Inlägg av Nils-Petter Dufva

Having a good time

av Nils-Petter Dufva

Åfan.

Det har framkommit att Danis Zaripov tycker att det är knepigt att ha Vladimir Krikunov som tränare och kan tänka sig att bli trejdad. Det är egentligen inte det minsta förvånande, om än det inte nödvändigtvis behövde vara Zaripov som kände att Krikunov var lite för mycket Krikunov. Att det skulle uppstå en sådan här typ av situation måste Ak Bars Kazan haft med i beräkningarna när de anställde honom.

I alla fall, det är inte den stjärna-vs-tränare-schismen som är den stora snackisen.

Det är ju Aleksandr Radulovs twitter och Sergej Michaljov. Efter att Radulov saknats de två senaste matcherna Salavat Julajev Ufa har spelat har spekulationerna slagit bakut.

SKA S:t Petersburg? NHL? Vitiaz Tjechov!?

Njae, först och främst blir det nog som hockeypravda.ru uppger: Salavat kommer att ta ställning om de ska behålla Radulov eller Michajlov. 

Därefter får vi se varthän saker tar vägen.

Radulov har – så klart – inte givit något uttalande. Vad han däremot har gjort fortsatt twittra och skickat två stenhårda passningar till journalistpacket.

Först för det första: när han skriver om NHL så är det NHL12, videospelet (heter det fortfarande videospel?).

Och för det andra:

Skärmavbild 2011-10-04 kl. 02.56.43.png

Tja… kanske kan vara en idé att inte läcka ut höstens stora scoop då?

Säger det bara.

@Malkin71_

av Nils-Petter Dufva

Om någon skulle råka ha vägarna förbi Ufa Arena kan ni ju åtminstone försöka stoppa gubben som målar ett kors i taket.

När det väl är där kommer det vara kvar. Fråga Aleksandr Radulov.

Allt som oftast behandlar Radulov journalister som luft. I KHL finns inga krav att snacka med media efter matcher och han och en del med honom håller i det frikortet som en lottovinst. Men nu har det ändå, på slingriga småvägar, kommit ut vad han tycker om säsongsstarten med Salavat Julajev och nygamle coachen Sergej Michaljov.

Den, väldigt, korta historien om Radul22 och hans twitteranvändare sträcker sig tillbaka till den 8 augusti. Det var då han började twittra. Drygt två veckor senare bad han media att sluta citera hans tweets.

Så, i går konverserade han öppenhjärtligt med polaren Jevgenij Malkin utan att allmänheten kunde se vad som skrevs… trodde Radulov för en stund innan han insåg att alla som han accepterat på Twitter faktiskt kunde det.

En skärmpdump senare och det var ute i det fria.

Följderna av det blev, förutom ett jäkla ståhej i rysk media, att Radulov enligt RIA Novosti lämnade Salavats bas i morse och spelar inte matchen mot Sibir Novosibirsk.

Vad han skrev?

Ledigt översatt: ”Coachen jävlas med mitt huvud. Kommer att begära trejd”.

Tur och retur med Lars Haugen

av Nils-Petter Dufva

Ni vet de här ökända impulsvärvningarna som större fotbollsklubbar gjorde när de mött en mindre klubb i någon cupmatch och någon spelare gjort sitt livs match vid precis rätt tillfälle och håvade miljoner på just den matchen eftersom scouting ännu inte var en idrottsterm.

Ni vem dem.

De finns en klubb som har gått på en sådan nyss.

Norrmannen Lars Haugen har gjort en rejäl resa det senaste halvåret. Från att ha varit utlånad från Lörenskog, där Zach Parises yngre bror Jordan gick före, till Manglerud halkade han in på en guleböjskal som förstemålvakt i den norska VM-truppen.

Det blev vinst mot Tre Kronor, en skrällkvartsfinal, det var storspel från Haugen och så klart började blickar riktas mot 24-åringen.

Dynamo Minsk svalde betet. Stort det, lite askekungesaga sådär. Från hyfsad målvakt i norska ligan till VM-succé och KHL kontrakt på en månad. 

Minsk kände förvisso att de ville säkra upp med både Kevin Lalande och Andrej Mezin på målvaktssidan, men Haugen fick ändå sin chans under försäsongen. Det kunde ju ha blivit succé där och hade varit så jävla – ursäkta språket – fint. Men riktigt så poetisk ville inte verkligheten vara.

Haugen släppte in sju mål i en match som de som var på plats menar Dynamo vunnit med 5-2 i stället för att förlora med 5-7 bara de haft en hyfsad målvakt.

