Nytt assist från Niklas Persson och två likadana från Tommy Wargh, som ännu inte gjort sitt första KHL-mål, när Neftechimik Nizjnekamsk förlorade mot Jugra Chantyj-Mansijsk med 2-4.

Klipp? Nä, vi struntar i det. Faktumet att Persson fått igång produktionen och att Wargh gjort poäng är mer anmärkningsvärt än synen av det.

Desto roligare är att tv-kanalen RT plockat ut de så här långt bästa målen, slagsmålen, räddningarna och tacklingarna från januari månad. Godbiten därifrån, enligt min utsago, är när Riga-centern Janis Sprukts tar ett avslut från blå, fullföljer för att plocka returen, tappar skäret och på sin höjd snuddar Dominik Hasek med skenan. Hasek slänger sig raklång på rygg och spelar död i en sekund innan han sprättar upp för att ge Sprukts stryk.

46 år om mindre än en vecka och fortfarande het. 

I dagens möte mellan Spartak Moskva och Metallurg Magnitogorsk motade Hasek puckar i stället. Samtliga 34 skott han fick emot sig faktiskt, vilket betydde att han höll sin sjätte nolla för säsongen. Det gör honom nu till KHL:s bäste målvakt i den kategorin tillsammans med Konstantin Barulin. Det har också medfört att Spartak Moskva klättrat från en position under slutspelsstrecket  till sjätte plats i KHL:s västra konferens. 

46 år om mindre än en vecka och fortfarande het i den bemärkelsen också.

Januaris highlights i sin helhet hittar ni här. Är ni sugna på mer av den varan hittar ni de snyggaste räddningarna från hösthalvan säsongen här, och de vackraste målen här.

Samtidigt – eller en stund efter i och för sig – som Stefan Liv och Mattias Weinhandl blivit uttagna till All Star-matchen i Sankt Petersburg och Niklas Persson varit delaktig i båda målen i Neftechimik Nizjnekamsks 2-1-seger mot Barys Astana kan vi addera ytterligare ett glädjande svenskfaktum.

Med Ak Bars Kazans nyligen anlända nyförvärv, Jonas Andersson, har vi 15 svennar som spelar regelbundet i KHL. Samtliga spelar i lag ligger på slutspelsplats och det är egentligen bara Mikael Tellqvist (Dinamo Riga, Daniel Fernholm (Dynamo Minsk) och David Petrasek (Dynamo Minsk).

Inte för att det är helt givet att det blir så, men chansen är i alla fall oerhört stor att det annalkande Gagarin Cup-spelet blir ett väldigt mycket större glädjeämne än i fjol. Då var det bara tre svenskar som överlevde den första slutspelsrundan och Mika Hannula vann poängligan med fem poäng (2+3) på 16 matcher…

… och för övrigt tror jag att vi har en blivande mästare bland de 15 också. Han som kommit till Kazan.

Och efterskalven av att Vitiaz Tjechov snackar träningsmatch mot New York Rangers?

Tja, än så länge inte mycket mer än att Chris Simon via Sport-Express välkomnat New York och fightern Derek Boogaard till Ryssland. Han berättar bland annat att han redan gått en rond med Boogaard under sin tid i NHL, att han då knäckte näsbenet på honom och att han är beredd på en returmatch fastän han numera helst inriktar sig på spelet:

”När en motståndare som Boogaard står på andra sidan av isen måste jag vara beredd på att ta en fight. Och om fansen njuter av det … bra.”

Ser vi till anledningarna till att mötet verkligen skulle kunna bli av är det att Vitiaz-tränaren Andrej Nazarov är tjenis med Rangers general manager, Glen Sather, och att jänkarna har ett pr-mässigt intresse i att möta ett lag som bara på det senaste året hunnit bli mytomspunna.

Dessutom är det så att Vitiaz egentligen redan före senaste skandalmötet mot Avangard Omsk hade stramat åt slagsmålstygeln. Kvällens värvning av 22-årige Michail Anisin, ett stycke 168 cm och 72 kg rysk tekniker, är ett tydligt exempel på det om ni nu skulle fått för er att de uteblivna slagsmålen den senaste tiden endast beror på att Darcy Verot, Josh Gratton och gänget är avstängda.

Jag kan för mitt liv inte se att Rangers åker ut till Moskva-föroten om de skulle riskera att bli överfallna.

Sen är det annan sak att Simon och Boogard, och Verot och Avery lär dansa.

Vi spinner vidare på det sjungande landets sjungande målvakt en stund och använder honom som övergång från ett inlägg till ett annat.

