Eller bara helt vanligt jävla stök?

Hej, Stökberta är mitt mellannamn och här jobbar jag.

Ja, det är väl inte underligt att vårt hus har känts alldeles för litet. Allt det här och lite till har stått undangömt i olika vrår där hemma. Tillsammans med stökiga familjen på fem personer och på bara 120 kvadrat blir det väldigt trångt.

I olika omgångar flyttar jag nu mitt pick och pack till studion, det är där det ska vara. Och visst, det lättar lite här hemma, men min fina studio då!! När ska stöket övergå till ett kreativt kaos?

Varje vecka tänker jag att det ska bli den veckan jag får tid att ta tag i det här. Ett arbetsbord ska byggas och kartonger ska packas upp. Men just nu har jag nöjet och lyxproblemet av att ha supermycket jobb. Så mina högar växer, och letar du efter mig så har jag ett tips.

Jag sitter där bakom någon av kartongerna, jag har blont hår som står rakt upp och mitt mellannamn är Stökberta.

Underlig lyx!

Vet ni vad, alldeles snart kliver jag ut genom den dörren. Stänger, låser och tar helg – utan möjlighet att jobba hemma.

Helt sjukt underligt känns det, spännande att se vad en sån helg kan ge!?

Jag anser mitt jobb som utflyttat från hemmet, inflyttat på kontoret och en ny period i mitt liv börjar nu.

Trevlig helg!

Vem vill ha en kaka till?

En kamera, en assistent och absolut noll pli på mina ungar. Jag är inte den typen som luktar armsvett, inte förrän jag blir nervös, rädd eller stressad. Den här uppgiften med mina egna småänglar tror jag måste ha bockat för alla rutor. Med cd-ringar i armhålorna och en vild uppsyn i blicken lyckades jag tillsammans med min lillasyster ”assistenten” trycka ner dom tre i en soffa samtidigt.

Kex och mutor blandat med milda hot så som ”den som lyssnar på mamma får glass”, ”komihåg att det är Cirkus imorgon”, ”vem vill ha en kaka till” och ”du får göra en hinderbana med fällor sen om du flinar först” tog oss fram till ett urval av nästan 200 bilder.

Två med fokus på rätt ställe.

Men vad spelar det för roll om 200 år?

Ingen.

Och nu, sähär efteråt så är jag bara glad att jag tog mig i kragen och gjorde det!

Min första ”riktiga” dag i studion

Som jag nämnde tidigare har det varit mycket som kommit emellan och tiden till min nya studio har varit knapp. Jag är inte färdiginflyttad ännu, men idag ignorerade jag röran och körde äntligen min första ”riktiga” dag i studion. Resultatet blev produktbilder på mitt nya print Marocko.

Jag blir per automatik hyperstressad när det sammanfaller så att alla tre barnen är friska, dagis har öppet och jag inte har några möten eller annat krångel bokat. Hjälp en hel dag till bara mig och studion, det är ju så mycket jag vill hinna!

Men med rejält med research och inspiration på benen, en packplan, stora packpåsar, långa armar, starkt kaffe och ett tidsschema kan faktiskt även en hyperstressad trebarnsmamma samla sig, komma på plats (med nästan allt hon behöver) och få en hel del gjort på en dag.

Förmiddagen gick till styling och fotografering, sen klämde jag in en lunchdejt med min sambo (kan ha varit flera år sen) och efter det bildbehandling och publicering av de nya produkterna i webbutiken.

Studion får fem av fem möjliga att arbeta i! Ljuset är fantastiskt och det tillsammans med grå väggar och golv ger mycket goda förutsättningar.

Nu somnar kottarna in på övervåningen, jag känner mig trött och nöjd. Åter igen snabba jobb och snabba resultat – jag älskar´t!

Nu ska jag ta och masa min trötta ben ut på en promenad för att avrunda, vi hörs!

God natt!

Sommarkoma

Åh, vad jag längtar hit! Jag vill in och färdigställa mitt arbetsbord, koppla upp datorn, dra upp volymen och arbeta!

Men det kommer hela tiden grejer emellan. Kul grejer. Sommargrejer.

Den här veckan ska jag styla för en utomhusfotografering, ett nytt och spännande jobb som jag hoppas ni ska få se mer av snart nog.

Till hösten Studio – då lovar jag att komma inom med en hög mattor och göra dig sällskap i rusket, men nu måste jag fortsätta med mina sommargrejer…

Del 3

Jag försöker tagga mig själv till nästa steg i det här projektet. Nu står arkitektskåpen på plats och tanken är att jag ska bygga vidare med hyllor och annat till en lagom arbetshöjd, sen ska toppen kläs in med plåt. Och jag behöver en plan, kanske till och med en ritning.

Det är bara det, att just nu lockar ju så mycket annat!

Idag har jag fyllt bilen med vildvin, riddarsporre och månadssmultron. Jag har matat vår gårdskotte Frank med pannkaka och jag har gått från brunett till blondin. Om man boar i väntan på bebis, då måste det väl finnas ett fint ord för vad man gör i väntan på sommaren också?

Vad det än må heta så är det precis det jag har gjort, hela dagen.

För du skall inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart!

Pelarbordet är klart nu!

Japp, nu står det där.

Knakande rosa och med bollfrans, precis så galet som jag hade tänkt mig.

Såhär gjorde jag:

1) Köpte ett bord för 80 kr på loppis
2) Köpte en vattenbaserad högblank knallrosa & en vit
3) Målartvättaade och sandpapprade
4) Grundmålade vitt med pensel
5) Målade tre lager med pensel och skumgummiroller
6) Fäste en bollfrans med små skruvar i bordskanten

Bollfransen blir säkert inte alls långlivad, men det var en idé jag fick och nu har jag åtminstone testat den :)

Koskalle, Texas longhorn – In & Finn >
Svartvita tavlor, Identitet – KNAADA >
Soffa, bord & väskor – Loppis

FABRIKEN | Torsdagstema | v 17

April 2013 är och kommer alltid att vara månaden då jag flyttade in i min första egna studio. Och såhär ser min moodboard för april ut.

På måndag börjar minsta lillskrutten på dagis och då ska jag bli vuxen på halvtid, med en egen arbetsplats och allt. Det känns spännande och otroligt lyxigt!

Se fler April Moodboards på Inspirationsfabriken idag >

Del 2

Idag lämnade jag den övriga familjen hemma för en siesta och tog med min mamma på ett par timmars jobb i studion.

Hon städade och jag skruvade.

Fyra pallar och nio hjul senare.

Nu har jag en flytt- och låsbar grund till mitt blivande arbetsbord. På detta har jag tänkt bygga upp höjden med arkitektbyråer och sedan en toppskiva av något slag. Jag tar det lite som det kommer, ibland lönar det sig att vara flexibel i både färg, form och materialval.

Del 1

Brorsan skänkte dom till mig, morfar körde dom till mig och Pappi bar upp dom till mig. Vad skulle man göra utan familjen när man är en skrotnissa som jag?

Nu ligger lastpallarna i min studio och doftar såpa i väntan på hjul och att få bli en möbel.

Det känns enormt lyxigt att ha en lokal med plats för alla dom där idéerna och projekten som det inte funnits tillfälle att förverkliga hemma.

Idag har vi också varit och loppisfyndat två industristolar på en nedlagd fabrik i grannbyn, lycka! Dom ska också få en omgång med rotborsten innan jag kan bestämma om de ska få flytta in i studion eller här hemma. Återkommer om det.

Tusen tack snälla du som tipsade på FB om stolarna, du har gjort min helg!