Med det påhittiga initiativet That Place Where vill skaparna hylla de musikakter och musikföretag som satt Stockholm på världskartan inom musik och teknik. Med hjälp av en film och en interaktiv karta kan du nu besöka adressen där Avicii skapade världshiten Levels, eller studion där Sebastian Ingrosso skapade sina första låtar. Du kan även besöka den ikoniska Cheiron-studion eller platserna där tjänster som Soundcloud och Spotify skapades. Eller varför inte ta en tur till Friends Arena där Swedish House Mafia gjorde tre utsålda spelningar för totalt 120 000 personer.

Kika på filmen nedan, och besök sajten genom att klicka här.

Obs! Följ mig på Instagram och Twitter för information om nya klubbar och fester samt helgtips, ny musik och annat skoj. Don’t miss out!

På House of Wallenbergs nya album “My House Is Your House”, som släpps den 3 juni på hans egna bolag Mums Mums Records, tar artisten, författaren och klubbarrangören Petter Wallenberg tillbaka housen till sitt ursprungliga sound: queert, svart och kvinnligt. Inspirationen kommer bland annat från gay-scenen och gospelmusiken.

– All modern popmusik kommer från gospeln. Det var väldigt tydligt i den tidiga housemusiken. Musikstilen skapades på svarta gayklubbar i USA, med gospelsång över elektroniska beats. Dansgolvet blev den nya kyrkan. Det är dit jag vill ta er. Det här är gospel för syndare, säger Petter Wallenberg.

Bland gästartisterna finns Adeva som tillsammans med pionjärer som Frankie Knuckles skapade det ursprungliga housesoundet och nu sadlat om till gospelsångerska. Brittiska Angie Brown, som låg bakom 90-talets stora anthem “I’m Gonna Get You”, samt amerikanska Franke Pharoah, Marvin Gayes bakgrundssångare och en av housemusikens mest samplade röster, gör också gästspel.

Dessutom finner vi brittiska Eva Iglesias, som blev känd genom Britain’s Got Talent, samt Victoria Wilson James från brittiska Soul II Soul och The Shamen. Dessutom innehåller albumet ett gästspel från Jwl – ena halvan av de amerikanska, kvinnliga queer-rapparna Yo Majesty.

Nedan kan du lyssna på singeln ”I Believe feat. Adeva”

Obs! Följ mig på Instagram och Twitter för information om nya klubbar och fester samt helgtips, ny musik och annat skoj. Don’t miss out!

Discolegendaren Sydney Onayemi gick bort i söndags, 78 år gammal. Sydney föddes i Nigeria 1937, kom till Stockholm 1959 och startade 1972 klubben Big Brother som var ett av stadens första diskotek.

Sydney, som var en färgstark och karismatisk person, tog själv plats i dj-båset under namnet ”the hardworking dj” och fick besökarna att dansa loss till den senaste disco-musiken. Han blev samtidigt en viktig byggsten när huvudstadens klubbkultur sakta tog form och var även känd för sin frispråkighet och sitt engagemang i den nya musikscen som höll på att skapas (se t.ex. youtube-klippet nedan).

– Han har motarbetats så in åt helvete av myndigheter. När de byggde Sturegallerian på 80-talet blev han av med kontraktet på sin klubb, vilket gjorde honom oerhört ledsen. Han har inte fått tillräcklig med erkännande. Visst, det låter fånigt men han borde ha fått mycket mer kredd, berättade dj-kollegan Joakim Langer för Allt om Stockholm i en intervju från 2010.

Vi har Sydney att tacka för mycket. Han tog kampen mot moralpaniken och byggde grunden till den klubbscen vi idag kan ta för givet.

Vila i frid Sydney.

Obs! Följ mig på Instagram och Twitter för information om nya klubbar och fester samt helgtips, ny musik och annat.

