Hallå! Det kommer att ske lite tekniskt arbete på Allt om Stockholms bloggplattform och detta kan ta upp till en vecka. Så det kommer vara lite lugnt här ett tag men jag är tillbaka igen i början av nästa vecka!

Dirigenten och kompositören Hans Ek har i samarbete med Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm spelat in 17 klassiska tolkningar av klubbmusik från olika epoker och samlat dessa på albumet Dance Music Symphony. I låtlistan hittar vi allt från Swedish House Mafia, Deadmau5, Martin Garrix och Avicii till Ten Walls, The Knife, Underworld och Nina Kraviz.

– Tanken var att från en palett av de främsta låtarna välja musik som passade för en symfonisk mix och remix. I vissa som till exempel Unfinished Sympathy finns redan ett orkestertänk i originalet eller Daft Punks Aerodynamic, som låter mycket Vivaldi eller Prokofjev, säger Hans Ek.

Verket kommer att framföras live för första gången på festivalen Bråvalla i Norrköping den 2 juli. Nu hoppas vi bara att även vi i Stockholm kommer att få möjlighet att ta del av denna upplevelse.

Albumet finns ute nu på bland annat Spotify. Lyssna här!

Här är hela låtlistan:
Hans Ek – Introduction
Swedish House Mafia – Greyhound
Ten Walls – Walking with Elephants
Massive Attack – Unfinished Sympathy
The Knife – Silent Shout
Faithless – Insomnia
The Chemical Brothers – Galvanize
Ellen Allien & Apparat – Retina
Skrillex – First of the Year (Equinox)
Nina Kraviz – Walking in the Night
Aphex Twin – #3
Deadmau5 – Strobe
Martin Garrix – Animals
Calvin Harris, Alesso, Hurts – Under Control
Avicii – Levels
Underworld – Born Slippy (Nuxx)
Energy 52 – Cafe Del Mar
Daft Punk – Aerodynamic

Obs! Följ mig på Instagram och Twitter för information om nya klubbar och fester samt helgtips, ny musik och annat skoj. Don’t miss out!

Tidigare idag skrev jag om klubben Sommargårdens festhelg 44/44 där 100% av alla som spelar är kvinnliga dj’s. Initiativet till denna satsning gjordes av klubbcheferna John Astvik och Lova Magnusson efter att de uppmärksammat att 36 av 44 dj’s under F12 Terrassens premiärkväll var män.

Jag tog kontakt med gänget bakom F12 för att höra deras syn på saken. 

– Vi tycker att det är en bra och kul idé att som Sommargården köra ett showcase med 44 av Stockholms bästa kvinnliga dj’s. Könsfördelningen blev rätt skev på vår egen inflyttningsfest. Under kvällen var det sommarens klubbar som stod för musiken, och när dagen närmade sig var det tyvärr så att många inte kunde ställa upp. Rent slumpmässigt föll det sig så att ett tiotal av dessa var tjejer, berättar Freddie Jidlow som är en av arrangörerna bakom F12 Terrassen.

Han fortsätter berätta.

–  Det är lätt att hamna i försvarsställning när vi och de som vi har bokat vet att det rent slumpmässigt var väldigt många tjejer som inte kunde då. Det är lätt att instinktivt skylla på den saken. Men sedan så insåg vi att det faktiskt ligger någonting i kritiken. Det är för dåligt helt enkelt. Vanligtvis är vi bättre, men inte tillräckligt bra, och vi ska tänka extra noga på detta från och med nu. Under öppningshelgen hade vi 14 killar och 13 tjejer. Denna vecka på F12 är det 22 tjejer och 33 killar. På onsdagar kör vi 100 procent gay. Generellt sett har vi 36 % tjejer och 64 % killar bland arrangörerna. Det är inte fullt så snett som det blev under öppningstorsdagen, men kan fortfarande blir bättre. Vi jobbar på det! Och uppmuntrar som sagt Sommargårdens initiativ, säger Freddie Jidlow.

Obs! Följ mig på Instagram och Twitter för information om nya klubbar och fester samt helgtips, ny musik och annat skoj. Don’t miss out!

