Discolegendaren Sydney Onayemi gick bort i söndags, 78 år gammal. Sydney föddes i Nigeria 1937, kom till Stockholm 1959 och startade 1972 klubben Big Brother som var ett av stadens första diskotek.

Sydney, som var en färgstark och karismatisk person, tog själv plats i dj-båset under namnet ”the hardworking dj” och fick besökarna att dansa loss till den senaste disco-musiken. Han blev samtidigt en viktig byggsten när huvudstadens klubbkultur sakta tog form och var även känd för sin frispråkighet och sitt engagemang i den nya musikscen som höll på att skapas (se t.ex. youtube-klippet nedan).

– Han har motarbetats så in åt helvete av myndigheter. När de byggde Sturegallerian på 80-talet blev han av med kontraktet på sin klubb, vilket gjorde honom oerhört ledsen. Han har inte fått tillräcklig med erkännande. Visst, det låter fånigt men han borde ha fått mycket mer kredd, berättade dj-kollegan Joakim Langer för Allt om Stockholm i en intervju från 2010.

Vi har Sydney att tacka för mycket. Han tog kampen mot moralpaniken och byggde grunden till den klubbscen vi idag kan ta för givet.

Vila i frid Sydney.

Obs! Följ mig på Instagram och Twitter för information om nya klubbar och fester samt helgtips, ny musik och annat.

Den 14 maj arrangeras finalen i Eurovision Song Contest i Globen, med semifinaler som går av stapeln den 10 och 12 maj. Men i huvudstaden kommer evenemanget att göra avtryck under en längre period än så. Festligheterna tar nämligen fart idag, den 2 maj, och pågår fram till den 14 maj.

Under denna period kommer staden även få ett antal nya dansgolv – varav ett med öppet till 05 varje kväll.

I Kungsträdgården, som under tävlingarna förvandlas till Eurovision Village, kommer till exempel den stora fontänen/dammen få ett tak och förvandlas till ett jättelikt dansgolv med namn Dammen med öppet till midnatt. Här kommer publiken kunna ta del av allt från Café Operas populära after work-klubb Soul Train till Södra Teaterns succékoncept med vild och sexig bingo där Martin ”Miss Inga” Johansson håller i taktpinnen.

Ett stenkast bort, på Skeppsbron, har en helt ny byggnad tagit form. Här inryms Euro Fan Café och EuroClub som har öppet från 2-14 maj.

Euro Fan Café kommer att bestå av tre rum i två våningar med olika koncept och fyra barer. Det blir ett stort loungerum i två våningar med en scen och två barer, ett mindre rum med en bar och scen samt en uteservering med en bar.

På kvällstid, vid klockan 20.00, stänger Euro Fan Café och nattklubben EuroClub öppnar. I EuroClub-delen kommer det att finnas ytterligare tre barer samt en stor scen där de deltagande artisterna får möjlighet att uppträda. Euroclub har öppet till 01 mellan den 2-5 maj och till 05 mellan den 6-14 maj. Värt att notera är att EuroClub endast är tillgänglig för ackrediterade.

Här kan du läsa mer, se program med mera.

Obs! Följ mig på Instagram och Twitter för information om nya klubbar och fester samt helgtips, ny musik och annat skoj. Don’t miss out!

Nu på fredag, den 26 februari, släpps den nya boken ”DJ-liv – Historien om hur diskjockeyn erövrade Stockholm” som ges ut på Gidlunds Förlag. Bakom boken står Anna Gavanas och Anna Öström som båda har en gedigen erfarenhet av klubbscenen. Fredagen innehåller även en releasefest på Kägelbanan med både panelsamtal och klubbkväll.

Jag tog ett snack med Anna och Anna om boken, deras egen bakgrund, klubbhistoriens höjdpunkter samt deras tankar om framtiden för huvudstadens klubbscen.

Berätta lite om boken, och vad den handlar om.
Det är en bok full av olika berättelser om dj-kulturen som har vuxit fram i Stockholm sedan i slutet av 60-talet. Vi har pratat med dj’s, dansare, arrangörer och skivbutiksägare som från sina perspektiv berättar vad de tycker har haft betydelse för såväl dem själva som för Stockholms klubbkultur. Det är röster från 1970-talets discovåg, 1980-talets Synt/New Wave-era, 1990-talets raveolution och 2000-talets techno- och housekultur.

