Dagarna räcker inte till för allt som ska göras och alla liv som ska levas, men det vore bra mycket enklare om inte tekniken hela tiden gäckade. Det tog mig 42 minuter att komma in på mejlen idag. Mobiltelefonen lade av. I Norstedts växel blir jag hela tiden bortkopplad.

Jag blir så frustrerad, att jag tappar en kopp kaffe i golvet, men när jag torkar upp det bruna blasket, som stänkt över mina jeans, skäms jag som en hund över min reaktion. För hundra år sedan gick man oroad en hel sommar över om skörden skulle så fel. Stressen rev repor i vinternatten över att skafferiet var tomt. I magen växte kräftan, som ingen kunde bota. Samtidigt som jag kastar en penna på den livlösa datorskärmen, pinar mänskor sina händer och ryggar och själar för att få ihop ackordet vid löpande bandet – där tekniken också strular.

Allt är relativt.