Chris Holt kom till Riga som en hyfsat ifrågasatt burväktare och självklart andraval bakom Mikael Tellqvist i de flestas ögon. Så har det inte riktigt blivit. Med elva omgångar kvar av grundserien har Holt spelat fler matcher än Tellqvist, han har högre räddningsprocent och har ett bättre snitt gällande insläppta mål.

Till viss del handlar det om att ”Tellan” har dragits med lite skadebekymmer, och om man ska ranka dem mot varandra har Holt visat en högre högstanivå medan hans svenske konkurrent känns stabilare.

I alla fall, Holt har inte bara sjungit och räddat puckar den senaste tiden. Han har också släppt in en Datsiuk-straff från Severstal Tjerepovets center, Aleksej Tsvekov. Visst, det var nära att Holt greppade den där, men då kan vi ta ett till klipp bara för att. Förra årets konferensfinal mellan HK MVD Balasjicha och Lokomotiv Jaroslavl. Tsvekov körde en Datsiuk då också, och gjorde det snyggare den gången.

Frågan ni ställer er borde rimligtvis vara vem Aleksej Tsvekov egentligen är.

Jo, serni. Det är en av alla de puckskickliga spelare som Robert Nilsson och Niklas Persson omedvetet syftade på i ena periodpausen i Channel One Cup-mötet mellan Tre Kronor och Ryssland när de pålyste att det finns spelare i KHL som kan göra otroliga saker med pucken.

Tsvetkov spelade aldrig i JVM, han är inte draftad och han lyckades inte slå sig fram i SKA Sankt Petersburg. Han är 29 år vid det här laget och har spenderat karriären i skymundan av rubrikerna. Men framför allt, han är ruskigt bra med pucken, levererar alltid och är rena drömmen för mindre klubbar som vill utmana de stora (MVD i fjol, Severstal i år).

Han är ju inte upptäckt än, på riktigt. För det finns så många andra som honom, som gjort sig ett större namn. Hur många Datsiuk-straffar kan man egentligen göra innan en stor elefant knackar på dörren och vill köpa en till samlingen?

… och för övrigt gjorde Robert Nilsson, ruskigt bra med puck han också, comeback med Salavat Julajev Ufa i dag efter en månads bortavaro. I stället gör nu Erik Ersberg sin första vecka på skadelistan.

Ni har fått berättat för er om den lettiska passionen för sång och musik i ett tidigare inlägg, om hur baltländerna till viss del sjöng sig fria från det sovjetiska styret och att Dinamo Riga i dag tvingades flytta ur sin hemmaarena på grund av en konsert.

Planer fanns på att spela matchen mot SKA Sankt Petersburg utomhus, men i stället blev det hallen i Liepaja med 1879 åskådare på plats – Sankt Petersburg vann med 3-2 efter förlängning, Fransson och Weinhandl noterades för passningspoäng – medan kände kompositören och politikern Raimonds Pauls firade 75 år i Riga Arena.

Nog för att det fanns en som kan hantera noter och ackord i Liepaja också.

Det är nämligen så att Mikael Tellqvists målvaktskollega, Chris Holt, planerar skivsläpp tillsammans med den lettiska gruppen Dzelzs Vilks.

Hur det låter?

Inte alls illa.

Ursäktar den sena timmen med att jag haft elitseriehockey att bevaka under kvällen – lugn bara, jag benämnde givetvis Frölundas klappeliklapp-mål med epitetet CCCP i liverapporten från Skellefteå Kraft Arena.

Ursäktar också att det återigen blir ett inlägg som delvis kommer att handla om Jevgenij Kuznetsov med att jag ser honom som pojkvänsmaterial bara han börjar byta underkläder lite oftare.

Så här ligger det till: sportsdaily.ru skriver att Kuznetsov är på väg till SKA Sankt Petersburg, det ska bara bli definitivt klart att Traktor Tjeljabinsk missar slutspel. Dels är det tvivelaktigt vad Sankt Petersburg ska med ytterligare en kreativ puckkrävare, dels vore det trevligt att se Kuznetsov vända matcher på egen hand i Gagarin Cup (om han får lira mer än fem minuter per match vill säga) och dels vore det ett viktig test inför vad som komma skall.

”Kuznetsov gjorde ett starkt intryck på mig. Han gjorde det vinnande målet mot Finland, spelade strålande mot Sverige och var väldigt effektiv i alla tre perioder i matchen mot Kanada. Jag är väldigt glad för hans skull, liksom för försvararen Dmitrij Orlov.”

Orden är Aleksandr Ovetjkins, han sa dem till NHL:s hemsida efter det ryska JVM-guldet och det var inte bara för att han älskar när Moder Ryssland vinner, utan framför allt för att Washington Capitals om ett par år förmodligen kan ställa upp med en näst intill helrysk line up.

