Mossa, gran- och en- eller tvåris

Förra året den här tiden var jag en rejäl tjockis, det skulle visa sig vara två dagar innan vi åkte in för att föda Lilldogge. Som vägde en bra bit över fyra kilo och egentligen inte var så liten.

En väldigt god orsak till att tycka att ris och mossaplockning var både skitjobbigt och skittråkigt. Men i år är det andra bullar, benkrampen lyser med sin frånvaro och Lilldogge med sin närvaro!

Han är en storkille nu och sov i vagnen vid skogskanten medan jag tog de andra två barnen i handen på jakt efter mossa och…

Ja, vad heter det nu igen, är det enris eller tvåris? Inte så noga tycker Lilleman, 4 år, så länge dom sticks och är gröna får det duga. ”Gissa bajset” hann vi med också – En liten älg som nog är som en ren men heter rådjur med två tår, kom vi fram till att det  var. Dom såg riktigt aptitliga ut också, dom små svarta pärlorna.

Billigt och helgfint

Dom små krukorna är betonglyktor för värmeljus som jag har satt lite mossa i, plåtkrukan är ju den jag fick av Snygg-Ulrika och ”Piffiga-Pontus” och skylten är en födelsedagspresent från småsystrarna. Äpplena fick jag i en blomgrupp i somras och snöstjärnorna i en blomgrupp förra julen. Det blev en både billigt och helgfint tycker jag.

Och helt utan kramp i benen, hallelujah vintern är bättre utan bebis i magen.