Åfan är ordet för dagen, i huvudsak av tre anledningar.

1) Atlant Mytisjtji vinner den första konferensfinalen i väst mot Lokomotiv Jaroslavl med 6-1. Vilket bara det är riktigt anmärkningsvärt i sig. Gluttade man på matchen vet man att den lika gärna kunde ha slutat 10-9. Gladhockey när det ska avgöras? Javisst.

2) Washington Capitals-keepern Semjon Varlamov har erbjudanden från KHL och blickar mot moderlandet. 22 år är numera ingen ålder för en hemvändare.

3) ”Jag hoppas att jag slipper spela under en tränaren som honom igen.” Avangard-forwarden Timofej Sjisjkanovs ord om sjuke (läs sparkade) tränaren Raimo Summanen. 

Ögonblick som berör, ögonblick som gör att man förstår hur mycket en puck i ett mål kan betyda: När Atlant Mytisjtjis reservmålvakt för kvällen, Ilja Andrjuchov, som inte spelat en minut i KHL än, bryter ihop av glädje bredvid TV-puckshögen efter förlängningsavgörandet i den sjunde kvarten. När Metallurg Magnitogorsks första utpost, Georgij Gelasjvili, släpper plocken och stöten, går ner på knä och håller upp handflatorna mot Omsk Arenas tak som om gud fanns där.

Sen finns det en annan sida av myntet, som alltid.

Avangard Omsk och SKA S:t Petersburg är ute ur Gagarin Cup-slutspelet. Det har fått och kommer att få konsekvenser.

Vi tar Avangard först.

Jag utlovade med skriverier om dem i kommentatorsfältet häromdan. Nu när jag ska uppfylla det löftet blir det inte en hyllning av den åskådarvänliga gladhockeyn som matchserien bjudit på, tyvärr. Det blir om vad som hände före matchstart i dag.

Avangard hade alltså tvingats till en sjunde och avgörande match efter att ha missat sina matchbollar. Huvudtränaren Raimo Summanen dök aldrig upp i båset. Funderingar, ryktespridning och sen gick sports.ru gick ut med uppgifter om att han fått sparken. Dementin från Avangard kom snabbt. På hemsidan meddelades det att Summanen insjuknat och ska hem till Finland för undersökning och behandling.

Med assisterande tränaren Igor Nikitin i båset förlorade Avangard sin sista match för säsongen. Några timmar efter slutsignalen publicerades en kommentar från lagets finske målvakt, Karri Rämö, på MTV3.fi:

– Det stämmer att Summanen har fått sparken. Men något mer kan jag inte kommentera.

***

En retur från Jakub Stepanek, en fristående Dmitrij Bykov, ett öppet mål, ett nytt slutspelsmisslyckande för S:t Petersburg.

Enligt ordföranden Aleksandr Medvedev kommer nu åtgärder att vidtas.

– Styrelsen kommer sätta sig ner och fatta ett beslut. Alla spelare, ledare och även jag själv måste vara beredda på att placeras på ”waivern”, säger han till RIA Novotsi.

Jovars, tränaren och spelare lär ryka – jubla inte än LHC-fans, är det någon S:t Petersburg vill ha kvar är det Mattias Weinhandl, är det någon han vill ha kvar med sig är det Tony Mårtensson – klubbledningen lär bestå om den vill.

Det är liksom lite svårt se att hur de ska kunna göra sig av med KHL-ordföranden Medvedev bara sådär.

Ni har fått slutorden, med en blick mot framtiden, om Dinamo Rigas säsong. Vi bör också ta med oss några minnesbilder, när det nu finns så fina.

I den tredje konferenskvarten mot OHK Dynamo spelade Riga ut registret till fullo, gjorde fem mål och fem av dem var praktfulla.

Rubriceringen CCCP-spel känns helt fel sett till historien med kombinationen Sovjetunionen och letter, så youtubebilderna får stå för sig själva.

***

Atlant Mytisjtji har tvingat fram matchserien mot SKA S:t Petersburg till ettt avgörande möte på söndag i och med  2-1-segern på hemmais tidigare i dag.

Hur det firades av publiken?