I torsdags beslutade en enig riksdag att det omdiskuterade danstillståndet ska skrotas. Men nu, när firandet och hurra-ropen lagt sig, dyker det upp en hel del frågor. När ändras egentligen lagen? Hur ser förändringen ut rent konkret, och hur kommer den att påverka krögare, klubbarrangörer och danssugna medborgare?

Rasmus Ling är riksdagsledamot för miljöpartiet, och en av de personer som under flera år kämpat för att få bort danstillståndet. Jag tog ett snack med Rasmus med en förhoppning om att reda ut frågan.

Vad händer nu när riksdagen röstat för att ta bort danstillståndet?
– Rent formellt så är beslutet ett tillkännagivande, det vill säga en uppmaning från riksdagen till regeringen att lägga fram ett förslag om att ta bort tillståndet. Det är nu upp till regeringen och berörda departement att göra en bedömning av detta. Beroende på hur stor förändring det är tar det olika lång tid. De ska sedan remittera förslaget, så att till exempel myndigheter och organisationer får ge synpunkter och komma med eventuella invändningar innan lagen träder i kraft.

Så det finns ingen deadline eller slutdatum för detta arbete?
– Det stämmer. Men det finns verktyg för riksdagens ledamöter att följa arbetet, ställa frågor och se till att regeringen verkligen genomför beslutet.

När nu danstillståndet ska bort – kan det då istället dyka upp andra hinder?
– Regering och departement kan i sina bedömningar komma fram till att det finns risker med detta tillkännagivande och att andra åtgärder behövs. De kan då formulera en proposition till riksdagen med de lagförändringar de vill genomföra.

Så här långt har vi varit väldigt formella. Vad tror du själv kommer att hända.
– Jag tror att regeringen kommer följa uppmaningen från riksdagen och se till att tillståndet tas bort. Jag tror inte heller att detta kommer att dröja orimligt länge. Vidare tror jag att detta innebär en förbättring för både krögare som vill anordna danstillställningar samt de gäster som vill ut på lokal för att dansa!

Sammanfattningsvis kan man väl säga att mycket är oklart just nu. Värt att påpeka är att ingenting är förändrat i skrivande stund, och att vi helt enkelt får avvakta kommande utredningar, remisser och den slutgiltiga lagförändringen. Dock tycker jag vi har all rätt att vara glada och fira denna milstolpe i svensk nöjeshistoria – om än lite i förväg.

Obs! Följ mig på Instagram och Twitter för information om nya klubbar och fester samt helgtips, ny musik och annat skoj. Don’t miss out!

Idag torsdag blev det äntligen klart att det omdiskuterade danstillståndet skrotas! Riksdagen tog ställning till ett förslag till beslut som justitieutskottet förberett och valt att sammanfatta så här:

”Justitieutskottet tycker också att det så kallade danstillståndet ska tas bort. I dag krävs tillstånd för att få anordna en offentlig danstillställning, även om den inte anordnas på offentlig plats. Det innebär en stor administrationsinsats både från polisens och arrangörens sida och därför vill nu utskottet att tillståndskravet tas bort. Regeringen har tidigare sagt att kravet borde vara kvar eftersom polisen annars skulle få svårare att inhämta information och upprätthålla ordning och säkerhet. Justitieutskottet tycker dock inte att risken är tillräckligt stor för att väga upp mot all den administration som ett tillståndskrav innebär. Utskottet föreslår därför att riksdagen uppmanar regeringen att se till att tillståndskravet slopas. Även i denna fråga är utskottet enigt.”

Och så blev det alltså! Förändringen träder inte i kraft med omedelbar verkan utan beslutet ska först behandlas av regeringen som har i uppdrag att verkställa riksdagens beslut. Hur lång tid detta tar är dock oklart, men förhoppningsvis sker det skyndsamt.

