Klubben Soul Train startade 2010 med syfte att vara en plats för de människor som under discoeran lade grunden till Stockholms moderna klubbliv – men även för de yngre som älskar den klassiska dansmusiken. Jag tog ett snack med medgrundaren René Disteli Hedemyr om klubben, den kommande Soul Train-kryssningen och om klubbens roll i dagens moderna klubbklimat.

Hur skulle du beskriva Soul Train-konceptet?
– Soul Train är för dem som älskar att dansa, speciellt till musik från 70-90 talet och med soul i rötterna. Stämningen är alltid total glädje och vår publik är bland den mest dansanta man kan hitta. Soul Train står för glädje, hög kvalitet och hos oss är gästen alltid i fokus. Anders Müller och jag som kom på konceptet 2009 är även dj’s tillsammans och vi spelar back to back vid varje klubbtillfälle.

Du har verkat länge inom klubbscenen och varit med om att lägga grunden till dagens utelivskultur. Tycker du att dagens unga klubbesökare bör känna till mer av historiken bakom huvudstanden klubbliv?
– Som sagt, jag har varit med sedan -72 och hunnit starta ett antal bra ställen i Stockholm, förutom SweMix som lade grunden för den svenska dj/klubbmusik-vågen. När jag startade var disco och dåtidens klubbliv något som motarbetades av flera myndigheter och flera av dåtidens diskotek/klubbägare banade väg och bröt mark för att vi idag har den klubbkultur som finns i Stockholm. Jämfört med många andra städer i Sverige så har Stockholm ett rikt utbud oavsett musiksmak, och Soul Train har dragit sitt strå till stacken genom att erbjuda ett ställe för oss som är sugna på att dansa trots att vi passerat ungdomens ljuva tid och nu lever i vår bästa tid. Hoppas att dagens klubbkids får samma möjlighet att ”parta” när de når vår ålder.

Den 3 oktober anordnar ni er sjätte Soul Train-kryssning. Vad kan publiken förvänta sig?
– Den sjätte kryssningen blir som de fem tidigare, en resa fylld av musik och dans, och där fokus ligger på glädje. Vi bygger om Däck 10 till Östersjöns största dansgolv där vi tar ombord cirka två ton extra ljud och ljus. På både utresan och hemresan är det musik och dans. Förutom det så är det skaldjursfestival ombord med massor av hummer, ostron och annat gott. Våra kryssningar har en fantastisk stämning och alla våra resor har varit utsålda.

Hur ser framtiden ut för Soul Train?
– Soul Train är inne på sitt sjätte år och vi har öppet varje fredag på Café Opera, däremellan har vi cirka fyra kryssningar om året och ibland några utlandsresor. Soul Train After Work är idag en av Stockholms största succéer och vi kommer att fortsätta så länge vår publik orkar dansa.

Historien bakom Soul Train
Soul Trains dj’s och grundare, Anders Müller och René Disteli Hedemyr, började spela skivor när discon föddes runt 1973-74, då som väldigt unga tonåringar på Stockholms ungdomsgårdar och skolfester. René fick 1975 sin chans att ta sig in i klubblivet i city via klubben Fasching och 1976 fick Anders chansen att spela som uppvärmare på klassiska Big Brother åt legendaren Sidney. Sensommaren 1978 körde två VW-bubblor upp på Sturegatan 10-12 och ur klev Anders och René ur varsin bil. De kände igen varandra från den ikoniska skivbutiken Wolfies på Gamla Brogatan.

– Jag börjar här ikväll, sa René och pekade på skylten där det stod Tramps.
– Jag börjar här, sa Anders och pekade på Phonograph-skylten, vägg i vägg.

Från den dagen har dom varit vänner och delat musikintresset och känslan för att ha ett fullt dansgolv.

Nu när regnet faller över huvudstaden har du en perfekt möjlighet att sjunka ner i soffan och lyssna på två intervjuer som ger en bra inblick i Stockholms (och Sveriges) technohistoria. Det handlar om timmeslånga samtal med Adam Beyer, Jesper Dahlbäck och Joel Mull – tre pionjärer som sedan 90-talet varit med om att bygga upp det svenska technosoundet.

