DIANA SUNDIN, polis i 37 år, om krisen inom polisen. Jobbar som polisinspektör och planerare i lokalpolisområde Rinkeby i polisområde Stockholm Nord.

Hur är situationen inom polisen nu?
–  Det är en fruktansvärd röra i organisationen. Det sitter  höga chefer som inte varit poliser innan och vi har fått en HR-organisation som tar på sig massor av ansvar, men inte klarar av det eftersom man inte förstår hur polisen fungerar.
– Det är för få poliser och det kommer troligen att bli värre – kanske mycket värre.
Märker du missnöjet?
– Jag ser ett missnöje bland mina kollegor som inte funnits förut. Det är många som slutar och som pratar om att sluta. Missnöjet handlar om allt från arbetstidens förläggning – fast lista kontra periodplanering – till att inte hinna med det som känns viktigt i jobbet.
Vilka är det som slutar, varför och vart tar de vägen?
– De som slutar är ofta de yngre, som har andra yrken i bagaget där de får dubbel lön mot för inom polisen. Det är också så att en del äldre duktiga chefer som slutat och gått till privata företag, beroende på att de inte fått besked om de ska får vara kvar som chefer eller inte och oron avgör till slut. Där har vi mist mycket kompetens! Erfarna utredare i många fall.
Hur många har slutat hos er?
– Jag har inga siffror på hur många som slutat, kommer inte åt sådan statistik, men det försvinner några hela tiden. Många har startat egna säkerhetsföretag och många andra har gått till andra statliga verk och fått betydligt högre lön där, i många fall  höjt lönen med 10-15000 kronor per månad.
Vilken är den största negativa effekten av omorganisationen?
– Att vi inte blivit fler – snarare tvärt om.
– Vi får inte glömma att kriminaliteten ökat otroligt mycket – framför allt den grova brottsligheten. Till detta kommer att myndigheten inte är ett dugg rädd om sin duktiga personal. Det börjar likna ett dygnetruntjobb för många.
– Samma poliser ska sköta arbetet i vardagen och lösa s k vardagsbrott, brott som den vanliga poliser normalt tycker är mycket viktigt eftersom det drabbar den enskilde medborgaren.
I stället handlar det mycket ofta om att släppa den biten och rycka in på grova brott, mord och skjutningar samt misshandel mellan olika kriminella gäng – där man dessutom ofta blir utsatt för stenkastning och hot – mot både sig själv som polis, men också mot sin familj.
Många är missnöjda med sina löner?
– Det är ett uselt löneläge – vem kan få ett vettigt boende och försörja en familj på ca 25 000 kronor per månad i Stockholm? Det gör också att många slutar, framför allt de unga poliser som precis börjat… Personligen funderar jag på om staten har funderat på vad som händer om vi börjar tjäna ännu sämre – ska vår fantastiska svenska poliskår börja ta emot mutor då? Det ser jag inte som ett alternativ, men tanken skrämmer.