Men snart blir det alltså fritt fram att anordna danstillställningar utan att först ansöka om tillstånd hos polisen. Detta beslut kan få stor betydelse för klubbscenen eftersom varje restaurang i teorin blir en potentiell nattklubb (tyvärr med hänsyn till öppettider, ljudnivåer etc. men ändå). Jag kommer återkomma framöver med en lite mer djupgående analys och andra tankar och funderingar.

Jag har tidigare skrivit om danstillståndet här, och här.

Obs! Följ mig på Instagram och Twitter för information om nya klubbar och fester samt helgtips, ny musik och annat skoj. Don’t miss out!

Två ikoniska akter besöker Stockholm i höst!

Den 29 oktober tar synth-legendaren Jean-Michel Jarre över Hovet med en av sina hyllade live-spelningar som normalt imponerar både musik- och showmässigt. Biljetterna släpps 18 mars klockan 10:00.

Den 11 november är det dags för synthpopgruppen The Human League att inta scenen på Debaser Medis. Biljetterna släpps måndag 22 februari klockan 09.00.

Tror detta blir något att glädjas åt framöver när det är dags för sommaren att dra sin sista suck.

Nu på fredag, den 26 februari, släpps den nya boken ”DJ-liv – Historien om hur diskjockeyn erövrade Stockholm” som ges ut på Gidlunds Förlag. Bakom boken står Anna Gavanas och Anna Öström som båda har en gedigen erfarenhet av klubbscenen. Fredagen innehåller även en releasefest på Kägelbanan med både panelsamtal och klubbkväll.

Jag tog ett snack med Anna och Anna om boken, deras egen bakgrund, klubbhistoriens höjdpunkter samt deras tankar om framtiden för huvudstadens klubbscen.

Berätta lite om boken, och vad den handlar om.
Det är en bok full av olika berättelser om dj-kulturen som har vuxit fram i Stockholm sedan i slutet av 60-talet. Vi har pratat med dj’s, dansare, arrangörer och skivbutiksägare som från sina perspektiv berättar vad de tycker har haft betydelse för såväl dem själva som för Stockholms klubbkultur. Det är röster från 1970-talets discovåg, 1980-talets Synt/New Wave-era, 1990-talets raveolution och 2000-talets techno- och housekultur.

Boken speglar hur det är att vara dj och på andra sätt engagerad i klubbscenen. Varje årtionde förtjänar egentligen sin egen bok, men vi tycker att det har varit otroligt spännande att mejsla fram dj-kulturens historia med ett bredare grepp – vi har dessutom lärt oss om spännande mönster och samband i utvecklingar kring musik, teknik och olika typer av klubbar. Det är viktigt med en historia för att förstå var vi befinner oss idag. Minnet inom klubbscenen är kort och vi har kommit till en punkt nu när det är lätt att förlora viktiga historier som enbart existerat muntligt och inte skrivits ner. Där vi står idag har inte bara skett av sig självt, och vi ser heller ingen automatisk utveckling mot några slags ”framsteg”.

Hur kom ni på idén att skriva DJ-liv?
Haha, vi målade in oss i ett hörn… Vi blev intervjuade av journalisten Linnea Carlén för en artikel i Popmani vintern 2014. Under intervjun pratade vi bland annat om ett upprop i Aftonbladet några veckor innan där 157 kvinnliga musiker skrev om vikten av att inte glömma dem i historieskrivningen. Vi antydde väl att vi borde ta saken i egna händer och skriva en bok om vårt fält (dj-kultur) där vi inte utesluter kvinnorna. Någon vecka senare publicerades artikeln så det var ju bara att sätta igång att skriva boken, haha.

Hur ser er egen bakgrund inom klubbscenen ut?
I slutet av 80-talet dansade vi på olika acid house klubbar i framförallt Amsterdam och London, men senare även på klubbar i Stockholm och Göteborg. Innan hade vi gått igenom alla möjliga musikstilar, men elektronisk dansmusik fångade oss tidigt. Så småningom skaffade vi dj-utrustning och i slutet av 90-talet blev vi resident på Stockholms förmodligen minsta och mest nichade klubb, läderflatklubben Lash, som låg i SLM´s (Stockholm Leather Men) lokaler på Wollmar Yxkullsgatan.

