Bröllopsfotografering

Sena och nerviga rusar vi ut från hotellet. Personalen applåderar och önskar oss all lycka. Jag tror vi båda känner oss lätt rusade av all uppmärksamhet kombinerat med för lite lunch och en stor förväntan.

Nu ska vi bara ha lite kontanter från en automat och en taxi till Ola, vår fotograf som väntar vid MACBA, Barcelonas moderna museum. Jag blir fotad av turister och gratulerad av skateare och alkoholister, småtjejerna fnissar.

Det känns lite galet att halvspringa runt på Barcelonas trånga och lortiga gator i helvit klänning och ropa Gracias, men jag älskar varje del av det! Och jag vet att där vi ska fota är det inte renare heller, jag har bett fotografen om coola kontraster och graffiti. Kanske det är just det som gör Pappi stressad och nervös. Inte bara att han blir tvungen att vara med på bild, som han i vanliga fall gör allt för att undvika, men här hemma är han familjens säkerhetsansvarige och den rollen har han tagit med sig på resan också. Vi har blivit varnade för ficktjuvar och annat skumt folk i dom områdena vi ska fota, påverkade och närgångna uteliggare som pratar spanska kan verka mer obehagliga än dom faktiskt är.

Men Ola, fotografen, var en vacker tuffing! Japp, ingen karl som jag ju från början trodde utan en snygg blondin med ett bländande leende och massor av skinn på näsan. Hon tog gott hand om oss och styrde fotograferingen med en erfaren järnhand. Väldigt skönt kände vi båda, att få bli marionettdockor för ett tag och slippa tänka själv.

Tyvärr fick vi inte komma in på museumet och fota som jag hade hoppats, men utemiljön var precis lika grym den. Byggd i vita raka och svängda vinklar och vrår med mörka och grönskimrande glaspartier. Jag har dessvärre inget foto därifrån, men är du nyfiken så klicka här >

Den här, den enda bilden av mig i hela outfiten hittills, har min nyblivne man tagit av mig rätt utanför hotellet efter vigseln.

Vi jobbade oss igenom en mörk del av staden och avslutade med ”svärmorsbilder” vid någon vacker gränd. Ett par minuter innan vigseln satte vi oss alla tre i en taxi och körde mot kyrkan och prästen som stod utanför och väntade på oss. Vi kom rätt och vi kom i tid. Vi kom hela, rena och fotograferade! Och det enda vi blev av med under färden var all nervositet, den hade Ola trollat bort med sin fasta hand och trixiga poser.

Nu är vi redo för vigseln, kyrkan står tom och ståtlig och väntar på oss. Vi har lovat oss själva att försöka vara närvarande påriktigt och att försöka ta till oss av varje liten sekund.

Fortsättning följer…