Ponera att du fyller 46 år. Hur skulle du fira den dagen? Hur tror du att du skulle fira den dagen?

Dominik Hasek flög till Chabarovsk med ett gäng hockeygrabbar, såg dem göra sju mål framåt och höll själv nollan. Det var hans sjunde nolla i världens nästa bästa hockeyliga.

SKA S:t Petersburg förfogar över ett av Europas absolut stjärntätaste lag. Vi kan ta ett par namn som exempel, bara för att: Maksim Afinogenov, Denis Grebesjkov, Aleksej Jasjin, Maksim Susjinskij, Petr Prucha, Mattias Weinhandl. Och så vidare.

Ingen har lyckats bättre än 46-åringen den här säsongen.

Är det någon som ska stoppa S:t Petersburg från att bryta sin slutspelsförbannelse är det 46-åringen.

SKA S:t Petersburg
Konferensplacering: 3
Tränare: Vaclav Sykora
Målskytt: Mattias Weinhandl, 54 matcher, 21 mål
Passningsläggare: Mattias Weinhandl, 54 matcher, 28 assist
Målvaktsval: Jakub Stepanek

Spartak Moskva
Konferensplacering: 6
Tränare: Andrej Jakovenko
Målskytt: Stefan Ruzicka, 47 matcher, 17 mål
Passningsläggare: Branko Radivejovic, 54 matcher, 23 assist
Målvaktsval: Dominik Hasek

Tips: 4-3

—

Det fanns en tid – i början av 2000-talet – då Severstal Tjerepovets var en av Rysslands framgångsrikaste klubbar. Pengarna från stålindustrin gjorde att de vissa säsonger i princip kunde byta ut hela lag kring jul för att få in namn som sedan tog dem långt i slutspelet

Så är det ingen längre. Severstals stålpengar har sinat, tålamodet och noggranheten med värvningarna är betydligt större. Som Timmy Pettersson, som hämtades till klubben inför säsongen. Först scoutades han på plats i Sverige 5-6 gånger innan han plockades över och gavs en passande roll i lagbygget.

Atlant Mytisjtjis trupp påminner en del om Severstals, främst på grund av de båda har ett av ligans starkaste målvaktspar. Skillnaden är att Atlant haft råd att behålla spets (Sergej Moziakin) och värva spjut under säsongen (Jan Marek och Jaroslav Obsut)

Atlant Mytisjtji
Konferensplacering: 4
Tränare: Milos Riha
Målskytt: Sergej Moziakin, 54 matcher, 27 mål
Passningsläggare: Sergej Moziakin, 54 matcher, 34 assist
Målvaktsval: Konstantin Barulin/Vitalij Koval

Severestal Tjerepovets
Konferensplacering: 5
Tränare: Dmitrij Kvartalnov
Målskytt: Josef Straka, 52 matcher, 19 mål
Passningsläggare: Vadim Sjipatjev, 51 matcher, 25 assist
Målvaktsval: Vasilij Kosjetjkin

Tips: 4-2

Okej, kompisar. 30 minuter kvar till nedsläpp i väst. Jag tänkte att vi skulle köra lite uppsnack.

—

Det sägs att vägen från väst till Gagarin Cup är enklare än vägen från öst till samma mål. Och visst, det är upplagt för två riktiga tung-gung-möten redan i konferensemifinalerna (Avangard mot Metallurg och Ak Bars mot Salavat) därborta där Europa möter Asien.

Å andra sidan är det ingen av dessa tung-gungare som måste ta sig förbi två matcher, minst, inför en fanatisk publik på 15 000 åskådare på bortais. Jo, hockeygillande Minsk har fått en febersläng sedan laget tagit sig till sitt första KHL-slutspel någonsin. Dessutom kan man andas ut, i alla fall en aning, på Minsks kansli.

När laget såg ut att missa slutspel för mindre än ett par veckor sedan gick ihärdiga rykten om att Aleksandr Lukasjenko skulle totalrenovera klubben – igen.

Samtidigt, vi får se vad han säger efter matchserien mot Lokomotiv Jaroslavl. Det kan gå fort för ett par av Minsks något tröga backar.

