Mest svartvita fotografier med svarta ramar

Visst är det lite prestationsladdat det här med tavelväggar!?

Nästan alla jag känner drömmer om att ha en men, inte så många vågar påbörja den. Mitt tips är att slänga bort perfektion och planering och låta den växa fram!

Vår tavelvägg har vuxit i fyra år och nu tycker jag att den äntligen börjar likna något.

Det tipset som brukar ges är att man ska lägga ut tavlorna på golvet och flytta runt dom för att se hur allt passar bäst ihop. Jättebra tips om man har alla tavlor klara från början, men är man lika impulsiv som jag så har man ju inte det. Mitt tips är att börja nerifrån med en jämn linje i nederkant för att ge ett enhetligt intryck och bygg sedan uppåt.

Jag har valt att använda olika ramar men alla i samma färg. Vissa bilder är gamla, andra nya och en hel del av dom bara utskrivna på vanligt A4-papper. Jag tycker det är viktigare att det blir gjort än att det blir perfekt.

Det här är pappi när han var liten, det är en ”nyproduktion” från en gammal bild. Och den bredvid är Solo på ett vanligt A4, ser du skillnad?

Bönan i pälsmössa är en originalbild av mig, och den bredvid – vanligt A4 och så vidare…

En brokig skara bilder, som en krona i familjeträdet. Ständigt växande…

Och varje morgon möter den oss i trappen, här har jag stått så många gånger med en liten på höften och tittat och pekat. En betydelsefull plats i vårt hus tycker jag.

Så släng bort perfektion och planering, låt den växa fram! Hellre gjort än perfekt, eller hur? :)