Vem vill ha en kaka till?

En kamera, en assistent och absolut noll pli på mina ungar. Jag är inte den typen som luktar armsvett, inte förrän jag blir nervös, rädd eller stressad. Den här uppgiften med mina egna småänglar tror jag måste ha bockat för alla rutor. Med cd-ringar i armhålorna och en vild uppsyn i blicken lyckades jag tillsammans med min lillasyster ”assistenten” trycka ner dom tre i en soffa samtidigt.

Kex och mutor blandat med milda hot så som ”den som lyssnar på mamma får glass”, ”komihåg att det är Cirkus imorgon”, ”vem vill ha en kaka till” och ”du får göra en hinderbana med fällor sen om du flinar först” tog oss fram till ett urval av nästan 200 bilder.

Två med fokus på rätt ställe.

Men vad spelar det för roll om 200 år?

Ingen.

Och nu, sähär efteråt så är jag bara glad att jag tog mig i kragen och gjorde det!