En vecka senare…
Vi hade ett småhätskt samtal häromdagen pappi och jag (Ja, norrmän kan också var både sura och irriterade). Han, pappi, norrmannen, menade att han var less efter två veckors pergolabygge och tyckte att nu var det dags att bli klar. Jag menar att jag kan förstå honom, absolut, men vi har faktiskt bara hållit på i EN vecka! Och det med uppehåll eftersom vi saknade material ett par dagar.
För två veckor sen, då såg det ut såhär, och fanns bara i mina tankar…
Så förra torsdagen handlade vi hem allt material och kunde starta bygget. Skönt att bli kvitt dom tillfälliga stolparna som stått där och typ skrikit med megafon i mitt öra – vi ska bli en pergola, viskablien pergolaaa…
Tre dagar senare liknade min fantasi mer perkele än en pergola och vi letade med ljus och lykta efter lite stabilitet i bygget.
Så fick vi kryddhyllan på plats och den gjorde verkligen susen tillsammans med några andra små åtgärder. Nu håller bygget för både stora och små klätterapor.
En snygg lösning för att slippa sätta kryss lite här och var tycker jag. Jag hade ju min vision av ”växthus utan glas känsla” och den höll jag benhårt fast vid.
Så i fredags blev vi äntligen klara med de sista detaljerna.
Ikväll har vi smyginvigt den, mycket nöjd både norrmannen och jag! Nu återstår att bestämma lasyr eller färg, men svart ska den bli.
Å tänk när det är gjort och man kan börja piffa och plantera, det är ju då det roliga börjar på riktigt!
