Skämt är kul, konstaterade en klarsynt ung man i min närhet en gång (klockren analys om ni frågar mig). Men ibland är skämt också lite svåra att förstå.

När Chris Chelios säger att han ska ha tio miljoner dollar för att komma till KHL är det naturligt att tro att det är ett skämt med allvar bakomligga (dvs. att han inte är intresserad, inte att han begär de där millarna).

Fan vet om det var det.

Agenten Tom Reich har pratat med Sport-Express igen och informerat om att det inte kommer bli spel i Vitiaz för Chelios. Däremot samtalar han med ett annat KHL-lag. Han ville inte säga vilket det var, men kunde i alla fall avslöja att det handlade om en högt ansedd klubb i KHL:s västra konferens.

Hade det inte varit för att deras utlänningskvot är fylld hade jag självklart gissat på CSKA. Chris Chelios, 48, och Vjatjeslav Fetisov, 52, samma backpar, 2lax10.

***

Fetisov har för övrigt lirat derby i dagarna. Något slags hopplock av gamla storspelare, musiker, politiker och allt vad det nu var möttes i en match mellan CSKA och Spartak. Bäst på isen var enligt rapporterna Valerij Kamenskij. Men desto viktigare, matchen vanns av Spartak och en seger för folkets förening, främst när de ställs mot arméns eller polisens dito, tackar vi aldrig nej till i den här bloggen.

Vpered Spartak!

***

Pavel Datsiuk lär ha god lust att kalla på Hank när han ser hur det går i hemstaden, Jekaterinburg. Efter dagens förlust mot Vitiaz, i ett möte som Andrej Nazarov beskrev som misstagens match för båda lagen, är Avtomobilist nu första lag den här säsongen att placera sig under riddarna från Tjechov i tabellen.

***

Två raka nollar och utmärkelsen som veckans målvakt. Erik Ersberg nötte trots det bänk när Salavat slog Traktor Tjeljabinsk med fyra mål. I målet stod Vitalij Kolesnik, som tillbringat den senaste månaden på läktaren. Han höll nollan.

Daniel Fernholm är på plats i Vitryssland, han är redo att debutera och han har genomfört en intervju med Dynamos officiella hemsida där han bland annat fått svara på två frågor som innefattade hans kunskaper och tankar om Minsk:

”Minsk är Vitryssland huvudstad och ja, det var väl allt jag visste”.

”Det är underbar stad som jag redan hunnit bli förälskad i”.

Och det är väl klart. Rent utseendemässigt, vad finns det inte att vara förälskad i?

Annat än Nizjnekamsk det.

Dominik Hasek, 45, Sergej Fjodorov, 40, Sergej Zubov, 40, Oleg Petrov, 39, Aleksej Kudasjov, 39.

Vad ni ser ovan är KHL:s fem äldsta spelare, men också fem spelare som faktiskt fortfarande är bra nog att för att kunna hålla framträdande roller i sina respektive lag. Under helgen har det spekulerats kring huruvida vi ska lägga till Chris Chelios, 48, på toppen av den där listan.

Spekulationer som började i helt fel ände.

Ett PR-trick (läs: Fetisov)? Eh, jo. Behöver Vitiaz förstärka backbesättningen, vilket de verkligen behöver, finns det högvis med yngre, bättre och billigare nordamerikanska backar att få tag på. Men ingen med namnet Chelios, det är ju bara det.

Har han någon som helst möjlighet att, liksom Hasek, Fjodorov och Zubov, kunna tillföra något? Jofan, inte är det så att han skulle agera statist på träningarna inte. Vitiaz har en bra försvarare i Daniil Markov, sen är det det mediokra KHL-backar hela vägen, om ens det. Nog tar Chelios en plats i Vitiaz.

Det är klart att det kändes lockande. Lite gratisrubriker för KHL, en liten möjlighet för Vitiaz att tvätta bort det smutsiga från sitt namn och någonstans i Moskva har jag för mig att det var någon som pratade om att det kanske vore kul att se en hockeymatch. Andrej Nazarov sa ju att var femtio-femtio att han skulle komma, så…

Chris Chelios, en dag senare: ”Om jag får tio miljoner dollar (70 miljoner kronor/313 miljoner rubel) så…”

Just det, han skulle vara med på saken också.