Caps plockade alltså Dmitrij Orlov som nummer 55 i andra rundan av draften 2009, och Kuznetsov som nummer 26 i första rundan året efter det. Orlov tänker sticka över redan till hösten för att försöka få plats i sällskapet med Ovetjkin, Aleksandr Siomin och Semjon Varlamov, medan Kuznetsov kan bli kvar i KHL ytterligare ett år.

Hur som helst, Caps, som redan är populära i Ryssland, lär inte gå sämre på den ryska souvenirmarknaden i fortsättningen. Men vad man kan undra är varför det inte var några klubbar före Washington i draftrangordningen som plockade dessa spelare, och om den undran kan besvaras med Denis Golubevs – killen med det … speciella utseendet som avgjorde straffläggningen mot Sverige – syn på en flytt till NHL:

” Jag stannar hellre i Ryssland, jag är född här så varför flytta? Jag förstår inte ivern att sticka till Nordamerika. De har den bästa ligan i världen, men om chansen finns att spela i Ryssland finns det ingen anledning att gå till NHL.”¨

Det är ett par som resonerar så numera, ja.

Känner ni igen det här målscenariot? Rensning från egen zon som når upp ända till offensiv blå, och vem råkar bara händelsevis vara där om inte Pavel Brendl.

Det är lite som ett dagisbarn som skiter i vad fröken – förlåt, pedagogen – säger, gör som han vill och till viss mån kommer undan med det för att det oftast går bra ändå. Det är som det brukar vara med Pavel Brendl. Även om han inte riktigt fått igång den stora kanonen är han spelaren med bäst målsnitt i Neftechimik Nizjnekamsk (åtta mål på 19 matcher).

Däremot har inte forne kedjekamraten Niklas Persson, nu i tredjelinan, stäm över huvud taget. Tidigare i dag gästade alltså Neftechimik Jekaterinburg och Avtomobilist. Avtos två första mål kom till i numerärt överläge, båda gångerna var Persson på isen och båda gångerna gick han på en skottfint och kom på mellis. Vid ett av tillfällena lyckades han blockera skottet med klubban, som gick av. Så Avto kunde göra mål ändå.

Neftechimiks tränare, Vladimir Krikunov, säger mycket och alltid det första som dyker upp i hans huvud. Men när han påpekade att Perssons säsong kom i otakt redan när han stack över Tampa Bay låg det förmodligen något i det. Med det inte sagt att jag tycker att det var fel att testa NHL, tvärtom, men Perssons spel når inte ända fram. Inte den här säsongen, än så länge.

Nu kommer Neftechimik med allra största sannolikhet gå till slutspel hur som helst – Traktor, närmsta lag under strecket i öst, skickade nyss sin främste import, Petr Vampola, till Avangard Omsk för ett draftval i tredje rundan och verkar ha gett upp – så vi kan med gott samvete njuta av några av Krikunovs senaste citat (som jag av impuls googlade fram på tre sekunder):

”Båda lagen hade dåliga målvakter”
(Efter 5-6-förlusten mot Traktor)

”Äh, låt honom spela. Det är i Neftechimik de inte kan spela, det är problemet. Det är inte bara Persson som är sämre än i fjol”
(Angående att han hade invändningar mot Niklas Perssons deltagade i Karjala Cup, men inte Channel One Cup)

”I KHL har vi i princip inte något nyårsuppehåll. Hur passande och rättfärdigt är det?”
(Jo, men Neftechimik hade ju fem dagar?)

… hur svår var baksmällan för JVM-grabbarna som vände 0-3 till 5-3 på en period, i en fucking final mot fucking Kanada?

Inte alls så farlig visade det sig.

Jevgenij Kuznetsov bevisade i comebacken med Traktor Tjeljabinsk att han kan hålla i pucken så länge han vill för att sedan slå en fin målgivande passning även i KHL.

Artiom Panarin, som gjorde guldmålet, hakade på Vitiaz Tjechov till Sankt Petersburg och stod för den här genomskäraren, som tog sig ända upp till backplats och till slut resulterade i ett mål. Sen avgjorde han straffläggningen (Mattias Weinhandl satte en och brände en), bara av farten.

Och så har vi avhopparen Maksim Kitsyn, som hasade sig upp och gjorde debut med Majors i OHL nästan en vecka tidigare än beräknat. Ett mål och en assist direkt för honom.

Skål för det.

Nädå, det är inte utan att den rubriken sitter fint. Texas-Kid Egertz, Robin Big Snake, Larry Playfair och alla de andra med så kallade coola hockeynamn har faktiskt inte mycket att sätta dit mot killen som, om han inte slaviskt följer det slovakiska uttalet, kan svara i telefon med frasen: ”Ah, de va Satan?”.

