Man kan beundra Barack Obama för mycket, men knappast för hans fredsaktivism.

Samtidigt som han drar tillbaka trupperna i Irak (det vill säga, han lämnar över kriget till privata bolag och deras knektar), trappar han upp kriget i Afghanistan.

Inte heller tyder det på något fredligt sinnelag, att hjälpa Israel att stoppa Goldsteinrapporten från att komma upp i FN – en oberoende undersökning om Gazakriget, tung nog att för första gången kunna ställa Israel inför krigsförbrytartribunalen i Haag.

Trots detta föräras Obama Nobels fredspris.

Det där priset har varit ett skämt ända sedan Kissinger fick det. Eller för att citera den amerikanske musikern Tom Lehrer, som slutade spela efter att ha tagit del av världens sämsta norgehistoria: ”Satiren dog i det ögonblicket… Det fanns inget mer att säga.”

I dag skäms jag å norrmännens vägar.

Lägg ner det där löjliga priset.