Två och en halv timma före avspark är det lätt att inse, att det finns viktigare saker att vinna än ett Nobelpris. Nobelpriset delas ut varje år, men VM spelas bara vart fjärde.

Två och ett halvt dygn sedan Herta Müller fick ett pris hon förmodligen väl förtjänar – jag har fortfarande bara läst en halv bok – men diskussionen har inte handlat om hennes författarskap, utan om eventuella läckor.

Vi var många som anklagade Svenska Akademien för att glappa. Jag var en av många som broderade en sambandskedja mellan kulturskribenten Peter Englund och Dagens Nyheter, och mellan Bonnierförlaget W&W och Bonniertidningen Dagens Nyheter.

Det är ingen orimlig teori, men plötsligt vet jag inte längre.

DN Kultur betedde sig verkligen som om de hade fått information i förväg, men det går ju inte, som jag redan påpekat, att moralisera över det. Och tänk om det var så, att de faktiskt bara gissade? Att de hade tur med kaffesumpen på ett sätt som vi andra inte hade – eller helt enkelt är skickligare än alla vi andra.

Det blir ju en helt absurd situation för Maria Schottenius, om hon aldrig mer ska kunna spekulera kring Nobelpriset, bara för att ett privat spelbolag vill tjäna pengar på världslitteraturen.

I kväll får Sverige stryk. Mittfältet läcker nämligen som ett såll.