Boken speglar hur det är att vara dj och på andra sätt engagerad i klubbscenen. Varje årtionde förtjänar egentligen sin egen bok, men vi tycker att det har varit otroligt spännande att mejsla fram dj-kulturens historia med ett bredare grepp – vi har dessutom lärt oss om spännande mönster och samband i utvecklingar kring musik, teknik och olika typer av klubbar. Det är viktigt med en historia för att förstå var vi befinner oss idag. Minnet inom klubbscenen är kort och vi har kommit till en punkt nu när det är lätt att förlora viktiga historier som enbart existerat muntligt och inte skrivits ner. Där vi står idag har inte bara skett av sig självt, och vi ser heller ingen automatisk utveckling mot några slags ”framsteg”.

Hur kom ni på idén att skriva DJ-liv?
Haha, vi målade in oss i ett hörn… Vi blev intervjuade av journalisten Linnea Carlén för en artikel i Popmani vintern 2014. Under intervjun pratade vi bland annat om ett upprop i Aftonbladet några veckor innan där 157 kvinnliga musiker skrev om vikten av att inte glömma dem i historieskrivningen. Vi antydde väl att vi borde ta saken i egna händer och skriva en bok om vårt fält (dj-kultur) där vi inte utesluter kvinnorna. Någon vecka senare publicerades artikeln så det var ju bara att sätta igång att skriva boken, haha.

Hur ser er egen bakgrund inom klubbscenen ut?
I slutet av 80-talet dansade vi på olika acid house klubbar i framförallt Amsterdam och London, men senare även på klubbar i Stockholm och Göteborg. Innan hade vi gått igenom alla möjliga musikstilar, men elektronisk dansmusik fångade oss tidigt. Så småningom skaffade vi dj-utrustning och i slutet av 90-talet blev vi resident på Stockholms förmodligen minsta och mest nichade klubb, läderflatklubben Lash, som låg i SLM´s (Stockholm Leather Men) lokaler på Wollmar Yxkullsgatan.

Genom åren har vi varit involverade i klubbkultur på olika sätt – tillsammans och var för sig. Anna Öström startade och drev t ex. Svaj kafé tillsammans med Ola Jönsson och Andreas Hellström på Bjurholmsgatan 2002-2006. Det var ett ställe dagtid för klubbscenen där man kunde lyssna på en dj till kaffet. Gemensamt startade vi och drev nätverket Sister Sthlm (2003-2008) och under några år spelade vi också mycket klubbar och festivaler med technokvartetten Ana International Penetrator tillsammans med Anna Adeniji och Sol Andersson. Vi har också drivit gjort enstaka events och drivit klubbar: Vajb, Svaj klubb, Svaj BAR, Birdhouse och Kvinnosaksklubben.

Idag är vi båda fortfarade aktiva som dj, men vi spelar inte lika ofta som tidigare. Det är mest Anna Gavanas som dj:ar eller kör live-set. Hon producerar egen musik och driver skivbolaget Meerkat Recordings som hon har tillsammans med Peter Eriksson/ Aimnbreak.

Förutom att dj:a tillsammans gillar vi båda att skriva så innan den här boken har vi skrivit artiklar om dj-kultur i olika sammanhang. Anna Gavanas är också medredaktör och författare till böckerna DJ Culture in the Mix (2013) och Rundgång (2011).

Ni har gjort mängder av intervjuer under arbetet med boken. Någon särskild person som var extra rolig eller intressant att prata med?
Jättesvårt, alla intervjuer har varit otroligt intressanta att göra. De som vi har pratat med har olika erfarenheter och olika perspektiv: allt mellan Sydney Onayemi som drev och spelade på sina legendariska diskotek (Big Brother, 1984 och Confetti) under 70- och 80-talen – till Asynja Gray som drivit och spelat på queerpunk-klubben Slick, som hon startade 2002 tillsammans med Daniel Bergkqvist (och som för övrigt sam-arrangerar releasefesten den 26:e). Vi har träffat hjältar och filurer som Disconesco, Jean-Louis Huhtha, Kornel Kovacs, DJ Pamela och Mika Snickars. De har olika tankar om varför de håller på med det som de gör. Det är därför svårt att säga en person, men mest spännande för oss har nog varit att få ta del av berättelser innan vi själva var med – alltså det som hände från slutet av 60-talet fram till slutet av 80-talet. Där har vi lärt oss massor!

