Aftonbladets monter tillhör mässans mest välbesökta. Utom ibland, när fiskargubbeMarx tornar upp sig i ensamt majestät och mattan lyser stor och röd och tom. Det är så luftigt, för en stund. Denna tömning brukar sammanfalla med att undertecknad läser poesi. En märklig, årligen återkommande upplevelse, en sorts performance där skrivandets situation realiseras framför mina ögon. Jag läser för tomma stolar. 

Jenny Tunedal