Lokomotiv Jaroslavl
Konferensplacering: 1
Tränare: Vladimir Vujtek
Målskytt: Josef Vasicek, 54 matcher, 24 mål
Passningsläggare: Pavol Demitra, 54 matcher, 43 assist
Målvaktsval: Dmitrij Kotschnew

Dynamo Minsk
Konferensplacering: 8
Tränare: Marek Sykora
Målskytt: Jeff Platt, 54 matcher, 18 mål
Passningsläggare: Konstantin Glazatjev, 53 matcher, 24 assist
Målvaktsval: Andrej Mezin

Tips: 4-1

—

Det sägs att vägen från väst till Gagarin Cup är enklare än vägen från öst till samma mål. Och visst, det är upplagt för två riktiga tung-gung-möten redan i konferensemifinalerna (Avangard mot Metallurg och Ak Bars mot Salavat) därborta där Europa möter Asien.

Å andra sidan är det ingen av dessa tung-gungare som måste ta sig förbi två matcher, minst, inför en fanatisk publik på drygt 10 000 åskådare på bortais.

Fast nä, ni vet, jag tror inte att Dynamo Moskva överlever Dinamo Riga och det kanske just är därför den västra vägen anses vara lättare.

Om ihållande dålig form och skadebenägenhet vore en sammanslagen gren skulle Dynamo Moskva vara outstanding. Och grejen med dålig form är att om den håller i sig tillräckligt länge är det inte bara dålig form längre. Då är laget inte bättre.

Dynamo Moskva är knappt ett slutspelslag i KHL:s västra konferens numera, Dinamo Riga är det just och pass. Det blir tajt det här.

OHK Dynamo Moskva
Konferensplacering: 2
Tränare: Olegs Znaroks
Målskytt: Leo Komarov, 52 matcher, 14 mål
Passningläggare: Konstantin Gorovikov, 54 matcher, 27 assist
Målvaktsval: Michael Garnett

Dinamo Riga
Konferensplacering: 7
Tränare: Julius Supler
Målskytt: Lauris Darzins, 45 matcher, 21 poäng
Passningsläggare: Aleksandrs Nizivijs, 53 matcher, 24 assist
Målvaktsval: Chris Holt

Tips: 2-4

Det är över nu. Det är nu det börjar.

För tredje gången i ordningen är KHL:s grundserie färdigspelad, för andra gången i rad är Mattias Weinhandl poängbäste svensk.

Medan jag kedjar fast mig för att klura ut uppslag och sedermera knåpa lite slutspelsguidande, som förhoppningsvis är färdigställd och publicerad innan Gagarin Cup drar igång på onsdag, får ni hålla tillgodo med den svenska KHL-historien i siffror.

Liksom i fjol ber jag om ursäkt för att jag är för dålig tekniskt för att kunna få det att se propert ut. Men i alla fall:

KHL 2010/11
1. Mattias Weinhandl, Sankt Petersburg    54 21+28=49, 42, +14
2. Tony Mårtensson, Sankt Petersburg     54 10+22=32, 50, +15
3. Robert Nilsson, Salavat Julajev             41  5+22=27, 28, +6
4. David Petrasek, Dynamo Minsk             53  7+19=26, 54, +1
5. Johan Fransson, Sankt Petersburg      38  6+10=16, 22, +6
6. Niklas Persson, Neftechimik                  39 3+12=15, 32, -4
7. Timmy Pettersson, Severstal                30  3+8=11, 22, +1
8. Tommy Wargh, Jugra                            32  1+8=9, 10, -2
9. Daniel Fernholm, Neftechimik/Minsk      39   1+8=9, 16, -6
10. Daniel Tjärnqvist, Lokomotiv               24  3+4=7, 12, 0
11. Björn Melin, Neftechimik                     14  3+2=5, 4, -2
12. Jonas Andersson, Ak Bars Kazan     7  1+3=4, 0, 0
13. Alexander Hellström, Sibir                 45  0+2=2, 45, -2
14. Mika Hannula, Metallurg Mg                1  0+0=0, 0, 0