Genom åren har vi varit involverade i klubbkultur på olika sätt – tillsammans och var för sig. Anna Öström startade och drev t ex. Svaj kafé tillsammans med Ola Jönsson och Andreas Hellström på Bjurholmsgatan 2002-2006. Det var ett ställe dagtid för klubbscenen där man kunde lyssna på en dj till kaffet. Gemensamt startade vi och drev nätverket Sister Sthlm (2003-2008) och under några år spelade vi också mycket klubbar och festivaler med technokvartetten Ana International Penetrator tillsammans med Anna Adeniji och Sol Andersson. Vi har också drivit gjort enstaka events och drivit klubbar: Vajb, Svaj klubb, Svaj BAR, Birdhouse och Kvinnosaksklubben.

Idag är vi båda fortfarade aktiva som dj, men vi spelar inte lika ofta som tidigare. Det är mest Anna Gavanas som dj:ar eller kör live-set. Hon producerar egen musik och driver skivbolaget Meerkat Recordings som hon har tillsammans med Peter Eriksson/ Aimnbreak.

Förutom att dj:a tillsammans gillar vi båda att skriva så innan den här boken har vi skrivit artiklar om dj-kultur i olika sammanhang. Anna Gavanas är också medredaktör och författare till böckerna DJ Culture in the Mix (2013) och Rundgång (2011).

Ni har gjort mängder av intervjuer under arbetet med boken. Någon särskild person som var extra rolig eller intressant att prata med?
Jättesvårt, alla intervjuer har varit otroligt intressanta att göra. De som vi har pratat med har olika erfarenheter och olika perspektiv: allt mellan Sydney Onayemi som drev och spelade på sina legendariska diskotek (Big Brother, 1984 och Confetti) under 70- och 80-talen – till Asynja Gray som drivit och spelat på queerpunk-klubben Slick, som hon startade 2002 tillsammans med Daniel Bergkqvist (och som för övrigt sam-arrangerar releasefesten den 26:e). Vi har träffat hjältar och filurer som Disconesco, Jean-Louis Huhtha, Kornel Kovacs, DJ Pamela och Mika Snickars. De har olika tankar om varför de håller på med det som de gör. Det är därför svårt att säga en person, men mest spännande för oss har nog varit att få ta del av berättelser innan vi själva var med – alltså det som hände från slutet av 60-talet fram till slutet av 80-talet. Där har vi lärt oss massor!

Finns det någon speciell del av historien, eller någon anekdot, som ni tycker förtjänar att lyftas fram?
Ja, haha, boken myllrar av skumma och kluriga berättelser. Som till exempel när Danijel Alpha spelade på en ravefest i början av 90-talet och han plötsligt ser en kamouflageklädd snubbe med huva som glider fram ur skuggorna och rusar fram till aggregatet. Musiken tystnar, snubben springer snabbt därifrån. Han hade klippt av sladden till aggregatet med en tång. Värsta kommando-attacken var det!

Eller när Per QX spelade på sin klubb Gutterslutt i London då en full transvestit med jättelika vingar kravlar upp på scenen bredvid dj-båset och slår ut en öl med vingarna över mixern. Lokalen blev helt mörk och musiken tystnar.  Per QX visste inte vad han skulle göra men han hade en megafon som han räcker över till henne. För att lätta upp stämningen börjar hon sjunga i den samtidigt som chefen kommer in och undrar vad det är som händer. På något sätt lyckades de skaka ölen ur mixern och efter ett tag kom allt igång igen.