Var är ridån?

Ta fram ridån.

Sju förluster på åtta matcher i november, sparkade spelare och värvningar hit och dit, och möte mot konferensledarna där man förlorade skotten med 25-27…

… Neftechimik Nizjnekamsk vann lördagenshemmamatch mot Metallurg Magnitogorsk med 8-1.

Jag säger inget om det, för jag fattar ingenting. Och vad hände med nummer 86 – eller snarare, varför hände inte något?

Skärmdump: khl.ru

Var det för att de inte hade Niklas Persson?

Vi tar några klipp, va?

Klart vi gör, Robert Esche har ju visat upp sig igen.

Den 32-årige jänkaren vaktar numera kassen i Dynamo Minsk, som häromdan besökte Mytisjtji. Sedan tidigare är han mest känd för sina fantommatcher, sin reklamfilm för KHL, sin ojämnhet och framför allt sina tavlor.

Och med det sistnämnda kommer vi in slutet av den andra perioden av mötet som Atlant för övrigt vann med 4-1. Esche missbedömde en situation totalt och åkte ut för att stoppa en puck han inte hade en uns av chans att nå. Rubriksättarna jublade, reportrarna letade fram gamla Esche-tabbar som tillägg och forumskribenterna började fila på skämt om hans avståndsbedömning.

Vad de fick var mycket bättre.

För att reda ut läget satte Esche helt enkelt in en klockren bröstvärme på en förvånad Zbynek Irgl. Givetvis upprepade sig samma scenario i sekvensen efter. En lös puck letade sig ned i Dynamo Minsks zon, Irgl jagade och Esche åkte ut för att den gången nå fram först på pucken och – nästan – stå för tavlan som alla väntade på.

Klippet ser ni här.

… och när jag söker i arkiven. Han kan tydligen det här med att tacklas sedan tidigare.

Jevgenij Nabokov byttes ut efter en period, Dominik Hasek stod långa stunder på huvudet på andra sidan av isen och Mattias Weinhandl gick upp i täten av KHL:s skytteliga med två nya fullträffar.

Vi pratar svallvågor från gårdagen. Spartak Moskva vann, Hasek hyllas. 45 år och så jävla pigg. Sankt Petersburg förlorade, Nabokov sågas. 35 år och så jävla slut.

Vad som slår in hårdast in mot den svenska kusten den här morgonen är av förklarliga skäl ändå att Vladimir Krikunovs svar på Hot Ice-läsarnas frågor lagts upp på nätet. Han öppnar ju boken om Björn Melins dagar i Nizjnekamsk och låter alla som vill läsa. 

I samma skede som Niklas Persson bestämde sig för att testa på NHL var Melin körd i Krikunovs ögon. Melin skulle spela med Persson, punkt. Därmed får vi återigen en anledning av tvivla på den ryska scoutingen. Okej, det var Persson som föreslog värvningen av Melin. Men varför måste de spela tillsammans för det? Har de ens spelat tillsammans i elitserien?

Bilden jag har fått av Krikunov, eller bilden han har gett mig av sig själv, är att det är en skön snubbe, som är en dröm att arbeta med för media. Han är också en fantastisk tränare. I medgång.

Går det mot honom, blir det inte som han hade tänkt sig, får han lätt tunnelseende.

Björn Melin sattes på läktaren när han skulle ha KHL-debuterat i premiären. Han pendlade sedan mellan isen, bänken och läktaren under hela sin sejour i Neftechimik. I sin näst sista match i klubben hängde han en kasse. Lagkamraterna klappade om honom när han kom till båset och gjorde fist bumps.

Krikunov kollade inte på honom över huvud taget.

Melin hade ingen chans, han hade det aldrig.

Bortamöte mot Sibir Novosbirisk för Vitiaz Tjechov tidigare i dag. Enligt rapporterna försenades matchen i 40 minuter på grund av problem med strömmen i arenan. 60 effektiva minuter efter att det var fixat hade Stefan Liv ordnat ännu en seger och Alexander Hellström hade haft någon slags slashinguppgörelse med Chris Simon.

Darcy Verot spelade däremot inte, han är avstängd de kommande tre matcherna.

Det finns mönster på det.

Kyrilliskan är ju en bitch, men det är datumen och utvisningsminuterna (kolumnen längst till vänster) ni ska hålla rätt på.

Mellan raderna: Darcy varvar. En match utan anmärkningar, en match med sattyg och avstängning som följd.

Sen kan man ju undra hur omedvetet det är att KHL ser till att han missar alla hemmamatcher.

Nädå, det är inte bara Sergej Zinovjev som väckt artisten i sig under helgen.

Vi hälsar vardagen välkommen med lite hederlig östpropaganda, Ovetjkin-techno här och var, och längtan till nästa veckoslut. Det är då det händer.

Petr Vampola, Traktor Tjeljabinsk
”Foppa”-klass? Maradona? Tjecken tar fart i höjd med defensiv tekningscirkel, tråcklar sig mellan två försvarare, rundar en tredje och även målvakten.

Jevgenij Kuznetsov, Traktor Tjeljabinsk
Det någotsånär allmänna omdömet är att Vladimir Tarasenko är KHL:s störste talang just nu. Jag skriver inte på. Jevgenij Kuznetsov har just slängt gallret, men kör fortfarande pojklagsfinter och gör det bara bra.

Krisjanis Redlihs, Dinamo Riga
Nej, det är ju inte målet i sig som är attraktionen. Det är Janis Sprukts framspelning mellan benen på NHL-hemvändaren Enver Lisin.

Nikolaj Lemtiugov, Ak Bars Kazan
Den har ju legat uppe sajten ett tag och varit med i bloggen förut. Men Lemtiugovs dragning mellan sina egna skridskor och rundningen av Jevgenij Nabokov gjordes i lill-lördags och således självskriven här. Desto värre för oss med svenskintressen är att det var Johan Fransson som agerade försvarare.

Aleksandr Golovin, Metallurg Novokuznetsk
Hög fart, slalominbrytning och så hängde han den högt. Om Aleksandr Golovin gjort såna mål tidigare under säsongen? Nej. Om han gjort mål tidigare under säsongen över huvud taget? Typ inte. Om han dominerade matchen mot Vitiaz totalt och levererade två assist också? Jamensåklart!

… och för övrigt har Darcy Verot gjort comeback efter sin fyra matcher långa avstängning – förra månaden var det sju matcher – under Vitiaz Tjechovs Sibirien-turné.

”Må gud vara med svensken”, skrev Championat.ru’s liverapportör samtidigt som han såg Daniel Tjärnqvist föras ut från Omsk Arena på bår. 

Reaktioner från Sverige?

Någon?

Nä.

Grejen är ju den att det inte funnits några rörliga bilder på smällen för den som inte såg Russia 2:s sändning från matchen, och för att göra det på ett lagligt sätt var man tvungen att befinna sig i Ryssland.

Mediebevakningen har i och med YouTubes genombrott utvecklats åt det hållet att rörliga bilder är ett måste för att en (ful) tackling som Denis Kuljasjs ska få genomslag. Det är lika naturligt som att kvällstidningarnas pappersversioner – nästan – inte längre skriver matchrapporter.

Vem vill egentligen betala för att läsa om en match de redan kunnat läsa om på ett dussin andra ställen tolv timmar tidigare?

Vem kan egentligen reagera på en tackling när de inte sett den?

Nåväl, jag erbjuder vad jag kan erbjuda. Ni får inte se Denis Kuljasjs tackling på Daniel Tjärnqvist, men ni kan få se hur Kuljasj tar sats för att tackla Tjärnqvist, stående med ansiktet mot sargen, och hur svensken i sekvensen efter förs från isen på bår.

Intention, handling och konsekvens. Ni ser det här.

Krya på dig, Daniel.

För drygt två år sedan föll Aleksej Tjerepanov ihop under en KHL-match. Ambulansen hade då redan lämnat arenan, trots att den tredje perioden inte var färdigspelad. När den tagit sig tillbaka genom virrvarret i Moskvas förortstrafik var det redan för sent.

Nästa exakt ett år senare tacklades Dinamo Rigas minilirare, Martin Kariya, medvetslös av Jaroslav Obsut. Spelarna flockades runt Kariya, men några sjukvårdare reagerade inte innan Spartak Moskvas tysk-kazakiske målvakt, Dmitrij Kotschnew påkallade deras uppmärksamhet på ett mindre snällt sätt. Kariya fördes därefter av isen på någon slags presenning som skulle föreställa bår.

I ett blogginlägg undrade jag om KHL verkligen hade lärt sig något av Tjerepanovs död.

Och, tja, ytterligare ett drygt år senare ser det ut som att man ha gjort det.

När Daniel Tjärnqvist sänktes av Denis Kuljasj tidigare i dag var läktarteamet med på noterna. De tillkallade bår, som inte var en presenning, och ambulans fanns på plats. Det verkar alltså som att hela proceduren flöt på bra.

Jag har ingen avsikt att berömma KHL för att de har ordnat upp den här frågan. Det skulle ha fungerat redan för två år sedan, och det skulle definitivt ha gjort det för ett år efter det. Men det får väl på något sätt ses som ett glädjebesked att det numera i alla fall är som det ska vara.

***

Vidare i våldsamhetens spår.

Fightinggänget Vitiaz Tjechov, som efter 20 matcher stod på två vinster, inledde ju november månad med en vinstrad på tre nummer. 5-0 mot Traktor Tjeljabinsk och två skalpar mot storklubbarna Salavat Julajev Ufa och Metallurg Magnitogorsk. Och vad som föreföll än mer osannolikt var att de inte slogs.

Men efter gårdagens 0-1-förlust mot Amur Chabarovsk börjar det gå att utläsa ett mönster.

Vitiaz slåss alternativt överfaller spelare när matcherna är förlorade. Efter slutsignalen mot Amur drog Josh Gratton således igång en fight. När han slagit ned Aleksandr Osipov åkte han den sedvanliga vägen mot omklädningsrummet och, ja, publikens reaktioner kan ni titta på själva.

***

Jag följde två olika liverapporter från matchen mellan Avangard och Lokomotiv. Championat.ru’s, där man ingående beskrev händelseförloppet vid Tjärnqvists skada. Och den på Avangards hemsida, där man mer eller mindre ignorerade händelsen.

Hockeybevakningen i Omskregionen har å andra sidan varit tvivelaktig under vardagsveckoslutet. Enligt någon lokalblaska, som jag inte är bekant med sedan tidigare, har Avangard Omsk ett giltigt kontrakt med Skellefteås nye back Ville Koistinen.

Hur bemöter man det?

Njao, man kan ju skaka på huvudet och när man ändå har Ville i ett omklädningsrum femtio meter bort passar man på att fråga honom.
– Det är inte sant. Det är inte sant. Det är inte sant. Jag hade en dialog med Raimo Summanen (Avangards tränare, bloggens anm.), men jag skrev aldrig på något kontrakt, sa Koistinen och ruskade på huvudet ännu mer än vad jag gjorde.

Känsligt ämne?

Jodå.

Sanningshalten på uppgifterna?

Obetydlig.

***

Salavat Julajev Ufa jagade målrekord (100 mål på 25 matcher) i kväll, och var otåliga. Tomas Starosta och Aleksandr Jerjomenko gjorde ett försök att hitta luckor i systemet med varsitt självmål, vilka ni ser här och här.

Nu nådde Salavat hur som helst ändå upp i 100 mål i och med 6-5-segern mot Dynamo Minsk, där David Petrasek hängde en balja och fick kopiöst med speltid på grund av – eller tack vare om ni vill det – Tomas Mojzis skada.

Och då är frågan, Aleksandr, Erik och Vitalij; hur kan ett lag som snittat över tre mål per match ändå ha en krisstämpel över sig?