Dagen före dagen och det är ingen idé att försöka tänka eller skriva. Jag försöker ändå.

Dagen före dagen, julen julen julen står för dörren, släkten, alla ljusen brinner, släck dem inte.

För där ljuset är där är det jul och människor. Julen är en tid för människor. För att umgås med människor. Eller för att läsa. Eller: att läsa är också att umgås med andra människor.  

Ett alternativ är att , som Björn Wiman rekommenderar i Expressen idag, högläsa Viktor Rydbergs Tomten för en motsträvig familj. En dikt om en ensam liten outsider-man i snön. Varför inte. 

Mitt förslag är att tystläsa.  

På bloggen Exoskeleton http://exoskeleton-johannes.blogspot.com/ finns en text med titeln The ”Future” of ”Poetry” av Joyelle McSweeney. Späckad med tankar som räcker hela dagen, helgen, ännu längre. Vränger hjärnan och begreppen ut och in. Skapar en känsla av att det finns framtid, och poesi, på andra sidan helgerna. 

Den börjar så här: ”Becoming a mother made me a goth. Becoming a mother, and nearly dying in the process, and wondering for 10 months if the body inside me is alive or dead, and comcomitantly, if I would also kill myself if I learned it was dead, then holding it and realizing what a very minor and insubstantial gate a six pound infant is onto some kind of Hades – well, it rendered life on earth a kind of Hades. A kind of vista on death.”

Komplettera essän med Aase Bergs diktsamling Loss. 

Läs till Marias och alla andra mammors ära.