Tja, under matchen kastades tändare och mynt in på isen – och korv.

Det var inte så enkelt som att Atlant bara tog en nödvändig seger. De fick också två spelare skadade. En av dem Sergej Moziakin efter en tjuvsmäll från Jevgenij Artiuchin, som domarna missade.

Atlants målvakt, Konstantin Barulin, tog för övrigt inte samma beslut som Stefan Liv gjorde i LG Hockey Games.

Salavats lilla, stora svenska målvakt Erik Ersberg och deras stora, stora stjärna Aleksandr Radulov hade som bekant ingen lyckad kväll i tisdags med förpassning till bänken och volleysjälvmål.

Chans till revansch hade de i kväll, om vi ska vara klyschiga. Revansch blev det, om vi ska ta det rakt upp och ned. Om det finns något att ta med sig från kvällens femte kvartsfinal, förutom att vi nu kommer att få se ett nytt mästarlag i Gagarin Cup-slutspelet om ungefär en månad, är det Ersbergs nolla och Radulovs styrning, som betydde 1-0.

Mycket mer var det inte när Salavat Julajevs lag slog ut Ak Bars Kazan och avancerade till konferensfinal i den östra konferensen.

Fortsätter vi på revanschspåret var det vad Salavat tog för konferensfinalsförlusten i går och det Sergej Zinovjev – oj, vilken spelare – till slut fick på Zinetula Biljaletdinov efter schismen som orsakade uppbrottet med Ak Bars och ZZM-kedjan för två år sedan (nog för Zinovjev inte är oskyldig i den konflikten).

Åter till Ersberg, med en sammankoppling till Stefan Livs nej tack till VM, behöver Pär Mårts bara söka sig till Uralbergen för att hitta en VM-målvakt. Med Erik Ersberg och Viktor Fasth, som fan i mig måste vara given, i Slovakien vore i alla fall inte jag orolig.

***

Ni förstår säkert att vår vän Aleksandr Norden inte var särskilt lycklig i Tatarstans television i kväll.

***

Ute ur Gagarin Cup är också Dinamo Riga efter övertidsförlusten mot Lokomotiv Jaroslavl i går och 1-4 i matcher totalt.

Letterna ska givetvis vara nöjda med två kvartsfinalår i rad, och det korta omdömet är att prestationen att ta sig vidare från första slutspelsrundan var större i fjol, men säsongen i helhet var stabilare den här gången.

Glädjeruset var större då. Det finns något bättre att bygga vidare på nu.

En fundering:

Coachar inte Roger Melin lite gammeldags ryskt?

En jämförelse från dagens matcher:

Två konstateranden:

Han är värre än självaste Vjatjeslav Bykov.

Socialistmatchning i Tichonov-anda funkar tydligen fortfarande.

Jag har skrivit, länkat och hyllat Aleksandr Radulov för hans samarbete med norrmannen Patrick Thoresen, hans del i att Salavat länge levde kvar i matchserien mot Ak Bars i fjol och hans konstmålande i december.

Räcker inte det för att beskriva hans målgenerositet kan ni titta på hans nyslagna poängrekord.

Och räcker inte det heller?

Ja, då kan ni se vad han gjorde i dag.

Sen kan man se det från andra sidan också. Att Ak Bars Kazan spelade en match de var tvungna att vinna och vann den med 4-0.

Men det är klart, slår man in en puck i egen kasse på volley, då är det the grej of the day.

Det är anmärkningsvärt. Det är det.

Karel Rachunek har i och med sin balja på Dinamo Rigas Chris Holt gjort mål i sex slutspelsmatcher i rad. Med tanke på att han sprutade in 46 poäng i grundserien är det inte förvånande. Med tanke på att han är back är det stort.

Men det är ju så med Lokomotiv Jaroslavl den här säsongen. Det är ett lag där Daniel Tjärnqvist kan göra tre mål en kväll, bara sådär.

För att dra en parallell med elitserien spelar Lokomotiv samma typ av gladhockey som Skellefteå praktiserat fram till kvällens gnetseger mot Linköping. I slutspelet har Lokomotiv så här långt gjort 45 mål. Närmsta konkurrent är Metallurg Magnitogorsk med 29.

