Och en nöt att knäcka
Lilleman, fem, har just kommit hem från dagis och istället för att spurta förbi mig i hallen i jakten på en grunka cirkulerar han runt mig och jag märker att han har en fråga på lur…
– Mamma, är du en autograf?
Han ser lite finurlig ut, som att precis knäckt nöten
– Njae, du tän…
Försöker jag att svara men blir avbruten
– Sådär som Maria – en autograf?
Fortsätter han ivrigt men dom höjda ljusa små ögonbrynen avslöjar ett litet stänk av tveksamhet

Stackars älskade unge, han är fem år och försöker verkligen att greppa det. Åtminstone kanske bara greppa en liten detalj om vad jag jobbar med. Något som kanske till och med kan beskrivas med ord för en dagispolare.
– En autograf. Eller?
Eftersom jag just haft f-o-t-o-graf Marias of Sweden i min trapp (av helt förklarliga skäl) så förstår jag ju precis vad han tänker på – en fotograf-autograf.

Men nöten är oknäckt.
Jag förklarar åter igen att jag jobbar när jag ritar med datorn och typ leker post. Att det är mina tavlor som man kan rulla ihop och stoppa i typ en kikare som är en produkt som jag säljer på internet – du vet det där internet. Att Maria är en fotograf som typ knäpper kort på vad en formgivare gör och att det är för en grej i en tidning som heter Härligt hemma eftersom mamma skriver om saker på det där internet som typ den där tidningen också gör. Typ.
Att hans pappa som är typ programutvecklare som typ skriver koder som typ gör att det där internet typ fungerar så att vi kan få pengar att typ köpa ketchup och leksaker för. Det får vi typ ta när han fyller femton, för nu har femåringens fokus rullat iväg tillsammans med den där oknäckta nöten och han är fullt upptagen med att jaga grunkor igen.