Det ligger alltså till som så att Miroslav Satan, enligt sports.ru, har kritat på ett kontrakt med OHK Dynamo Moskva. Om uppgifterna stämmer går Dynamo i min bok upp från att ha varit en av aspiranterna till Gagarin Cup-titeln till att – tillsammans med Ak Bars Kazan, som inte kunde se mer starka och välbalanserade ut – vara huvudfavorit.

Forna HK MVD Balasjicha, som numera i folkmun mer eller mindre endast kallas Dynamo, har figurerat som ett topplag i KHL under snart två säsonger. Jag har belyst framgångsrecepet förut, och det är fortsatt fascinerande att det i det hockeyfilosofiska klimatet som i många fall regerar i Ryssland (läs: fyll laget med så många stjärnor som möjligt) likafullt är hårt jobb och ett korrekt spelsystem utifrån materialet som finns tillgängligt som ger framgång.

När MVD nådde en sjunde och avgörande final i april gjorde de det med ett gäng gnuggare och en überdisciplinerad defensiv där de två största profilerna var bjässebacken Martin Strbak och målvakten Michael Garnett. Den här säsongen, som OHK Dynamo då, har man gjort utrymme för att Dominik Granaks offensiva backspel och Konstantin Gorovikovs fina handleder, utan att laget av den anledningen tullar på grundstenarna i spelet som skapades i fjol. 

Ansluter Satan kommer han att få inrikta sig på att göra mål. Det kommer han också att göra, det gör han i princip var han än är. Och med det vidareutvecklar sig OHK Dynamo Moskva ytterligare ett steg.

Egentligen är det inte mitt bord, men Ryssland spelar JVM-final i natt och tydligen är det en massa KHL-spelare med så jag får väl åka snålskjuts på det.

Det pratas ju om nycklar till småbjörnarnas framgångar och bland sakerna som nämns flitigast är att de har en helt annan moral än tidigare och att de har utvecklats av spel i KHL. Inte för att vara sådan, men jag drar mig för att skriva under på det.

Moralsnacket dök givetvis upp efter vändningen från 1-3 till 4-3 i kvarten mot Finland. Den som såg matchen vet att det såg för djävligt ut. Med tio minuter kvar hade ryssarna gett upp. Dmitrij Orlov hade slutat åka och Vladimir Tarasenko sökte tacklingar och missade med oftast med två meter.

Sex minuter senare vevade Jevgenij Kuznetsov klubban i isen två gånger – ni vet som man gjorde när man var c-pojke – sen sökte han upp det finska försvaret och försökte dribbla sig igenom centralt för femtionde gången.

Den gången lyckades han. Resten är ett stycke JVM-historia.

Det som tagit Ryssland till final är att de har fått fram sina tre största talanger sedan Jevgenij Malkin (Kuznetsov, Orlov och Tarasenko) och att deras skicklighetsnivå är på en lite högre än övriga spelare i den här turneringen.

Det är också de enda tre – tillsammans med underskattade Maksim Kitsyn, som ryktas vara på väg till Nordamerika redan efter turneringen – som kan räknas som ordinarie i KHL. Resten platsar inte eller har inte fått chansen.

Målvakten Dmitrij Sjikin, som blandat storspel med bisarra filmningsförsök, kan statuera exempel för det senare. Han tränar med SKA Sankt Petersburg, men matchar inte.

– Vi tycker att Dima är en talangfull och lovande målvakt. Han kommer att ingå i träningstruppen, men att spela matcher med SKA är för tidigt än. Han behöver minst ett par år i de lägre ligorna för att växa och skaffa rutin, sa SKA Sankt Petersburgs tidigare assisterande tränare Darius Kasparaitis när klubben trejdade till sig Sjikin i höstas.

Den linjen har man hållit, och det är klart; Sankt Petersburg är inte rätt klubb för en ung, lovande målvakt. Men å andra sidan noterades Sjikin inte heller för några minuter i målet under sin tid i Amur Chabarovsk, som är KHL:s kanske svagaste trupp på papperet bortsett från Vitiaz Tjechov.

Vinner Ryssland VM-guld i natt är det inte för att för truppspelarna växt i KHL eller för de jobbat ned Kanada. Det är för att någon av stjärnorna kliver fram och är lite bättre än alla i Kanada, eller för att Jevgenij Kuznetsovs vidskeplighet bär frukt.

Som han sa efter segern mot Sverige:

– Jag bryr mig inte om vilka vi får möta i finalen. Jag längtar bara efter att få raka bort det här skägget. Jag är en mycket vidskeplig person. Jag har varken bytt kalsonger eller strumpor på fyra dagar.

Om inget oförutsett hänt är han alltså inne på sjätte dagen med samma underkläder.

Hand upp den som vill lukta på Kuzjas tåbira.

Annars: Vpered!