Om du behöver akut polishjälp kan du få stå i telefonkö i minuter.
I södra Sverige har väntetiden fördubblats de senaste åren.
–  Självklart är det helt avgörande vid till exempel en skjutning om vi svarar efter 10 sekunder eller efter tre minuter. En gärningsman hinner långt på tre minuter, säger en anställd på en regionledningscentral.

De brukar beskrivas som polismyndighetens hjärta.
Från länskommunikationscentralerna, numera regionledningscentralerna, skickas patruller ut och insatser leds.
Det är även dit man kopplas när man ringer 112 och har ett akut polisärende.
2015 kopplades 680000 samtal från SOS till polisens regionledningscentraler runt om i landet.
De samtal som SOS kopplar vidare till polisen är sådana där uppringaren behöver polisens hjälp. Kanske handlar det om en skottlossning, ett pågående inbrott eller andra akuta, polisiära ärenden.
Målsättningen är att de som ringer via SOS Alarm ska få svar omgående, helst inom 15 sekunder.
Siffror som Aftonbladet tagit del av från regionerna Stockholm, Väst och Syd visar att de två förstnämnda regionerna för det mesta lyckas med att nå målet.

Men i region Syd är verkligheten en annan.
Där tar det numera dubbelt så lång tid för ett larmsamtal att besvaras.
2012: 18, 58 sekunder.
2015: 35, 91 sekunder.
En anställd på en regionledningscentral, RLC, i södra Sverige berättar:
– Det är inget ovanligt att 112-samtal får vänta i närmare 3-4 minuter – samtal som enligt målet egentligen ska besvaras inom 15 sekunder.
Några sekunder hit eller dit kan låta trivialt.
Men ibland kan det vara skillnaden mellan liv och död.
–  Självklart är det helt avgörande vid till exempel en skjutning om vi svarar efter 10 sekunder eller efter tre minuter. En gärningsman hinner långt på tre minuter, säger den anställde.

Marie Jarnérus är chef för regionledningscentralen i region Syd. Hon säger att man är mycket medvetna om att det blivit allt längre väntetid.
Och det är något man ser allvarligt på.
– En stor anledning är bemanningen, och det är därför man omorganiserar nu i hela riket för att kunna möta trycket.
– Det har varit för lite personal redan sedan 2013. Det är det vi hoppas på nu, att bemanningen ska öka. Vi har gjort grafer för att se när trycket är som störst så att vi kan ha som störst personalstyrka då.
Personal som hört av sig till Aftonbladet säger att man allt som oftast tvingas lägga högprioriterade ärenden som ”ej utryckning” för att man helt enkelt inte kommer hinna hantera dem.

Och personal beskriver även arbetssituationen som väldigt hård med långa pass och få pauser. ”Det känns frustrerande att inte kunna göra sitt jobb ordentligt. Och hemskt gentemot allmänheten som inte får den hjälp de behöver”, skriver en uppgiftslämnare.
– Det är klart att man vill göra sitt bästa, poliser är i naturen jätteengagerade. Det är inte så att folk hos oss inte jobbar, de jobbar så det inte är klokt. Men man kan bara ta hand om ett visst antal samtal åt gången, man kan inte göra hur mycket som helst, säger Marie Jarnerus.
– Men sen är det inte hela sanningen att det bara är hos oss det inte fungerar. Har man en hög belastning i en region är det viktigt att man har patruller att skicka. Hela kedjan måste funka och det gör den inte riktigt just nu.

Region Stockholm har däremot förbättrat sin svarstid de senaste åren trots att befolkningen ökat.
Björn Cewenhielm, chef för RLC Stockholm, säger att det är resultatet av ett medvetet arbete som genomförts efter en ordentlig genomlysning av flödena för några år sedan. Och omorganisationen har inte påverkat så mycket mer än att Stockholm också fått ta ansvar för Gotland.
– Så vi är i ganska orubbat bo vad gäller verksamhetsuppdraget, säger Björn Cewenhielm. Och tillägger:
– Sedan ett par år tillbaka har vi jobbat med LEAN-konceptet, tittat på vilka samarbetspartners vi har, hur vi kan fördela samtalen mellan oss. Det har handlat mycket om att växeln och PKC, polisens kontaktcenter, kopplat in en del samtal till oss, och dem har vi fått bort.
– Vi har också gått över mycket från att kollegor inte ska använda telefon utan man ska använda Rakel-burk istället, och då blir det kortare samtal. Så vi har lyckats hålla svarstiderna på de här nivåerna, och det blir ju en bra service till medborgarna.

Bo Wennström är professor i rättsvetenskap med ämnet allmän rättslära som specialitet. De senaste åren har han studerat polisverksamheten och även skrivit böcker i ämnet.
Han säger att farorna med för långa väntetider i telefonen är många.
– Den största farhågan är att folk slutar ringa. Att man inte litar på systemet längre utan tappar förtroendet för polis och stat.
– Det är väsentligt att samtalen besvaras snabbt. Och det man ser här är en medelsvarstid vilket tyder på något.
I den nya polisorganisationen är planen att gå från 21 länskommunikationscentraler till sju regionledningscentraler.
Stockholms län slogs till exempel ihop med Gotlands län. RLC Syd består från och med april av Blekinge län, Kalmar län, Kronobergs län och Skåne.
I Bergslagen, Mitt och Öst finns inga färdiga lokaler som kan rymma regionledningscentralerna så där är fortfarande inte den nya organisationen i bruk.
Inte heller i region Nord är omflyttningarna klara.
Kritiken mot att slå ihop de 21 LKC:erna till sju RLC:er har mött stor kritik.
Inte minst för att personal måste flytta till andra städer.
– Och en viktig aspekt är att de som jobbar där därmed inte känner till regionen lika bra som man gjorde tidigare. Man måste känna området och kunna saker och förstå var folk ringer och ifrån och hur det är där, säger Bo Wennström.