Det var också vad Dynamo Minsks lagledning tyckte och tänkte skicka Haugen till farmarlaget Gomel. 
Men – och det är här man börjar känna för killen – där fanns redan finländaren Pasi Häkkinen, 34, som senast spelade i den tyska andraligan och enligt reglerna i den vitryska ligan får lagen inte ha två utländska målvakter i matchtruppen.

Gomel har hittills valt Häkkinen, så Haugen har stannat kvar i Minsk och varit på is med Dynamo.

Farmarlaget ville ju inte ha honom.

Två Sal… Ersbergs

av Nils-Petter Dufva
Skärmavbild 2011-09-26 kl. 11.21.31.png

Erik Ersberg, 2011-05-14

Erik Ersberg 2011-09-24

En Salo eller två Ersbergs? Vad som är helt på det klara är i alla fall att Ersberg inte står i dagens match mot Metallurg Novokuznetsk.

Och annars då, annat som hänt i helgen?

Jo, jag tänkte att vi skulle stanna kvar vid saker som vi känner igen. Även om ni inte råkar har stenkoll på vem Vladimir Krikunov är – snabb lathund: vitrysk förbundskapten 2002, rysk förbundskapten efter det – så har ni säkert tagit del av något av hans uppmärksammade uttalande. Svensksågningen där han bland annat menade att Daniel Fernholm helt enkelt var en dålig back och utlåtandet om att Neftechimik scoutat Tuomas Tarkki under Euro Hockey Tour när det i själva verket var Tuomas Tarkkis brorsa som lirade Euro Hockey Tour. För att ta några exempel.

Krikunov, som nu tränar Ak Bars Kazan, har bjudit till i tugget igen. Ak Bars har som vanligt börjat säsongen på ett lite trött sätt och en av dem som haft det halvtrögt är den finske centern Niko Kapanen.

Det har Krikunov lagt märke till och menade ungefär så här i rysk media häromdagen:

”Kapanen har ännu inte visat upp den nivå som han förväntas hålla. Jag skulle gärna se att Zinovjev återvände från Salavat som lösning. Men hur ska det gå till?”.

Vi drar lite på smilbanden, Zinovjev trivs i Ufa medan Kapanen förmodligen trivs mindre bra i Kazan för stunden. Kvar där de är blir de i alla fall.

Så var den här veckan igång.

Inte så Ding Ding

av Nils-Petter Dufva

Uppföljning nummer tre. Anledning: totalrevidering.

Aleksej Jasjin  är klar för CSKA Moskva.. Stryk det jag skrev i går, stryk inte det jag skrev före det.

”Vi ville verkligen ha Jasjin i Tjechov, men vi överlevde inte den finansiella tävlingen. Nu kommer våra möten mot CSKA att bli extra irriterade”, säger Vitiaz tränare Andrej Nazarov till Sport-Express..

Fråga på det: Ska CSKA ta det där som ett hot?  För vi kan notera att Vitiaz för sig som förväntat igen.

Game on den 2 november.

Darcy är på väg tillbaka…

av Nils-Petter Dufva

Jodå, John Blund är vaken han också. Tro mig, jag har tänkt på att uppdateringsfrekvensen här har varit i det tröttaste laget och själva orsaken till det är smått komisk. Jag är för tillfället i Riga, har sett KHL-hockey, ska mer KHL-hockey, men har svårt att blogga om KHL-hockey eftersom farten och stabiliteten på internet där jag bor möjligtvis bara kan ha förbättrats marginellt från tiden då landet fortfarande var en del av Sovjetunionen

Men så är det ibland, helt enkelt.

Fin tyst minut och fin film på den vita duken för Lokomotiv  Jaroslavl  och Karlis  Skrastins i måndags i alla fall, och en fin match också. 

Fredrik Warg satte 1-0 i öppen kasse till Dinamo Riga bara någon minut in på matchen mot CSKA Moskva efter bra förarbete av Mikelis Redhlis – jovars, Skellefteå AIK:are och Björklövare samarbetar numera – och firade sedan med att hoppa in i plexit framför klacken (ge honom någon månad till och några mål till och han kan mycket väl vara en publikfavorit, till skillnad från nu då Tomas Surovy  som numera spelar i CSKA nästan fick ett större jubel när lagen presenterades).

Hur som helst, och som ni kanske vet, vann Dinamo med 5-3 – trots två assistpoäng från Niklas Persson  – och det är väl inte så mycket mer att säga om det så här två dagar efteråt. CSKA Moskva är ett betydligt puckskickligare lag, men de hade inte samma vilja och inte 10 000 letter med sig.

Över till mer sensationella saker i stället, men fortsatt inom ämnet CSKA och som en uppföljning på det senaste inlägget i den här bloggen.

Darcy Verot  känner ni förmodligen till. Och för den som inte gör det får här några exempel på vad han sysslar med här och här.

