Del 1

Det blir inte många fyndiga ord knapprade på den här datorn nu för tiden, jag tittar mest in för att rapportera om projekten som jag vet att vissa av er är nyfikna på.

Kommer ni ihåg min minst sagt ihopslängda skiss på pergolan? Nu har vi påbörjat bygget.

Jag säger vi eftersom jag i detta projekt har fått en sann kompanjon, nämligen Pappi. Någon ritning har vi inte ens gett oss på eftersom allt är så rackarns snett och krokigt så får vi försöka lösa problemen när dom kommer.

Och det gör dom i en jämn ström, problemen alltså. Fördelen är väl att ingen av oss har de rätta svaren, så vi har inget att bli ovänner över heller.

Nu ömmar både händer och fötter, och det ser fortfarande inte mycket ut för världen! Men vi startade kl 08 imorse och kl 22 lade jag ner skruvdragaren för kvällen. Då ska även tillfredsställandet av tre tältande, skruvräknande, trapphoppande, smultronplockande, nakenfisbadande och kakätande ungar tänkas in i projektet så blir tidsåtgången kanske inte så förundransvärd ändå.

Imorgon fortsätter vi, hoppas jag!? Eller hur Pappi?

Natti natti

Var det bättre förr?

Här har vi i och för sig redan startat arbetet, innan var det typ ett potatisland, taggbuskar, en liten uteplats och ett dike. Jag lovar det var inte bättre då heller!

Och såhär såg det ut förrgår, nu ligger också alla plattor lagda.

Pergola nästa…

I fyra enkla steg

Lilleman ställer i ordning inför sin egen ”majafton” som han kallar den. Han ska ha fem eller tolv gäster, en snygg skjorta och sjunga julgranssånger. Här delar han med sig av sitt bästa vika-servetter-tips, vi kallar den för Strut i glaset:

Medan han pysslar med sitt så försöker jag att dekorera min mojäng från IB Laursen. Blev väl inte riktigt sådär ”Ernstigt” som jag tänkt mig, men det får duga.

Städa tyckte Lilleman var mindre viktigt, så det fick jag vackert göra själv. Men såpadoftande trägolv är ett midsommarmåste tycker jag, nu är det gjort och imorgon kan vi löva.

Min favorit just nu!

Prasselpapper, en garnstump och en sax – favoriter behöver inte vara dyra!

Det är Sofie med bloggen [room] by sofie som utmanar alla sugna bloggare att blogga om ”Din favorit just nu”. Eftersom min vimpelsjuka börjar övergå i ett lätt pom-pomberoende, och jag precis lärt mig hur, så blev valet enkelt. Här är mina tre favoriter just nu!

Vänligen ha överseende med dess, låt oss säga ”charmiga asymetri”, jag är en total rookie på pom-pomtillverkning. Men när en vänlig själ tipsade om den här enkla DIY-instruktionen kunde jag inte låta bli att knåpa ihop ett par egna. Och visst är det kul med lite festliga/barnsliga inslag i inredningen!? Jag älskar det!

Fortsätter det att regna imorgon också så är nog risken stor att jag blir expert på det här med pom-pomtillverkning

Hos Sofie finns en lista med alla andra som deltar i utmaningen, klicka dig in och se deras bidrag här!

Psst! Är du den vänliga själen som tipsade mig om DIY-instruktionen så hojta till! Jag vill ju länka till dig men har totalt tappat dig och ditt inlägg, vem friden var det nu igen!? *sliter mig i håret*

Mest svartvita fotografier med svarta ramar

Visst är det lite prestationsladdat det här med tavelväggar!?

Nästan alla jag känner drömmer om att ha en men, inte så många vågar påbörja den. Mitt tips är att slänga bort perfektion och planering och låta den växa fram!

Vår tavelvägg har vuxit i fyra år och nu tycker jag att den äntligen börjar likna något.