Det är sajten Resident Advisor som sedan 2010 släpper podcastserien RA Exchange där de intervjuar de producenter, dj’s och skivbolagsägare som tillsammans formar det elektroniska musiklandskapet.

Intervjun med Adam Beyer är från 2014, Jesper Dahlbäck från 2015 och Joel Mull från 2011.

Några dagar efter beskedet om Docklands inställda nypremiär gjorde jag ett besök på plats. Jag förväntade mig en dyster stämning men möttes av stark kampanda, beslutsamhet och fortsatt glöd. På plats fanns Anders ”Åke” Varveus, målmedvetna volontärer och ett danspalats redo att ta emot passionerade klubbgäster med ledorden kärlek, tolerans och passion. För att sammafatta – det arbetas hårt för att så snart som möjligt kunna presentera ett nytt premiärdatum.

Här är mina bilder från dagen.

Tidigare idag meddelade ledningen för Dans Dakar att man lägger ner festivalen med omedelbar verkan. Det var med stor sorg och besvikelse jag läste om hur de kämpat med det finansiella, men nyligen var tvungna att inte bara lägga ner årets upplaga – utan som jag tolkar det hela konceptet med Dans Dakar.

Jag vill för det första tacka personerna bakom Dans Dakar för den insats de gjort för klubbscenen i Sverige i allmänhet, och Stockholm i synnerhet. Det har varit välarrangerade festivaler där gästerna har kunnat lyssna och dansa till kvalitativ klubbmusik från mängder av legendarer och klassiska namn. Eller vad sägs om Eric Prydz, Paul Kalkbrenner, The Bloody Beetroots, Justice, Röyksopp, The Prodigy, Skrillex, Carl Craig och många fler.

För mig kom denna nedläggning som en överraskning. Jag hade gott hopp om att scenen hade blivit så pass stor och bred att arrangemanget skulle gå att genomföra som planerat. Men nu är situationen tyvärr som den är.

Så vad händer nu? Dans Dakar har ju under sommaren inlett ett samarbete med den legendariska rejvklubben Docklands som med sin nya klubblokal på Kvarnholmen skulle komplettera festivalens spelschema med nattliga storfester mellan 23-11. Docklands arbetar just nu för fullt med att utvidga sitt koncept och därmed kunna bjuda på musik även under dagtid. Målet är att kunna husera samtliga innehavare av Dans Dakar-biljetter. Jag hoppas personligen att Docklands även ska kunna ta över några namn från Dans Dakar. Det skulle till exempel vara ett nöje att se Sven Väth i Docklands industriella kontext.

Du som har köpt biljetter till Dans Dakar kommer att ha tillgång till Docklands evenemang – både under natten och dagen (förutsatt att detta går i lås). Om Docklands dagstidsfester inte blir av, eller om det inte faller dig i smaken är situationen lite knepigare. Ingen återbetalning har garanterats av arrangörerna utan mer infomation om detta kommer att ges senast 1 september.

Så sammanfattningsvis. STORT och VARMT tack till gänget bakom Dans Dakar – jag hoppas att vi ses igen. Jag hoppas även att Docklands får allt det stöd de behöver för att kunna axla ansvaret och göra helgen 20-22 augusti till något fantastiskt.

29-åriga artisten och låtskrivaren Marlene från Gröndal i Stockholm är fortfarande något av en doldis för de flesta. Många har missat det faktum att hon står bakom ett av spåren på legendaren Giorgio Moroders senaste album Déjà Vu – ett album som nått stora framgångar och bland annat toppat Billboards Dance/Electronic-lista.

Jag tog ett snack med Marlene om samarbetet med discolegendaren Moroder och om den kommande Dans Dakar-festivalen där vi får se de två tillsammans på scen.

Det är säkert mycket klubbfolk som inte känner till dig. Berätta lite om vem du är och vad du gör.
Jag är artist och låtskrivare. Har skrivit musik i fem år och släppte min första EP Indian Summer i maj förra året och skriver just nu färdigt min andra EP. Ni kan också ha hört mig i låten För Evigt med Silvana Imam till exempel.