Den gode Darcy fick ju lämna Vitiaz Tjechov  inför den här säsongen då de ville ha in nya fighters. För ett tag sedan hittade han en ny klubb i Trinec, try out-kontrakt på en månad, och i tjeckisk media gjordes en uppmärksammad intervju där Darcy bland annat sa: ”Jag slogs i Vitiaz för att de sa åt mig att slåss, det var mitt jobb”, ”Även Jaromir Jagr måste ha förståelse för rivaliteten som finns mellan Vitiaz och Avangard” och ”Jag kan s p e l a hockey också”.

Det gick sådär med det senare. I sin första match i Trinec noterades Darcy för tolv utvisningsminuter. Och nu uppges det att han fått de pengarna han vill ha för att skriva på – för CSKA Moskva.

Alltså, det senaste från ryktessvängen, som man förvisso alltid ska ta med en grävskopa grovsalt: Darcy Verot till klassiska CSKA Moskva, legendariske Aleksej  Jasjin till Vitiaz Tjechov.

Det är en Ding Ding Värld.

Cashin

av Nils-Petter Dufva

Egentligen meddelade jag redan när bloggen i princip vad nystartad att bisarra rykten från ryska medier inte skulle tas upp här. Och egentligen är jag typ 36 timmar sent ute.

Men skitsamma. När Sport-Express kommer med såna finfina uppgifter som de gjorde i går är det bara att köra. Smaka på den här:

Vitiaz Tjechov vill värva Aleksej  Jasjin och har lagt ett bud på en miljon dollar.

Ryktet är ju underbart som det är, rätt upp och ner. Ändå skulle det kännas sådär om det blev verklighet någon vecka efter att Jasjin växt flera meter i allmänhetens ögon efter hans uttalande om att han ville lira i Lokomotiv Jaroslavls  återuppbyggningslag (som inte blev av). Det finns självklart bara en anledning till att han skulle skriva på för Vitiaz-av-alla-jävla-lag och representera vad de står för. Ingenting annat än pengarna. 

Så här i efterhand kan vi konstatera att en rejält dementi kommit från Jasjin, som menar att han inte bestämt var han ska spela och om han spela i KHL eller NHL, och liten dementi kommit från Vitiaz. Den går ut på att deras pengar förmodligen inte räcker till.

Hade det blivit av om de hade haft cashen?

Goal Horns

av Nils-Petter Dufva

Svenskmötet mellan Atlant Mytisjtji och Dinamo Riga – letterna förlorade, men enligt Tubests rapport hade de nog tagit med sig tre poäng om det inte vore för den Dinamo Riga-patenterade darren i egen zon – bjöd inte på några större svenska avtryck annat än Fredrik Wargs frampetade puck till Mikelis Redhlis i mittzon som sedan blev till mål. 

Vitiaz Tjechov staplade utvisningar på hög i första perioden mot Dynamo Moskva, gick ifrån till 2-0 i andra och tappade sedan till 2-3 i box play i tredje. Det trots att de nya kanadensiska slagskämparna ännu inte börjat slåss. Och så matchen jag inriktade mig på, det andra av dubbelmötena mellan Sibir Novosibirsk och Amur Chabarovsk. Sibir borde ha vunnit men gjorde det inte och Hannu Jortikka var betydligt gladare i Amurs bås än vad han var i tisdags.

Det var matchdagen det. En liten mellisdag i väntan på morgondagen med den übertidiga ”seriefinalen” mellan Dynamo Minsk och Torpedo Nizjnij Novgorod, Basjkirien-mot-Tatarstan-fejden mellan Salavat Julajev Ufa och Ak Bars Kazan och Tjeljabinsk Oblast-derbyt mellan Traktor och Metallurg Magnitogorsk.

Så att… i väntan på de förhoppningsvis och förmodligen hetare matcherna gjorde jag som jag för ofta gör. Jag begav mig ut på Youtube, halkade in på en presentation av KHL-klubbarnas målhymner och blev påmind. 

Det är ju i de flesta fall så mainstream det kan bli nuförtiden. Båttuta och efterföljt av Blur – Song 2 som standard

Men det finns så klart undantag. SKA S:t Petersburg har någon slags klubbhymn efter båttutan och Atlant Mytisjtji har en halvhyfsad hetsvariant. Och så har vi Lokomotiv JaroslavlsLokomotivet.

Den bästa. Den som säger något om vilken klubb det handlar om. Den som inte kommer att spelas den här säsongen.

Федоров: Fedorov, Fyodorov, Fjodorov

av Nils-Petter Dufva

Transkribering av ryska namn. Precis – det igen.

