Del 1
Del ett av hur många det vet jag inte.
Jag har helt enkelt en sån himla lust att göra en serie med bilder ur andra vackra hem runt omkring mig.
Idag öppnar jag dörrarna till min mamma och pappa, välkommen!

Jag får ofta frågan om mitt inredningsintresse kommer hemifrån.
Jag svarar spontant – nej, min mamma är ingen inredningsnörd. Men så när jag tänker efter så är hon så förbaskat noga med allt att det blir liksom rackarns bra ändå!

Vissa saker har fått flytta med från mitt barndomshem och andra är utbytta, men mest av den anledningen att det ”nya” huset är mindre både på bredden och höjden.
Den här ljuskronan är en av mina favoriter sen liten. Rosa skärmar var förstås ett plus, men det är glasdropparna som har etsat sig fast.

Blomtavlor är mammas knark. Hon lovar och svär – att nu räcker det, nu ska hon sluta och sen så faller hon tillbaka i fällan igen.
Ganska angenämt knark det där.

Och visst är det väl så att alla hem är vackra, när man ser detaljerna och det personliga i dom. Alla föremål som slits av livet och påminner oss om det som varit.
Jag tycker det är vackert.