Det som också kan vara värt att lyfta är att oavsett var man kommer ifrån så har vi som varit engagerade i dj-kulturens framväxt en gemensam historia trots våra olika erfarenheter. Det finns många stridigheter som har utkämpats genom dj-historien: på 70-talet uppfattades till exempel discon som ett hot av myndigheter och media. Under 90-talet var det rave som istället blev ett hot. Detta skapade en stark gemenskap inom scenen, men kanske inte för alla. Exempelvis berättar Ashman och Micke Goulos i boken om hur reggae-scenen idag motarbetas av polisen, utan att det skrivs upprörda inlägg om det i media. Och då är frågan: vem avgör vem som är viktig för dj-kulturen och vem som räknas? Det är också intressant att lyfta vilken betydelse till exempel fritidsgårdarna i Stockholms förorter har haft för dagens dj-scen! Och vilken betydelse närradion och skivaffärerna har och har haft. Vi spårar dessutom queerscenens inflytande på dj-kulturen i Stockholm.

Boken speglar att det är många som på olika sätt har kämpat för att skapa det vi ser idag – inte bara de ”stora namn” vi brukar läsa om i dj-sammanhang.

Vad har ni för tankar gällande framtiden för klubbkulturen i Stockholm? Finns det någon lärdom att dra av historien?
Det är många som vi har pratat med som med en tår i ögat minns diskoteken under 70-talet eller klubbarna i början av 90-talet där besökarna bestod av en härlig mix av generationer, stilar, sexualiteter och bakgrunder och som dansade nätterna igenom tillsammans. Dj:n kan skapa minnesvärda upplevelser på dansgolvet, men det krävs också att arrangörerna anstränger sig så att alla känner sig välkomna om man vill åstadkomma en klubb som folk minns. Dj Momenth H beskriver till exempel en kväll på Kafé 44 under 90-talet såhär:

”Lokalen fullkomligt skakade av musiken och publiken var en skön blandning av nakna hippies, Hells Angels-knuttar, ravers, punkare, queers, läderbögar, transor, skins och mer vanliga klubb-kids.”  

Eller som Elin Alvemark säger:

”Väldigt få dj’s har förmågan att förlänga sitt musikintresse till en rörelse. Väldigt få klubbarrangörer klarar av att spegla sin tid. De som lyckas tar allt framåt och sätter en ny agenda.”

På fredag är det dags för releasefest! Vad kan besökarna förvänta sig?
En historisk fest i flera bemärkelser! Vi börjar redan klockan 16 och håller på till 02 på Kägelbanan.  Det blir massor av musik, många dj’s vi skriver om i boken spelar – och vi har en utställningar med bilder och flyers från historiska klubbar och raves. Vi har en paneldiskussion 17-18 då dj’s och arrangörer från olika generationer och genrer diskuterar dj-historien utifrån boken och sina egna erfarenheter. Där medverkar Nathan Hamelberg, Ingmari Pagenkemper, Monica Bergmark, Hasse Huss, Danijel Alpha, Jin Mustafa och Johnny Boy Johansson med moderator Pia Laskar. Efter klockan 21 blir det en gemensam klubbkväll med queerpunkklubben Slick som brukar ha helt galna fester.

Vi har också en tanke bakom musiken och de dj’s som vi har valt: det blir en historisk resa som guidas av dj’s som spelar soul, dub, elektronisk musik från olika delar av världen, svensk disco, reggae, house, garage, techno, electro och så vidare… alltså allt möjligt av legendariska dj’s som Hasse Huss, Svenska Disco Kyrkan (Mika Snickars & Daniel Savio), Ashman, Gena, Danijel Alpha, DJ Pamela och Funky Tuna.

Vi firar ju en kollektiv historieskrivning och en sådan fest är en kollektiv mission för och av fotfolket, hjältarna och stjärnorna i Stockholms dj-kultur. Alla är välkomna!!!

Läs mer om boken på djhistorien.com.

