Tur att hans säng är utdragbar, för om man växer med ansvar så blev nog Lilleman minst en lång halvmeter längre inatt.
Första april 2012 noterar vi i boken som den dagen då han fick sin egen sänglampa.
En lampa med en knapp på och fullt eget ansvar för den.
Den kan knäppas av och den kan knäppas på, båda utan förälders inblandning.
Det är stort.
Visst är det lite prestationsladdat det här med tavelväggar!?
Nästan alla jag känner drömmer om att ha en men, inte så många vågar påbörja den. Mitt tips är att slänga bort perfektion och planering och låta den växa fram!
Vår tavelvägg har vuxit i fyra år och nu tycker jag att den äntligen börjar likna något.
Det tipset som brukar ges är att man ska lägga ut tavlorna på golvet och flytta runt dom för att se hur allt passar bäst ihop. Jättebra tips om man har alla tavlor klara från början, men är man lika impulsiv som jag så har man ju inte det. Mitt tips är att börja nerifrån med en jämn linje i nederkant för att ge ett enhetligt intryck och bygg sedan uppåt.
Jag har valt att använda olika ramar men alla i samma färg. Vissa bilder är gamla, andra nya och en hel del av dom bara utskrivna på vanligt A4-papper. Jag tycker det är viktigare att det blir gjort än att det blir perfekt.
Det här är pappi när han var liten, det är en ”nyproduktion” från en gammal bild. Och den bredvid är Solo på ett vanligt A4, ser du skillnad?
Bönan i pälsmössa är en originalbild av mig, och den bredvid – vanligt A4 och så vidare…
En brokig skara bilder, som en krona i familjeträdet. Ständigt växande…
Och varje morgon möter den oss i trappen, här har jag stått så många gånger med en liten på höften och tittat och pekat. En betydelsefull plats i vårt hus tycker jag.
Så släng bort perfektion och planering, låt den växa fram! Hellre gjort än perfekt, eller hur? :)
Även liten bonde tar stor plats! Men nu har Lillemans traktorer fått sig en ny ”flerplanig parkeringsplats” i form av vävd tygkorg med handtag. Den är dessutom släp- & dravänlig, ger inga märken på golvet. Perfekt!
Vi har bra dagar och dåliga dagar, idag är en bra dag. Inatt när jag låg där på alla fyra, det handlade om butt plugs på P3 och jag hade målat in radion i ett hörn, då var det en dålig dag.
Jag älskar vårt rutiga köksgolv, men det kräver både kärlek och omtanke!
Nu är allt det gråa skrubbat och påbättrat med färg, idag är en bra dag.
Inatt ska jag ”Ligga med P3” igen, då är det dags för dom vita rutorna att få sig en omgång.
Om man är en fena på att baka men med ett minne som en guldfisk så är det himla fint att ha en ”lat hund” på dörren.
Varje gång glömmer jag hur mycket vätska det ska vara till hur mycket jäst i exempelvis en pizzadeg, och sen kan jag heller inte minnas om det var på sidan 527 eller 572 i stora kokboken. När jag väl har rätt ut den frågan då minns jag inte om jag brukar göra den stora eller lilla degen till en långpanna.
Guldfiskminnet går i släkten, jag och mamma delar på en burk griffelfärg, det räcker till hennes skafferidörr också.
Bestemor blev lite bekymrad när vi hade skruvat upp vår nya brandsläckare i hallen. Vart hade barnens fina postlådor tagit vägen?
Jo, dom sitter på rad i köket bredvid handdukarna! Lillebror har också fått sin egen. Att man inte kan kolla lådan själv betyder ju inte automatiskt att man aldrig får någon post, eller hur?
Snorpan är förste postman här i hemmet och hon har full kontroll över postkontoret. Lådorna är superbra att stoppa hemliga grejer i och har man tur så dyker det upp ett och annat brev ibland!
Strax ovanför sitter mammis och pappis ”postlådor”. Men där finns nästan aldrig så trevlig post som i dom andra lådorna.
Ja, det var alltså postkontoret här på Knaadavägen…
Jag har sneglat på den här kartongen i veckor, pustat, suckat och flyttat på den varje gång den stått ivägen. Den är tung också, säkert snygg, men tung. Var ska jag hänga den? Hur?
Så tog jag mod till mig, öppnade kartongen och det visade det sig vara hur enkelt som helst, fem minuter senare satt den på plats!
Brandsläckaren vann jag på en tävling på styleroom.se för ett tag sedan och skylten den har jag haft sedan länge, köpt på varuhusetsalt.com.
Några undrar hur jag hinner, svaret är – Det gör jag inte.
Lyckades inte hinna fånga det bästa ljuset för fotografering idag heller för då var det sockerkaka, varm saft och pulkåkning som gällde. Nu står lunchen kvar på diskbänken, sängarna är obäddade och Lilldogge hänger över armen och suger på min tumknoge. Min frisyr är densamma som mössan skapade den, jag skjuter till miniräknaren under hakan på Dogge och hoppas att han ska kika nöjt på den tills det här inlägget är färdigt.
Skynda, skynda, som Gunde skulle ha sagt det! Här, lite bilder på min nya fondvägg.
Vill du se hur jag gick till väga så klicka här!
Om tre veckor har vi bott exakt tre år i det här huset, och det är precis lika lång tid som det har tagit mig att hitta ett par fina gardiner till barnrummet.
Men nu hänger dom där i rosa presentsnören,
tillsammans med yviga tofsar från loppis
och egentligen är det inte ens gardiner, det är två duschdraperier.
Men visst är dom väl alldeles underbara!?
Om Snorpan var en gardin så tror jag att hon skulle vara den här :)
Mitt första pysseluppdrag efter bebis är avklarat, skönt att vara tillbaka på banan igen :)
Här hittar du FÖRE-bilder å där hittar du UNDER-bilder. Nedan ser du min gröna skänk som blivit grå och placerad i köket, fått nytt lås och blivit fylld med pyssel och ritgrejor.
Bara det att få upp brödrosten, bort från klåfingerhöjd, gör det värt arbetet.
Jag valde att måla med en matt färg för att få en gammal och mjuk känsla. Handtagen är gjorda av min pappas fallfärdiga arbetsbälte i läder och låsbrickan är plockad från en gammal garderobsdörr. Skänken har varit i mina ägor sen 1900-talet. Köpt på auktion, då burgunderröd, sen avlutad och trären, efter det knallgrön och så till sist grå.
För mig är det viktigt att hemmet är en kreativ och fungerande miljö som erbjuder både ordning och inspiration.
Inredning och design är mitt jobb, min hobby och mitt liv. Jag formger och säljer grafiska prints i webbutiken på KNAADA.se. Om allt detta och lite till bloggar jag här på Härligt Hemma.
(Foto: Marias of Sweden)