Finns det någon speciell del av historien, eller någon anekdot, som ni tycker förtjänar att lyftas fram?
Ja, haha, boken myllrar av skumma och kluriga berättelser. Som till exempel när Danijel Alpha spelade på en ravefest i början av 90-talet och han plötsligt ser en kamouflageklädd snubbe med huva som glider fram ur skuggorna och rusar fram till aggregatet. Musiken tystnar, snubben springer snabbt därifrån. Han hade klippt av sladden till aggregatet med en tång. Värsta kommando-attacken var det!

Eller när Per QX spelade på sin klubb Gutterslutt i London då en full transvestit med jättelika vingar kravlar upp på scenen bredvid dj-båset och slår ut en öl med vingarna över mixern. Lokalen blev helt mörk och musiken tystnar.  Per QX visste inte vad han skulle göra men han hade en megafon som han räcker över till henne. För att lätta upp stämningen börjar hon sjunga i den samtidigt som chefen kommer in och undrar vad det är som händer. På något sätt lyckades de skaka ölen ur mixern och efter ett tag kom allt igång igen.

Det som också kan vara värt att lyfta är att oavsett var man kommer ifrån så har vi som varit engagerade i dj-kulturens framväxt en gemensam historia trots våra olika erfarenheter. Det finns många stridigheter som har utkämpats genom dj-historien: på 70-talet uppfattades till exempel discon som ett hot av myndigheter och media. Under 90-talet var det rave som istället blev ett hot. Detta skapade en stark gemenskap inom scenen, men kanske inte för alla. Exempelvis berättar Ashman och Micke Goulos i boken om hur reggae-scenen idag motarbetas av polisen, utan att det skrivs upprörda inlägg om det i media. Och då är frågan: vem avgör vem som är viktig för dj-kulturen och vem som räknas? Det är också intressant att lyfta vilken betydelse till exempel fritidsgårdarna i Stockholms förorter har haft för dagens dj-scen! Och vilken betydelse närradion och skivaffärerna har och har haft. Vi spårar dessutom queerscenens inflytande på dj-kulturen i Stockholm.

Boken speglar att det är många som på olika sätt har kämpat för att skapa det vi ser idag – inte bara de ”stora namn” vi brukar läsa om i dj-sammanhang.

Vad har ni för tankar gällande framtiden för klubbkulturen i Stockholm? Finns det någon lärdom att dra av historien?
Det är många som vi har pratat med som med en tår i ögat minns diskoteken under 70-talet eller klubbarna i början av 90-talet där besökarna bestod av en härlig mix av generationer, stilar, sexualiteter och bakgrunder och som dansade nätterna igenom tillsammans. Dj:n kan skapa minnesvärda upplevelser på dansgolvet, men det krävs också att arrangörerna anstränger sig så att alla känner sig välkomna om man vill åstadkomma en klubb som folk minns. Dj Momenth H beskriver till exempel en kväll på Kafé 44 under 90-talet såhär:

”Lokalen fullkomligt skakade av musiken och publiken var en skön blandning av nakna hippies, Hells Angels-knuttar, ravers, punkare, queers, läderbögar, transor, skins och mer vanliga klubb-kids.”  

Eller som Elin Alvemark säger:

”Väldigt få dj’s har förmågan att förlänga sitt musikintresse till en rörelse. Väldigt få klubbarrangörer klarar av att spegla sin tid. De som lyckas tar allt framåt och sätter en ny agenda.”

På fredag är det dags för releasefest! Vad kan besökarna förvänta sig?
En historisk fest i flera bemärkelser! Vi börjar redan klockan 16 och håller på till 02 på Kägelbanan.  Det blir massor av musik, många dj’s vi skriver om i boken spelar – och vi har en utställningar med bilder och flyers från historiska klubbar och raves. Vi har en paneldiskussion 17-18 då dj’s och arrangörer från olika generationer och genrer diskuterar dj-historien utifrån boken och sina egna erfarenheter. Där medverkar Nathan Hamelberg, Ingmari Pagenkemper, Monica Bergmark, Hasse Huss, Danijel Alpha, Jin Mustafa och Johnny Boy Johansson med moderator Pia Laskar. Efter klockan 21 blir det en gemensam klubbkväll med queerpunkklubben Slick som brukar ha helt galna fester.