Den 13 maj klockan 17.00 slår Trädgården upp sina portar för säsongen. Samtidigt inför klubben nya sätt att arbeta med bemötande. Från och med denna säsong halverar man antalet ordningsvakter och inför istället vandelsprövade servicevärdar, genom ett prövningstillstånd från Socialförvaltningen. Detta för att testa nya sätt att arbeta med gästbemötande.

– Trädgården har under de senaste åren arbetat med att få till en fungerande servicestruktur som känns öppen och inkluderade i ett Stockholm 2016. För att göra detta behövs en mångsidighet och en valmöjlighet att utse och tillsätta service och trygghetspersonligheter. Under 2016 och 2017 ska Trädgården få pröva att arbeta med en tillförordnad servicevärd som inte behöver ha en ordningsvaktsutbildning eller uniform, säger Jakob Grandin, en av grundarna till Trädgården.

Dessutom har Trädgården utsett en grupp ambassadörer ur personalstyrkan med olika roller, bakgrund och arbetsområden. De kommer återkommande att ha interna workshops där de diskuterar just beteenden, och även syna Trädgårdens egna brister och komma fram till hur man kan bli bättre.

– Det är viktigt för oss att syna våra egna svagheter, ta ansvar och aktivt jobba för en ännu bättre plats och sammanhållning. Att just bli mer inkluderande. Vi och många klubbar därtill har en väldigt homogen besökarskara, något som känns viktigt att jobba med i sommar och längre fram, säger Jakob Grandin.

Trädgården har dessutom ett antal beteendetips till dig som besöker klubben:
– Håll dig långt borta från rasism, sexism och allmänna odrägligheter.
– Intressera dig för vad som händer på platsen. Fråga om musiken du hör, konsten du ser eller människorna du möter innan du dömer dem.
– Gör dagen eller kvällen till något speciellt. Våga bjuda in ett annat sällskap till er kväll.
– Våga gå ut själv och framförallt våga va dig själv.
– Tänk på att Trädgården är en plats för möten. Möt folk på det viset du själv vill bli bemött.
– Prata med vår personal, de vet oftast en väldig massa saker.
– Ta hand om varandra.

Kika även in på Trädgårdens hemsida för att se de klubbar, konserter och dj’s som är bokade hittills!

Obs! Följ mig på Instagram och Twitter för information om nya klubbar och fester samt helgtips, ny musik och annat skoj. Don’t miss out!

I torsdags beslutade en enig riksdag att det omdiskuterade danstillståndet ska skrotas. Men nu, när firandet och hurra-ropen lagt sig, dyker det upp en hel del frågor. När ändras egentligen lagen? Hur ser förändringen ut rent konkret, och hur kommer den att påverka krögare, klubbarrangörer och danssugna medborgare?

Rasmus Ling är riksdagsledamot för miljöpartiet, och en av de personer som under flera år kämpat för att få bort danstillståndet. Jag tog ett snack med Rasmus med en förhoppning om att reda ut frågan.

Vad händer nu när riksdagen röstat för att ta bort danstillståndet?
– Rent formellt så är beslutet ett tillkännagivande, det vill säga en uppmaning från riksdagen till regeringen att lägga fram ett förslag om att ta bort tillståndet. Det är nu upp till regeringen och berörda departement att göra en bedömning av detta. Beroende på hur stor förändring det är tar det olika lång tid. De ska sedan remittera förslaget, så att till exempel myndigheter och organisationer får ge synpunkter och komma med eventuella invändningar innan lagen träder i kraft.

Så det finns ingen deadline eller slutdatum för detta arbete?
– Det stämmer. Men det finns verktyg för riksdagens ledamöter att följa arbetet, ställa frågor och se till att regeringen verkligen genomför beslutet.

När nu danstillståndet ska bort – kan det då istället dyka upp andra hinder?
– Regering och departement kan i sina bedömningar komma fram till att det finns risker med detta tillkännagivande och att andra åtgärder behövs. De kan då formulera en proposition till riksdagen med de lagförändringar de vill genomföra.