Hur kom det sig att det blev ett samarbete mellan dig och Giorgio Moroder?
Han signade sitt album på Sony Music här i Sverige och fick där höra en demoversion av min låt I do this for you som han älskade och ville ha med på sitt album. Sony hörde av sig till mig och undrade om han fick testa att göra en version av låten, och det fick han såklart!

Hur gick samarbetet till rent praktiskt?
Många musiksamarbeten sker ju över nätet idag, och eftersom jag redan hade släppt låten själv på min EP så hade jag alla filer klara, så jag mejlade bara över allt till honom så att han kunde använda det han ville till sin egna version. Mitt jobb var ju redan gjort, låten var färdigskriven och inspelad, så jag satt mest hemma och uppdaterade mejlen i väntan på att få höra vad han gjort med låten!

Är du nöjd med slutresultatet?
Ja, absolut! Jag tycker att man hör att det är en Marlene-låt som blivit Moroderized.

Hur kändes det att arbeta med en legendar som Moroder?
Jävligt mäktigt!

Du träffade honom vid ett besök i Stockholm i våras. Hur var det?
Han är 75 år gammal, har toppat listor och jobbat med världsstjärnor och är som sagt en legendar. Han behöver liksom inte bevisa sig nåt mer och det märktes. Han tog sig tid att berömma mig och intresserade sig verkligen för mig och min musik. Det var fint! Vi tog en bild ihop vid pianot som vi båda postade på Instagram!

Som jag har skrivit om tidigare så har ju den legendariska rejvklubben Docklands återfötts och deltar både under Pride-paraden och som fristående klubb under festivalen Dans Dakar. Men nu har ytterligare ett Docklands äntrat scenen.

Förvirringen blev total när det visade sig att en ny restaurang, som bär namnet Docklands, öppnar i Stockholm den 3 augusti på Finnboda varvsväg 18. Detta är bara ett stenkast från den adress där det gamla rejvtemplet låg, och två stenkast från klubbens nya adress. Docklands (klubben alltså) grundare Anders Varveus verkar dock ta det hela med ro.

– Det verkar som att deras fantasi varit en smula begränsad, säger han.

Det är dock inte orimligt att anta att restaurangen hade bestämt sitt namn innan klubben hade utannonserat sina planer för återkomst.

Tiden får utvisa hur detta slutar.

Ibland får man bli nostalgisk. För ungefär 13 år sedan fanns en restaurang/nattklubb som hette Stacy på Regeringsgatan (där Stureplansgruppens Magenta och White Room ligger idag). Stället ägdes av Dr. Alban och huserade en hel del härliga klubbkvällar. En kväll kom brittiska skivbolaget Renaissance till stan och med sig hade man suveränen Jody Wisternoff (även känd som ena halvan av duon Way out West). Tydligen spelades kvällen in för av en slump hittade jag denna mix. Enjoy!

Jody Wisternoff – Live at Renaissance, Stacy’s Stockholm (28-08-2002) by Yeah Radio on Mixcloud

Det är tydligt att discomusiken är tillbaka på allvar. På dansgolven hörs originalspår från 70- och 80-talet samt mängder av nyproducerad klubbmusik där discoinfluenserna är tydliga. Jag tycker detta är hur kul som helst men känner samtidigt att vi inte får glömma musikens ursprung och de personer och klubbar som stångades mot moralpanik och skepsism när discomusiken gjorde sitt intåg i Sverige och Stockholm. Discomusiken är grunden till den klubbmusik vi lyssnar på idag, och det var under discoeran som klubbkulturen tog form och discjockeys fick en mer framträdande roll.

Jag tänker skriva mer om detta i denna blogg framöver. Jag vill lyfta fram spännande anekdoter, intressanta historier, klassiska klubbar och legendariska discoprofiler. Många av de personer som var aktiva under 70- och 80-talet är dessutom högst aktuella även idag med klubbarrangemang och skivspelande.

Jag avslutar detta inlägg med ett klassiskt Youtube-klipp som visar vilket motstånd discomusik och diskotek mötte. Vi ser bland annat dj-legendaren Sydney ”the hard working dj” Onayemi försvara discomusiken. Sydney drev bland annat klubben Big Brother under 70-talet.