Det tipset som brukar ges är att man ska lägga ut tavlorna på golvet och flytta runt dom för att se hur allt passar bäst ihop. Jättebra tips om man har alla tavlor klara från början, men är man lika impulsiv som jag så har man ju inte det. Mitt tips är att börja nerifrån med en jämn linje i nederkant för att ge ett enhetligt intryck och bygg sedan uppåt.

Jag har valt att använda olika ramar men alla i samma färg. Vissa bilder är gamla, andra nya och en hel del av dom bara utskrivna på vanligt A4-papper. Jag tycker det är viktigare att det blir gjort än att det blir perfekt.

Det här är pappi när han var liten, det är en ”nyproduktion” från en gammal bild. Och den bredvid är Solo på ett vanligt A4, ser du skillnad?

Bönan i pälsmössa är en originalbild av mig, och den bredvid – vanligt A4 och så vidare…

En brokig skara bilder, som en krona i familjeträdet. Ständigt växande…

Och varje morgon möter den oss i trappen, här har jag stått så många gånger med en liten på höften och tittat och pekat. En betydelsefull plats i vårt hus tycker jag.

Så släng bort perfektion och planering, låt den växa fram! Hellre gjort än perfekt, eller hur? :)

i allt det där gråa!

Vi har bra dagar och dåliga dagar, idag är en bra dag. Inatt när jag låg där på alla fyra, det handlade om butt plugs på P3 och jag hade målat in radion i ett hörn, då var det en dålig dag.

Jag älskar vårt rutiga köksgolv, men det kräver både kärlek och omtanke!

Nu är allt det gråa skrubbat och påbättrat med färg, idag är en bra dag.

Inatt ska jag ”Ligga med P3” igen, då är det dags för dom vita rutorna att få sig en omgång.

Jag har målat griffelfärg på skafferidörren

Om man är en fena på att baka men med ett minne som en guldfisk så är det himla fint att ha en ”lat hund” på dörren.

Varje gång glömmer jag hur mycket vätska det ska vara till hur mycket jäst i exempelvis en pizzadeg, och sen kan jag heller inte minnas om det var på sidan 527 eller 572 i stora kokboken. När jag väl har rätt ut den frågan då minns jag inte om jag brukar göra den stora eller lilla degen till en långpanna.

Guldfiskminnet går i släkten, jag och mamma delar på en burk griffelfärg, det räcker till hennes skafferidörr också.

Från idé till verklighet

Några undrar hur jag hinner, svaret är – Det gör jag inte.

Lyckades inte hinna fånga det bästa ljuset för fotografering idag heller för då var det sockerkaka, varm saft och pulkåkning som gällde. Nu står lunchen kvar på diskbänken, sängarna är obäddade och Lilldogge hänger över armen och suger på min tumknoge. Min frisyr är densamma som mössan skapade den, jag skjuter till miniräknaren under hakan på Dogge och hoppas att han ska kika nöjt på den tills det här inlägget är färdigt.

Skynda, skynda, som Gunde skulle ha sagt det! Här, lite bilder på min nya fondvägg.

Vill du se hur jag gick till väga så klicka här!

Uppdrag måla osynlig byrå – Avklarat

Mitt första pysseluppdrag efter bebis är avklarat, skönt att vara tillbaka på banan igen :)

Här hittar du FÖRE-bilder å där hittar du UNDER-bilder. Nedan ser du min gröna skänk som blivit grå och placerad i köket, fått nytt lås och blivit fylld med pyssel och ritgrejor.

Bara det att få upp brödrosten, bort från klåfingerhöjd, gör det värt arbetet.

Jag valde att måla med en matt färg för att få en gammal och mjuk känsla. Handtagen är gjorda av min pappas fallfärdiga arbetsbälte i läder och låsbrickan är plockad från en gammal garderobsdörr. Skänken har varit i mina ägor sen 1900-talet. Köpt på auktion, då burgunderröd, sen avlutad och trären, efter det knallgrön och så till sist grå.