Så här långt har vi varit väldigt formella. Vad tror du själv kommer att hända.
– Jag tror att regeringen kommer följa uppmaningen från riksdagen och se till att tillståndet tas bort. Jag tror inte heller att detta kommer att dröja orimligt länge. Vidare tror jag att detta innebär en förbättring för både krögare som vill anordna danstillställningar samt de gäster som vill ut på lokal för att dansa!

Sammanfattningsvis kan man väl säga att mycket är oklart just nu. Värt att påpeka är att ingenting är förändrat i skrivande stund, och att vi helt enkelt får avvakta kommande utredningar, remisser och den slutgiltiga lagförändringen. Dock tycker jag vi har all rätt att vara glada och fira denna milstolpe i svensk nöjeshistoria – om än lite i förväg.

Obs! Följ mig på Instagram och Twitter för information om nya klubbar och fester samt helgtips, ny musik och annat skoj. Don’t miss out!

Med klubbprofiler som Docklandsgrundaren Anders ”Åke” Varveus och Damien Eie i spetsen slår nu föreningen Fritt Forum upp portarna till det nya kulturhuset Galleri Koloni som huserar i Marievik – bokstavligen ett stenkast från Hornstull och Liljeholmen.

I det nya huset kommer det sjuda av aktivitet. Från utbildningar i skivspelande och musikproduktion med kända namn som Nima Khak och Jessie Granqvist till konstutställningar, gallerier, kaféverksamhet och kulturloppisar. Det kommer också finnas plats för många musikaliska upplevelser i olika former.

– Dessutom är det ett socialt projekt där vi kommer att ha workshops och aktiviteter speciellt riktade till barn och ungdomar som kommit till Sverige från krigsdrabbade områden, säger Damien Eie.

Kulturhuset huserar i en rivningsfastighet där kontraktet löper till och med september.

– Vi är tacksamma för att fastighetsägaren JM vill slå ett slag för kulturen och låta oss sjösätta den här storsatsningen. Då det handlar om en begränsad period kallar vi det för ett popup-kulturhus, men vi kommer att hinna med väldigt mycket, berättar Anders Varveus.

Lokalerna har en rå, industriell känsla med rum i olika storlekar – allt från mindre intima rum till hörsalar, dansgolvsytor och ett stort galleri. Fastigheten ligger precis vid vattnet och man förfogar dessutom över en stor utomhusyta med sjöutsikt.

Verksamheten på Galleri Koloni har precis dragit igång, så se till att gilla deras facebook-sida för löpande information om alla aktiviteter, utställningar och annat roligt.

Kolla in bilderna nedan!

Obs! Följ mig på Instagram och Twitter för information om nya klubbar och fester samt helgtips, ny musik och annat skoj. Don’t miss out!

Nu på fredag, den 26 februari, släpps den nya boken ”DJ-liv – Historien om hur diskjockeyn erövrade Stockholm” som ges ut på Gidlunds Förlag. Bakom boken står Anna Gavanas och Anna Öström som båda har en gedigen erfarenhet av klubbscenen. Fredagen innehåller även en releasefest på Kägelbanan med både panelsamtal och klubbkväll.

Jag tog ett snack med Anna och Anna om boken, deras egen bakgrund, klubbhistoriens höjdpunkter samt deras tankar om framtiden för huvudstadens klubbscen.

Berätta lite om boken, och vad den handlar om.
Det är en bok full av olika berättelser om dj-kulturen som har vuxit fram i Stockholm sedan i slutet av 60-talet. Vi har pratat med dj’s, dansare, arrangörer och skivbutiksägare som från sina perspektiv berättar vad de tycker har haft betydelse för såväl dem själva som för Stockholms klubbkultur. Det är röster från 1970-talets discovåg, 1980-talets Synt/New Wave-era, 1990-talets raveolution och 2000-talets techno- och housekultur.