KHL 2009/10
1. Mattias Weinhandl, Dynamo Moskva   56 26+34=60, 36, +10
2. Niklas Persson, Neftechimik                55 13+25=38, 30, +14
3. Linus Omark, Dynamo Moskva            56 20+16=36, 34, -14
4. Joakim Lindström, Torpedo NN            55 10+20=30, 62, -10
5. Nils Ekman, SKA Sankt Petersburg     37  9+21=30, 36, +13
6. Jonas Andersson, Dynamo Minsk      30  7+13=20, 12, -5
7. Johan Harju, Dynamo Moskva             55  4+14=18, 38, -10 
8. Mika Hannula, Salavat Julajev             13  3+7=10, 4, +3
9. Daniel Tjärnqvist, Lokomotiv                54  3+7=10, 26, +9
10. Josef Boumedienne, Dynamo Minsk 17  0+7=7, 30, -5
11. Peter Nylander, Amur Chabarovsk   10  2+1=3, 12, -8

KHL 2008/09
1. Tony Mårtensson, Ak Bars Kazan      55 12+35=47, 22, +18
2. Magnus Johansson, Atlant Mytisjtji     53   7+27=34, 36, +33
3. Mattias Weinhandl, Dynamo Moskva   41 16+17=33, 53, +12
4. Nils Ekman, SKA Sankt Petersburg     46 12+20=32, 50, +9
5. Mika Hannula, CSKA Moskva              52 14+10=24, 57, +4
6. Peter Nylander, Amur Chabarovsk     49 11+7=18, 24, -7
7. Johan Åkerman, Lokomotiv                 47 2+10=12, 24, +3
8. Marcus Nilson, Lokomotiv                   36  5+3=8, 30, -3
9. Mikael Wahlberg, CSKA Moskva         30  1+5=6, 12, -10
10. Jonathan Hedström, CSKA Moskva  31  1+4=5, 24, +3

Ska man ändå krossa ett lag med 10-1 ska man göra det ordenligt, ska man ändå avlossna en bomb ska man göra det lika ordentligt.

Aleksandr Rybakov, Severstal Tjerepovets, visar här hur det ska gå till.

Och annars?

Eh jo, efter 3-1-segern mot Salavat Julajev Ufa är Dynamo Minsk slutspelsklara, vilket betyder att alla 15 KHL-svenskar kommer att lira Gagarin Cup om de är hela och fräscha.

Rapportörerna från Minsk låter meddela att David Petrasek var fullt ut briljant i den, för Minsk, historiska matchen och så var också hans 1-1-mål (cirka 45 sekunder in i klippet).

När man talat om trollen.

Torpedo Nizjnij Novgorod förlorade snöpligt med 3-5 mot Barys Astana, samtidigt som Dynamo Minsk tog en 4-2-seger hemma mot Traktor Tjeljabinsk efter ett mål och en assist av, jamenvisst, Daniel Corso.

Två omgångar återstår alltså, fredag och söndag. Dynamo har kvar möten mot Salavat Julajev och Metallurg Magnitogorsk medan Torpedo ska lira mot Avangard Omsk och Jugra. En poäng skiljer, ett lag ska till slutspel – om nu inte Dinamo Riga får för sig att falla igenom totalt så här på mållinjen.

Det är delen av grundserien som fortfarande lever. Annars är det klart och betalt.

Avangard Omsk är relativt överraskande KHL-mästare (läs: inte Gagarin Cup-mästare). Och sen då?

Lagets poängbäste ryss, Aleksandr Perezjogin, vet vad som ska göras när Jaromir Jagr nu sägs ska ta över som president i moderklubben Kladno nästa säsong (något som egentligen på intet sätt utesluter att han skulle kunna stanna i Omsk):

– Vi måste helt enkelt vinna Gagarin Cup. Särskilt om Jagr lämnar oss till nästa säsong.

Då och då händer det att jag av olika öststatssajter blir ombedd att plita ner ett omdöme när spelare lämnar elitserien för KHL. Gensvaret på det brukar ungefär vara noll.

Senaste förfrågan om gästtyckande kom vid jul- och nyår när Daniel Corso var på väg till Dynamo Minsk. Jag dammade ner ett par tecken, beskrev Corso som en riktigt bra spelare, men kanske inte den Sidney Crosby han tror att han är.

Det blev ett lite annat gensvar den gången.

Jag har fått berättat för mig att mina rader raskt letade sig upp på skrivbordet hos Aleksej Torbin, klubbdirektör i Dynamo Minsk. Hade Torbin varit av den gamla skolan hade det kunnat betyda en avblåst affär. Nu är han 27, och bestämde sig för att se Corsos påstådda självgodhet som en positiv sak.