En av huvudstadens stora klubbprofiler väljer nu att lämna nattklubbsvärlden. Mattias Hedlund har drivit house- och technoklubbar sedan början av 2000-talet och bland dessa hittar vi bland annat Grodan Cocktail Club, Esque, Neu, F12-terrassen, F1-6 på Fotografiska, Musikaliska och nu senast Audiio. Nu väljer han alltså att kliva åt sidan.

– Jag tycker helt enkelt att det inte är speciellt kul längre. När saker inte är kul så gör man inte heller ett bra jobb heller och detta märkte jag när vi skulle dra igång nattklubben Audiio.  Jag och också jobbat mer eller mindre varje helg sedan början av 2000-talet och nu när jag den senaste månaden har varit ledig på helgerna har jag mått jättebra av detta. En frihetskänsla utan dess like. Jag vill också nämna att det inte är några konflikter inblandade utan detta gör jag för må bättre själv och kunna fokusera på det jag verkligen vill göra, säger Mattias Hedlund.

Hur ser du på techno- och housecenen just nu?
– Att driva nattklubb med bra och kvalitativ dansmusik idag är otroligt svårt. Polisen och myndigheter granskar en som arrangör/krögare väldigt hårt samt besöker nattklubbarna konstant för kontroller. De kräver att ordningsvakterna ska stå på tå när det gäller berusningsnivå och gripa in vid minsta misstanke av droganvändande. Jag känner att det här måste ändras snabbt annars kommer hela Stockholms legala klubbscen att rasa. Polisen och myndigheter behöver ta lärdom av våra närliggande länder i Europa. Jag tänker nu i framtiden försöka gå in i det och göra skillnad tillsammans med några andra eldsjälar i branschen. Jag blir väldigt ledsen av att se folk som sliter och gör riktigt bra saker inte alls får det antalet besökare de förtjänar. Samtidigt har en annan scen kommit upp utifrån dessa premisser och det är undergroundscenen, vilket jag tycker är väldigt roligt. Jag skulle vilja se att vi kunde skapa samma öppenhet och frihetskänsla på legala nattklubbar och att alla känner sig välkomna. Jag pratar inte om drogliberalism, men mer att släppa behovet av att kontrollera gäster som besöker en nattklubb idag. Det är ett måste om scenen ska kunna återhämta sig och faktiskt bli lika stor som den borde vara i en av Europas städer i framkant, säger Mattias Hedlund.

Dock kommer han inte att lämna scenen helt och hållet. Även om Mattias säger farväl till det löpande arbetet med nattklubbar så består engagemanget i festivalerna Into The Valley som i år arrangeras för andra gången, samt Stockholm Love Affair som arrangeras för första gången den 1-2 april.

– Into The Valley var det slitigaste jag har någonsin gjort men också det absolut roligaste. Efter genomförandet så väcktes ett nytt intresse för mig som jag har valt att jobba vidare med den närmsta framtiden. Det har kommit upp massa idéer och tankar på hur man ska göra musikscenen och Sveriges festivalklimat roligare. Det var då idén för Stockholm Love Affair uppkom. Vi satsar i det projektet att göra det något klubbigare och med aningens bredare bokningar än till Into The Valley och vi testar också ett för oss nytt inomhusfestivalkoncept.

Mattias Hedlund fortsätter att berätta.

– Även Into The Valley fick en förlängning i form av en klubbturné som vi kallar för Episodes som vi genomför för att sprida varumärket ytterligare. Turnén har sitt första datum nu på fredag här i Stockholm på Nobelberget med Ricardo Villalobos och Axel Boman m.fl. Turnén kommer sen fortsätta i ungefär sju städer till. De som är bekräftade och klara är Antwerpen, Moskva, London, Paris, Berlin och Oslo men det tillkommer även ett par till datum för Sverige.

Vilka är dina starkaste minnen från din tid som nattklubbsarrangör?
– Tiga och Jesper Dalhbäck på Grodan Cocktail Club 2004, Miguel Migs på F12 terrassen 2004, Booka Shade nyårsafton 2005 på Nordic Light Hotell, Magda på Grodan Cocktail Clubs avslutning 2006, Sven Väth på Neu 2007, samt Todd Terje, Dixon och Kerri Chandler på F 1-6 på Fotografiska 2013. Med det vill jag säga att jag har haft en extremt rolig tid med att driva dessa nattklubbar.

Du har också drivit en del klubbprojekt som inte fokuserat på techno och house. Hur var det?
– Precis! Klubben Sommar! var ett av dessa projekt. Där ville vi skapa ett kvalitativt kvällsnöje för en ung publik. Det finns mycket man kan säga om Sommar! men det var väldigt lärorikt för mig rent marknadsföringsmässigt att förstå hur man attraherar andra målgrupper än sina egna, vilket jag till en början fann svårt. Dock så lyckades vi med att göra Sommar! Så populärt att vi som mest 5600 gäster under en och samma kväll sommaren 2013.

Slutligen vill Mattias Hedlund framföra ett stort tack.
– Jag vill tacka alla gäster, dj’s, klubbar, personal men även mina partners och speciellt Jens Segrén som jag jobbat allra längst med. Utan er alla hade inga av dessa fantastiska projekt varit möjliga. Hoppas ni har haft lika kul som jag?!

Legendaren och ikonen John Digweed kommer till Stockholm och Slakthuset den 5 mars. Digweed var bokad för att förra året spela i Stockholm under Docklandsfesterna som skulle arrangeras i samband med Dans Dakar. Dessa fester blev dock inställda. Denna gång är det arrangören Tillsammans samt Slakthuset som står bakom bokningen.

Så här skrev jag om Digweed när han presenterades då.

”Jag kan inte minnas när John Digweed senast spelade i Stockholm (eller i Sverige för den delen), så det namnet tycker jag är extra intressant. Digweed har gjort så OTROLIGT mycket under sin karriär – vad sägs t.ex. om den första Renaissance-mixen (släppt 1994) tillsammans med Sasha, eller låten Heaven Scent (släppt 1999) som han gjorde med Nick Muir under namnet Bedrock.”

Nu ser vi fram emot den 5 mars!

Igår skrev jag om Docklands nysatsning med återkommande kvällar på klubben EnArena vid Globen. Nu kan jag exklusivt presentera detaljerna kring satsningen som kommer att gå under namnet Docklands Club Sessions.

Premiärkvällen sker den 26 februari och till detta evenemang har man valt att flyga in Luke Slater från Storbritannien samt NMNMNR från Berlin. Dessutom spelar de lokala plattvändarna Mirja Larsson och LEGO.

EnArena har just genomgått en ombyggnad vilket gläder arrangörerna som tycker känslan går helt i linje med vad Docklands står för.

– Känslan av finlandsbåt har ersatts av sköna stålbalkar, massiva betongprofiler och frihetsgivande takhöjd. Självklart är det fokus på musiken och det visuella men samtidigt är det också en manifestation för vår #RättAttDansa, säger Docklands medgrundare Anders Varveus som i detta projekt samarbetar med arrangören Damien Eie.

Han fortsätter på temat om Docklands värdegrund.

– I tider när vår scen växer rekordsnabbt, när fler och fler kommer till våra evenemang är det viktigt att behålla det som är kärnan i vår kultur: Kärlek, tolerans och passion. Dessa tre ord gestaltas av människor som beter sig just på dessa sätt. Att lyssna på Techno är stort. Att vara Techno är större, säger Varveus.

Biljetter finns ute nu. För de som är tidigt ute blir priset 120 kronor medan ordinarie pris är 160 kronor. Priset i dörren är 180 kronor.

Ytterligare sju tillfällen är planerade, och mer information om dessa följer framöver.

Med det sagt så kan du redan nu på lördag, den 30 januari, går det att festa i sann Docklands-anda på Slakthuset. Då är det nämligen dags för den andra festen som arrangeras under parollen ”RättAttDansa”.