Boken speglar hur det är att vara dj och på andra sätt engagerad i klubbscenen. Varje årtionde förtjänar egentligen sin egen bok, men vi tycker att det har varit otroligt spännande att mejsla fram dj-kulturens historia med ett bredare grepp – vi har dessutom lärt oss om spännande mönster och samband i utvecklingar kring musik, teknik och olika typer av klubbar. Det är viktigt med en historia för att förstå var vi befinner oss idag. Minnet inom klubbscenen är kort och vi har kommit till en punkt nu när det är lätt att förlora viktiga historier som enbart existerat muntligt och inte skrivits ner. Där vi står idag har inte bara skett av sig självt, och vi ser heller ingen automatisk utveckling mot några slags ”framsteg”.

Hur kom ni på idén att skriva DJ-liv?
Haha, vi målade in oss i ett hörn… Vi blev intervjuade av journalisten Linnea Carlén för en artikel i Popmani vintern 2014. Under intervjun pratade vi bland annat om ett upprop i Aftonbladet några veckor innan där 157 kvinnliga musiker skrev om vikten av att inte glömma dem i historieskrivningen. Vi antydde väl att vi borde ta saken i egna händer och skriva en bok om vårt fält (dj-kultur) där vi inte utesluter kvinnorna. Någon vecka senare publicerades artikeln så det var ju bara att sätta igång att skriva boken, haha.

Hur ser er egen bakgrund inom klubbscenen ut?
I slutet av 80-talet dansade vi på olika acid house klubbar i framförallt Amsterdam och London, men senare även på klubbar i Stockholm och Göteborg. Innan hade vi gått igenom alla möjliga musikstilar, men elektronisk dansmusik fångade oss tidigt. Så småningom skaffade vi dj-utrustning och i slutet av 90-talet blev vi resident på Stockholms förmodligen minsta och mest nichade klubb, läderflatklubben Lash, som låg i SLM´s (Stockholm Leather Men) lokaler på Wollmar Yxkullsgatan.

Genom åren har vi varit involverade i klubbkultur på olika sätt – tillsammans och var för sig. Anna Öström startade och drev t ex. Svaj kafé tillsammans med Ola Jönsson och Andreas Hellström på Bjurholmsgatan 2002-2006. Det var ett ställe dagtid för klubbscenen där man kunde lyssna på en dj till kaffet. Gemensamt startade vi och drev nätverket Sister Sthlm (2003-2008) och under några år spelade vi också mycket klubbar och festivaler med technokvartetten Ana International Penetrator tillsammans med Anna Adeniji och Sol Andersson. Vi har också drivit gjort enstaka events och drivit klubbar: Vajb, Svaj klubb, Svaj BAR, Birdhouse och Kvinnosaksklubben.

Idag är vi båda fortfarade aktiva som dj, men vi spelar inte lika ofta som tidigare. Det är mest Anna Gavanas som dj:ar eller kör live-set. Hon producerar egen musik och driver skivbolaget Meerkat Recordings som hon har tillsammans med Peter Eriksson/ Aimnbreak.

Förutom att dj:a tillsammans gillar vi båda att skriva så innan den här boken har vi skrivit artiklar om dj-kultur i olika sammanhang. Anna Gavanas är också medredaktör och författare till böckerna DJ Culture in the Mix (2013) och Rundgång (2011).

Ni har gjort mängder av intervjuer under arbetet med boken. Någon särskild person som var extra rolig eller intressant att prata med?
Jättesvårt, alla intervjuer har varit otroligt intressanta att göra. De som vi har pratat med har olika erfarenheter och olika perspektiv: allt mellan Sydney Onayemi som drev och spelade på sina legendariska diskotek (Big Brother, 1984 och Confetti) under 70- och 80-talen – till Asynja Gray som drivit och spelat på queerpunk-klubben Slick, som hon startade 2002 tillsammans med Daniel Bergkqvist (och som för övrigt sam-arrangerar releasefesten den 26:e). Vi har träffat hjältar och filurer som Disconesco, Jean-Louis Huhtha, Kornel Kovacs, DJ Pamela och Mika Snickars. De har olika tankar om varför de håller på med det som de gör. Det är därför svårt att säga en person, men mest spännande för oss har nog varit att få ta del av berättelser innan vi själva var med – alltså det som hände från slutet av 60-talet fram till slutet av 80-talet. Där har vi lärt oss massor!

Finns det någon speciell del av historien, eller någon anekdot, som ni tycker förtjänar att lyftas fram?
Ja, haha, boken myllrar av skumma och kluriga berättelser. Som till exempel när Danijel Alpha spelade på en ravefest i början av 90-talet och han plötsligt ser en kamouflageklädd snubbe med huva som glider fram ur skuggorna och rusar fram till aggregatet. Musiken tystnar, snubben springer snabbt därifrån. Han hade klippt av sladden till aggregatet med en tång. Värsta kommando-attacken var det!

Eller när Per QX spelade på sin klubb Gutterslutt i London då en full transvestit med jättelika vingar kravlar upp på scenen bredvid dj-båset och slår ut en öl med vingarna över mixern. Lokalen blev helt mörk och musiken tystnar.  Per QX visste inte vad han skulle göra men han hade en megafon som han räcker över till henne. För att lätta upp stämningen börjar hon sjunga i den samtidigt som chefen kommer in och undrar vad det är som händer. På något sätt lyckades de skaka ölen ur mixern och efter ett tag kom allt igång igen.

Det som också kan vara värt att lyfta är att oavsett var man kommer ifrån så har vi som varit engagerade i dj-kulturens framväxt en gemensam historia trots våra olika erfarenheter. Det finns många stridigheter som har utkämpats genom dj-historien: på 70-talet uppfattades till exempel discon som ett hot av myndigheter och media. Under 90-talet var det rave som istället blev ett hot. Detta skapade en stark gemenskap inom scenen, men kanske inte för alla. Exempelvis berättar Ashman och Micke Goulos i boken om hur reggae-scenen idag motarbetas av polisen, utan att det skrivs upprörda inlägg om det i media. Och då är frågan: vem avgör vem som är viktig för dj-kulturen och vem som räknas? Det är också intressant att lyfta vilken betydelse till exempel fritidsgårdarna i Stockholms förorter har haft för dagens dj-scen! Och vilken betydelse närradion och skivaffärerna har och har haft. Vi spårar dessutom queerscenens inflytande på dj-kulturen i Stockholm.

Boken speglar att det är många som på olika sätt har kämpat för att skapa det vi ser idag – inte bara de ”stora namn” vi brukar läsa om i dj-sammanhang.

Vad har ni för tankar gällande framtiden för klubbkulturen i Stockholm? Finns det någon lärdom att dra av historien?
Det är många som vi har pratat med som med en tår i ögat minns diskoteken under 70-talet eller klubbarna i början av 90-talet där besökarna bestod av en härlig mix av generationer, stilar, sexualiteter och bakgrunder och som dansade nätterna igenom tillsammans. Dj:n kan skapa minnesvärda upplevelser på dansgolvet, men det krävs också att arrangörerna anstränger sig så att alla känner sig välkomna om man vill åstadkomma en klubb som folk minns. Dj Momenth H beskriver till exempel en kväll på Kafé 44 under 90-talet såhär:

”Lokalen fullkomligt skakade av musiken och publiken var en skön blandning av nakna hippies, Hells Angels-knuttar, ravers, punkare, queers, läderbögar, transor, skins och mer vanliga klubb-kids.”  

Eller som Elin Alvemark säger:

”Väldigt få dj’s har förmågan att förlänga sitt musikintresse till en rörelse. Väldigt få klubbarrangörer klarar av att spegla sin tid. De som lyckas tar allt framåt och sätter en ny agenda.”

På fredag är det dags för releasefest! Vad kan besökarna förvänta sig?
En historisk fest i flera bemärkelser! Vi börjar redan klockan 16 och håller på till 02 på Kägelbanan.  Det blir massor av musik, många dj’s vi skriver om i boken spelar – och vi har en utställningar med bilder och flyers från historiska klubbar och raves. Vi har en paneldiskussion 17-18 då dj’s och arrangörer från olika generationer och genrer diskuterar dj-historien utifrån boken och sina egna erfarenheter. Där medverkar Nathan Hamelberg, Ingmari Pagenkemper, Monica Bergmark, Hasse Huss, Danijel Alpha, Jin Mustafa och Johnny Boy Johansson med moderator Pia Laskar. Efter klockan 21 blir det en gemensam klubbkväll med queerpunkklubben Slick som brukar ha helt galna fester.

Vi har också en tanke bakom musiken och de dj’s som vi har valt: det blir en historisk resa som guidas av dj’s som spelar soul, dub, elektronisk musik från olika delar av världen, svensk disco, reggae, house, garage, techno, electro och så vidare… alltså allt möjligt av legendariska dj’s som Hasse Huss, Svenska Disco Kyrkan (Mika Snickars & Daniel Savio), Ashman, Gena, Danijel Alpha, DJ Pamela och Funky Tuna.

Vi firar ju en kollektiv historieskrivning och en sådan fest är en kollektiv mission för och av fotfolket, hjältarna och stjärnorna i Stockholms dj-kultur. Alla är välkomna!!!

Läs mer om boken på djhistorien.com.

Jag begärde nyligen ut handlingar från Nacka Kommun gällande förra sommarens tilltänkta Dans Dakar- och Docklandsarrangemang på Kvarnholmen (som senare tyvärr ställdes in). Bland dessa handlingar fanns detta mejl från en upprörd Kvarholmenbo som absolut inte uppskattar Docklands. Mejlet är riktat till kommunstyrelsens ordförande Mats Gerdau samt Nicklas Backfjärd, vd på Kvarnholmen Utveckling AB.

Tragikomisk läsning, och precis den sortens förlegade åsikter, tankar och moralpanik som vi inom klubbscenen ständigt kämpar mot.

Just nu är det galatider, och inom den närmsta månaden går P3 Guld, Manifestgalan och Grammisgalan av stapeln. Jag tänkte vi skulle kika lite på hur det ser ut för klubbmusikens galarepresentation i allmänhet, och den Stockholmsbaserade dansmusiken i synnerhet.

Samtliga tre galor har egna kategorier för dansmusiken. P3 Guld och Manifestgalan kallar kategorin för ”Dans” medan Grammisgalan väljer bemämningen ”Elektro/Dans”. Utöver detta återfinns även klubbmusiken i andra kategorier.

Låt oss kika på en gala i taget.

P3 Guld
I kategorin ”Dans” är det hundra procent Stockholmsfokus med Axwell & Ingrosso, Galantis, Korridor, The Persuader och Robyn & La Bagatelle Magique. I övriga kategorier hittar vi Avicii som är nominerad för årets artist och Axwell & Ingrosso samt Galantis som är nominerade för årets grupp. Bland nomineringarna för årets låt finns ”Sun is shining” av Axwell & Ingrosso samt ”Waiting for love” av Avicii.

Manifestgalan
Dans-kategorin har representation från huvudstaden i form av Mr Tophat & Art Alfie. Övriga nominerade är Joel Alter, Ishi Vu och Inom. Manifestgalan har inte så många genreövergripande kategorier men det kan vara kul att nämna priset för ”Årets klubb” där Soul Train på Café Opera är nominerade tillsammans med Club Prime i Vimmerby, nattklubben på Munkkällaren i Visby och Verket Nattklubb/Nöjesfabriken i Karlstad.

Grammisgalan
Precis som på P3 Guld är det här total Stockholmsrepresentation i kategorin ”Elektro/Dans”. Nominerade är Avicii, Axwell & Ingrosso, Galantis, HNNY och Nina K. Avicii och Axwell & Ingrosso är dessutom nominerade i kategorin ”Årets låt” där vi även finner Icona Pop och Otto Knows.

Man kan alltså lugnt konstatera att huvudstaden dominerar nomineringslistorna och presterar starkt både gällande gräsrotsscenen och den mer kommersiellt gångbara musiken.

Igår var jag med en sväng i det utmärkta P3-programmet PP3 och pratade om den svenska dansmusiken under 2015. Lyssna här!