När Corso några dagar senare gjorde media för första gången som spelare i Dynamo Minsk fick han såklart genast mitt citat rakt i ansiktet. Svaret har blivit en klassiker bland sport.tut.by’s läsare:

– Journalister kan ju säga vad som helst alltså. Vem var det som hade sagt det sa du? Hur många gånger har han sett mig spela? Jag var snabbast i Timrå och bäst i nästan varje match.

Dynamo Minsk har ett par jättar att välta och ett par resultat som måste gå in för att de ska nå slutspel. I kväll börjar en tre matcher lång resa med en mjukstart mot Traktor Tjeljabinsk. På fredag växlas det upp mot Salavat Julajev Ufa.

Corso kommer nog inte att överglänsa Aleksandr Radulov, men det är inte otroligt att han kommer anse att han gjort det .

Vi är många som skulle vilja tänka så om oss själva.

Så, dåså. Jag hoppas ni kan ha överinseende med det ojämna tempot den senaste tiden. Dels har jag ett knä som bestämde att vi skulle upp på operationsbordet på vad jag misstänker var min sista matchlediga lördag på länge, och dels har det som ni vet inte varit några tävlingsmatcher öster om Stockholm under en tid, frånsett ryssarnas och finnarnas gästspel i Megasport i torsdags.

Men, nu har pucken börjat glida igen.

KHL har smygsparkat igång den sista delen på säsongen, utan att det för den saken betydde att det var tävling. Vitiaz Tjechov kommer att sluta sista i KHL:s västra konferens, Metallurg Novokuznetsk kommer göra samma sak i den östra och i dag betade de av ytterligare en bit på transportsträckan mot sommarlov, saft och bullar.

Novokuznetsk lät i princip alla som ville vara med och spela och hängde sex baljor, bara sådär. Vitiaz kom till spel med fem backar och en Darcy Verot.

Ni förstår var det anmärkningsvärda är.

Vår gode vän Darcy hade inte mycket mer än tre minuter i speltid, men höll ändå på att göra ett hattrick – på sitt eget lilla sätt (länk).

Vad hade Mario sagt?

Miljöbeskrivning, huvudkaraktärer, budsk… äh. Av vad jag kommer ihåg var det senast i högstadiet jag plitade ner en regelrätt bokrecension och även om det ändå inte är så hiskeligt många år sedan är det nog för att jag inte ska göra det igen.

I höstas släpptes den första boken om Kontinentalnaja hokkeynaja liga, den är skriven på svenska, av Jonas Fahlman, och det ger mig givetvis tusenfaldiga anledningar att ta upp den här.

Så?

Det är väl sådana här gånger man ska hylla en yrkeskollega oavsett vad? 

Nämen, ärligt så gillade vad jag läste och särskilt för den som ännu inte skaffat sig en ordentlig bild av ligan rekommenderar jag läsbrillor på – för er som redan är intresserade behöver jag knappast rekommendera. Fördomar om livet och företeelserna i öst bekräftas på samma sätt som fördomar också plockas  ned. Och det är det som är det fina. Hade författaren varit rysk hade vi fått läsa propaganda och hade författaren varit nordamerikansk är det ingen vågad gissning att allt hade ställs mot NHL i ett negativt ljus. Men i det här fallet genomsyras texterna av ett öppet sinne, varken genomgående hyllningar eller sågningar.

Personligen är jag svag för de lättare delarna i böcker av den här typen, så jag reste till tvärtomlandet och började bakifrån med delen där alla svenskar som lirat i KHL under ligans två första år berättar sina historier. Är man normalt funtad går det ju att börja från början, där Dynamo Minsks före detta sportchef, Aleksandr Belyj, briljerar med gammelryskt beteende och Vladimir Krikunov lyckas såga Tommy Salo från en annan vinkel gällande den där OS-kvarten när Krikunov bossade för Vitryssland.

KHL – en hockeyresa i öst var det.

Bara att ta det här med läsarmedverkan till en ny nivå i det här forumet. Bloggen är min och ska så förbli minst fram till våren, men är det någon som har något vettigt att komma med är jag inte sen att släppa fram andra förmågor. Är det någon som har varit på en supporterresa till Tjechov,  i det här fallet med Dinamo Rigas följe, letar jag givetvis upp den personen och tvingar fram en skildring.