Debatten ha förvisso aldrig riktigt nått till den här bloggen och det är jag väldigt tacksam för – de svenska skrivreglerna är som de är, så är det bara. Däremot stormade det en del när kommentarsfälten till Sportbladets artiklar fortfarande var vidöppna… ja,  ni känner säkert till det där. 

Grejen är i alla fall den att meningskiljaktligheterna kring transkriberingen har tagit sig till Ryssland nu.  KHL beslutade sig i våras för att namnen på spelarnas tröjor från och med den här säsongen ska skrivas på latinska och göras det utifrån IIHF:s riktlinjer. Alltså något av ett mellanting mellan vår stavning och stavningen som de kör med på NHL-lagens tröjor.

Det föll inte alla ärrade NHL-veteraner i smaken.

Aleksej Kovaljov – som hans namn skrivs på svenska – var en. Han hade ingen större lust att plöstligt heta Kovalyov efter att under 18 år i NHL gått under namnet KovalevSergej Fjodorov – samma sak där om ni undrar, svensk stavning – var en annan.

Metallurg Magnitogorsk meddelades alltså under sommaren att de skulle börja trycka upp tröjor med Fyodorov på ryggen. ”Nä”, sa Sergej och fick som han ville. När Metallurg i går genomförde sin säsongspremiär i slovakiska Poprad skrinnade den 41-årige kaptenen omkring på isen med Fedorov skrivet på ryggen. Som han alltid gjort, som vi lärt oss att hans namn stavas, som det inte stavas här eller i artiklarna på sajten.

Och just där har vi problemet i sin helhet. I specifika fall som det här är det uppenbarligen bara att krångla till det i onödan att ändra stavningen. Men, då måste man också köra efter samma linje när det gäller spelarna vi lär känna genom KHL och då blir det fel hela vägen, och kommer att bli så även i fortsättningen.

Nåja. Den där debatten börjar väl ändå vara rätt mycket 00-tal? Fjodorov har ju faktiskt också tyckt till om andra, viktigare saker inför premiären i Poprad.

Egentligen skulle Metallurg flyga med ett plan av samma modell som Lokomotiv Jaroslavl kraschade med. ”Nä”, sa Sergej och så blev Boeing till Slovakien.

Lokomotivs cup

av Nils-Petter Dufva

Knäpptyst på läktarna, ingen kamp, inga tacklingar, ingen glädje.

KHL håller på att starta upp igen. Regerande mästarna Salavat Julajev Ufa och regerande finaltvåan Atlant Mytisjtji var tidigare i dag först ut igen för att tävla om pokalen som tidigare gick under namnet Opening Cup. KHL-ledningen har ju inte bara hämtat influenser från NHL. De har även tagit till sig fotbollens supercuper och gjort en egen version där fjolårets final spelas om på nytt igen som en start på den nya säsongen. 

Jag har aldrig gillat det där – låtsaspokaler som ingen egentligen bryr sig om. Varför inte inleda med ett Moskvaderby mellan CSKA och Spartak, hajpa det så gott det bara går och hoppas på att publiken kommer. Något sånt i alla fall.

Nu finns inte Opening Cup – Salavat Julajev Ufa lyfte för någon timme sedan Lokomotiv Cup

Och matchen?

Det började helt tyst. Mindre än tre effektiva minuter efter talen och den tysta minuten dunkade Patrik Zackrisson in 1-0 till Atlant sedan Jonas Andersson ruschat mot bortre stolpen. 2-0 kom, Aleksej Kovaljov satte upp spelet till 3-0, Bengt-Åke Gustafsson log inte i båset, lagen gick inte in i närkamper och publiken sa ingenting.

Salavat bytte in i Erik Ersberg i målet till den andra perioden. Sergej Zinovjev, Branko Radivojevic och Aleksandr Svitov började smälla på varandra och andra och Salavat började vända. Igor Grigorenko, som höll på att mista livet i en bilkrasch 2003, gjorde 4-3 och 5-3 i tredje perioden och publiken levde sig något så när in i matchen fram till slutsignalen. En fin utveckling på en match om en betydelsefull pokal.

Om vi samma dag som till slut även Aleksandr Galimov gick till andra sidan ska försöka hitta åtminstone någon liten, liten positiv sak i de becksvarta skuggorna av flygkraschen i Jaroslavl så är det här vad vi får. KHL har fått lite mer hjärta och identitet, skrapat bort lite av den plastiga historielösheten och nästa säsong lägger de förhoppningsvis upp det så att Lokomotiv Jaroslavl möter de regerande mästarna i den här matchen.

Det vore fint – men priset för det, det var givetvis alldeles för högt.

Jag hade hellre haft en pokal utan mening som ingen bryr sig om.

Sida 7 av 47
  • Tjänstgörande sportredaktör: Jesper Thedéen
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB