Jag, Milos Riha (Spartaks sparkade tränare, nu i Atlant Mytisjtji) och de närmast sörjande. Det var vi tre, vi som följde Spartak Moskva mot Metallurg Novokuznetsk. 
KHL:s redovisningar av åskådarantal i Moskva har varit skrämmande, och när ryska medier började anklaga dem för att fiffla med siffrorna – uppåt då – bestämde jag mig för att göra en insats. Någon måste ju se de stackars lagen.

Vad jag fick för det?
Halvtaskigt spel, två mål och en tavla signerad av Dominik Hasek, som ni ser här.
Vad jag missade?
SKA Sankt Petersburgs 7-0-utskåpning av Amur Chabarovsk. Om Johan Fransson gjort mål i sitt helplansgenombrott hade det känts bra mycket tyngre än vad det faktiskt gjorde.

Det var i går det.
I eftermiddags tog ett lag med 16 poäng på 21 matcher emot ett lag med 50 poäng på 22 matcher.

En tränare har fått sparken och förstår egentligen inte varför, men förstår ändå.

Lokomotiv Jaroslavl åkte ut i konferensfinal i våras, i Gagarin Cup-final i fjol och i RSL-final året före det. De har fått sin beskärda del av att vara nummer två.
När Kai Suikkanen gick in i KHL-världen i september var han en vinnare. Han kom från ett överraskande finskt guld med TPS Åbo.
Nu har han blivit en tvåa, han också.

Efter att ha förstått att det där med silver inte är något roligt ändrade Lokomotiv värvningsstrategi i somras. Från att ha satsat på en strikt defensiv och en tugga-tugga-tugga-offensiv siktade de in sig på lirarna, spetkompetensen.
FM-ligans poängkung, Jori Lehterä. Den olympiska turneringens poängkung, Pavol Demitra. Aleksandr Koroljuk, som varken hellre eller bra gör besök i egen zon. Hårdskjutande power play-backen, Karel Rachunek.

Någonstans på vägen gick kommunikationen fel.
Lokomotiv hade rustat för en offensiv. Suikkanen byggde defensiv. Lokomotiv höll sig i två månader, såklart. Sen synade de resultatet: en andraplats i KHL:s västra konferens.

Suikkanen har under dagen packat sina väskor, och informerat hockeyinfo.ru.

– Vad kan jag säga? Ingenting (skratt). Jag har förstått att de vill ha en annan typ av hockey än den som var. De har bestämt sig för att ändra allt.

Det dåliga först och fort. Björn Melins tre-matcher-att-bevisa-att-du-ska-vara-kvar är över. När Neftechimik riktade en offensiv mot Moskva Oblast i kväll, 2-4-förlust mot Atlant, fanns han inte med i laguppställningen. Kan ni sätta ihop ett plus ett förstår ni vad det betyder – med ett veto för att han kan vara petad bara för matchen, skadad eller sjuk. Det har ju hänt förut.

Bortsett från Melins öde och (avslutade?) äventyr har hösten 2010 har varit den genomgående bästa svenskperioden i KHL-historien. Och när det nu går bra – fem sparkade i fjol och ett slutspel som jag inte ens tänker ta upp – ska uppmärksamheten jävlar i mig överbelastas där.
Stefan Liv, med sina nollor, och Mikael Tellqvist, med sina dagboksanteckningar, har båda blivit utsedda till veckans målvakt under oktober. KHL-bloggen gratulerar hjärtligt, givetvis. Men ändå, det finns saker som KHL-bloggen tycker väger tyngre. Som fansens åsikt.

Jag har matat er med listor över trupper, listor över tröjnummer, listor över nyheter och listor över publiksiffror de senaste två veckorna.
Så vad sägs om… en lista?

Läsarna på sports.ru – utsedd till Rysslands bästa sportsajt – har röstat fram KHL:s främsta spelare i oktober. På tredje plats med motiveringarna; ”en av få spelare som fansen i SKA inte kan ha några klagomål på” och ”han gjorde mål under Zanatta, han gör mål under Sikora och han kommer göra mål under nästa coach också”, som de ryska kommentatorerna brukar säga: Wajjnhandlerr.

10. Maksim Solovjev, OHK Dynamo Moskva (2%)
9. Lukas Kaspar, Barys Astana (3%)
7-8. Michael Birjukov, Jugra Chantyj-Mansijsk (4%)
7-8. Ilja Proskurjakov, Metallurg Magnitogorsk (4%)
5-6. Ilja Nikulin, Ak Bars Kazan (6%)
5-6. Sandis Ozolins, Dinamo Riga (6%)
4. Michael Garnett, OHK Dynamo Moskva (8%)
3. Mattias Weinhandl, SKA Sankt Petersburg (12%)
1-2. Roman Cerevenka, Avangard Omsk (21%)
1-2. Aleksandr Radulov, Salavat Julajev Ufa (21%)

Vilka är ni och vad har ni gjort med Vitiaz?

”Jag har ingen aning om varför jag inte blev uttagen till Karjala Cup.”

Tre Kronor har byggt nytt. Den ryska björnen påbörjar byggnationen på ett annat ställe, på ett annat sätt.

Hade det varit som vanligt hade inte Aleksej Morozov läst om Vjatjeslav Bykovs uttagning på nätet. Han hade inte ställt sig frågande till varför han inte var med. Han hade fått ett samtal, där han hade fått veta att han är lagkapten och att hans uppgift i Finland är att föra nationen till seger.

För första gången på väldigt länge har vi en svensk förbundskapten som pratar i samma termer som ryssarna tänker. Pär Mårts vill vinna till varje pris, ett tankesätt som Ryssland praktiserat sedan Bykov tog över som förbundskapten. Det har inte spelat någon roll om Finland skickat b-laget, Sverige c-laget och Tjeckien ett lag som ingen känner till. Bykov har plockat ut det bästa han har, från den bästa av ligorna som är tillgänglig för Euro Hockey Tour.

Och nu? Ingen Morozov, ingen Zaripov, ingen Zinovjev.

Nej, Bykov har påbörjat en föryngringsprocess av den ledande hierarkin. När det blir VM kommer Morozov finnas med, men för varje säsong som går blir den redan skadebenägne ledaren skadenägnare. Därför är det nu en yngre version av ett ryskt Euro Hockey Tour-landslag med en yngre ledare, som nyss kritat på ett KHL-kontrakt över Sotji-OS. En smygstartad generationsväxling.

Han heter Aleksandr Radulov, det är början på hans era nu, och det här är landslaget som han åker till Finland för att vinna med:

Målvakter
Michail Birjukov, Jugra Chantyj-Mansijsk
Vasilij Kosjetjkin, Severstal Tjerepovets

Backar
Jevgenij Birjukov, Metallurg Magnitogorsk
Nikolaj Belov, Neftechimik Nizjnekamsk
Denis Grebesjkov, SKA Sankt Petersburg
Aleksej Jemelin, Ak Bars Kazan
Dmitrij Kalinin, Salavat Julajev Ufa
Konstantin Kornejev, CSKA Moskva
Denis Kuljasj, Avangard Omsk
Ilja Nikulin, Ak Bars Kazan

Forwards
Maksim Afinogenov, SKA Sankt Petersburg
Konstantin Gorovikov, OHK Dynamo Moskva
Kirill Knjazev, Spartak Moskva
Denis Kokarev, OHK Dynamo Moskva
Anton Kurjanov, Avangard Omsk
Sergej Moziakin, Atlant Mytisjtji
Denis Platonov, Metallurg Magnitogorsk
Aleksandr Popov, Avangard Omsk
Aleksandr Radulov, Salavat Julajev Ufa
Oleg Saprykin, Salavat Julajev Ufa
Aleksandr Svitov, Salavat Julajev Ufa
Aleksej Teresjtjenko, Ak Bars Kazan
Gennadij Tjurilov, Lokomotiv Jaroslavl

Eftersom kulans rullning synats måste vi ju såklart följa upp dess väg ända till slutet.

Den här nämligen nått i mål nu.

SKA Sankt Petersburgs hemsida  i dag: Jevgenij Artiuchin har skrivit ett kontrakt och kommer att bära nummer 44.

Det är den tiden på året när små sajter lämnar stora uppgifter om Peter Forsberg.

Webbsporten.se’s sensationella nyhet om ”Foppas” sensationella comeback i Oskarshamn var så nära att finna av årsdagen av Sjajbu-Sjajbus avslöjande om hans övergång till Ak Bars Kazan att jag faktiskt är lite ledsen att den inte gjorde det. Dels hade det här inlägget gjort sig bättre. Dels hade jag nästa år kunnat dundra på med avslöjandet om att ”Foppa” är klar för Bureå IF, och efter dementin glida in till chefen, peka mot almanackan och obrytt konstatera; ”ah, du vet, i dag är det där okej”.

Nä.

Med sina otaliga försök till comeback, sin fot och sitt Heart of Hockey har ”Foppa” tyvärr blivit en oskyddad måltavla för rykten. Det spelar ingen roll vad som skrivs eller vem som skriver det, för det finns ingenting som känns för ologiskt. Om logik spelat in hade det redan stått retired under hans EP-profil. 

Idrottsbevakningen är numera så bred att det minsta ryktet kan bli den största nyheten. Sajterna har oändligt med plats att nyttja. Det är bara att ösa i sjön, den blir aldrig överfull.

Vi tar ett exempel från Ryssland på det.

Jevgenij Artiuchin, 195 centimeter och 116 kilo ryskt stål, har fortfarande inte spelat en match i höst. Han är klubblös, men har den senaste veckan förhandlat med SKA Sankt Petersburg.

Vill ni veta vad som hänt och sagts behöver ni inte söka upp Aleksandr Medvedev och pumpa honom på detaljer. Det räcker att läsa rysk media, det är kanske till och med bättre.

—

Måndag 25 oktober:
13.00: Hockeypravda.ru publicerar uppgifter om att Jevgenij Artuchins övergång till SKA Sankt Petersburg kommer att bli klar under tisdagen.
19.36: Agenten Stjumi Babajev bekräftar i Sovjetskij Sport: ”Jag tror att vi skriver på kontraktet på tisdag, och på fredag kan Jevgenij göra debut mot Metallurg Magnitogorsk”.

Tisdag 26 oktober:
04.50: Babajev gör ytterligare ett uttalande. Den här gången i Sport-Express: ”I Sankt Petersburg kommer han att få en meningsfull roll. Jevgenij återvänder inte till Ryssland för att spela i en fjärdekedja”.  Babajev meddelar även att funnits intressenter från NHL.
17.42: Artiuchin säger, i en intervju med RIA Novotsi, att han är överens med Sankt Petersburg.
21.43: SKA:s general manager, Andrej Totjiskij, förnekar att Artiuchin är klar enligt Sovjetskij Sport. Däremot bekräftar han att CSKA Moskva lämnat över Artiuchins rättigheter till SKA. 

Onsdag 27 oktober:
02.55: Totisjkij till Sport-Express: ”Under två dagar kommer Artiuchin att genomgå medicinska tester, därefter skriver han på”.

Torsdag 28 oktober:
05.55: Artiuchin förklarar varför det blev Sankt Petersburg i en intervju med sportsdaily.ru.

Fredag 29 oktober
–

Lördag 30 oktober
10.17: Sportbox.ru rapporterar att Sankt Petersburg upptäckt att Artiuchin har hjärtproblem under de mediciska testerna. Inget kontrakt skrivs på i väntat på vidare tester.

Söndag 31 oktober
21:55: Stjumi Babajev ger sin version till hockeypravda.ru, där han bland annat säger att Artiuchin redan varit på is med Sankt Petersburg och att uppgifterna om hjärtproblemen är felaktiga.

—

Nio artiklar från vilka vi fått veta att Sankt Petersburg bytt till sig Artiuchins rättigheter från CSKA, att han nobbat en rad halvtaskiga bud från NHL, kommit överens om ett kontrakt och misslyckats med en läkarundersökning.

Det centrala i alla dessa artiklar är att han ska börja spela för SKA Sankt Petersburg. Det är nyheten och det har han inte gjort. Således har vi alltså nio nyheter om en nyhet, som ännu inte är en nyhet.  

Nödvändigt?

Absolut inte. Flödet skulle kunna nypas åt vid att SKA Sankt Petersburg skickade ut ett pressmeddelande när, och om förstås, Artiuchin skrivit på för klubben och KHL godkänt övergången, och vi skulle vara lika kloka för de.

Men vi skulle missa en vital del. Ishockey är inte i första hand en sport längre. Det handlar om att underhålla konsumenterna. Och för de allra flesta räcker det inte med 60 minuters kamp om att få in pucken i ett mål, en pappkartong popcorn och, om man har tur att hitta av en match med Vitiaz Tjechov, lite blodsmak.

De allra flesta vill ha mer. De vill ha något att diskutera före, mellan och efter matcherna. De allra flesta vill ha skvallret. Då innebär det både sanningar, som att Jevgenij Atiuchin misslyckats med ett medicinskt test, och osanningar, som att Peter Forsberg skulle vara klar för Ak Bars Kazan.

Vi får leva med det senare också, och på något sätt tror jag att vi behöver det som en slags motpol. Utan osanningar finns det ingen vits med att dra fram sanningar.

Redo för ett nytt svenskrelaterat KHL-klipp i en svensk KHL-blogg?

Egentligen bryr jag mig inte om svaret. I stället presenterar jag det, utan omsvep, på samma sätt som det kom till. Inga konstigheter, pang bara:

Björn Melin slagskottar bort poängtorkan med två matcher tillgodo.

Sällan har ett mål suttit mer klockrent – både tidsmässigt och kryssmässigt.

Ska det vara, så ska det vara mot Novokuznetsk.

Daniel Tjärnqvist har inte skämt bort Lokomotiv Jaroslavl med poängmakande. Å andra sidan kompenserar han det genom att växa ut till lagets, kanske, bäste spelare varje gång det vankas slutspel. Dessutom har de två hårdskjutande backar, Pavol Demitra, Josef Vasicek och Jori Lehterä till det där med att producera.

Men mot Metallurg Novokuznetsk, av alla jävla lag, gör han poäng.

Medan Demitra, Aleksandr Koroljuk och gänget gärna tar en extra sväng i sarghörnen verkar Tjärnqvist vilja få det överstökat mot laget, som dras med ryktet om att vara KHL:s tråkigaste.

I fjol hade han inte lämnat något avtryck i poängkolumnen på 21 matcher före hemmamötet mot Novokuznetsk. Då kom passningspoängen som spräckte nollan. Det tog ytterligare tio matcher innan han gjorde sitt första mål. En klassisk poke i returmötet.

Och så i dag då. Först en assist till Lehteräs 1-0-mål. Sedan placerade han in 3-1 innan Vadim Tarasov i Metallurgs kasse hunnit förstå vad som hänt.

Övrigt att notera från en ljummen KHL-dag.

Inte. Ett. Någe.

Det viktigaste från svenskkvällen kan ni läsa om på ett annat ställe här på sajten.
Björn Melins fortsatta poängtorka, Mattias Weinhandls fortsatta poängfrossa och Salavat, som höll krismöte medan Erik Ersberg försökte ta sig ned från läktarna är vad det handlar om.
Det intressantaste gällande allt det där är ju såklart: var det Patrick Thoresen, i rollen som assisterande, assisterande kapten, som låste in laget för det allvarliga snacket? 

Några rader från Riga för att komplettera.
Vitiaz på hemmaplan inför 8950 åskådare, inga Moskva-siffror där, stod på agendan för Dinamo. Men som vanligt gick de på plats miste om att rösta fram kvällens främste hemmaspelare i LTV7. Soffliggarna fick däremot gå till val.
Fjärde flest röster: Mikael Tellqvist.
Grejen med det är att hans istid sträckte sig till att på sin höjd skrapa upp snö i målgården. Resten av matchen följde han från bänken.
Om det beror på hur bra Tellqvist varit när han spelat eller Dinamos insats, Vitiaz tog sin andra seger efter ordinarie tid genom att nolla letterna, låter jag vara osagt.

Chris Simon drog på sig en tia i samma match, och klättrade i och med det upp på första plats i den totala utvisningsligan. Som han tillsammans med sina kanadensiska lagkamrater, Brandon Sugden, Josh Gratton och Darcy Verot, förvandlat till en uppgörelse inom Tjechovs gränser.
Vad han gjorde?
Gnällde domaren på domaren om att Rigas Brott Trocker slagit Denis Sergejev rakt över ansiktet med klubban. Samtidigt som Simon fyrade av sina ramsor skrapade Sandis Ozolins, med hjälp av sina skriller, bort Sergejevs blod från isen.
Resultatet av det hela blev ett power play för Riga.
Inga konspirationsteorier här, men det känns ändå som att Vitiaz får rätt många såna domslut mot sig bara för att de är Vitiaz.