Således; ordet är överlämnat till Anders Tallbo:

Den som kommer till oss med svärd, ska av svärd dö.

Lördag den 22 januari vid lunch lämnar vi hotellet i Moskva för vidare färd mot Tjechov och anländer till hallen en timme innan match. Det kommer ett gäng Vitiaz-fans och kollar in oss, vissa kommer och hälsar till och med… det hade vi inte direkt väntat oss

Vi får våra biljetter, kostade 100 rubel (ca 25 SEK). Hallen är riktigt fräsch, nybyggd men tar inte mer än ca 2500-3000 pers, alla sittande. Hallen var nästan utsåld, Dinamo Rigas och vår förtjänst troligen då de oftast inte har mer än ca 1000 pers på sina matcher.

Folk tittar rätt storögt på oss när vi kommer in i arenan och intar vår sektion med flaggor och trummor. Sjungandet och hejandet börjar vi med direkt så klart. Det är ju det vi är kända och prisade för, ligans bästa fans!

Matchen börjar och vi gör första målet, då syns det verkligen vart vi är, det är långfingret i luften från många håll och kanter, glåporden haglar. Fick en liten känsla av att det var en typ av ”grottfolks beteende”. Det var inte hotfullt men ändå en aning av att det var rätt tryckt stämning till en början. De som gapade mest tog sig polisen an och fick de att besinna sig lite, för uniformerade herrar var det gott om. Polisen skötte det snyggt och det lugnade sig allt eftersom och blev till en ”vanlig” läktarmatch.

Matchen i sig är rätt lugn, inga galenskaper från Vitiaz-spelarna förrän det är ungefär två minuter kvar och vi leder med 3-2, då plötsligt får de för sig att är dags för fight. De tog time out och det syntes rätt tydligt vad som var avsikten med den. Slagsmålet uteblir dock trots idoga försök från Simon och gänget. 2-4 gör Lauris Darzins med fyra sekunder kvar och bärgar tre poäng hem till Riga.

Vi är nöjda och glada förstås och går och möter spelarna från lagen när de kommer ut, coach Julius Supler spelar en trudelutt på dragspel som en av våra killar hade med sig.

Resan i sig var en riktig upplevelse och kommer att göras om när tillfälle ges, trots en 200 mila färd i en skakig buss.

Efter den matchen så spelades det en match mellan Vitiaz fans och Dinamos dito. Hur det gick kan vi ta en annan gång.

/Anders Tallbo
Tubest
Dinamo Riga fan club.

Uppehåll, det sista av dem för den här gången. Vi har en turnering i Sverige som ingen ryss vill veta av – återbuden har haglat som aldrig förr under Slava Bykovs ledning och ni kan vara säkra på att det inte är olyckligt sammanträffande – och vi har för tillfället inte så mycket att snacka om än stjärnmatchens efterskalv.

En som haft intressanta tankegångar kring arrangemanget och formatet Team Jasjin mot Team Jagr är Jaromir själv:

– Vi måste fundera ut något annat. Första året var det bra, då två spelare kom från NHL för att spela i KHL. Men nu måste det bli en förändring. Vi har vunnit alla tre matcher, det här måste få ett slut, säger han till RIA Novotsi.

Gliring i slutet får ses som gubbskön och inga budskap gällande ett All Star-jippo ska tas som alltför tunga, men han har en poäng. Konceptet Jasjin/Jagr var fräckt första året när de fick plocka ut sina kedjekamrater, det funkade i fjol när det fortfarande var det forna Sovjetunionen mot övriga världen, men föll ner i ett magplask i år när västra konferensen mötte östra rakt av.

Spontana tanken jag har, som jag luftar bara för att jag inte har något bättre för mig, är i så fall att låta två gamla storspelare ta ut varsin femma och så får de själva vara med och lattja. Säg att Vjatjeslav Fetisov får ta hand om väst nästa år och Tjeljabinsk-födde Sergej Makarov som möjlig radarpartner med Tjeljabinsk-födde Jevgenij Kuznetsov i öst.

Det vore ju rätt coolt ändå.