Vi har också en tanke bakom musiken och de dj’s som vi har valt: det blir en historisk resa som guidas av dj’s som spelar soul, dub, elektronisk musik från olika delar av världen, svensk disco, reggae, house, garage, techno, electro och så vidare… alltså allt möjligt av legendariska dj’s som Hasse Huss, Svenska Disco Kyrkan (Mika Snickars & Daniel Savio), Ashman, Gena, Danijel Alpha, DJ Pamela och Funky Tuna.

Vi firar ju en kollektiv historieskrivning och en sådan fest är en kollektiv mission för och av fotfolket, hjältarna och stjärnorna i Stockholms dj-kultur. Alla är välkomna!!!

Läs mer om boken på djhistorien.com.

Jag vill tipsa om en nypublicerad artikel som jag har skrivit för ETC. Den handlar om stockholmaren Michel Clarenbeek som var stamgäst på den legendariska nattklubben Studio 54 i New York. När han sedan återvände hem tog han med sig den nya diskotekskulturen till Sverige och hjälpte till att lägga grunden till dagens heta klubbscen.

Läs artikeln här.

29-åriga artisten och låtskrivaren Marlene från Gröndal i Stockholm är fortfarande något av en doldis för de flesta. Många har missat det faktum att hon står bakom ett av spåren på legendaren Giorgio Moroders senaste album Déjà Vu – ett album som nått stora framgångar och bland annat toppat Billboards Dance/Electronic-lista.

Jag tog ett snack med Marlene om samarbetet med discolegendaren Moroder och om den kommande Dans Dakar-festivalen där vi får se de två tillsammans på scen.

Det är säkert mycket klubbfolk som inte känner till dig. Berätta lite om vem du är och vad du gör.
Jag är artist och låtskrivare. Har skrivit musik i fem år och släppte min första EP Indian Summer i maj förra året och skriver just nu färdigt min andra EP. Ni kan också ha hört mig i låten För Evigt med Silvana Imam till exempel.

Hur kom det sig att det blev ett samarbete mellan dig och Giorgio Moroder?
Han signade sitt album på Sony Music här i Sverige och fick där höra en demoversion av min låt I do this for you som han älskade och ville ha med på sitt album. Sony hörde av sig till mig och undrade om han fick testa att göra en version av låten, och det fick han såklart!

Hur gick samarbetet till rent praktiskt?
Många musiksamarbeten sker ju över nätet idag, och eftersom jag redan hade släppt låten själv på min EP så hade jag alla filer klara, så jag mejlade bara över allt till honom så att han kunde använda det han ville till sin egna version. Mitt jobb var ju redan gjort, låten var färdigskriven och inspelad, så jag satt mest hemma och uppdaterade mejlen i väntan på att få höra vad han gjort med låten!

Är du nöjd med slutresultatet?
Ja, absolut! Jag tycker att man hör att det är en Marlene-låt som blivit Moroderized.

Hur kändes det att arbeta med en legendar som Moroder?
Jävligt mäktigt!

Du träffade honom vid ett besök i Stockholm i våras. Hur var det?
Han är 75 år gammal, har toppat listor och jobbat med världsstjärnor och är som sagt en legendar. Han behöver liksom inte bevisa sig nåt mer och det märktes. Han tog sig tid att berömma mig och intresserade sig verkligen för mig och min musik. Det var fint! Vi tog en bild ihop vid pianot som vi båda postade på Instagram!

Det är tydligt att discomusiken är tillbaka på allvar. På dansgolven hörs originalspår från 70- och 80-talet samt mängder av nyproducerad klubbmusik där discoinfluenserna är tydliga. Jag tycker detta är hur kul som helst men känner samtidigt att vi inte får glömma musikens ursprung och de personer och klubbar som stångades mot moralpanik och skepsism när discomusiken gjorde sitt intåg i Sverige och Stockholm. Discomusiken är grunden till den klubbmusik vi lyssnar på idag, och det var under discoeran som klubbkulturen tog form och discjockeys fick en mer framträdande roll.

Jag tänker skriva mer om detta i denna blogg framöver. Jag vill lyfta fram spännande anekdoter, intressanta historier, klassiska klubbar och legendariska discoprofiler. Många av de personer som var aktiva under 70- och 80-talet är dessutom högst aktuella även idag med klubbarrangemang och skivspelande.

Jag avslutar detta inlägg med ett klassiskt Youtube-klipp som visar vilket motstånd discomusik och diskotek mötte. Vi ser bland annat dj-legendaren Sydney ”the hard working dj” Onayemi försvara discomusiken. Sydney drev bland annat klubben Big Brother under 70-talet.