ut) i huvudrollerna.

Ni har inte hört den förut?

Många har. Trots att släppet olyckligtvis kom dagarna efter den tragiska flygkraschen i Jaroslavl så har snart en halv miljon människor Youtube-klickat in på låten som verkar vara någon slags blandning mellan allt som finns i musikväg. 

KHL-bloggen ber därför om att få presentera fastna-i-huvudet-låten:

Noize MC & RasKar – Cam

Då vet ni hur ni ska ladda upp inför KHL-streamandet.

Having a hockeyfrilla

av Nils-Petter Dufva

Åfan – igen.

Det har i rysk media framkommit att Danis Zaripov fått körkortet indraget i 18 månader. I juli stoppade polisen en Merca, då de misstänkte att föraren var full. Föräraren, som alltså var herr Zaripov, vägrade göra utandningsprov och, ja, därför är det väl ett och ett halvt år med privatchaufför som gäller där.

Om det blir i Kazan återstår som sagt att se.

Nåja, vi ska inte bara haka upp oss på stora skandaler.

Det spelas matcher också. En som gör det på sitt egna lilla sätt är som ni vet Darcy Verot. Han har dragit sin första slaggis i anrika CSKA Moskva nu . Det såg ut så här. CSKA-fansen verkar absolut inte ha några problem med det, men det är på gränsen till ett överfall ändå.

Det går att hålla på även i CSKA.

***

Från det spelmässiga kan vi notera att Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl inte bara är bästa kedjepolare längre, utan även identiska i poängskördare (3+3) efter Mårtenssons balja framför ögonen på Aleksandr Ovetjkin i dag i SKA S:t Petersburgs 1-2 förlust mot Dynamo Moskva.

Tillsammans med Staffan Kronwall, som går bara fint i Severstal Tjerepovets, är det de som är de största svenskglädjeämnena bland tabbar och övrig halvtaskig produktion.

***

I övrigt kan man fråga sig vad händer längst, längst borta där i öst? 

Skärmavbild 2011-10-06 kl. 01.45.24.png

Den där med att Amur Chabarovsk bara skulle ta poäng hemmaplan på grund av jetlaggade motståndare går ingen på. Det har bevisligen inte fungerat så tidigare säsonger.

Gamle Malmö-galningen Hannu Jortikka verkar ha gapat igång spelarna, för enligt honom handlar varje seger om hur hårt laget jobbat.

På något sätt – mycket som är förvånande här – har han också fått Aleksej Murygin att spela som en toppmålvakt.

Aleksej Murygin, vem?

Han med hockeyfrillan, så klart. 

Skärmavbild 2011-10-06 kl. 01.44.59.png

(Och nej, det där var definitivt inget hån. Jag tycker att frippan är världsklass!) 

Sida 6 av 47
  • Tjänstgörande sportredaktör: Jesper Thedéen
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB