Monday Bar grundades redan 1992 som en veckoklubb med fokus på house och techno. Idag är konceptet bredare och inkluderar de flesta former av elektronisk klubbmusik – från techno till trance och hårdare stilar. Sedan 2002 har Monday Bar gjort sig kända för sina klubbkryssningar som har blivit omtalade långt utanför Sveriges gränser.

Den 28 augusti är det dags för den 46:e kryssningen då Monday Bar Summer Cruise 2015 kastar loss från Värtahamnen i Stockholm med destination Tallinn. Jag tog ett snack med medgrundaren Staffan Ridelberg för att ställa några frågor om denna kryssning i synnerhet, och konceptet i allmänhet.

Vad kan klubbfolket förvänta sig av kryssning nummer 46 i ordningen?
Proppfull 2-dagars minifestival på kryssningsbåt till Tallinn med 40 dj’s varav hälften influgna. Trance, techno, house, psy, prog, hardstyle och hardcore med den legendariska Monday Bar family-känslan. Är vädret fint – vilket det ser ut att bli, kör vi dessutom tolv timmars fest på soldäck på lördag. Det brukar bli fantastiskt!

Några dj’s du personligen ser fram emot lite extra?
Personligen är jag väldigt svag för Simon Patterson som blandar hejvilt i gränslandet mellan trance, psy, prog och techno. Svenske house-dj’n Mikael Weermets från Göteborg ska bli kul att höra också. Men vi har också många nya namn som aldrig spelat hos oss förut.

Vad tror du det är som gör era kryssningar så populära?
Det är nog för att det är ett unikt koncept, även internationellt. Och i ett land där den rätt trista normen är att alla helst ska gå och lägga sig vid midnatt så är det rätt befriande med ett festkoncept där både dansgolv och barer är öppna till 08 på morgonen. Plus att vi har en fantastisk samhörighetskänsla. Kolla bara under hashtaggen #mondaybarfamily.

Har du några allmäna tankar om klubbklimatet i Stockholm just nu?
Det har aldrig hänt så mycket på klubbfronten som nu, med stora bokningar och fester i princip varje helg. Men det betyder också en viss överetablering vilket betyder att publiken inte räcker åt alla. Tyvärr har vi sett att detta i vissa fall lett till allt för stora risktagningar med i vissa fall inställda event och konkurser till följd. Det gör både arrangörer och publik ängsligare vilket knappast är bra för scenen.