Den frågan ställer sig en före detta polis.
Här kommer ett debattinlägg från Marie Karlsson Tuula som i dag är professor i civilrätt och adjungerad ledamot i hovrätten för Västra Sverige.

”Jag är en f.d. polischef, ett arbete som jag övergav 2002 för en helt annan karriär. Arbetar numera som professor i civilrätt och adjungerad ledamot i hovrätten för Västra Sverige av och till. Jag vill påstå att jag är ganska väl insatt i vårt rättssystem.

Under gårdagen hade jag anledning att tala med flera domare från vissa av landets tingsrätter och bl.a. med en från en av våra största tingsrätter. Samtalet från början rörde helt andra saker än polisens arbete. Eftersom jag är intresserad av domstolarnas verksamhet ställde jag dock frågan om deras arbetsbörda. Allt sedan jag gjorde min tingsmeritering, med början 1988, har man traditionellt sett talat om domare som har med högar av balanser i brottmål. En till synes aldrig sinande källa. Det har jag upplevt själv. Frågan var därför intressant för mig. Förvånande nog uppgav domarna samstämmigt, helt oberoende av varandra, att antalet brottmål har sjunkit under senare tid. Jag blev konstigt nog överraskad över den uppgiften. På min tid var det tvärtom.

Tanken om att domstolarna inte hade samma eller ökad arbetsbörda hade inte ens föresvävat mig. Vissa av domarna ställde sig frågan om det rent faktiskt kan förhålla sig så att polisen numera endast utreder brott i vilka det sitter häktade eftersom de är tvungna att göra det. Sådana mål ska enligt lag behandlas med förtur och det är därför naturligt att de blir föremål för utredning och en ordentlig förundersökning. Det rör sig ofta om sådana brott i vilka det finns fängelse i straffskalan. Domarna ställde sig också frågan om övriga brott inte utreds alls.

I diskussionerna om den s.k. krisen inom polisen saknas frågor om rättssäkerhet i samband med brottslighet. En fråga som är mycket relevant för oss samhällsmedborgare. När man gör en polisanmälan och även om det finns en utpekad gärningsman skrivs brottet av inom ett dygn. Det synes förhålla sig så att mängdbrottslighet såsom misshandel, stölder och bedrägerier inte utreds alls och därmed inte heller leder till åtal. Enligt uppgifter i Gp ökar snatterierna så mycket att det enligt polisen själva behövs sju årsarbetare för att utreda brotten och då enbart i Göteborgsområdet. Den uppgiften och andra uppgifter kan tyda på att domarna vid vissa av landets tingsrätter kan ha rätt.

Förhåller det sig så är det mycket olyckligt för oss samhällsmedborgare i rättsstaten Sverige. Var finns rättsäkerheten för oss medborgare? Jag har hittills hållit mig passiv i debatten om krisen inom polisen och det även om jag anser att jag har ett och annat att tillägga. Men när det har gått så här långt går det inte att tiga längre. Verkligheten har hunnit i kapp oss. Jag kan inte annat än att ställa frågan om laglösheten som växer sig allt starkare i vårt samhälle är här för att stanna? och för det andra ställa frågan om hur lång tid det kan ta innan ordning och säkerhet åter igen kan upprätthållas? och det för tredje ställa frågan när politikerna ska vakna ur törnrosasömnen?”