Lokomotivet har nu ena skenan i konferensfinal och kommer fortsätta anfalla fram till den sjunde Gagarin Cup-finalen de tillåts. Med namn som Pavol Demitra, Jori Lehterä, Aleksandr Koroljuk och förstås Daniel Tjärnqvist är det i och för sig egentligen inte så mycket annat att göra.

***

Rekordet som Rachunek slog i dag höll på att bli Mattias Weinhandls så sent som häromdan. Men han är i alla fall i gott sällskap om att han gjort mål i fem raka ryska slutspelsmatcher. Herrarna som han delar andraplatsen med heter Pavel och Aleksej.

Datsiuk och Morozov.

***

Jag vet inte vad ni gör i morgon, men själv tänker jag titta när Ak Bars Kazan spelar måstematch. KHL-år 3 har de än aldrig misslyckats i en sådan.

Nu måste de lyckas fyra gånger i rad.

Håhåjaja. Välkommen tillbaka, Daniel Tjärnqvist var det, ja.

Tre mål på två perioder. Tre. Jävla. Mål. Av en spelare som inte gjort mer än tre mål på hela säsonger i KHL tidigare.

Bomberna är hans.

Tittar vi lite närmre i backspegeln hittar vi en genomstabil insats av Erik Ersberg i dag igen. Salavat har nu gått ifrån till 3-0 i matcher mot Ak Bars Kazan, vilket är det starkaste styrkebesked ett lag skulle kunna ge i Europa.

Men Ersberg har varit på ropet i ett annat sammanhang också.

KHL har besultat att förminska isytorna på fem ställen till nästa säsong; Riga, Ufa, Kazan, S:t Petersburg och Minsk.

Nyhetsbyrån RIA Novotsi haffade av den anledningen tag i Ersberg för lite svenskt förnuft – och fick det:

Ja, jag håller väl med i det rätt och slätt.

Positivt, tycker jag som inte är ett så stort fan av mindre rinkar, är i alla fall att det beslutat att köra på den finska stilen med 28 meters bredd.

Har hyfsat svårt för det där med handboll på is. Men det är ju bara jag.

Ni kanske har sett klippet längst upp i högerspalten här på sajten: ”Tidernas mest stolliga kommentatorer.”

Well, vi har en KHL-kommentator som med lätthet hade platsat på den listan. Aleksandr Norden kommenterar Ak Bars Kazans hemmamatcher för TNV och man får väl ändå säga att han håller lite på Ak Bars.

Givetvis bjussar jag i vanlig ordning på klipp:

Aleksandr Norden firar seger

Aleksandr Norden slits mellan hopp och förtvivlan (det roliga börjar ungefär två minuter in i klippet)

Först och främst och givetvis och som rubriken säger: Välkommen tillbaka på isen, Daniel Tjärnqvist.

Det var på tiden.

Nästan fyra månader efter Denis Kuljasjs överfall (jo, det var det) med en allvarlig hjärnskakning som resultat var 34-åringen tillbaka i tävlingsmatchspel i dag. 12.37 i speltid som sjundeback när Lokomotiv Jaroslavl förlorade med 3-5 mot Dinamo Riga.

En förlust som Tjärnqvist lär se som en vinst ändå.

***

Vi spinner vidare på förluster. Fjolårets östra konferensfinal mellan Ak Bars Kazan och Salavat Julajev Ufa hålls av mig, och många med mig, som den bästa matchserien i KHL-historien så här långt.

Nu är det konferenssemifinal mellan lagen, och vi har med all säkerhet ytterligare en rafflande, dramatisk, förstklassig matchserien att se fram emot igen.

Match ett tyder dels på det och dels på att marginalerna mellan vinst och förlust kommer vara minimala. Efter förlängning avgjorde Vladimir Antipov för Salavat och det såg ut på det här viset.

Ni reagerade inte på att pucken var över mållinjen?

Det gjorde inte jag, publiken eller spelarna heller. Men domaren videogranskade och från bilderna ovanifrån ser man, om man fryser bilden, att pucken är inne.

Beröm till den zebrarandige mannen. Någon gång ska man ge det också.