På uppdrag av mig själv

Idag har jag plockat små knubbiga julgranar och ikväll grillar jag skinka, imorgon är det jul i studion igen och jag glädjer mig. Varför ett sånt jobb är så mycket lättare och roligare när det är på uppdrag från någon annan och för någon annans produkt?

Så fort jag ska styla och fota något till mitt eget företag och webbutiken så stryper det liksom en snara runt min hals och jag blir helt förlamad i min kreativa tankegång.

Igår var en sån dag, med ångesttyngda fotsteg masade jag mig runt i lokalerna och letade efter den perfekta platsen för att fota mitt nya print ”Stilfulla”. Jag är verkligen nöjd med designen, och jag tycker den är skitsnygg i sin ram från Ferm Living. Ändå ekade huvudet tomt för idéer och vädret var precis lika grått som mitt sinne. Men jag vet att när det är på uppdrag av mig själv lönar det sig inte att maska, det blir inte bättre och det blir definitivt inte gjort av någon annan.

Väl färdig och med bilderna i datorn vet jag inte om det är jante eller prestationsångesten som tar över, men jag är mycket sällan nöjd. Jag petar, pillar och trixar. Jag suckar, drar mig i håret och skäms. Ska jag behöva stå för detta? Är det här det bästa jag kan?

Och så någonstans bestämmer jag mig för att det är gott nog, lägger ut produkterna i butiken och går ut för att plocka granar istället. Det ljusnar genast i sinnet och nu när jag har ett nytt projekt i huvudet, nya bilder som poppar upp i mitt huvud så kan jag titta tillbaka på bilderna från gårdagen och tänka…

Kanske dom inte är så tokiga ändå?